Denna artikel av Tord Björk i ”Jordens vänner” och ”Aktivister för fred” innehåller mycket intressant information om opinionsrörelser i Europa och en kritisk syn på svenska ”Vänster”. Synapze 23/1

Jag är för okunnig om dessa rörelser för att ha en egen åsikt.

Fredsdemonstranter i Warszawa 2016

Artikeln.
En ny internationalism börjar växa fram i Europa. Hos flera deltar svenska folkrörelser samtidigt som svensk vänster lyser med sin frånvaro. Folkrörelser med fredsrörelsen, migrantrörelser, bönder, miljörörelse och facket samt vänstern och andra rödgröna börjar samla sig till flera nya gemensamma all-europeiska initiativ. Här en kritisk redogörelse.

Mest nydanande är internationella folkrörelsers initiativ att starta regionala beslutande församlingar som enar sig kring gemensamma krav och aktioner i samverkan med folkrörelser på andra kontinenter. Ett möte med deltagare i detta samarbete hölls i Barcelona 19-20 januari kallat Europe in movement. Omkring hundra deltagare från ett tjugofemtal länder deltog. Tanken är att folkrörelser med stöd av vänsterpartier samarbetar allmänpolitiskt kring antikapitalistiska, antiimperialistiska, feministiska, ekologiska och andra frågor. Fasta sekretariat byggs upp och en skola för aktivister hoppas man organisera på varje kontinent. Bonderörelsen Via Campesina är en av de mest pådrivande i detta initiativ.

Initiativet har haft stora problem att hitta samarbetspartners i Europa som man uppfattat som en kontinent med splittrade rörelser. Tack vare Podemos kunde mötet dock bli av. På andra kontinenter än Europa har initiativet kommit längre. Det långvariga samarbetet mellan folkrörelser i Latinamerika har varit en modell där bonderörelsen MST:s skola i Sao Paulo fungerar som samlande plats. Särskilt livaktigt är initiativet i Afrika där folkrörelser från 33 länder är med och en skola och sekretariat för hela kontinenten har startats i Zambia. Efter att pan-afrikansk socialism varit i det närmaste död under längre tid har den nu fått ny fart. Tunisiens fack är samlande kraft för 11 arabiska länder och fortsätter den arabiska våren framåt under svåra villkor men med förnyat mod. I Asien är regionala samarbeten på gång i Sydasien med Bangla Desh som samlande plats och även i Sydostasien.

Från Sverige deltog endast Jordens Vänner. Från Danmark och Finland ingen men desto fler från Norge. Norges Sociala Forum representerades av dess vice ordförande, en ung aktivist från röd ungdom, tidigare och nuvarande internationella sekreterare i partiet Rödt som fördubblat sitt medlemsantal under det senaste året med många unga och fått valframgångar samt en kurd från Trondheim. Övriga Europa var betydligt bättre representerat inklusive Ryssland och Ukraina förutom länder i centrum som Nederländerna, Belgien och Storbritannien. Mötet beslutade om regional uppföljning. Mest välförberedda var Central- och Östeuropa med ett Assembly of Resistance/Motståndsmöte i Budapest som kommer hållas 2 – 4 mars. Från Norden tog Rödt på sig att samordna kontakterna. Balkan kan bygga vidare på redan väl fungerande samverkan mellan unga små socialistiska organisationer och delta i Budapest. Frankrike beslöt sig ingå i PIGS ländernas nätverk och kvar blev ett hålrum i Europas mitt. Samarbetet på alla kontinenter kommer leda fram till ett gemensamt globalt möte i höst i Caracas.

