|
Idag tar DN upp en viktig sak på ledarplats. Det handlar om skuldsaneringslagen och de föreställningar som råder omkring den. DN: ”…det är inte glassiga bilar och Gucciväskor på krita som utmärker de så kallade ”evighetsgäldenärerna” – de som är skuldsatta över öronen och inte längre har en chans att betala av sina lån. Snarare kan man tala om en ”hopplöshetsfälla”. Enligt kronofogdemyndighetens erfarenhet hamnar många av dessa människor i skuldfällan av andra skäl. De har i åratal kämpat för att betala av sina skulder och göra rätt för sig. Men så händer något som får allt att gå över styr. Man blir sjuk, förlorar jobbet, skiljer sig, kanske tvingas sälja villan till underpris. Detta är de vanligaste skälen till överskuldsättning. Personliga och sociala tragedier. Inte lyxkonsumtion.” Jag hade en gullig granne för några år sedan, en ung tjej som arbetade som kronofogde. Vi hade ofta sällskap på bussen in till staden och pratade en del om våra arbeten. Hon framförde en åsikt som uttrycktes med ”– folk ska göra rätt för sig!” och det kan man givetvis inte invända mot. Men att bli beviljad skuldsanering har inte varit lätt. Man har krävt en omfattande aktivitet från den skuldsattes sida som ofta i sig blivit en hög tröskel. Den skuldsatte har tvingats att själv kontakta dem han är skyldiga pengar och få till stånd en överenskommelse. Något som borgenärerna varit ovilliga till eftersom det betyder mindre intäkter. Nu är lagen ändrad så det ska ha blivit lite lättare. DN föreslår att lagen ska ändras så att det inte längre ska krävas tre-fyra år gamla skulder för att kunna ansöka, nu talar de om ett år. Det är givetvis bra, men man måste också se till att anpassa det existensminimum som de skuldsatta ska tvingas leva med under tiden |
skulderna saneras. Idag är det strax över socialbidragsnormen. Jag kan tänka mig att vara dömd till fem års fattigdom faktiskt i praktiken förkortar livet för de drabbade. Förr hade man en regel om att kronofogden inte fick utmäta mer än sex månader av årets tolv. Det var en metod som ter sig närmast anstötlig med tanke på att en del av dessa gäldenärer har mycket höga inkomster om de inte är utsatta för utmätning. Men hur många klarar sig på drygt tre tusen kronor i månaden under fem år? Det är inte svårt att inse att skuldfällan ter sig närmast likna en övertäckt grop med en hop utsvultna tigrar. Det är självklart att samhället ska skydda borgenärerna, men samhället måste dessutom bevaka och skydda evighetsgäldenärerna. Och skulle du klara att leva på drygt 3000 kronor i månaden under fem år? Jag skulle det inte…
Andra bloggar om: Evighetsgäldenärer, Lyxkonsumtion, Skuldfällan, Kronofogden, Skuldsanering, Politik [tags]Evighetsgäldenärer, Lyxkonsumtion, Skuldfällan, Kronofogden, Skuldsanering, Politik[/tags] |
4 svar till “Evighetsgäldenärer, lyxkonsumtion och skuldfällan”
I synnerhet som somliga har fastnat i skuldfällor pga politiska beslut eller andras ansvarslösa ageranden, som efter bankkraschen, som när kommunen gjort grova missar vad gäller byggnationer etc.
Har en bekant som fick skuldsanering efter att deras nya hus pajade pga att det var byggt på för dålig grund, något de inte kunde veta när de köpte huset och heller inte var skuld till. De köpte ett hus, det gick snart inte att bo i det, det gick inte att sälja och få tillbaka pengarna, och det gick inte att få kommunen att ta sitt ansvar, att den tillåtit byggnationer på området, alltså blev de skyldiga banken stora pengar.
De fick, efter sju sorger och åtta bedrövelser, skuldsanering och tvingades leva på existensminimum under i fem år- och som sagt, detta handlade inte om människor som lyxkonsumerade eller var allmänt slarviga, tvärtom. De är inte ensamma som du påpekar och de här människorna talar man inte om. Istället får man det att låta som om alla som hamnar i den här situationen har sig helt själva att skylla, är oansvariga typer, precis som man säger vad gäller dem som blir arbetslösa eller sjuka.
Egoismens evangelium har inte predikats förgävest de senaste 15 åren.
Ja, det är för djävligt med detta skuldbeläggande på människor för att ”de inte skött sig”. Det gäller verkligen långt ifrån alla. Det är väl mest brorduktigpersoner som säger så och de är många tyvärr. De där prudentliga som aldrig själva haft problem. Men kanske att man måste bli så där avtrubbad som Jinges granne för att orka med att jobba med dessa jobbiga frågor.
Exemplet ovan med husköp som går på tok har drabbat många. Där borde det finnas försäkringar som går in.
Nej, hushållsekonomi ska vara basämne i skolan.
Men 3000 kronor i månaden – så lever många studenter. Därmed inte sagt att det är något ideal.
Mycket tänkvärd text.
Det finns förvisso typer som min (f.d.) vän Forsman som är en arketyp för samhällsparasiter, men ser man sig omkring så håller jag med om att de flesta *vill* göra rätt för sig men av olika omständigheter hamnat i en ohållbar situation.
Under Bildts regeringsår var det många som blev drabbade av borgarnas katastrofala penningpolitik och bankkrisen.
Många dessa drabbade människor har varit och är kronofogdeärenden utan egen förskyllan. De gjorde sina ekonomiska kalkyler under villkor som de ansågs sig klara av, men när villkoren förändrades så brutal så hade de inte längre några marginaler kvar.
Överhuvudtaget så fick medel- och låginkomstagarna betala krisen. Det var också de som fick rädda banksystemet.
De som orsakade krisen, de gick fria behövde inte ta ansvar för vad de hade ställt till med.