EU-valet gav mer överraskande resultat i Sverige än i t.ex. Frankrike och Storbritannien. I Sverige kan kanske resultat i en positiv tolkning ses som en framgång för vänstern – i traditionellt språkbruk – och för miljöfrågorna. (Det finns olika uppfattningar om vad som är ”Vänstern”. Människors egen uppfattning är en av de centrala. Enligt Wikipedia ansåg sig 32 % av svenska väljare tillhöra vänstern, medan 46 % ansåg sig tillhöra högern. År 1968 ansåg sig 43 % tillhöra vänstern). Men det centrala budskapet i valresultat i många länder i Europa är missnöje med EU och dess (och också det egna landets) politik.
* En stor överraskning i Storbritannien var att det starkt EU-kritiska högerorienterade partiet UKIP blev största parti med 28 %
* I Frankrike blev det likaledes starkt EU-kritiska högerpartiet Front National icke oväntat störst med drygt 25 % jämfört med 6 % år 2009, och segrade i alla områden förutom i Paris och västra Frankrike.
* Främlingsfientliga Dansk folkeparti blev störst i Danmark med 27 %, medan Folkrörelsen mot EU fick 8 %.
* I Italien blev Beppe Grillos Movimento 5 Stelle, som gick till val med ett anti-EU-program, näst störst med 21 % efter regeringspartiet Demokraterna som fick dubbelt så många röster.
* Högerextrema partier kom på tredjeplats i Grekland (9 %), Ungen (15 %), Österrike (20 %). De fick 13 % i Nederländerna och Finland.
* I Grekland blev vänstersocialistiska Syriza störst med 26 %, medan Fascistiska Gyllene Gryning och socialdemokratiska Pasok vardera fick omkring 8 % och kommunistpartiet KKE 6 %.
* I Tyskland gick socialdemokraterna klart framåt, medan CDU backade. EU-kritiska Alternative für Deutschland fick 7 % av rösterna, liksom Vänstern.
Sammanfattningsvis är resultaten ett stöd för EU-motståndet, men också på sina håll för främlingsfientlighet och högerextremism. DN skriver ”Chock efter högerextrema partiers framgång”. Men detta är alls ingen chock utan väntat. Främlingsfientlighet och högerextremism har ju varit på frammarsch under senare år. Dess framarsch har gynnats av EU:s politik, som den extrema, usla ekonomiska politiken som tvingats på bland annat Grekland i samarbete med IMF och USA. EU stödde också direkt statskuppen i Kiev med dess starka inslag av aktiva fascister, (en numerär minoritet på Maidan) och sedan regeringen i Kiev, med 4 ministrar och riksåklagaren från högerextrema och främligsfientliga Svoboda och Högersektorn. ”Som man bäddar får man ligga.
Historien, t.ex. 1930-talets erfarenheter, visar att en kapitalism i kris gynnar framväxten av högerextremism och främlingsfientlighet. Och kapitalismen är sedan länge inne i en grundläggande strukturell kris, avbruten av tillfälliga uppgångar.
Frankrike.
EU-valet i Frankrike vanns alltså av Front National DN ”Den franska extremhögern, Front National, skrällde i EU-valet som blev ett förnedrande nederlag för de övriga partierna. 25 procent enligt uppskattningarna från valurnorna. Siffran möttes av jubel, följt av nationalsången Marseljäsen i den Nationella frontens högkvarter i Nanterre. Budskapet från Marine Le Pen, ledare för högerextrema Front National, tog skruv mer än hon hade vågat hoppas på själv: ”Vi ska blockera det här liberala Europa som hela tiden agerar mot det franska folkets intressen”.
Kommunvalet i mars i Frankrike var i slutändan en tydlig men ändå begränsad framgång för Front National (FN), och ett bakslag för den neoliberala åtstramningspolitiken. FN vann borgmästarvalet i 13 av över 36 000 kommuner, har avsevärt förbättrat sina positioner lokalt jämfört med valen 2001 och 2008 men stod ungefär på samma nivå som 1995.
Till skillnad från sin far har den mycket kariamatiska Marine Le Pen en långsiktig strategi med ”av- demonisering” av FN och hoppas att det snart kommer att betraktas av majoriteten av befolkningen som ”mainstream” och respektabelt. Hon har distanserat sig från faderns rasistiska uttalanden och antisemitiska ordlekar. I stället koncentrerar hon sig på vardagens frågor, kritiserar globalisering och finansindustrin, och vill att Frankrike ska lämna euroområdet och EU helt och hållet. Hon vill framstå som en politiker för ”vanligt folk”.