Nyelenirörelsen i Europa

Ett annat folkrörelseinitiativ med Via Campesina som pådrivare i hela världen är Nyelenirörelsen som startade i Mali 2007. Detta initiativ samlar bonde- och miljörörelsen samt rörelser som arbetar för solidaritet med Syd för kravet om matsuveränitet. Detta enande krav om att alla länder ska ha rätt att försörja sin egen befolkning. Detta tillsammans med sociala krav om förändring av matproduktionen mot mer av agroekologi. Det enar rurala och urbana rörelser och får allmänpolitisk verkan som en motvikt mot storföretagens makt och den ökande klyftan mellan periferi och centrum i Europa och världen. Den tematiska begränsningen är en styrka men samtidigt snävar det in den roll Nyelenirörelsen kan ha. Nyelenirörelsen har ordnat två större möten i Europa, det senaste i Rumänien 2016. Den får genklang i de flesta länder inte minst utan för centrumländerna i EU. Det svenska deltagandet har varit omfattande från olika småbrukarorganisatiuoner, Jordens Vänner och solidaritetsrörelsen. Det finns också sedan 2010 ett liknande samarbete i Sverige med Naturbrukskonferenser som organiseras årligen, ofta i byar på landsorten. Vänstern har i begränsad omfattning uppmärksammat denna rörelse.
Köp tidningen av Nej till Nato
Nej till krig – Nej till NATO och fredsrörelsen
En folkrörelse med växande betydelse i Europa är fredsrörelsen. Den har samma styrka som Europe in movement och Nyelenirörelsen i att vara inbäddad i global organisering. Därtill är den betydligt mindre splittrad internationellt än många andra folkrörelser där de organisationer med mest resurser ofta är långt mindre radikala än lika aktiva men inte lika resursstarka rörelser. Den sedan 126 år mest etablerade International Peace Bureau står kampanjorganisationen Nej till krig – nej till NATO nära och driver kampanjer mot upprustningen och att överföra resurser från militären till sociala och ekologiska ändamål. Efter en viss nedgång har europeiska fredsrörelsen nu börjat få mer fart inte minst i Östeuropa där folkrörelser allmänt ser militariseringen som ett hot mer än i Västeuropa. I samband med Natotoppmötet i Warszawa genomfördes protester och även 2017 i Bryssel som kommer upprepas i år. IPB samlar också facket och miljörörelsen för att diskutera rättvis klimatomställning. Under G20 protesterna i Hamburg 2017 visade fredsrörelsen sin centrala roll på både motmöte och den gemensamma massdemonstrationen genom att som folkrörelse samla alla tongivande organisationer bakom de radikala kraven och göra kampen mot krig och militarisering central. Årliga civila olydnadsaktioner mot flygbasen Ramstein i Tyskland fungerar också som skolning för tusentals aktivister från hela Europa. Det svenska deltagandet på Nej till Nato och IPB möten har varit gott från svenska fredsrörelsens sida, mobiliseringen till Ramstein aktioner däremot svag.

Sociala forum i Europa

European Social Forum (ESF) finns kvar i Central och Östeuropa. De är oftare radikalare än de vänsterforum som hålls i Västeuropa, mer inriktade på kamp mot militarisering, strejker och hyresgästkamp än i väst. Ett hölls i Wroclaw 2016. Nästa hålls under namnet Assembly of Resistance i Budapest Budapest 2 – 4 mars med deltagare också från övriga Europa. Detta inte bara som ett uppföljningsmöte efter Europe in Movement i Barcelona inför globala folkrörelsemötet i Caracas men också World Social Forum som hålls i Salvador i Brasilien. Det första ESF hölls i Florens 2002 med 50 000 deltagare och en massdemonstration med Irakkriget med 1 miljon deltagare. Det nästa sista i Malmö 2008 med 1500 deltagare och det sista i Istanbul 2010 med 3000 deltagare. Nationella Social Forum finns kvar i Finland och Norge. I några länder i Central- och Östeuropa finns sociala forum kvar som lösa kontaktnätverk i länder som Ryssland, Tjeckien, Ungern och Österrike med europeiska sociala forumnätverket Pragvåren 2 mot högerextremism och populism som sammanhållande kraft.

