Som gästbloggare kan jag idag välkomna min läkarkollega Leif Elinder som är barnläkare i Uppsala med intresse för miljö, mänskliga rättigheter och öppenhet inom forskning. Han har tidigare publicerat inlägg om att leva under drönare, ett och om att döda barn och ”Släpp Guantanamo-fångarna loss – till Sverige” samt om bra beslut i Svenska Amnesty.

”If you can`t eliminate injustice, at least tell everyone about it”– Ali Shariati

”Föreställ dig ett fönsterlöst betong rum och som inte är större än att du kan nå bägge väggarna med utsträckta händer – ett rum stort som en toalett innehållande en säng och en toalettstol. Celldörren är gjord av stål. Tre gångar per dag öppnas en liten lucka i dörren, från vilken en behållare med illaluktande föda skjuts in i cellen. Kanske utbyter du vid detta tillfälle ett par ord med vakten. Det är den enda mänskliga kontakt du har den dagen. Fem ggr i veckan tillåts du ensam gymnastisera en timme i ett intilliggande litet fyräggigt betong rum. Tittar du uppåt kanske du ser en glimt av himlen. Det är allt.

FN:s rapportör om mänskliga rättigheter likställer denna typ av inlåsning och isolering med tortyr. Flera fångar skadas svårt mentalt. Många skriker i desperation långa perioder under såväl dag som natt. Andra självstympar. Flera försöker begå självmord – några lyckas.

I förra veckan rapporterade den oberoende amerikanska nyhetsbyrån ”DemocracyNow” om premiären i New York på dokumentärfilmen ”Long Distance Revolutionary”. Den handlar om en av USA:s kanske mest kända fängelsefånge, nämligen Mumia Abu-Jamal. Han dömdes till döden 1982 efter att ha anklagats för att ha dödat en polis. Abu – Jamal har hela tiden vidhållit att han är oskyldig. Efter att ha tillbringat 29 år isolerad i en ”dödscell” har en appellationsdomstol – inte avskrivit själva domen – men gått med på att avskriva kravet på dödsstraff. Därför behöver Abu-Jamal inte längre vistas i en isoleringscell utan tillåts nu under dagarna träffa och samtala med andra fångar. Dödsstraffet har omvandlats till livstids fängelse.

Förra året rapporterade ”DemocracyNow” om den infödda indianaktivisten Leonard Peltier, som dömts för att ha skjutit två FBI agenter under en eldstrid i ett Indianreservat i Dakota 1975. Peltier har snart varit inlåst i 40 år. Liksom Abu-Jamal nekar han till brottet. Medborgarrättsrörelser och personer som Nelson Mandela, Dalai Lama, Pete Seger, Harry Belafonte har uttryckt stöd för Peltiers sak. Amnesty international betraktar honom som en politisk fånge, som nekats en opartisk och rättvis rättegång

En tredje långtidsfånge – Anthony Graves berättar om hur han felaktigt fälldes för mord och dömdes till döden i Texas 1992. Som alla dödsdömda blev han inlåst i en isoleringscell där han inte han hade någon fysisk kontakt med en människa på över tio år. Efter 18 års fångenskap kom myndigheterna fram till att han var oskyldig. Graves släpptes till frihet 2010. I ett unikt senatsförhör 2012 berättande han om det helvete fångar genomlider, då de under år eller under årtionden är placerade i isoleringscell. Det rapporteras att USA vid varje given tidpunkt har ca 80 000 fångar inlåsta på detta sätt – ofta under år eller årtionden. Två åldriga afroamerikaner (Herman Wallace, 70 år) och Albert Woodfox (65 år) har varit inlåsta i isoleringscell i över 40 år på det ökända ”Angola” fängelset i Loiusiana.

Bradley Manning – den unge militära USA rekryten, som greps 2010 – misstänkt för att ha läkt uppgifter om amerikanska krigsförbrytelser till Wikileaks – hölls inlåst på detta sätt under sju månader. Hans fall uppmärksammades av den internationellt respekterade och effektive människorättsaktivisten, juristen och bloggaren Glenn Greenwald (Se http://www.guardian.co.uk/profile/glenn-greenwald). Den brutala behandlingen av Manning kom till allmänhetens kännedom. Protesterna ledde till att Manning till slut flyttades över till en fängelseanstalt med mer öppna och humana förhållanden.

Enligt internationell statistik kommer USA på första plats i världen när det inlåsta fångar. Med 5 % av världens befolkning – härbärgerar USA 23 procent av världens fångar. Det rör sig om 715 fångar per 100 000 människor. För en population på 310 millioner (USA) blir det ca 2, 2 miljoner fångar.
På andra plats i världen kommer Ryssland med 584 fångar per 100 000 människor, på tionde plats kommer Sydafrika med 402/100 000, på trettiotredje plats kommer Iran med 226/100 000, på sjuttioförsta plats kommer Kina med 119/100 000, på hundraåttonde plats kommer Sverige med 75/100 000 och på hundrafemtioandra plats kommer Indien med 29/100 000.

i Andra om: tortyr, terrorstat,Amnesty, kriminalitet, Massmedia, USA, Politik, fångar, juridik blockad demokratifängelse massmedia rättvisa yttrandefrihet terrorism