El-allergi, något för psykiatrin?


På en av mina promenadvägar finns det en anslagstavla med ett budskap som får mig att bli fundersam. Alldeles tydligt är att författaren/författarinnan av budskapet befinner sig i en sorts nöd.

Texten lyder:

Tack!

Vi vill rikta ett stort tack till Er alla i koloniområdet för
visad hänsyn med mobiltelefoner när Ni är i närheten av
vår tomt!

Ett särskilt tack till grannarna på Xxxxstigen för hänsyns-
fullhet i samband med användningen av gräsklippare och
andra apparater.

Tack vare Er har jag kunnat bott kvar här hela sommaren
även om jag stundtals mått väldigt dåligt. Eftersom jag var
så svårt sjuk, en hårsmån från döden, i våras pga
elallergin säger läkarna att det kan ta c:a tio år innan jag
åter kommer att tåla elektriska fält. Så jag hoppas och tror
att Ni även i framtiden visar hänsyn till min sjukdom.

Elallergi är egentligen ingen allergi utan en överkänslighet
för elektriska fält och radiovågor pga skador på
nervsystemet. Den som vill veta mer ska vi gärna
förklara för.

Hälsningar

Xxxxxxxxxxx Yyyyyyyy

Sedan är det givetvis en fråga om vilken sorts problem människan lider av. Är det sant att elektriciteten från en motorgräsklippares tändsystem kan orsaka besvär? Kan en mobiltelefon på granntomten, med sina milliwatt i uteffekt verkligen påverka en persons nervystem?

Det är mycket omtvistat om en mobiltelefon vid idogt användande i praktiken kan påverka eller skada den som använder den. Och även om så vore, så är det helt orimligt att tänka sig att den skulle kunna påverka något/någon på ett avstånd överstigande en meter.

Min uppfattning är att personen som satt upp detta anslag lider av något annat, men det uttrycks på detta sätt.

Det betyder inte att det ska vare sig negligeras eller förlöjligas. Han/hon har ett problem och givetvis också en självklar rätt att bli respekterad och få hjälp med sin problematik.

Det är kanske lätt att göra sig lustig över ”el-allergiker” och människor med mer eller mindre udda problematik. Men det hjälper inte dessa människor alls.

Först måste vi inse att det uppgivna problemet är det som de faktiskt upplever som ett problem. Först därefter kan de bli trygga nog för att öppna ögonen för att se sig omkring och kanske finna den egentliga orsaken..

I morgon ska jag visa på något som jag tror kan vara, eller bli, ett faktiskt problem..


5 svar till “El-allergi, något för psykiatrin?”

  1. Hos polisen går de under benämningen strålisar… Mycket vanligt förekommande kunder på polisstationer. De borde sannerligen få hjälp.

  2. Är inte ”strålisar” ett begrepp på knäppskallar i allmänhet? Folk som ringer och säger att de vet vem som mördade Elvis Presley? (mördades han?) :-P Fast hjälp behöver el-allergikerna lika fullt..

  3. Intressant inlägg! Nu har du syndat ordentligt emot den svenska gullighetsprincipen för att inte tala om nationalreligionen ”tomtar och troll.” Hade du framträtt i ett annat medium (TV, kvällspress) hade du blivit hudflängd från topp till tå. Vi får se om bloggarpopulationen är anorlunda.

  4. Nej, strålisar är människor som tror att de blir strålade. Det kan gälla vanliga elektriska fält (som i fallet du tar upp), utomjordingar, utländsk militärmakt och väldigt väldigt vanligt, nästan ”obligatoriskt” – SÄPO.

    Men det kan även gälla att tavlorna, elementen, tv:n eller radion hemma strålar och de känner sig sjuka. Tror att det är någon som vill dem illa, spionerar på dem. Förgiftat vatten i ledningarna är också en variant. Saker som flyttar sig i skåpen, tv:n som plötsligt är påslagen när man kommer hem. Det finns inte i deras sinnevärld att de kan ha glömt den påslagen själva.

    De som tror de har mördat Elvis och Palme faller under en annan kategori, men de kan förstås vara strålisar OCKSÅ.

  5. Jodå Monica. Men när polisen pratar om ”stråltanter” på kommunikationsradion så avses knäppskallar på ett mer generellt plan. På den tiden jag jobbade på Socialjouren så kallade vi knäppgökarna som ringer 03.00 för strålisar.. :D