|
Igår hämtade jag Susan Nathans bok – Ett annat Israel, på mitt lokala bibliotek, en bok utgiven på Ordfronts förlag. Susan Nathan är en engelsk kvinna som redan som 9-åring blev en övertygad sionist. Skälet var att hon fick tag i en bok som handlade om förintelsen och den stärkte hennes innan – rätt svaga judiska identitet. Efter att hennes barn blivit vuxna och äktenskapet gått i kras bestämde hon sig för att utnyttja den möjlighet alla judar har, att flytta till Israel. Det hade varit en mångårig dröm hos henne. Väl på plats upptäckte hon sidor hos det israeliska samhället som hon inte tidigare hade varit medveten om. De israeliska araberna behandlades mycket illa och hon upplevde att systemet direkt påminde om den apartheid som fanns i Sydafrika där hon bott några år som liten. Men här var det inte svarta som diskriminerades, det var palestinier. Rubriken på denna bloggpost, ”Ett folk utan land till ett land utan folk” har länge varit ett talesätt bland judar i samband med att man flyttade in i det brittiska protektoratet Palestina. Susan Nathan insåg snabbt att det var en lögn. Judarna hade fördrivit 750 000 araber från landet, rivit deras hus och plöjt upp deras odlingar. Kvar blev en mindre del araber som idag växt och uppgår till drygt en miljon människor.
Susan Nathan: ”Aldrig hade jag, när jag som tonåring fick lära mig om mitt folks historia, uppmuntrats att tänka i sådana banor, att vårt folks glädje vanns till priset av ett annat folks förlust. Den sionistiska berättelse som jag lärt mig var att landet var ett ”land utan folk”, men här var en av de förment obefintliga palestinier som återgav sin historia om förlust och svek. Jag undrade hur mycket vi skulle kunna ändra historien genom att ge judiska barn samma enkla kunskap. Hindren för detta är enorma. Den uppenbara oförmågan hos judarna i Israel och förskingringen att ta itu med Mellanösternkonfliktens verkliga rötter och acceptera sin roll i palestiniernas lidande får sitt alibi genom deras rädsla, som i sin tur underblåses av mediernas berättelser om antisemitismen, ett judehat i både Europa och arabvärlden som man varnande säger oss har oroande likheter med perioden före andra världskriget. En oproportionerlig del av mediebevakningen |
 om antisemitismen koncentreras till att svärta ner kritiker av Israel med denna obehagliga etikett. Var och en som har obehagliga saker att säga om vad Israel gör mot palestinierna är enligt denna tolkning antisemit. Jag hyser inga tvivel om att motivet hos Israels försvarare i många fall är att tysta kritikerna, oavsett om kritiken är berättigad eller ej. Min egen kritik av Israel, att det är en stat som uppmuntrar en djupt rasistisk syn på araber och bedriver en territoriell apartheid mellan de båda befolkningsgrupperna, riskerar att bli behandlad på samma sätt.” Hennes djupa insikt och känslomässiga beskrivning av arabernas situation i Israel kom att accentueras då hon efter att ha bott i en judisk stad, Tel Aviv, flyttade till den arabiska staden Tamra, som ligger nära Haifa. Hennes möte med de demoniserade palestinierna, ”Israel-araberna” blev till ett smärtsamt upp-vaknande från den falska bild som ges de israeliska medborgarna via medierna och i skolan. Det gav henne påtagliga bevis för att landet är stulet från palestinierna, om den israeliska militärens grymhet och om Israels totala oförmåga att uppfylla Genèvekonventionen och kraven på mänskliga rättigheter. Judarna har alltid betraktat sig själva som offer. Naturligtvis, eftersom Hitler gjorde ett mycket allvarligt menat försök att utrota dem från jordens yta. Men idag är inte judarna längre offren, det är numera palestinierna som är offer. Offer för att deras land är stulet, och alltjämt stjäls bit för bit. Ett sant omdöme om boken är att man inte ser direkt ljusare på möjligheterna till en fredlig utveckling av situationen för palestinierna i Mellanöstern. Boken är så stark att en av mina judiska bekanta vägrar att läsa den. Men den sanning som Susan Nathan tar fram och redovisar är så viktig att jag tycker att boken bör läsas av varenda svensk. Man behöver inte vara intresserad av Mellanösternkonflikten för att gripas på ett djupare plan av hennes berättelse. Gå till ditt bibliotek eller din närmaste bokhandel!
Sök Susan Nathans bok på AdLibris! Andra bloggar om: politik, susan nathan, israel, antisemitism, rasism, islamofobi, palestinier, förtryck, boktips, ett annat Israel [tags]politik, susan nathan, israel, antisemitism, rasism, islamofobi, palestinier, förtryck, boktips, ett annat Israel[/tags] |
10 svar till “Ett folk utan land till ett land utan folk”
Bra bloggat på en förövrigt lysande blogg! Jag läser den ganska ofta. Keep up your good work!
”Hennes djupa insikt och känslomässiga beskrivning av arabernas situation i Israel kom att accentueras då hon efter att ha bott i en judisk stad, Tel Aviv, flyttade till den arabiska staden Tamra, som ligger nära Haifa. Hennes möte med de demoniserade palestinierna, ”Israel-araberna” blev till ett smärtsamt upp-vaknande från den falska bild som ges de israeliska medborgarna via medierna och i skolan.”
Nu kan du väl berätta var du plagierade den här ”recensionen” någonstans? Eller ska man behöva Googla fram det och avslöja dig?
Jag tycker absolut att du ska Googla utav bara faan..
