Idag på morgonen studerade jag som vanligt Svenska Dagbladet, inklusive dess ledarsida.

Där fanns en ny kvinnlig skribent som troligen är någon slags sommarvikarie. Som sådan måste hon visa framfötterna och skrev därför så här:

För ett tag sedan var det en annan nyliberal kvinna som berättade om sin tågresa genom landet, där hon hela tiden led av att hon ansåg sig försörja varenda människa hon åkte förbi. Minns ni det?

Nu prisar Maria Ludvigsson Ahlmark varför jag kommer att tänka på ett tillfälle då folkpartiet hade ett internt möte. Ahlmark beklagade där intensivt att vänstern hade fått lägga beslag på Vietnamfrågan..

Det ledsamma var att en känd reporter hade råkat glömma kvar sin bandspelare i lokalen varför allt fanns inspelat på band och delgavs allmänheten. Nu finns historien i en bok..

Detta är säkert den egentliga orsaken till att Ahlmark engagerat sig i Mellanöstern-frågan. Han räknade väl med att de kollektiva skuldkänslorna över förintelsen skulle garantera folkets israelvänlighet.

Fast idag överlåter man åt Ahlmark att fortsätta sitt omdömeslösa pajaseri genom att fira freden och ”demokratin” i Irak och hylla George W Bush som frihetens främste garant på jorden..

Mauricio Rojas har gått den långa vägen. Han flydde från Chile som marxist och blev moderat. Och när (m) inte ville ha honom blev han folkpartist..

För visst är Carl I Hagen och Pia Kjærsgaard numer är något slags idoler för folkpartiet..?

Nu tävlar Sverigedemokraterna och Folkpartiet i att bjuda över varandra i olika främlingsfientliga påfund.

Jan Björklund har ju varit på banan i några år och hans senaste mediala framträdande handlade om att lärarkåren skulle rapportera elevernas religion till SÄPO i vissa fall.

Man behöver inte leta länge för att hitta saker att kritisera när det gäller folkpartiet.

Först och främst skulle jag peka på den totala brist på politisk fingertoppskänsla som dess ledande representanter genom åren ständigt uppvisat.

Minns ni – We Shall Overcome..? :-)

Varför ett ”liberalt” parti driver förslag som många bedömare klassar som rent främlingsfientliga kan jag inte förstå. Men jag vet att somliga anser det vara fascistoida influenser som är orsaken.

Men bristen på fingertoppskänsla beror troligen mest på liberalernas ständiga dilemma. De saknar kontakt med den ideologi de en gång haft.

Men en sak måste man i alla fall ge dem credit för.

De bryr sig uppenbarligen inte alls om att plocka fram politiker med det minsta folklig anknytning eller s.k. ”TV-mässighet” utan väljer i stället dessa gamla stötar som inte gör annat än retar upp folk.

Det hedrar Folkpartiet!

Och visst är dessa fyra herrar de blivande fanbärarna i partiets begravningståg..