Anders Romelsjö på jinge.se

Faran med IP-telefoni

I förra veckan beslöt jag mig för att sluta göda Telia som abonnent på vanlig hederlig gammal telefoni.

Eftersom min bredbandsleverantör också säljer s.k. IP-telefoni och mina kostnader minskar en hel del genom att ta båda tjänsterna från samma ställe så nappade jag efter ca ett halvårs funderande. Inga problem, det tog bara en vecka så var det inkopplat och klart och jag märkte aldrig av något driftstopp på tjänsten.

När jag slog upp korpgluggarna idag på morgonen 04.30 så gjorde jag som jag brukar, jag startade datorn på väg mot köket och kaffet. Är man Internetberoende så är man, och jag förstår att många gör precis likadant som undertecknad. Samtidigt med att kaffebryggaren började sprida sitt mysiga puttrande satte jag mig för att släppa in nattens kommentarer, men tji.

Inget Internet, linan var komplett avliden och att sparka igång den var ungefär samma sak som att sätta igång mun mot mun-metoden på ett två veckor gammalt lik. Det var ungefär som ett brott mot griftefriden.

Min leverantörs supportavdelning har inte öppet vid den tiden men jag lyfte ändå reflexmässigt telefonluren. Det var tyst. Det var tyst som i graven och det var nästan så att det luktade om telefonen.. Som alla bredbands-
kunder vet så vidtas i ett sådant läge en del reflexmässiga åtgärder. ADSL-modemet stängs av, eventuell router likaså. Datorn omstartas och alla sladdar sätts tillbaka.


Men icke. Linan var fullständigt död och vare sig bredband eller telefoni fungerade.

Eftersom du just nu läser denna text så förstår du att problemet nu är avhjälpt. Det skedde 05.15 och jag har inte gjort någonting. Jag vet inte vad som var problemet och jag är antagligen för bekväm för att ta reda på det. Men en sak jag reflekterade över var det här med alla ägg i en korg… Tänk om jag hade behövt ringa brandkåren eller något i den vägen?

Andra bloggar om: , ,

[tags]Internet, Bredband, IP-telefoni[/tags]

Jinge

11 svar till “Faran med IP-telefoni”

  4. Jinge tänk på att inte använda din IP-telefon om du ringer 112 för dom kan inte lokalisera dig per automatik, se: http://www.sosalarm.se/filer/press/magasin/Signalen_4-05.pdf
    Spara inte in på säkerheten. Tänk om du ringer 112 och säger: jag har skurit mig blodet forsar, jag bor på Albatrossvägen 5 (där tuppar du av). Nu finns Albatrossvägen i Farsta, Haninge, Löddeköpinge och Ramdala, men var finns du.

  5. Din stackare, har du också blivit offer för IP-telefonin. Endast fattigdom håller mig kvar vid den. Jag bara varnar dig – det första halvåret dog datorn hela tiden med vidhängande död telefon. Så småningom övergick det till att datorn inte dog men att telefonen dog: mitt under pågående samtal. Du hör ett hallåande men den andra hör inte ditt hallåande. Hallå? Hallå? Är du kvar? säger dom. Ja, säger du. I själva verket är du död. Har du tur kommer det tillbaka men det normala är att man får lägga på luren och ringa upp igen. Sen pratar man i tio minuter tills man försvinner igen.

  6. Det är inte bara så illa att de inte kan lokalisera dig om du ringer med IP-telefoni, har du otur kanske du inte ens kan ringa alls. Om du t ex har strömavbrott och samtidigt behöver komma i kontakt med SOS Alarmering lär du inte höra någon kopplingston när du lyfter telefonluren.

    Du med ditt sköra hjärta bör nog fundera på att återgå till analog telefoni igen ett tag till. Eller skaffa en UPS. :-)

  8. Det är väl också typiskt. De fattiga som måste skaffa bredbandstelefon för att ha råd att både surfa och telefonera kommer att tuppa av i nästa hjärtattack för att de inte kommer fram på 112. Det är det jag säger: Sådan är kapitalismen, / otack är den armes lön! / Det är de rikas paradis, men / ingen hör en fattigs bön! Amen.

  9. Ähh, vilket bakåtsträvande och vilken teknikfientlighet! Jag har nu ringt med IP-telefoni (Bredbandsbolaget) i ungefär tre år, och är superdupernöjd! Jamen, jo, visst, om vi snackar lägenheter i tätbebyggt område så är väl driftstörningarna värre med IP-telefoni än vid vanlig kopparburen Teliaförslavad telefoni (jo, jag vet att man i dag kan slippa Telia även med klassisk telefoni, men du är ändå i händerna på Skanova, d.v.s. Telia), relativt sett, men vad snackar vi för störningar? Mina driftstörningar är exceptionellt ovanliga, och vid dessa närmast obefintliga tillfällen handlar det uteslutande om extremt korta driftstopp (dessutom, när detta inträffar så är det Internet jag saknar främst, knappast telefonen). I säkerhetshysterins Sverige kanske det kan kallas en risk, men i den verkliga världen är detta en risk som det inte ens går att beräkna. Det är sannolikt större risk att jag dör av att jag får flygplansmotor i huvudet, än att jag råkar behöva ringa SOS Alarm JUST när min IP-telefoni ligger nere, OCH jag inte har tillgång till min mobiltelefoni (alternativt också det nätet är utslaget). Bryr man sig om sådana här ”risker”, ja då har man redan ett obegränsat vårdbehov.

    Ni snurrar om ekonomi och fattigdom… Herregud, IP-telefoni är en frihetsfråga, och dessutom i fas med teknikutvecklingen.

    Den gamla kopparburna analoga (vet inte om analog är rätt uttryck, men gissar det) klassiska telefonin är dödsdömd. Den är dyr för användaren, den är dyr för operatörerna, och den är dyr för nätägaren, och dessutom är den fullkomligt befriad från all form av utvecklingspotential. Hur länge ser någon något skäl att driva detta stenåldersnät? Tjaa, nätet kanske inte är stängt om fem år, men då har vi garanterat kommit så långt att en betydande andel av befolkningen inte har något traditionellt telefonabonnemang. Det är min spådom.

    Sedan behöver inte det innebära att IP-telefonin är framtiden. Den kräver ju trots allt speciell utrustning och abonnemang. Framtidens telefoni följer med all säkerhet med vår tillgång till Internet, och i den framtiden är förstås ytterligare mycket mer av vår teknik synkroniserad och samordnad. TV, stereo, DVD-spelare, radio, you name it. Varför ska vi ha specifik utrustning för något av detta? Och varför ska vi ha specifika nät för något av detta? Allt kommer naturligtvis att tas över Internet.