Detta valbudskap i mars tilltalade en del arbetare i norr. I söder framför hon mer välbekanta FN-teman: lag och ordning och ”hotet” från mångkultur. Hon menar att det franska sekulära statsskicket hotas av islam. Denna strategi har hittills varit framgångsrikt.
40 % av högerpartiet UMP:s väljare tycker att deras partis värderingar är förenliga med FN:s.
Socialistiska partiet fick bara 14 % av rösterna. François Hollande alienerade vänsterväljare vägrade ofta att stödja socialistiska kandidater i andra omgången av kommunvalet i mars. Hollande är mycket impopulär bland väljarna och hånads som en ”president för de rika” då han höjde momsen för alla. Han håller fast vid Nicolas Sarkozys misslyckade åtstramningspolitik: Arbetslösheten och statsskulden är skyhöga, och trots att han beviljat företagen otaliga skattesubventioner växer inte ekonomin. Efter att ha brutit sina vallöften betraktas Hollande nu allmänt som bundsförvant till storföretagen och Angela Merkel. Valet var ingen framgång för UMP, vars partiledare sägs sitta löst.
Marine Le Pen kan tala om de socioekonomiska frågor som är viktiga för vanliga människor men hennes ”självförsörjande kapitalism” erbjuder föga för arbetare. De flesta väljare vet det, men de kan inte heller undgå att märka att Hollande inte ens orkar prata om detta.
Finns motkrafter?
Främsta motkraften är en politisk radikalisering av arbetarrörelsen och de fackliga organisationerna, som i stora delar av Europa sedan decennier vandrat allt längre åt höger. Detta gäller både Frankrike och Sverige. Som marxismen velat hävda är staten den härskande klassens organ. Den härskande klassen består av en liten, liten grupp storkapitalister, i nära samarbete med ideologer bland annat. I takt med att den härskande klassen stärkt sin ställning på bekostnad av arbetarklassen, och till följd av en allt djupare kris i kapitalismen per se minskar utrymmet för reformer, och förstatliganden är det ju inte tal om.
i Front National,Sverigedemokraterna, socialism, Marine Le Pen, solidaritet, Frankrike, rasism, val, nationalism, kapitalism,demokrati,EU, fred,politik, fascism, Nationella Fronten, Sverige, rasism, ekonomi,
DN 26/5ItalienDN-chock
Counterpunch Le Figaro 31/3 Dagens Arena 29/3 Kildeén & Åsman 31/3 Counterpunch Var Matin 28/3 Video om demonstationerna i Brignoles Le Figaro 24/3 Le Monde 14/10 Var Matin 14/10 Liberation 13/10 kl 20.56 Le Nouvel Observateur 10/110 SvD Var Matin 7/10 Knut Lindelöf Le Figaro 10/10 Daily Telegraph 10/10 Anna-Lena Lodenius Pål Steigan 10/5 Knut Lindelöf 13/5 SvD 26/4DN Debatt Nils Funcke 23/4DN 22/4SvD 24/4Ab 24/4 DN rescension av Arnstads bok av Olle SvenningDN 4/4 SvD bokrescension Aftonbladet rescension av Arnstads bok Jinge ”Åh vilken röra – vad är fascism?” Annarkia 22/11 VarghjärtaDN Unga Sverigedemokrater vill ha Almqvist kvar DN Debatt 15/11 DN:s ledare 15/11 AB 15/11 Svd 15/11 Expressen 15/11 SvT 15/11 The Independent 30/8 SvT DN Breivik kommer ut SvD Proletären FIB-Kulturfront
3 svar till “EU-valet: Franska Front National nitar Nej – etc.”
Hej! Du ger högern väldigt stort utrymmé på din blogg.Jag tycker att detta som min systerdotter skickade bör lyftas fram! Vi behöver uppmuntran!
Alla pratar om högerpopulismens frammarsch i EU.
Men detta har också hänt:
I Grekland är den radikala vänsteralliansen Syriza största parti.
Samma sak i Slovakien där premiärminister Robert Ficos SMER har dubbelt så många mandat som kristdemokratiska KDH.
I Rumänien har regeringschef Viktor Pontas socialdemokratiska Union fått 41 procent av rösterna.
I Italien fick vänsterpartiet PD (Partito Democratico) mer än 40 procent av rösterna. (till skillnad från Frankrike där Front Nationale växer med sina 25 procent går alltså Italien åt det andra hållet)
Och slutligen Sverige där S, MP, V och F! tillsammans har fått 51,4 procent.