Seminariet ”Ett annat Europa” är möjligt arrangerat i samband med EU-toppmötet i Göteborg 18 november 2017 av Aktivister för fred, Folkrörelsen Nej till EU, Jordens Vänner och Latinamerikagrupperna tillsammans med europaparlamentariker från miljöpartiet och vänsterpartiet hade talare som organiserar Assembly of Resistance i Budapest och deltog på Europe in Movementmötet i Barcelona, bägge som led i globala processer inför World Sociala Forum i Brasilien respektive folkrörelsemötet i Caracas. Det är tack vare uthållighet i social forum processen som Europas periferi i Central- och Östeuropa har kunnat bli en sammanhållande kraft och se till att Östeuropa blir en allt viktigare aktör från Balkan till Ukraina och Ryssland i den nya framväxande europeiska internationalismen.

Altersummit

Altersummit växte fram ur European Social Forum med fackföreningar i Belgien och Frankrike samt ATTAC som främsta sammanhållande kraft. På ett större möte i Aten 2013 enades man om en längre plattform mot åtstramningspolitiken för demokratiska, sociala, ekologiska och feministiska politiska alternativ. Nätverket ser som sin främsta tillgång att kunna effektivt påverka EU:s politik. Formen är möten där beslut fattas i konsensus, konferenser, en hemsida med uttalanden om aktuella händelser och aktionsdagar. Politiska partier är inte medlemmar men aktiv kontakt med partiföreträdare sker för att föra en dialog. Enstaka gånger har svenskar, bl.a. från Jordens Vänner deltagit på alternativsummit möten.

Alternativ Summit hade bjudits in till Europe in movement i Barcelona men hade inte tillräckligt med folk för att kunna delta då det krockade med ett internt möte. Den underliggande tanken att främst vara en kraft för att kraftsamla för att påverka EU gör att Alternativ Summit fått en mindre roll i den nu framväxande europeiska internationalismen där inte längre påverkan av EU är det mest centrala. Det har redan tidigare varit ett allvarligt bekymmer inom processer som European Social Forum där länder som Norge, Serbien eller Ryssland setts som marginella med sitt EU utanförskap. Nu efter Brexit blir en europeisk internationalism som begränsar sig till påverkan av EU museal. Ett annat bekymmer med Alternativ Summit har varit stor tonvikt på att göra längre plattformar som bas för arbetet utan att kunna följa upp den bredd man hoppas på i handling.

Centralt är också den starka bindningen till en europeisk fackförningsrörelse som saknar en gemensam syn både på formerna för kampen och kraven. Allt från LO i Sverige som betonar att det inte ligger i svensk fackföreningrörelses tradition att demonstrera på gatan och därtill är den internationella fackförenigngsrörelsens största anhängare av frihandelsavtal som TTIP och CETA till fack vana att föra fram sina krav på gatan. Fackets splittring i de mer etablerade facken i ETUC och mer radikaldemokratiska eller anarkosyndikalistiska fack bidrar också till svårigheter att kraftsamla. Därtill tillkommer att det etablerade facket i Europa står länge ifrån facken i Syd än vad bonde, kvinnor, miljö eller fredsrörelsen står motsvarande organisationer i Syd. Därmed saknar Altersummit den styrka som ligger i att vara led i globalt folkrörelsesamarbete. I praktiken har man dock i flera år varit det mest ambitiösa initiativet att ena folkrörelser och haft ett inflytande, särskilt när det gäller fackliga rättigheter och i kampen mot privatisering av sjukvården.
Marseille European Forum

Marseille European Forum

Marseille European Forum hölls 10 – 11 november 2017 med syftet att ordna ett årligt forum som samlar europeiska vänster, gröna och progressiva krafter. Man vänder sig till en bred samling vänster-, gröna och progressiva partier, nätverk och politiska rörelser, fackföreningar och sociala organisationer, NGOs, intellektuella och medborgarrörelser från hela Europa. Den dominerande kraften bland de 100 organisationer som stödjer initiativet är vänsterpartier inklusive Labour i nästan alla europeiska länder även några utanför EU men ingen från Sverige. Här finns också enstaka gröna samt DiEM25. Andra krafter är europafacket och enstaka nationella fackföreningar som ver.di i Tyskland, CGT i Frankrike och metallfacket i Belgien, ATTAC, vänsterns europeiska folkbildningsorganisation Transform!, samt enstaka migrant- och flyktingpolitiska organisationer, Stop the War!, Blockupy och några stiftelser och institut.

