Den här artikeln publicerades för precis ett år sedan. Men är tyvärr lika aktuell än idag, eller hur? Därför återpublicering. Välkommen att kommentera!

SvT Nyheter rapporterade nyligen ”Inkomstklyftorna växer i Sverige. Både fattiga och rika ökar, medan mellangruppen minskar.”SvT Tidningen Dagens Samhälle Dagens Samhällehar granskat inkomstutvecklingen för de svenska hushållen under de senaste fem åren. Kartläggningen visar att antalet hushåll som befinner sig i mellanskiktet minskar i nästan samtliga kommuner.

Men inkomstklyftorna har ökat oavsett vilka som sitter i regering. Det har de gjort ­sedan 1980. De rikaste blir ­rikare, de fattiga fattigare. Och gapet mellan storstäder och övriga landet ökar.

Jesper Roine, docent i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm som forskar om inkomstfördelning, säger
Generellt sett har inte löne­skillnaderna ökat så mycket. Att höginkomst­tagarna drar ifrån beror framför allt på kapi­talinkomster. Att de med låga inkomster ökar berror på att ersättningarna från inkomst- och socialförsäkringarna inte ökat i samma takt som lönerna.
Bild från Dagens Samhälle
Vårt land ska sluta klyftorna, säger statsminister Stefan Löfven. Klyftorna måste slutas, sa Annie Lööf på Centerpartiets kommundagar nyligen. Båda vill att de ekonomiska och regionala klyftorna ska minska.
Kommentar: Detta är tomt prat så länge den ekonomiska politiken ändras. Bäst är om de dominerande produktionsmedlen överförs till och kontrolleras av folket. Då kan produktion, lönebildning planeras, en utjämning ske och arbetslösheten minskas. Detta vore en väldig demokratisering, men kommer ju inte att ske. Statsapparaten slår ju vakt om kapitalismen och kapitalistklassens intressen. Att ordet ”socialism” togs bort ur SAP:s program i början av 2000-talet är inen tillfällighet utan ett tecken i tiden. Nu bestäms vår ekonomi, frågor om arbetsläshet etc av en mycket liten skara människor som kontrollerar de stora bolagen och fattar viktiga beslut utan demokratisk insyn. I detta mycket primitiva system som våra politiker sluter upp kring är det nödvändiga målet ökad vinst för det egna företaget, i stället för produktion för människors behov

Det är oroande och jag vill påstå att klyftorna har ökat inte bara 5 utan de senaste 10 åren. Vi ser också att desto mer klyftorna växer så ökar också skillnaderna mellan olika delar av vårt land och det påverkar sammanhållningen och tilliten i vårt samhälle säger civilminister Ardalan Shekarabi (S) till SVT Nyheter.

Regionala skillnader.
Av de 20 kommuner som har högst andel höginkomsttagare finns 14 i Stockholms län, två utanför Malmö och en utanför Göteborg. Andelen hushåll med låga inkomster är högst i Värmland, Skåne och Jämtland.
Vi har redan vidtagit åtgärder till exempel förstärkt socialförsäkringarna, sett till att de med lägst inkomster förbättrats, framförallt i fokus för att bekämpa arbetslösheten så människor kommer i egen försörjning. Men vi måste också jobba med att ge kommunerna bra och lika förutsättningar säger Ardalan Shekarabi.
* I kommuner med högt flyktingmottagande ökar fattigdomen snabbast. Granskningen visar att 30 av de 50 kommuner där låginkomsttagarna ökar mest också finns bland de 50 kommuner där kommunmottagandet av flyktingar varit högst de senaste fem åren.

– Där har vi precis satt igång ett arbete som handlar om att uppdatera utjämningssystemet. De kommuner som har tagit ansvar för flyktingmottagandet måste få goda förutsättningar att klara av välfärden. Där har vi också fattat beslut om ökade resurser i form av de 10 välfärds-miljarderna säger Ardalan Shekarabi till SVT Nyheter.
Kommentar: Kommer detta att medföra nya jobb, om inte skattepengar finansierar?

Mera fakta om den ökade ojämlikheten i Sverige.

* OECD rapporterade i fjol att Sverige är det OECD-land där ojämlikheten ökat snabbast sedan 1990-talet. Från vår topposition som det mest jämlika landet har vi nu halkat efter nordiska grannländer och länder som Österrike, Belgien, Tjeckien, Slovakien och Slovenien.
* På 1960- och 70-talet fick löntagarna omkring tre fjärdedelar av de samlade inkomsterna. Sedan mitten av 1990-talet går i stället en tredjedel av inkomsterna till kapitalägarna – löntagarna får hålla till godo med två tredjedelar. Löntagarna ”avstår” därmed varje år mellan 200 och 400 miljarder till kapitalägarna, jämfört med det tidiga 1980-talet.
* Andelen fattiga hushåll har ökat från 5 procent 1990 till 12 procent 2012. Bland sjuka och arbetslösa lever tredje i fattigdom – dvs. på en inkomst under 60 procent av medianinkomsten. 2003 klassades bara drygt 9 procent i denna grupp som fattiga.
* Barnfattigdomen har ökat lavinartat – 230 000 barn i Sverige (12 procent) lever under svåra ekonomiska omständigheter. Detta är ett allvarligt underkännande av de senaste decenniernas politik.