När du gjort det ska du be om ursäkt eller oxo lägger jag in ditt IP-nummer i Blacklist..
Får vi besked nu ??
HEMLIS – det är JAG som är Jinges judiska bekanta som ”vägrar läsa boken eftersom den är så stark”…:-)
Jag skrev till Jinge att jag inte har någon större lust att läsa den eftersom jag bor mitt i den här smeten, faktiskt har en del arabiska goda vänner som förklarar i detalj för mig exakt under vilka villkor de lever och jag kan också åka hem till dem och hälsa på dem och se själv…och så skrev jag att jag helst läser underhållning när jag har tid att läsa eftersom jag jobbar heltid, har tre rätt små barn, då och då skriver artiklar och därför oftast inte ORKAR läsa böcker.
Men Jinge VILL att jag ska ”vägra” läsa boken eftersom det bevisar att alla judiska israeler tittar åt andra hållet och vägrar se sanningen. Så nu har jag vägrat och passar därmed i den lilla låda han har gjort iordning för mig som israel. :-)
Tänk så mysigt jag har det i min lilla låda med min etikett på.
Förresten har jag aldrig sagt ett ont ord om Susan Nathans bok eftersom jag inte har läst den, bara att jag har bott längre i Israel än hon och att man har rätt att ha litet olika åsikter om samma verklighet. Susan Nathans åsikter är helt legitima och jag önskar henne lycka till i sitt arbete. Lyckas hon ändra någonting till det bättre är det jättebra.
Sedan mindes jag att jag en gång rekommenderade boken ”Pol Pots Leende” till Jinge. Som han meddelade att han inte tänkte läsa…Varför då Jinge? Tycker du att jag ska blogga om den och skriva att ”boken är så stark att en kommunistvän till mig vägrar läsa den”? :-) (Ursäkta alla seriösa kommentatorer som inte förstår humorn i det här, jag tycker att det är suveränt komiskt)
Men Jinge, var inte orolig. Jag ska skicka dig en lista på alla böcker som jag vägrar att läsa, de är rätt många.
Anna: ”Men Jinge VILL att jag ska “vägra” läsa boken eftersom det bevisar att alla judiska israeler tittar åt andra hållet och vägrar se sanningen. Så nu har jag vägrat och passar därmed i den lilla låda han har gjort iordning för mig som israel. :-)”
Det var ju kul.. Men jag VILL att du ska läsa den. Men det är klart, ibland kanske det kan bli lite för nära. Sedan minns du uppenbarligen inte vad du skrev om Susan Nathan som du hade åsikter om trots att du inte läst henne…
F.ö. berör du inte sakinnehållet i den bloggpost jag skrev. Israelaraberna diskrimineras och lever under väsentligt sämre förhållanden är judarna i Israel. Jag ska därför konkretisera och blogga om ett par exempel ur Nathans bok…
Hur tycker du att Israel behandlar sina arabiska medborgare Anna?
Jinge, du är inte ett dugg intresserad av mina åsikter. Du är bara intresserad av att jag ska tycka precis som du. Gör jag det har jag en ”djup insikt”, gör jag det inte har jag som judisk israel ”svårt att se sanningen”. Catch 22.
Jag är MYCKET intresserad av din åsikt Anna. En intressant sak med Nathans bok är hur hon beskriver den israeliska vänstern och ”progressiva” judar. Frågan är om dessa kategorier (denna kategori) är medvetna om det förtryck som israelaraber utsätts för.
Nathan exemplifierar och jag blev chockad. Så illa trodde jag inte att det var.
Det är motivet till att fråga dig. Att jag inte blir nöjd med svaret får jag väl leva med…
Du får nog leva med att mina svar publiceras i form av artiklar på Sourze.
”jag har bott längre i Israel än hon”
*Suck*
Om det finns en Catch 22 i debatten så är det sättet som den ena sidan gör sin röst till allenarådande. Bla med hänvisning till sådana (ursäkta mig) korakade uttryck som ”jag har bott längre i Israel än hon”. Om en Israel som däremot har bott längre i Israel än tex Anna skulle uttala sig lite mer kritiskt om sin regim, kan vi ganska snart vänta oss en del lustiga etiketter.
Om en Palestinier skulle uttala sig om konflikten, skulle dennes åsikter bli bortviftade just på grund av att det är en Palestinier. För Palestiniern skulle ”ha bott längre i…” inte vara en merit.
Vem får egentligen uttala sig? Kanske bara de judiska israeler som bott i Israel sedan -40 talet och ändå bibehållit sin tilltro till den ”Judiska staten”? Synd bara att Sharon inte kan uttala sig längre…
Israelen!
Vem som får uttala sig är givet. Alla som faller i trance av beundran inför den israeliska politiken får yttra sig. Alla andra är antisemiter och är därmed den egentliga orsaken till att judar behöver ha en egen och judisk stat.
Det är tråkigt ur fler aspekter. Personligen är jag mycket sugen på att resa till dessa bägge länder men känner att jag inte kan göra det i nuläget. Och eftersom jag är 59 år så förefaller inte oddsen för att läget förändras på ett avgörande sätt inom min livstid vara rimliga.
Det hävdas ibland att Israel är den enda demokratiska staten i Mellanöstern. Enligt mitt sätt att se saken så ska en demokrati följa de internationella regler och avtal som gäller mänskliga rättigheter och krigets lagar. Att diskriminera landets egna araber, som man dessutom rövat marken ifrån, är idag det främsta hindret mot att Israel skaffar sig en författning. Inga länder skulle godkänna en författning som inte säger sig stå för alla människors lika värde.