I slutdeklarationen från mötet i Marseilles kritiserar man auktoritär, patriarkal och antisocial politik och inskränkningen i arbetares rättigheter mot miljöförstöring och ett fredligt Europa. Man vänder sig uttryckligen mot den politik som bedrivs av olika europeiska regeringar och EU. Man önskar utveckla en alternativ modell för europeisk integration som bidrar till en rättvis världsordning som kan stå emot byggandet av ett ultra-liberalt, auktoritärt Europa och kan motverka reaktionära och fascistiska krafter. Man hoppas att utveckla gemensamma kampanjer och ger som exempel folkliga initiativ mot TTIP och CETA samt kampanjer för kvinnors rättigheter och jämställdhet.

På pappret har detta initiativ störst bredd och stöd. Här finns många av de krafter som bar upp European Social Forum som Attac och CGT och nya vänsterinitiativ som Varoufakis Democracy in Europe Movement 2025. Vad man tänkt sig för politiska beslut från dessa forum är dock oklart. De konkreta exempel som nämns är begränsade kampanjer som redan har fungerande europeiska nätverk dominerade av Västeuropa. När politiska inriktningen blir något mer utförlig handlar den om alternativa modeller för europeisk integration mer än om hur folkrörelse ska kunna driva en mer sammanhängande radikal kamp vare sig de är för, neutrala eller mot EU. Risken är påtaglig att de större partier och folkbildingsinstutitioner som står bakom initiativet repeterar den forummodell som i namn av European Sociala Forum eller sådant som socialistisk forum skapat en handlingsförlamad vänster och fragmenterade folkrörelser alltmer i händerna på NGOs. De hierarkiska parti- och folkbildingsinstutitonerna predikar horisontalism medan i praktiken denna modell lett till professionalisering när horisontella vänsteraktivister erbjuds karriär i vänsterns institutioner eller det av bidragsgivare styrda NGO väsendet.

Även om svensk vänster ännu inte deltagit i denna process är den i hög grad ett exempel på de begränsningar denna modell har inbyggt. Den leder till urlakning genom en mix av horisontalism på ytan och det av hierarkiska organisationer styrda utrymmet. En forummodellen som lett till bristande förmåga till kraftsamling särskilt i ekonomiska frågor. Samtidigt är initiativet ändå lovvärt med sin bredd och skapande av en bredare miljö som tydligt också innefattar länder utanför EU. Den vänster som med sitt ständiga försök att skriva nya konstitutioner för EU i namn avv folkrörelser i hela Europa kan vara på väg att tvingas starta helt egna organisatyioner istället för att avleda folkrörelsers kraft för all-europeisk mobilisering samtidigt i länder vare sig de är med eller utanför EU.

Plan B och Lexit

Plan B är en återkommande konferens tillkommen på initiativ av ledande vänsterpolitiker i hela Europa för att ifrågasätta euron och de avtal som klavbinder EU till en nyliberal politik. Den första hölls i Paris i januari 2016 med ett stort antal deltagare följt av ytterligare i Madrid, Köpenhamn och Lissabon. Arrangörer av konferensen i Köpenhamn var danska Enhedslisten och svenska Vänsterpartiet. Plan B växte fram som en reaktion på hur EU tvingade den grekiska regeringen på knä genom att stänga de grekiska bankerna och hota med att aldrig öppna dem igen. Plan B arbetar för att reformera EU avtal och om det inte är möjligen arbeta för en plan B inklusive euro exit. Konferenserna har samlat många vänsterpartiet och intellektuella men haft svårt att förhålla sig till om man vänder sig till folkrörelser eller bara är till för partier.