Varför ökar den ekonomiska ojämlikheten?

* Ökningen av den ekonomiska ojämlikheten i världen och av fattigdomen i inte minst rika länder har att göra med den neoliberala fasen av kapitalismen som gradvis startade i början 1980-talet i de ”rika” länderna. Detta har inneburit avregleringar inom det ekonomiska området och kraftig ökning av en tydligt spekulativ finanskapitalism, som utförligt beskrivs i boken ”USA som världspolis”. Fakta visar sedan länge att allt färre bolag kontrollerar allt mer inom olika sektorer – koncentration och monopolkapitalism. Skatter har minskat, bl.a. för att människor ha råd att köpa mer eller mindre nödvändiga eller onödiga varor och budgeten har skurits ned inte minst inom det sociala området i de rika länderna. Ofta har skatteminskning i praktiken varit störst för de som har det bäst. Storföretagen och rika personer gömmer undan enorma summor i skatteparadis och löper föga risk att bestraffas. Skatteparadisen I den nödvändiga jakten på ökade vinster söker företagen ha så få anställda som möjligt och flytta ut så stor del av produktionen som möjligt till länder med vanligen avsevärt lägre löner. Kapitalismen innebär fångenskap i ett dåligt ekonomiskt system, såväl för kapitalisterna som för alla andra. Produktionen sker inte efter mänskliga behov – då hade vi knappast någon fattigdom. Till saken hör att fackföreningarna sedan länge inte arbetar som en kamporganisation för sina medlemmar utan som en del av förvaltningen av detta system.

I artikeln på DN Debatt föreslår Oxfams Robert Höglund reformer inom 7 områden inom ramen för dagens ekonomiska system, kapitalismen. Det är behjärtansvärt, och visst kan vissa begränsade reformer motverka ökad ojämlikhet. Men förslagen inom ramen för bevarad kapitalism kan inte innebära de nödvändiga förändringarna för en rättvis värld.

För detta behövs ett rättvisare, tryggare och mer demokratiskt ekonomiskt system – en demokratisk socialism.

Förslag på några punkter för socialismen.
-De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt och demokratiskt. Man kan planera in så att i princip alla har arbete.
-Kreativitet uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning;
-De som arbetar får större inflytande över sitt arbete och kan mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
-Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc. som nu);
-Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir möjligheterna till korrekt information och allsidig debatt större än nu;
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.
-Samarbete mellan – vanligen folkägda – företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage) kan elimineras;
-Självklart ska man kunna få byta jobb;
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst och ge trygg framtid för kommande generationer, inte som nu.
-Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam.

För detta behövs massrörelser och klart utformade, mer konkreta program än dagens för en demokratisk, socialistisk värld. Det gäller att i fråga efter fråga ge information om och förslag på hur detta ska ske. Förslagen ovan måste utvecklas!

Orealistiskt? Inte alls visar opinionsundersökningar.

Enligt en opinionsundersökning i mitten av oktober kan mer än var femte amerikansk ungdom född omkring millenniumskiftet tänka sig att stödja en kommunistisk kandidat, och en tredjedel anser att George W. Bush dödat fler människor än Josef Stalin. Tusentals unga i USA är positiva till kommunism
I en opinionsundersökning juni-oktober 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall) menade endast 11 att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. Dubbelt så många som 11 %, 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 %, menade för övrigt att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt.
* En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009.
* Man kan också notera att 45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket Karl Marx Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 september 1987.

-I en frågeundersökning 2011 uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html).
-I representativ undersökning 2012 av Pew Research uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 50 % såg det positivt. Sextio procent 60 % såg negativt på ordet ”socialism”. Två år tidigare var 37 % negativa till ”capitalism” medan 52 % var positiva. (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).

Kommentar: Uppgifterna är inte så överraskande. Trots en intensiv propaganda mot socialism och kommunism under decennier. Tänk på ”Occupy Wall Street” med ”We are the 99 %” innan den splittrades bl.a. med hjälp av FBI. Tänk på den stora uppslutningen av unga bakom Bernie Sanders och Corbyn. Säkert är många av dem besvikna. Givetvis är de olika personernas bedömning av vad som menas med ”socialism” och ”kommunism” olika. Med bra information om ”demokratisk socialism” tror jag att andelen positiva skulle vara (betydligt) högre. Man kan notera att Fox inte uppskattar resultatet ”Survey: Young Americans Brain Dead on Communism, One-Third Believes Bush Killed More People Than Stalin” Fox.
Den 24/3 2016 publicerade Flamman artikeln ”Socialism inte längre fult i USA”. ”Faktur är att Hillary Clintons kampanjmakare inte har attackerat Sanders för att vara socialist. De testade det och det fungerade inte. Det gjorde bara att intresset för Sanders växte. 2015 var ”socialism” det mest uppslagna ordet i online enligt Calvin Priest från ”Socialist Alternative.”
Jag rekommenderar: Läs om socialismen! Börja med Kommunistiska manifestet! Eller passar Oktoberförlagets ”Grundkurs i marxismen-leninismen-maoismen” bättre?!

intressant.se, orättvisor, politik, kapitalism,imperialism, fattigdom,fattiga, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, demokrati, socialism, socialt, USA, miljardär, skatteparadis, Sverige