En vinnare och flera förlorare i senaste valet i Frankrike


I första omgången av valet till nationalförsamlingen finns en tydlig vinnare – Macrons La République en marche (LRM) som fick 28,2 % av rösterna, och tillsammans med allianspartiet MoDem (4,1 %) blir det 32,3 %. Detta räcker till att få absolut majoritet i nationalförsamlingen, om resultatet står sig i valet nästa vecka. För att få en säker plats i denna valomgång måste en kandidat få minst 50 %, vilket få fick. I nästa valomgång kvarstår kandidater med minst 12,5 % rösterna i denna omgång. Valresultat
LRM:s seger innebär också en seger för kapitalismen, imperialismen, för stor företagen och de med hög inkomst. Det innebär en seger för fortsatt russofobi och sanktioner mot Ryssland, och med all sannolikhet en fortsatt folkrättsvidrig krigspolitik av Frankrike i Mellanöstern och Afrika.
Macron
Flera förlorare finns.
* En förlorare är som alltid i valen i Frankrike och Storbritannien parollen ”en man/kvinna – en röst”. Macrons allians väntas få absolut majoritet med drygt 30 % av rösterna.
* Valdeltagandet var bara 48,7 % – det lägsta någonsin efter femte republikens införande 1958. Detta missnöje har sannolikt flera komponenter och skälen för att avstå varierar, men sammantaget är det en signal om missnöje med det politiska systemet och med de många politiska alternativen. Vid förra parlamentsvalet 2012 röstade bara 57,2 % – också då ett lågt valdeltagande.
* Det låga valdeltagandet innebär minskad legitimiteten för nationalförsamlingen och för de valda, om valdeltagandet inte tydligt ökar i den avgörande omgången. Macrons valallians fick 16,1 % av rösterna från de 47 571 319 röstberättigade.
Är detta en storseger?
Eller mer ett tecken på det politiska systemet, och ett uttryck för folkets misstroende? Jag har hittills inte sett kommentarer i pressen som uttrycker stor oro över det låga valdeltagandet.
* För Socialistpartiet var valet en katastrof.
Man fick 7,4 % av rösterna och väntas få 20 mandat, mot 280 mandat idag. I förra parlamentsvalet 2012 fick SP 29,4 % av rösterna i första omgången…
* En annan förlorare var Republikanerna som blev näst största parti med 15,8 %, och 21,2 % med allierade partier.
* Inte heller La France insoumise (Melenchon) med 11,0 % och Front National med 13,2 % av rösterna lär vara nöjda. I parlamentsvalet 2012 fick Melechons parti 6,9 % och Front National 13,6 %. Och antalet röster.

Vänstern, men inte de Gröna, starkare än 2012?
I parlamentsvalet 2012 fick Melechons parti 6,9 %. Då ingick kommunistpartiet som nu ställde upp och fick 2,7 %. Tre andra vänsterpartier fick tillsammans 1,8 %.
Tillsammans fick La France insoumise, kommunistpartiet och dessa tre partier 15,5 %, dvs. nästan lika många röster som republikanerna. De Gröna fick nu 2,1 % av rösterna jämfört med 5,5 % 2012.
La France insoumise föreslår en författningsändring som bland annat minskar presidentens makt. Vidare vill man stoppa ändringar av arbetsrätten, genomföra en långtgående grön omställning, avveckla kärnkraften helt, beskatta internationella finansiella transaktioner, legalisera cannabis (dessvärre) och satsa 100 miljarder euro på ett stort infrastrukturprogram som ska få i gång ekonomin och minska arbetslösheten.

Melenchon FI
Man kan inte undgå en liten jämförelse med Corbyns framgångar i Storbritannien med en reformistisk vänsterpolitik. Jag kan tänka mig att partier som för fram liknande reformistiska paroller som gagnar arbetarklassen i vid mening kan gå framåt. Man kan hoppas på La France insoumise och möjligen Socialistpartiet – om partiet gör en tvär vänstersväng – mycket osannolikt! De övriga små vänsterpartierna har knappast någon kandidat kvar till avgörande valomgången nästa söndag.

i Andra om: , ,, , Melenchon, , , , , ,


2 svar till “En vinnare och flera förlorare i senaste valet i Frankrike”

    • Ja, uppgifterna är intressanta, men man kan inte med säkerhet belägga Macrons insatser. Jag har nu läst artikeln och där finns en hel del av intresse. Utdrag nedan:

      While he worked within the Ministry of the Economy as both a special inspector and as minister, Macron oversaw the virtual theft of strategic French industries by American firms having strong links to the U.S. Intelligence Community.

      When the U.S. firm General Electric took over the French turbine and nuclear technology company Alstom, then-Economy Minister Macron said he approved of such takeovers because «state intervention in industry only happens in Venezuela». That came as music to the ears of the billionaires in the Donald Trump administration.

      The move by the American intelligence services to acquire French smart card technology leader Gemplus International began in 2001 and the operation was largely complete by 2004, the year Macron became an Inspector of Finances in the French Ministry of Economy. French industry has long been a target for surveillance and/or acquisition by American companies and the CIA has played an important role in such «economic warfare» operations. For example, the French electronics firm Thomson-CSF was long a top target for U.S. National Security Agency and CIA surveillance.

      In 2008, Macron left government to join the Rothschild & Cie Banque. He also became a leader in the neoconservative-heavy French-American Foundation, which counts among its alum Hillary Clinton, General Wesley Clark, and former World Bank president Robert Zoellick.
      The Gemplus workers’ unions predicted the firm’s production would move from France to Poland. The largest French union, «Confédération générale du travail» (CGT), said the takeover of Gemplus was to strip France of its smart card technology leadership. Gemplus employed 7000 French workers before its takeover by the Americans.