Expressen igen..

OBS! Detta inlägg är från Jinge. Användarnamnet Anders är fel (tekniskt misstag av Anders).

Så har Expressens ledarredaktion återigen gjort nya och spännande upptäckter rörande palestinier och israeler.

En ”ny situation” har nämligen helt plötsligt uppstått, när vi ”första gången sedan 1993 har en regering på palestinsk sida som vägrar att fördöma terror”. Minsann, tänk så ”förändrat” allt plötsligt har blivit i Expressens värld…

Naturligtvis ska terror fördömas, inte tal om något annat, men därmed ska man även kräva fördömande av israeliska regeringars agerade mot palestinierna, som är precis lika mycket ”terror” och ”terrorism”.

Inte hör vi omvärldens ovillkorliga krav på att Likud eller Kadima erkänner palestiniernas mänskliga rättigheter, samt rätt till en fungerande stat? Eller krav på politisk skamvrå tills Israels regering tar avstånd från våld och terror och börjar uppträda lika salongsfähigt som den goda demokratiska förebild man anser sig vara i regionen?

Upprördheten över en palestinsk regering ledd av Hamas står inte i proportion till den flathet som omvärlden visade när Ariel Sharon, med sitt minst sagt tvivelaktigt förflutna, valdes till premiärminister, våren 2001. Israels motsvarighet till Milosevic blev i Washington en ”man of Peace”, medan israels armé lade de palestinska myndigheterna och institutionerna grus och ruiner under ”Operation Defensive Shield” på Västbanken år 2002.

Det var i ett fåfängt arabiskt försök att förhindra att Sharon vred klockan 10 år bakåt, som Beirut-initiativet (”arabiska fredsinitiativet från år 2002”) lanserades. När arabförbundet tog ett historik steg och tillkännagav att man var beredd att ge Israel allt vad man velat ha sedan skapandet av staten 1948; fred, erkända gränser, handel och diplomatiskt utbyte. Märkligt nog så ignoreras det erbjudandet av Israel! Detta var alltså långt innan Hamas var i någon position att vinna något val.

Måndagens självmordsbombning fördömdes omgående av Palestiniernas president Muhammed Abbas, liksom hans företrädare Yasser Arafat konsekvent gjorde. Men har avståndstagandena genererat någon större ”diplomatisk värme” för sakens skull?

Få tycks komma ihåg att Arafat 1993 var en arabisk föregångare i att erkänna staten Israels rätt till existens, och att palestinierna skulle bygga sin stat på de

resterande 22 % av mandatet, en position som han delade med sin israeliska motpart Yitzhak Rabin. 1993 var Sharons position att så inte skulle få ske, och någon förändring på den punkten skedde aldrig innan Sharon ådrog sig en hjärnblödning januari 2006, och med det försvann.

Arafat var under sina sista år inspärrad i de palestinska myndigheternas belägrade och sönderskjutna högkvarter i Ramallah, allt medan Sharon förklarade att det inte fanns någon palestinsk ”partner”. Symboliken är slående – men avstånd ifrån ”terrorn” tog Arafat och dessutom erkände han Israels rätt till existens…

Att påminna (”väcka nytt liv”) israelerna om i Beirut-deklarationen är ett utmärkt förslag. I motsats till Expressens ledarredaktion så anser jag förslaget inte blir ett mått på Hamas regeringsmässighet, utan hur omvärlden ska bedöma Israels nyaste parti, Kadima.

I Kadima ingår numera Shimon Peres som 2002 ledde Arbetarpartiet i koalitionen tillsammans med Sharons Likud. Då ställde sig både Peres och naturligtvis Sharon kallsinniga till Arabförbundets utsträckta hand i Beirut-deklarationen. Med tanke på Sharons plötsliga sorti från den politiska scenen, så återstår det att se om den nu 83 årige Peres är mera intresserad denna gången och om han dessutom kan få med sig ett tämligen spretande Kadima.

Om inte detta lyckas så är det fler som ska placeras i Expressens politiska skamvrå, än bara Hamas.

/ Guardian, gästbloggare

Andra bloggar om: , , ,

[tags]politik, högerns lögner, mellanöstern, israel[/tags]

  15 comments for “Expressen igen..

  1. marcus
    20 april, 2006 at 11:47

    Beirut-initiativet krävde om jag inte minns fel att alla palestinska flyktingarsom fördrevs 48 skulle få återvända, medan inga av de judar som fördrevs från västbanken eller arabländerna 48 skulle få återvända eller få någon kompensation. Ett fredsinitiativ som ska ha någon trovärdighet måste slå fast att de som har fördrivits, vare sig de är judar eller palestinier, ska ha samma rätt att återvänta/inte återvända och till kompensation alt. inte bli kompenserade

  2. Guardian
    20 april, 2006 at 13:17

    Marcus:
    Du minns fel…
    BI stipulerade en ”rättvis” lösning för de palestinska flyktingarna.

