Oxfams nya rapport ”An economy for the 99 %” visar att de 8 rikaste personer i världen (får gott plats i en limousine eller medelstor motorbåt) äger mer än de fattigaste 3 700 000 000 människorna, hälften av jordens befolkning.

Oxfams rapport

På DN Debatt skriver Robert Höglund svensk kommunikationschef för Oxfam, en av världens största hjälporganisationer DN: Världens åtta rikaste äger lika mycket som fattigaste hälften”>Dn Debatt
* ”Skillnaden mellan de rikaste och de fattigaste i världen är större än vad som tidigare har varit känt. Chockerande nog visar vår nya rapport att världens åtta rikaste personer äger lika mycket som den fattigaste hälften av befolkningen. Och klyftorna fortsätter att öka. Denna utveckling måste vändas, skriver Robert Höglund, hjälporganisationen Oxfam.”
* Oxfam har använt tidningen Forbes lista på världens rikaste individer samt data för all världens förmögenheter från Credit Suisse global wealth databook, de bästa tillgängliga källorna.
* De fattigaste 50 procenten av jordens befolkning äger 0,2 procent av världens förmögenheter, 409 miljarder dollar och de 8 rikaste individerna 426 miljarder dollar, efter avdrag för skulder.
* Förra året rapporterade Oxfam att världens 62 rikaste personer ägde lika mycket som hälften av befolkningen men årets data från Credit Suisse visar att världens fattiga har ännu mindre tillgångar och mer skulder än vad som tidigare var känt.
* 2009 fanns det 793 dollarmiljardärer som tillsammans ägde 2,4 biljoner dollar. Deras förmögenhet har mer än fördubblats på sju år. Det är dock inte bara miljardärerna som blir rikare.
* Under de senaste 25 åren har den rikaste 1 procenten i världen haft större inkomstökningar än de fattigaste 50 procenten tillsammans.
* Wikipedia uppger ”Enligt Forbes fanns år 2015 över 2 000 dollarmiljardärer i världen, varav 540 i USA, 251 i Kina och 489 i Europa.
* Att allt mer pengar ackumuleras hos de rikaste när 700 miljoner människor fortfarande lever i extrem fattigdom är väldigt upprörande tycker Oxfam (och jag samt några miljarder till troligen)”.

De 8 rikaste är Bill Gates (USA), Amancio Ortega (Spanien), Warren Buffet (USA), Carlos Slim Helu (Mexiko), Jeff Bezos (USA), Mark Zuckerberg (USA), Larry Ellison (USA) och Michael Bloomberg (USA). Dessa miljardärer har en väldig makt över politiker, politik och media.

Oxfam menar i tidigare rapport att den extrema ojämlikheten korrumperar politiken och hindrar den ekonomiska tillväxten.. Detta förvärrar ojämlikhet mellan könen, och orsakar en rad hälsoproblem och sociala problem som Wilkinson och Pickett visat i boken ”Jämlikhetsanden”
De fattigaste av våra bröder och systrar drabbas värst.
Boken ”Åtstramning till döds” av Stuckler och Basu påvisar de mycket negativa hälsoeffekterna av nyliberalismens politik runtom i världen.

*** Rikedomarna och ökningen av dessa kommer från arbetet av hundratals miljoner människor. De har arbetat ihop nästan all förmögenhet hos de rika – sådan är kapitalismen. Den vetenskapliga termen för detta är ”utsugning.”***

Bilden nedan visar att ökningen av den ekonomiska ojämlikheten var störst i USA, men större i Sverige än i en del andra länder..

De rikare blir rikare

-Under den ekonomiska boomen under åren fram till 2008 fick (=tog) den rikaste 1 % av invånarna i USA 65 % av ökningen av nationalinkomsten. Under den (begränsade) återhämtningen av ekonomin fram till 2010 tog denna 1% 93% av ökningen av nationalekonomin!
-Under de senaste 3 decennierna ökade reallönen med 15 % för de 90% i botten, med 150 % (10 gånger mer i relativa termer, och mycket mer i dollar) för den rikaste 1 % och 300 % för den rikast 0,1 %. Den genomsnittliga reallönen i USA 1974 var c:a 10 % högre än nu (Economic Report of the US President).
-Inkomsten efter skatt för den rikaste 1 % var år 2007 1,3 miljoner dollar för den rikaste 1 %, 73 gånger mer än för de fattigaste 20 %.

Lägre reallön i USA trots ökad produktivitet.
Det är känt sedan tidigare att reallönen för en arbetare i USA var som högst 1973 eller 1974. BNP har mångdubblats sedan dess, men reallönen är lägre än för 40 år sedan. Detta enligt Presidentens årliga rapport om ekonomin, en viktig källa. Enligt Brookings Institute, en tankesmedja för USA:s elit tjänade en heltidsarbetande manlig arbetare i genomsnitt 50 383 dollar 2014 jämfört med $53 94 dollar år 1973.