Jag tar det en gång till:
Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ får tillsammans 51,4 procent.
Argumentet ”men nu blev både F! och V mindre i verkligheten” kan mötas med att dessa 4 partier fortfarande har 11 av de 20 svenska mandaten. De borgerliga har 7. Och SD 2.
Text hämtad från Maria Robsahm – sprid denna information om vänstervindarna så att vi får luft under vingarna och inte slås ner av fascisterna!”
Spanien: PODEMOS fick 1,2 miljoner röster -8 % av rösterna -fem platser i EU- parlamentet. De har bara funnits i fyra månader. Den politiska inriktningen är tydligt socialistisk, med krav på nationalisering av bankerna och energibolagen, försvar av arbetare, kvinnors och migranters rättigheter osv. Man försvarar också folkens rätt till självbestämmande.
Tack för viktig, kompletterande information.
Benny Åsman rapporterar om stora framgångar för den radikala vänstern i Belgien där det igår
inte bara var val till Europaparlamentet utan också val till det federala parlamentet och till de tre regionala parlamenten i Flandern, Bryssel och Vallonien.
”På riksnivå är det de flamländska nationalisterna i NV-A som sopar golvet med alla andra partier i Flandern och tar ensamt hem 31,9 % av rösterna, på bekostnad av extremisterna i Vlaams Belang som förlorar mer än halva sin väljarkår i Flandern.
För den radikala vänstern, valkoalitionen PTB-Go var valet en stor framgång trots de mörka moln som seglat upp på grund av de flamländska nationalisternas framgångar. De största framgångarna gjordes i industriorterna runt miljonstaden Liège. I stålorten Herstal fick PTB-Go 21 % av rösterna och i Seraing 17 %. I Liège nåddes inte mindre än 10,9 % vilket svarar mot cirka 30 000 röster. I hela Vallonien fick koalitionen 5,5 % vilket svarar mot fler än 100 000 röster vilket ger 2 platser i det Vallonska parlamentet.”
PTB-Go baseras på att flera politiska organisationer till vänster om Socialistpartiet gått samman med en gemensam plattform och röstsedel. PTB representerar den starkaste partnern och har sina rötter i den maoistiska rörelsen. (http://kildenasman.se/2014/05/26/stor-framgang-for-den-radikala-vanstern-i-belgien/)
” I Sverige kan kanske resultat i en positiv tolkning ses som en framgång för vänstern – i traditionellt språkbruk – och för miljöfrågorna.”
För den som vill bemödar sig att analysera detta ganska meningslösa uttryck för borgerlig demokrati är det knappast någon framgång för vänstern.
Tittar vi på valmatematiken har den fascistoida delen av högern, d.v.s. allianspartierna och sverigedemokraterna i princip samma resultat som 2009, 45.8 nu mot 45.9 2009. Det nyliberala miljöpartiet går fram med 4.4 procent och landar på 15.3 procent. Socialdemokraterna, som sedan Göran Perssons tid är fast förankrat i nyliberalismen, ligger i ungefär kvar på samma nivå, 24.4 nu mot 24.7 2009. Sammanlagt får härigenom högerkrafterna 85.5 procent.
Det revisionistiska vänsterpartiet gör, med tanke på den hårda och människofientliga högerpolitik som förs både i Sverige och i EU, ett mycket dåligt val då man endast förmår att öka med 0.6 procent. Man kan undra varifrån Sjöstedts glädje kommer. Tydligt är att vänsterpartiet inte har mycket att bidra med i kampen för socialism, särskilt inte eftersom man inte verkar vilja något hellre än att bilda regering ihop med två nyliberala partier.
Inte heller är det något att glädjas över att Feministiskt Initiativ, som sätter feminism före socialism och marxism, går fram. Feministsikt Initiativ splittrar vänstern ytterligare och lockar framförallt vänsterkvinnor bort från en marxistisk samhällsanalys. Feministiskt Initiativ kan långt ifrån klassificeras som ett socialistiskt parti.
Själv har jag sedan länge slutat att delta i dessa den borgerliga demokratins spektakel. Socialismen kan aldrig vinnas på detta sätt eftersom imperialistiska och monopolkapitalistiska krafter har i det närmaste full kontroll över opinionsbildningen vilket är ett kraftigt verktyg i manipulationen av arbetarklassen. Valresultatet är en mycket tydlig bekräftelse på detta faktum.
Den borgerliga demokratins hela syfte är att legitimera den rådande ordningen, därför spelar alla deltagare i dessa spektakel, medvetet eller omedvetet, imperialismen och monopolkapitalismen i händerna.