    Sedan handlar BI om staten Israel, inte judar i gemen…
    De judar som fördrivits från Irak, får väl söka kompensation hos Bushadministrationen…

    Det resonemang du saluför är mycket mycket likt det nollsummespel som israeliska högern propagerar utifrån.

  3. marcus
    20 april, 2006 at 14:10

    ”II- Achievement of a just solution to the Palestinian refugee problem to be agreed upon in accordance with UN General Assembly Resolution 194.”

    Och resolution 194:
    ” 11. Resolves that the refugees wishing to return to their homes and live at peace with their neighbours should be permitted to do so at the earliest practicable date, and that compensation should be paid for the property of those choosing not to return and for loss of or damage to property which, under principles of international law or in equity, should be made good by the Governments or authorities responsible;”

    Det är mao en återflyttning (för palestinier) som gäller.

    De judar som fördrevs från västbanken och arabländerna hamnade i Israel, så man kan inte hoppa över den frågan om man vill lösa konflikten. Så än en gång, samma regler måste gälla för alla som fördrevs, de som fördrevs från resp. till Israel. Och här brister Beirut-initiativet.

  4. Guardian
    20 april, 2006 at 15:14

    Marcus:
    Ditt fragmentariska synsätt imponerar inte!

    De pragmatiska palestiniernas position rörande flyktingarna och res 184 har länge varit att lejonparten ska till Västbanken. Detta kommer förmodligen att bli i utbyte mot att de israeliska bosättarna i Ariel mfl flyttar till Israel.

    Sålunda är det inte alls givet att ”återflyttning gäller”.

    Att du blandar in judiska emigranter i sammanhanget är inget annat än trams!
    Judar *råkar* inte ”hamna i Israel”…

  5. Thomas Palm
    20 april, 2006 at 17:00

    Marcus, jag har letat efter organisationer som företräder alla de där judarna du påstår vill flytta tillbaka till de arabländer de skall ha flytt ifrån men inte hittat något. Skulle du kunna ge några länkar? (Hoppas jinge tillåter det) Jag vet att irakiska judar boende i Israel hade rösträtt i senaste irakvalet och att inte knappast någon röstade, men det är allt. När skall palestinska flyktingar på samma sätt få rösträtt i Israel?

  6. marcus
    20 april, 2006 at 17:36

    Guardian:
    Beirut-initiativet nämner ingen om återflyttningen till västbanken, utan hänvisar till res 194 som säger återflyttning till ”to their homes”

    ”Att du blandar in judiska emigranter i sammanhanget är inget annat än trams”

    Menar du att de judar som fördrevs från västbanken flyttade frivilligt 1948?

    Khadaffi har erbjudit sig att ersätta de judar som fördrevs från Libyien, så åtminstonde en ledare för ett arabland anser det inte vara trams

    Thomas Palm:
    ”Marcus, jag har letat efter organisationer som företräder alla de där judarna du påstår vill flytta tillbaka till de arabländer de skall ha flytt ifrån men inte hittat något.”

    Näst det gäller västbanken så har det pågått en tillbakaflyttning senaste årtionden, det som kallas för bosättningar.

    Jag har aldrig påstått att någon vill flytta tillbaka till arabländerna eftersom staten Israel har valt att ta emot dem med öppna armar som flydde därifrån. Till skillnad från arabländerna och palestina där man har valt att låta fördrivna palestinier leva udner odrägliga levnadsförhållanden så det ska kunna användas som en bricka i spelet.

  7. Thomas Palm
    20 april, 2006 at 19:05

    Marcus, du kan inte vara så naiv att du tror att mer än en försumbar andel av alla bosättare är sådana som bott på Västbanken förut och nu flyttar tillbaka. Så många judar fanns helt enkelt inte i hela området vid den tiden! Det handlar främst om senare tiders immigranter som flyttar dit.

    Israel ”valde” inte att ta emot flyktingar. Att judarna skall flytta till Israel är grundtanken med sionismen! De direkt uppmuntrade judar att ge sig dit. Visst kan du väl tycka att arabländerna borde gjort mer för att hjälpa palestinierna, men det förändrar inte att de fördrevs från Israel och att det är Israel som bär grundansvaret. Om de inte har rätt att bo där är alla länder lika skyldiga till att inte ta emot dem, inte bara arabländerna, och framförallt inte Jordanien som tog emot en vådlig massa flyktingar.