Nära knutet till Plan B är Lexit, en grupp med individer som från vänsterståndpunkt förordar att länder ska kunna gå ur euron. Här har den politiska analysen kunna utvecklas längre än på Plan B mötena där de större vänsterpartiernas behov av att inte vara för tydliga sätter vissa ramar för hur långt man kan komma. Samtidigt har Lexitdeltagarna kunnat ha framträdande roller på Plan B möten där Vänsterpartiet deltagit men inte i större omfattning utom när man var medarrangör för mötet i Köpenhamn. På Lexitmötet som hölls strax innan Plan B mötet i Köpenhamn deltog ingen från vänstern i Sverige, bara Jordens Vänner. Den EU och eurokritik som förts fram på Lexitmötet kunde via Jordens Vänner föras till Sverige och ledde till att den tyske EU kritikern Peter Wahl kunde bjudas in till Miljöparttiets kongress medan debatten inom vänstern blivit mindre påverkad.
DiEM25
Democracy in Europe Movement 2025 (DiEM25)

DiEM25 växte fram som ett av svaren på EU:s legitimitetskris efter att pressen från EU, Europeiska Centralbanken (ECB) och IMF tvingat Grekland på knä och fortsatt åtstramningspolitik efter att en folkomröstning i landet röstade nej till denna politik. På ett möte i Berlin 9 februari 2016 bildades DiEM25 med deltagare från vänster- och gröna partier samt rörelser som facket och civila olydnadsinitiativet Blockupy mot ECB. Formen har varit oklar. Man har sagt sig vara en pan-europeisk rörelse av demokrater som enar gröna, radikal vänster och liberaler men är bara verksam i EU-länder där ett antal lokala grupper växt fram i de flesta medlemsländerna. I maj började diskussionen om att bilda ett transnationellt parti för att ställa upp i EU-valet 2019. Vänsterpartiet Razem i Polen, Alternativet i Danmark och Piratpartiet i Tjeckien är medlemmar. DiEM25 startades av förre grekiske finansministern Gianis Varoufakis som har en framträdande roll.

Detta är det enda europeiska eller snarare EU-initiativet som skapat bredare intresse i Sverige. Det passar vänsterns journalister och en del miljöpartister och vänsterpartister med sin appell till individer samt urbana västliga normer och lösliga struktur med intellektuella som framträdande i rörelsen. En grupp har startats i Sverige.

Länkar

För att förstå hur internationalismen nu utvecklar sig i Europa är webben inte särskilt informativt. Man behöver vara aktiv och ha kontakt med aktivister direkt för att kunna uppmärksamma det som håller på att ske. Några av initiativen har rikligt med resurser och kan följas i detalj på nätet som DiEM25 och Plan B. Andra som bärs upp mer av folkrörelser och aktivister kan ibland helt saknas på webben.

Europe in movement: Information saknas på webben. Organiseringen har skett via epost.

Nyelenirörelsen i Europa: https://nyelenieurope.net

Nej till krig – Nej till NATO : https://www.no-to-nato.org

IPB: https://www.ipb2016.berlin

Assembly of Resistance i Budapest Budapest 2 – 4 mars
Information saknas ännu på webben. Samordning hittills per epost och skype

Ett annat Europa är möjligt: https://www.facebook.com/events/352781938508588

Altersummit: http://www.altersummit.eu

Marseille European Forum: https://marseilleseuropeanforum.euPlan B: Det finns ingen samlande hemsida utan varje konferens har haft sin egen. https://www.euro-planb.eu

Lexit: https://lexit-network.org

Democracy in Europe Movement 2025 (DiEM25): https://diem25.org

i Andra om: folkrörelser, försvaret, Nato,EU, imperialism, alliansfrihet, USA, politik, demonstrationer, olja, ekonomi, demokrati