Jag fick häromdagen ett nyhetsbrev från European Public Health Alliance (EPHA), som är en europeisk non-profit organisation i Belgien. Medlemmar är non-profit organisationer inom folkhäslområdet. EPHA har 92 medlemsorganisationer i 21 europeiska länder. Nyhetsbrevet behandlar att John Dalli, EU-kommissionär från Malta med ansvar för hälsa och konsumentfrågor avgick som en ledamot av kommissionen 16/10. Detta har också behandlats på framträdande plats i svenska massmedia.

John Dalli informerade ordföranden för Europeiska kommissionen, José Manuel Barroso, om sitt beslut efter en undersökning av OLAF, EU: s byrån för bedrägeribekämpning, pga av ett klagomål maj 2012 av Swedish Match. Företaget hävdade att en maltesisk entreprenör hade använt sina kontakter med John Dalli för att försöka vinna ekonomiska fördelar från företaget i utbyte mot att försöka påverka en eventuell framtida lagstiftningsförslag om tobaksprodukter, särskilt på EU:s exportförbud för snus.

Dagens Nyheter skriver 16/10 att Dalli bestämt avvisar anklagelserna. ”Det finns inga fakta eller bevis för min inblandning. De har bara hittat på något och allt är bara indicier”, säger Dalli till tidningen Malta Today.
Dalli säger ”Jag talar med mina advokater för att dra i gång nödvändiga procedurer för att bevisa att de här slutsatserna är falska.”
Pudelns kärna ligger nog i nästa mening ”Jag kommer att fortsätta arbeta för att de insatser jag gjort för en översyn av tobaksdirektivet, där hårdare antirökningslagar föreslås, ska gå vidare som planerat”, säger Dalli till tv-kanalen TVM. ”Jag avgick för att få fria händer i kampen mot anklagelserna mot mig.” Svenska Dagbladet skriver ”Snushärva tvingar bort EU-topp”. ”Swedish Match vädrar morgonluft” kan man läsa på radions hemsida.

EPHA skriver ”John Dallis avgång visar hur den starka tobaksindustrin kan försvaga beslutsfattare som försöker stödja folkhälsoåtgärder. Detta visar också att lobbymetoder i Bryssel måste vara mycket mer reglerade med ökad transparens och en stark kontroll över beslutsprocessen. Detta är tillräckligt allvarligt för ordföranden för EU:s kommission att börja reglera lobbymetoder i Bryssel, mycket mer effektivt än hittils ”, sade Monika Kosińska, generalsekreterare i EPHA.

”Vi hoppas att ”Big Tobacco” inte kommer att uppnå sitt mål att blockera ett förstärkt direktiv inom tobaksområdet. Vi litar på att EU-kommissionen och medlemsstaterna kommer att uppfylla sin plikt som företrädare för det allmänna intresset, och sina medborgares hälsa och inte kommer att försena antagandet av direktivet” skriver EPHA förtröstansfullt.
”Ett starkt direktivet är det enda riktiga svaret Europeiska kommissionen kan ge till OLAF:s utredning genom att visa att den trots påverkan, handlar för att skydda, och på uppdrag av sin medborgare” tillade Kosińska.

EPHA:s inställnings speglar väl den kritiska inställningen mot tobaksindustrin bland de som arbetar för folkhälsa och hos de flesta forskare. Läget är motsvarande inom alkoholområdet. Varje vetenskaplig tidskrift fordrar att alla författare till insända artiklar deklarerar om de har eller haft uppdrag hos alkoholindustrin (och även andra jäv ska deklareras). Ett avgörande ”vapen” som

Litet egna erfarenheter om kapitalets agerande har jag från alkoholvärlden. Jag var som en av två nordbor medlem i den vetenskapliga expertgrupp inom alkoholområdet som sattes upp inom EU 2008, men som dog ut pga oklara mandat etc. Vi hade ett möte med tjänstemän och agenter för alkoholindustrin, där de två mest kända grupperna är Portmangruppen och Amsterdamgruppen. Vid mötet presenterades en gedingen studie som bekräftade vad andra studier redan visat (bl.a. några jag deltagit i), nämligen att positivt samband finns mellan tillgänlighet till alkohol och genomsnittskonsumtion, antal högkonsumenter och omfattningen av svåra alkoholrelaterade problem. (Totalkonsumtionsmodellen, som det finns intressanta och aktuella undantag från). ”Forskare” från alkoholindustrin försökte på ett påtagligt oseriöst och tämligen grovt sett bagatellisera väl underbyggd forskning, i närvaro av EU-tjänstemän (som av allt av döma förstod spelet). Att det kunde vara så grovt trodde jag inte.

I vår vetenskapliga grupp fanns av outgrundlig anledning en annan disputerad, forskare knuten till alkoholindustrin, med sitt huvudkontor i Washington. Hon höll en låg, vänlig, social och intelliegent profil, tog på sig små uppdrag (att skriva protokoll etc), och protesterade inte mot väl underbyggda vetenskapliga fakta. OLika slags ombud i olika miljöer är smart. Om inte annat kan Kapitalet ta hjälp av det egna kapitalet. Marcus Grant var högste ansvarig för alkoholfrågor på WHO i Geneve, och jag träffade honom bl.a på ett mötet 1993. Något år senare kom ett mail till mig och andra att han blivit chef för ICAP, alkoholindustrins ”vetenskapliga enhet” i Washington. Jens Hannibal, tidigare ansvarig för alkoholfrågorna på WHO:s Europakontor i Köpenhamn gick samma öde till mötes.

Inom forskarvärlden finns en djup skepsis mot tobaks- och alkoholindustrin. Den som sänder in en artikel till vetenskaplig tidskrift måste deklarera eventuella förbindelser till alkoholindustrin, och detta anges i artikeln.

Några dagar senare kan man konstatera att både DN och SvD stort slår upp denna historia, DN med titeln ”Snushärvan -decenniets största skandal.”

intressant.se, EU, politik, tobak, kapitalism, alkohol, hälsa,snus, jämlikhet, ojämlikhet, ekonomi, hälsademokrati, lobby, lobbying, WHO, imperialism,
EPHA:s pressmeddelande 16/10 DN 16/10SvD 16/10 Expressen 16/10 AB 16/10 SvT 16/10SR 1610 DN 21/10 SvD 21/10