  8. marcus
    20 april, 2006 at 20:21

    ”Marcus, du kan inte vara så naiv att du tror att mer än en försumbar andel av alla bosättare är sådana som bott på Västbanken förut och nu flyttar tillbaka. Så många judar fanns helt enkelt inte i hela området vid den tiden!”

    Detsamma gäller givetvis palestinierna. De flesta som fördrevs är döda, men deras barn och barnbarn bor nu i flyktinglägren. Om bara de personer som verkligen fördrevs ska få återvända så är problemet redan löst och knappast något som det finns någon anledning för palestinierna att driva.

    Men den enklaste lösningen är givetvis att ingen återvänder, varken judar (bostättade) eller palestinier. Men Beirut-initiativet delar inte den uppfattningen.

    ”Israel “valde” inte att ta emot flyktingar. Att judarna skall flytta till Israel är grundtanken med sionismen! De direkt uppmuntrade judar att ge sig dit.”

    Säkert blev de judar som bodde i arabländerna mer motiverade av att flytta av progromer (Irak 41), vandalisering av egendom med mera. Det fanns en starkt framväxande antisemitism i slutet av 30-talet i arabvärlden, så att alla judar som flyttade till Israel gjorde det frivilligt är en myt.

  9. Thomas Palm
    20 april, 2006 at 21:03

    Det är inte barn eller barnbarn till judar som bodde i Västbanken som nu flyttar dit heller! Och om palestiniernas inte får flytta tillbaka måste de få flytta någon annanstans. Vart? Vem är det som skall behöva ta ansvar för det folk Israel fördrev om inte Israel?

    Du talar om antisemitismen i arabvärlden, men det har gjorts några undersökningar om vad som hände i de tyskoccuperade länderna eller de som styrdes av vichyregimen. Det har då visat sig att medan fransmännen där ofta samarbetade med tyskarna mot judarna fick dessa stöd från araberna. I dagsläget är det dock en historiskrivning som varken israelerna eller arabstaterna anser riktigt politiskt gångbar att föra fram. Synd eftersom den kunde bidra till ökad samhörighet. (allt enligt en artikel i Haaretz).

    Frivillighet är en komplicerad fråga i sådana här sammanhang. I fallet Irak så fick Israel muta sig fram för att judarna skulle få utresetillstånd. Jag förnekar inte på att det förekom diskriminering och kan förstå om många judar kände sig tvungna att flytta, men någon fördrivning rörde det sig sannerligen inte om.

  10. marcus
    20 april, 2006 at 22:02

    ”Det är inte barn eller barnbarn till judar som bodde i Västbanken som nu flyttar dit heller!”

    Poängen är att väldigt få av de som fördrevs finns kvar i livet, både judar och palestinier, så det är svårt för någon att kräva rätt att flytta tillbaka

    ”Och om palestiniernas inte får flytta tillbaka måste de få flytta någon annanstans. Vart? Vem är det som skall behöva ta ansvar för det folk Israel fördrev om inte Israel?”

    Israel har tagit ansvar för de judar som fördrevs från arabländerna. Att arabländerna som ersättningen för detta ska ta ett ansvar för de palestinier som fördrevs är fullt rimligt. Eller är arabländerna fria från ansvar?

    Araberna i mö försökte samarbeta med Hitler mot UK och judarna. Går säkert att hitta araber som inte gjorde det. Jag nämnde progromen i Bagdad då nästan 1000 judar mördades. Är detta ett utslag av ”diskriminering”?

    Som sagt, Khadaffi har erbjudit sig att kompensera de judar som fördrevs från Libyen. Hade de flyttat frivilligt och haft tid att sälja sin egendom hade det inte funnit mycket att ersätta.

  11. Guardian
    20 april, 2006 at 22:29

    Marcus
    För att hålla på och rabbla propaganda behöver man varken någon större kunskap eller begåvning.

    I ett halvt sekel har Israel levt på myten om att vara en svag och utsatt stat som i närmast förtvivlan försökt skapa fred med sina grannar, som konsekvent förkastar varje försök och till varje pris vill förinta Israel.

    När Arabförbundet 2002 så lanserade Beirut initiativet och erbjöd Israel fred, erkända gränser, handel och diplomatiskt utbyte, så slog man undan fundamentet för den Israeliska självbilden.

    Om BI hade varit en arabisk ploj som aldrig var tänkt att förverkligas, så hade Israel enkelt kunnat kontrollera uppsåtet genom att spela med.
    Det hade inte kostat Israel ett dugg och man hade dessutom stärkt sin position genom att syna en presumtiv arabisk bluff.

    Men nu skedde inte så, istället valde israelerna att ignorera förslaget eftersom man är fullständigt skräckslagna inför blotta tanken på normalisering och fred.

