Frihetens vingar skriver idag: ”Jag kan inte i dag se ett enda etablerat parti som har en vision om vilket samhälle man vill leva i om 25 år. De är allt för oroliga att antingen inte komma till makten eller för att förlora den. Man arbetar mer med att smutskasta andra än att föra en konstruktiv dialog.”

Tyvärr så måste jag hålla med om detta. Det hade givetvis känts bättre om partierna hade en klar och tydlig målsättning, en vision om ett framtida samhälle och om vägen dit.

Jag har ett antal gånger pekat på att både vänsterpartiet, men framförallt socialdemokraterna stelnat ideologiskt. Inom socialdemokratin har all intern debatt försvunnit under Göran Perssons ledning.

Och vad hade hänt om Erlander eller Palme satt på Gunnar Emanuel Sträng “dummerjönsmössan” eller “ställt honom i skamvrån? Hade de efteråt kunnat hävda i media att finansministern hade en liten klädsam rodnad?

Där kommer inte någon vision över tröskeln så länge Persson sitter vid makten. För Persson handlar det bara om att behålla makten, ingenting annat.

Just därför kan jag också tycka att det känns lite spännande att Gudrun Schyman bryter sig loss och går en egen väg. Visserligen retar jag mig från och till på hennes förmåga att alltid få rubriker, en slags vänsterns Bert Karlsson. Samtidigt kan jag inte ta avstånd helt.

Feminister har väldigt mycket på fötterna och det kanske är den enda framkomliga vägen.

Kommer sedan junilistan att ställa upp som politiskt parti i valet 2006 så kommer jag få det svettigt.

Plötsligt har jag då tre partier vars inställning i sakfrågor tilltalar mig.