Och i förhållande till den ökade produktiviteten är minskningen av lönen i USA mycket stor. Utvecklingen är liknande i andra ”rika” i-länder.

Fattigdomen ökar i USA.

-2008 fick 32 miljoner personer i USA matkuponger, år 2012 var det 48 miljoner, en ökning med 50 %.
-Mer än en miljon skolbarn är hemlösa, efter en ökning med 57 % sedan 2006-2007
-37 % av familjer där den äldste är under 30 år är fattiga.
-Medianinkomsten har fallit 4 år i rad och var högre för 40 år sedan, enligt Economic Report from the President
-På morgonnyheterna 18/11 2014 rapporteras att rekordmånga, 2,5 miljoner barn var hemlösa i USA 2013. Enligt en ny rapport från UNICEF 28/10 finns nu 2,6 miljoner fler fattiga barn i världens rikaste länder jämfört med 2008 Totalt lever uppskattningsvis 76,5 miljoner barn i fattigdom i ”den utvecklade världen.”
-1/3 av barnen i USA lever i fattigdom
-Barnfattigdomen i USA är högre än i Litauen, Rumänien och Italien, men lägre än i t.ex. Grekland och Lettland, det senare tidigare framställt som ett mönsterland för nyliberal kapitalistisk ekonomi, av t.ex. svenske ekonomiprofessorn Anders Åslund. Washington rapporterar bekymrat ”Child poverty in the U.S. is among the worst in the developed World.

Men Sverige då?

DN Debatt publicerade 27/8 artikeln ”Jobbmålet räcker inte så länge ojämlikheten ökar” av Daniel Suhonen och Per Sundgren. De påpekar att Sverige är det OECD-land där ojämlikheten ökat snabbast sedan 1990-talet. Allt mindre av tillväxten kommer löntagarna till del, och samtidigt har fattigdomen ökat. De vill att inför ett jämlikhetsmål vid sidan av jobbmålet. ”Det handlar inte som vissa hävdar om att den som har mycket är dugligare än den som har lite, utan om hur initialt små skillnader växer lagbundet över tid till stora klyftor med kraft att spränga samhällen i bitar. Ojämlikheten hotar i dag demokratin.” Vidare ”Den borgerliga regeringen bidrog målmedvetet till ökande sociala klyftor genom att sänka skatterna mest för dem på toppen – de rikaste 10 procenten fick 25 gånger mer i skatte­sänkningar och subventioner än de fattigaste 10 procenten. Resan bort från ett Sverige där de ekonomiska och sociala klyftorna minskade inleddes omkring 1980 och har pågått oavsett regering, om än med olika hastighet och iver.” Kommentar: Klyftorna ökade även under S-regeringar.

* OECD rapporterade i fjol att Sverige är det OECD-land där ojämlikheten ökat snabbast sedan 1990-talet. Från vår topposition som det mest jämlika landet har vi nu halkat efter våra nordiska grannländer och länder som Österrike, Belgien, Tjeckien, Slovakien och Slovenien.
* På 1960- och 70-talet utgjorde bruttovinsten i Sverige ungefär en fjärdedel av de samlade inkomsterna, medan den del som gick till löntagarna var omkring tre fjärdedelar. Sedan mitten av 1990-talet går i stället en tredjedel av inkomsterna till kapitalägarna – löntagarna får hålla till godo med två tredjedelar. Löntagarna ”avstår” därmed varje år mellan 200 och 400 miljarder till kapitalägarna, jämfört med det tidiga 1980-talet.
* Totalt sett har fattiga hushåll ökat från cirka 5 procent 1990 till 12 procent 2012. Bland sjuka och arbetslösa tvingas i dag var tredje leva i fattigdom – det vill säga på en inkomst under 60 procent av medianinkomsten. 2003 klassades bara drygt 9 procent i denna grupp som fattiga. (Fattiga hushåll avser de med lägre inkomst än 60 % av medianinkomsten i landet.)
* Barnfattigdomen har ökat lavinartat – 230 000 barn i Sverige (12 procent) lever under svåra ekonomiska omständigheter. Detta är ett allvarligt underkännande av de senaste decenniernas politik.”

Varför ökar den ekonomiska ojämlikheten?