    Att beklaga sig över vad man saknar är naturligtvis totalt riskfritt, om man aldrig kommer att erbjudas det – trodde israelerna. Man hade så fel.
    BI var helt enkelt ett så oväntat och seriöst förslag att israelerna inte vågade chansa på att det var på riktigt.

    BI är inte skrivet i sten, och de flesta begriper att förhandlingar kommer att behövas i en rad frågor oavsett. Att då hålla på och tjafsa om 194:an, och inte kunna greppa att palestinierna naturligtvis kommer att vara en förhandlingspart rörande flyktingarna, är mer än lovligt inskränkt. Jag är inte förvånad.

    Det som är slående med Marcus och den typen av figurer, är att man inte är intresserad av någon fredlig utveckling, utan det enda man är intresserad av är sttus quo; att bibehålla bilden av Israel som ett offer för arabers ondska.

  12. Koji
    20 april, 2006 at 23:23

    ”Israel har tagit ansvar för de judar som fördrevs från arabländerna. Att arabländerna som ersättningen för detta ska ta ett ansvar för de palestinier som fördrevs är fullt rimligt.”

    Är det inte rimligare att USA, Europa och Ryssland tar det ansvaret, eftersom de flesta judar Israel har ”tagit ansvar för” har ”fördrivits” därifrån? Nej, personligen tycker jag faktiskt att de ska få återvända till sitt hemland i stället, trots att de inte är judiska übermenschen. Det är väl där min åsikt går isär med din och den israeliska statens.

  13. Thomas Palm
    21 april, 2006 at 08:35

    marcus, det fanns araber som slogs mot britterna som samarbetade med nazityskland, Finland som slogs med ryssland samarbetade med nazityskland av samma skäl. Det var rentav judar som samarbetade med nazityskland mot England i sina försök att kunna skapa ett land där, och betydligt större grupper slogs mot England helt på egen hand även om det också försvårade kriget mot nazisterna. Sådan är politiken!

    Du tycks se folk som schackbrickor man bara kan flytta omkring: om vi flyttar grupp A hit så kan ni flytta grupp B dit. Det är en syn som helt ignorerar offrens rättigheter. Och som Koji konstaterar borde då de flesta av palestinierna få flytta till Europa, USA och Ryssland.

    Händelserna i Irak 1941 hade att göra med att judarna sågs som samarbetspartners med den brittiska ockupationsmakten. Du ser samma sak i Irak idag: främmande ockupation leder till ökat våld mellan etniska grupper. Antalet döda anses f.ö. ligga mellan 200 och 600, inte de 1000 du talar om.

    Nästan alla judar lämnade Libyen under perioden med italiensk och brittisk ockupation, även om emigration var olaglig. (ser du ett mönster här?) Vid tiden för Khadaffis kupp var det bara 500 kvar, och det är deras egendom det rör sig om. Rätt försumbart i sammanhanget med andra ord.

  14. marcus
    21 april, 2006 at 08:38

    Guardian:
    ”BI är inte skrivet i sten, och de flesta begriper att förhandlingar kommer att behövas i en rad frågor oavsett. Att då hålla på och tjafsa om 194:an, och inte kunna greppa att palestinierna naturligtvis kommer att vara en förhandlingspart rörande flyktingarna, är mer än lovligt inskränkt. Jag är inte förvånad.”

    Det där är tyvärr bara önsketänkande från din sida, det har inte funnit någon som helst vilja vare sig från palestinier (finns en el två som har föreslagit kompromiss om flyktingarna, och de har snabbt försvunnit från debatten) eller araber att kompromissa om res 194

    ”Det som är slående med Marcus och den typen av figurer, är att man inte är intresserad av någon fredlig utveckling, utan det enda man är intresserad av är sttus quo; att bibehålla bilden av Israel som ett offer för arabers ondska.”

    Tycker snarare det verkar vara du som målar upp konflikten i svart och vitt med bilden av att Israel inte vill ha fred.

  15. Guardian
    21 april, 2006 at 20:41

    Marcus
    Att ens försöka påstå att palestinierna inte kan kompromissa om 194:an för det har dom inte gjort tidigare, visar att man tydligen inte ens kan tänka tanken att saker kan förändras.
    Det är ett påstående som är dödsdömt från början!

    Israel är inte överhuvudtaget intresserad av fred såvida dom inte får diktera villkoren, där om råder ingen som helst tvivel.

    Om man hade varit seriöst intresserad av fred, hade gått att lösa för åratal sedan, men i kraft av en totalt överlägsen krigsmakt och ett enormt stöd från USA, så är det lätt att välja krig istället för fred!

Comments are closed.