Eurons domedagsprofet



Idag har jag glädjen att som gästbloggare ha min läkarekollega Ingrid Eckerman, sedan flera år ordförande i ”Läkare för miljön” (där jag är medlem). Hon har främst arbetat som folkhälsoinriktad distriktsläkare (liksom jag gjorde för många år sedan) och presenterar sig som ”Pensionerad folkmusikspelande kollektivhusboende folkhälsoläkare med stort miljöintresse” på sin blogg http://ingrideckerman.blogspot.se. Dagens inlägg finns där, men jag erbjöds också att publicera det, vilket sker nedan. Denna blogg har tidigare behandlat EU genom inlägg av Ulf Karlström, och genom inlägg av mig om Nobelpriset.

” Igår var jag på Kägelbanan under Mosebacke terass, på kris-release. Det var nationalekonomen Stefan de Vylder som släppte sin senaste bok ”Eurokrisen”. Han samtalade med Kajsa Ekis Ekman, just hemkommen från Grekland. Det tar tid att skriva en bok -men den här boken kom precis när det var dags.

Jag följer nödtorftigt med på DNs ekonomisidor – tar åt mig innehållet i Johan Schücks artiklar men delar inte alltid hans slutsatser. Jag har också lyssnat på Stefan de Vylder ett par gånger tidigare. Så jag var beredd. Men kanske inte helt.

Jag har många gånger ställt frågan: ”För att BNP ska öka verkar det krävas att exporten överstiger importen. I så fall måste det väl finnas ett antal länder i andra delen av kedjan, som importerar mer än de exporterar?” De flesta har svarat att nej, så är det inte, men ingen har förklarat hur och varför. Nu har jag fått det åtminstone delvis verifierat.

Stefan är en utmärkt talare. Samtidigt som han talar om utsikterna till allvarlig och långvarig katastrof uttrycker han sin ilska mot dagens beslutsfattare och sin sorg över vart vi tycks vara på väg, och mitt uppe i allt elände får vi tillfälle att skratta.

Några av Stefans utsagor var:
– Ju förr euron faller desto bättre. ”Hellre ett fasansfullt slut än en fasa utan slut” säger ett tyskt ordspråk.
– Om några länder – som t.ex. Sverige och Tyskland – har överskott så måste det finnas andra länder med underskott. Överskottsländerna har stor skuld i underskottsländernas belägenhet.
– Grekland och Spanien lever under sina tillgångar, inte över.
– Det är feltänk när Grekland importerar oliver från Latinamerika och lägger ner sina egna odlingar. Det finns fler liknande galna exempel.

– Släpp ut Grekland och Spanien ur EMU-samarbetet men behåll dem inom EU. Maastricht-avtalet tillåter det inte, men med lite god vilja kan EUs ledare frångå lagar och regler, som så ofta förr.
– Mellanstatligt samarbete är mycket bättre än överstatlighet. Jag saknar gamla EFTA! Ett annat exempel är Norden.
– En ekonomisk härdsmälta kan få med sig stora sociala följder. Se vad 30-talets depression förde med sig! Det finns otäcka strömningar i Europa idag. Men krig i Europa, det tror jag inte på.
– Man håller på att montera ner hela den arbetsrättsliga lagstiftningen, säga upp kollektivavtal, sänka löner etc.

– Fasta valutor leder alltid till katastrof. Investera aldrig i länder med fasta valutor.
– Sverige ska ”dubblera sin export” inom några år – men vem ska köpa? Och varför ska vi bidra till underskott i andra länder? Använd i stället vårt överskott att förbättra våra välfärdssystem och höja lönerna.
– DNs ekonomijournalister verkar inte förstå vad de skriver om.

I minglet efteråt stod vi där, ett antal skolkamrater till Stefan. Vi är stolta över honom, som redan på gymnasietiden visade stort civilkurage och gick sina egna vägar. Men vi är också mycket oroade för framtiden.

Något som Stefan inte tagit upp i sin bok var Bilderberggruppen. Det är en grupp av världens främsta finansledare som bjuder in ett antal beslutsfattare till ett möte en gång om året för ”privata” diskussioner. Eftersom nästan ingenting slipper ut från mötena finns det gott om konspirationsteorier. Det finns de som anser att gruppen låg bakom att Mona Sahlin aldrig blev statsminister pga. de uttalanden hon gjorde om den. Likaså kan de ligga bakom att Carl Bildt är kvar som utrikesminister. Det hade varit intressant att höra Stefans åsikt om betydelsen av denna grupp och dessa möten. (Varför hittar jag inga aktuella texter?)

När jag söker på nätet inser jag att Stefan har rätt. Svenska Dagbladet verkar ha mycket bättre grepp om läget än Dagens Nyheter.

Igår, 26.10.2012, är det några saker jag omedelbart lägger märke till när jag slår på radion och upp DN:
– SD i stark medvind – nu tredje största parti DN
– Arbetslösheten i Spanien är över 25 procent TT
– Mörk bild av ekonomin nästa år DN (ej på nätet)

Jag gråter när jag reflekterar över hur vi håller på att bryta ner det fredliga välfärdssamhälle som vi trodde vi byggde upp under 70- och 80-talen. Hur vi raserar vad som tagit 100 år att bygga upp. Hur den lilla människan får lida.

Borde inte socialdemokraterna lyssna på Stefan? Ytterligare en superlämplig valfråga?

Ute blåser isande kalla vindar, en månad för tidigt. Är det en förvarning om den ekonomiska vinter som närmar sig? Den vinter som klimatförändringarna för med sig på våra breddgrader


i Andra om: , , ,, , , , , , ,

Ingrid Eckermans bloggChossudovsky i Globalresearch 15/10 Counterpunch 15/10 DN Wolodarski ledare 12/10 DN 14/10 DN 12/10DN:s ledare 12/10 Folkrörelsen nej till EUMotvallsbloggen 12/10
SvD 12/10 Aftonbladet 12/10Expressen.seSvT 12/10 Nobelpriset till NATO 2013 – Counterpunch 12/10


3 svar till “Eurons domedagsprofet”

  1. Den som vill ha vassare ekonomiska funderingar i dagspressen bör hålla koll på vad Cervenka och Neurath skriver i Svenska Dagbladet. Ibland är det så hög kvalitet och rakt på sak att man funderar på hur länge de får hålla på.

  2. Det finns inget sånt som ”socialdemokraterna”. SAP är idag en konstruktion i stil med mexikanska PRI. Det finns en massa delvis anständiga människor som arbetar på lokalt, och utnyttjas som kanonmat för en hierarki. ”Delvis” anständiga – för vad ska man egentligen säga om folk som sitter stilla i båten bara för att ledarna säger så, medan båten håller på att gå åt helvete. Som visar mer solidaritet med en organisation än med de människor dom antas representera.

  3. Jan, en viktig anledning till att de fortfarande är kvar i partiet, är bristen på alternativ. Det tror jag du håller med om.

    Men antagligen håller du inte med om den andra orsaken som har med ”ideologi” att göra – det finns faktiskt ett tänkesätt som kan kallas för socialdemokrati och vars kärna är reformismen, oförmågan att gå utanför kapitalismens ramar. Och så länge som man är reformist, så tvekar man att bryta med det parti som man uppfattar som det i grunden reformistiska partiet, även om ledningen ”råkar” var dålig.