* Ökningen av den ekonomiska ojämlikheten i världen och av fattigdomen i inte minst rika länder har att göra med den neoliberala fasen av kapitalismen som gradvis startade i början 1980-talet i de ”rika” länderna. Detta har inneburit avregleringar inom det ekonomiska området och kraftig ökning av en tydligt spekulativ finanskapitalism, som utförligt beskrivs i boken ”USA som världspolis”. Fakta visar sedan länge att allt färre bolag kontrollerar allt mer inom olika sektorer – koncentration och monopolkapitalism. Skatter har minskat, bl.a. för att människor ha råd att köpa mer eller mindre nödvändiga eller onödiga varor och budgeten har skurits ned inte minst inom det sociala området i de rika länderna. Ofta har skatteminskning i praktiken varit störst för de som har det bäst. Storföretagen och rika personer gömmer undan enorma summor i skatteparadis och löper föga risk att bestraffas. Skatteparadisen I den nödvändiga jakten på ökade vinster söker företagen ha så få anställda som möjligt och flytta ut så stor del av produktionen som möjligt till länder med vanligen avsevärt lägre löner. Kapitalismen innebär fångenskap i ett dåligt ekonomiskt system, såväl för kapitalisterna som för alla andra. Produktionen sker inte efter mänskliga behov – då hade vi knappast någon fattigdom. Till saken hör att fackföreningarna sedan länge inte arbetar som en kamporganisation för sina medlemmar utan som en del av förvaltningen av detta system.

I artikeln på DN Debatt föreslår Oxfams Robert Höglund reformer inom 7 områden inom ramen för dagens ekonomiska system, kapitalismen. Det är behjärtansvärt, och visst kan vissa mycket begränsade reformer motverka ökad ojämlikhet. Men förslagen inom ramen för bevarad kapitalism kan inte innebära de nödvändiga förändringarna för en rättvis värld.

För detta behövs ett rättvisare, tryggare och mer demokratiskt ekonomiskt system – en demokratisk socialism.

Förslag på några punkter för socialismen.
-De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt och demokratiskt. Man kan planera in så att i princip alla har arbete.
-Kreativitet uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning;
-De som arbetar får större inflytande över sitt arbete och kan mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
-Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc. som nu);
-Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir möjligheterna till korrekt information och allsidig debatt större än nu;
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.
-Samarbete mellan – vanligen folkägda – företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage) kan elimineras;
-Självklart ska man kunna få byta jobb;
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst och ge trygg framtid för kommande generationer, inte som nu.
-Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam.

För detta behövs massrörelser och klart utformade, mer konkreta program än dagens för en demokratisk, socialistisk värld. Det gäller att i fråga efter fråga ge information om och förslag på hur detta ska ske. Förslagen ovan måste utvecklas!

Orealistiskt? Inte alls visar opinionsundersökningar.

Enligt en undersökning kan mer än var femte amerikansk ungdom född omkring millenniumskiftet tänka sig att stödja en kommunistisk kandidat, och en tredjedel anser att George W. Bush dödat fler människor än Josef Stalin, enligt en opinionsundersökning i mitten av oktober. Tusentals unga i USA är positiva till kommunism
I en opinionsundersökning juni-oktober 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall). Endast 11 % menade att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. Dubbelt så många som 11 %, 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 %, menade för övrigt att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt.
* En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009.
* Man kan också notera att 45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket Karl Marx Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 september 1987.

-I en frågeundersökning 2011 uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html).
-I representativ undersökning 2012 av Pew Research uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 50 % såg det positivt. Sextio procent 60 % såg negativt på ordet ”socialism”. Två år tidigare var 37 % negativa till ”capitalism” medan 52 % var positiva. (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).

Kommentar: Uppgifterna är inte så överraskande. Trots en intensiv propaganda mot socialism och kommunism under decennier. Tänk på ”Occupy Wall Street” med ”We are the 99 %” innan den splittrades bl.a. med hjälp av FBI. Tänk på den stora uppslutningen av unga bakom Bernie Sanders. Säkert är många av dem besvikna. Givetvis är de olika personernas bedömning av vad som menas med ”socialism” och ”kommunism” olika. Med bra information om ”demokratisk socialism” tror jag att andelen positiva skulle vara (betydligt) högre. Man kan notera att Fox inte uppskattar resultatet ”Survey: Young Americans Brain Dead on Communism, One-Third Believes Bush Killed More People Than Stalin” Fox.
Den 24/3 publicerade Flamman artikeln ”Socialism inte längre fult i USA”. ”Fakturm är att Hillary Clintons kampanjmakare inte har attackerat Sanders för att vara socialist. De testade det och det fungerade inte. Det gjorde bara att intresset för Sanders växte. 2015 var ”socialism” det mest uppslagna ordet i online enligt Calvin Priest från ”Socialist Alternative.”
Jag rekommenderar: Läs om socialismen! Börja med Kommunistiska manifestet! Eller passar Oktoberförlagets ”Grundkurs i marxismen-leninismen-maoismen” bättre?!

intressant.se, orättvisor, politik, kapitalism,imperialism, fattigdom,fattiga, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, demokrati, socialism, socialt, USA, miljardär, skatteparadis, Sverige