De folkliga protesterna och revolten i Egypten fortsätter. Någon revolution har det aldrig varit frågan om, då någon fundamental ändring av sociala och ekonomiska förhållanden aldrig varit på agendan. Man kunde få bort en diktator och ha fria val, men de grundläggande maktförhållandena är oförändrade. Och den ekonomiska situationen har förvärrats. Muslimska brödraskapet hade en privilegierad ställning under de USA-stödda diktatorerna Sadat och Mubarak, och leds av rika affärsmän i en hierarisk ordning. Morsis väntade acceptans för IMF-diktat, som förstört så många miljoner människors liv i så många länder (I Europa nu närmast Grekland och Cypern) med USA:s goda minne har spätt på eländet. Detta behandlades i ett inlägg här 3/7. I den ekonomiska krisen i USA använder regeringen i Washington motsatasen till den beska medicin som man prånglar ut via IMF och Världsbanken under ”Washington Consensus”.
Är Morsis fall ett stort bakslag för USA, då han var deras man? Denna frågan diskuteras runtom i världen. I Globalresearch finns olika ariklar i ämnen, men med litet olika slutsatser. Jag återger här utdrag ur ett par artiklar, vilket följs av en avslutande kommentar.
F William Engdahl skriver 4/7 under rubriken ”Washington Islamist Strategy in Crisis as Morsi Toppled. Egypt Protest directed against US”
”Den snabba åtgärden av Egyptens militär att gripa Mohamed Morsi och centrala ledare för hans Muslimska brödraskapet 3 juli markerar ett stort bakslag för Washingtons ”arabiska våren”-strategi. Det kan bli den stora vändpunkten i Amerikas nedgång som världens enda stormakt när framtida generationer av historiker gör sina analyser.
Ett år efter det att Muslimska brödraskapet tog makten och med deras man Mohammed Morsi som president och med majoritet i parlamentet, har Egyptens militära agerat, mot en fond av miljontals människor på gatorna som protesterade mot Morsis införande av strikta sharialagar och underlåtenhet att hantera den kollapsande ekonomin. Kuppen leddes av försvarsministern och arméchefen General Abdel Fattah el-Sissi. Betecknande var el-Sissi utsågs som en hängiven muslimsk yngre general av Morsi förra året. Han är också utbildad och välsedd i Washington av Pentagons ledarskap. Att han ledde kuppen indikerar hur djupt muslimska brödraskapet försvagats i Egypten. Al-Sissi flankerades av kristna, sekulära oppositionen och muslimska ledare. Al-Sissi sa att alla arméns försök att åstadkomma en nationell dialog och försoning välkomnades av alla fraktioner men att blockerades av president Morsi och hans muslimska brödraskapet.
Ilska riktad mot USA
Kanske var den viktigaste aspekten av de stora demonstrantionerna som ledde fram till beslutet av militären att agera var den klart anti-Washington karaktären av gatuprotesterna. Demonstranter bar handgjorda affischer som fördömde Obama och hans Kairo-ambassadör Anne Patterson som stödde muslimska brödraskapet. Som USA:s Kairo-ambassadör var Anne Patterson en särskild måltavla för protesterna. Patterson gjorde uttalande 18 juni för att avskräcka protesterna mot Morsi. Hon sa till egyptierna ”Vissa menar att gatuprotester kommer att ge bättre resultat än val. ”För att vara ärlig, min regering och jag är djupt skeptiska.” I en intervju av egyptiska Ahram Online i maj vägrade den amerikanska diplomaten att vara kritisk mot Morsi och konstaterade, ”Faktum är att de sprang i ett legitimt valet och vann. Det är naturligtvis svårt att ha att göra med någon ny regering. Men på statlig institutionell nivå, är vi till exempel fortfarande kontakter med samma militära och civila personal, och därmed har behållit samma sedan länge etablerade relationer. ”[1] (Engdahls referenser finns i hans artikel – se länken).
Den militära insatser kom efter ett ingripande av president Obama och general Martin Dempsey, ordförande i generalstaben (Joint Chiefs of Staff). Obama ringde Morsi och Dempsey ringde Egyptens generalstabschef General Sedki Sobhi, i hopp om att förhindra en tre-parters kris mellan regimen, armén och proteströrelsen. Men det blev ett bakslag för Obama. [2]
Betecknande nog har Saudiarabiens kung Abdullah och ledare för konservativa förenade arabemiraten, med undantag av emiren av Qatar, som stödjer det muslimska brödraskapet välkomnat den militära insatsen i Egypten. [3] Enligt källor har Saudiarabien och Förenade Arabemiraten lovat för att matcha de medel Qatar överförts till den muslimska brödraskapets kassakistor i Kairo under det senaste året, med bidrag på hela 13 miljarder dollar. ”[4]
Bortsett från om detta förverkligas eller inte rapporten sänder det militära ingripande i Egypten chockvågor över hela den islamiska världen. För en vecka sedan när massprotesterna ökade i Egypten, lämnade Qatars Sheikh Hamad al-Thani, anhägnare till muslimska brödraskapet, överraskande över styret till sin 33-årige moderate son. Sonen avskedade genast premiärminister Sheikh Hamad bin Jassim, en anhägnare till mislimska brödraskapet. Qatar hade gett Morsi egyptiska brödraskap stöd med 8 miljarder dollar. Qatars regeringsägda Al Jazeera har också kritiserats för att övergå från att vara en respekterad oberoende arabisk nyhetskanal att bli ett språkrör för röst Muslimska brödraskapet. [5] Det är betecknande att en av de första åtgärder av den egyptiska militären var att stänga Al Jazeera-studion.
Det stora nederlaget för brödraskapet i Egypten sänder också chockvågor över till Turkiets premiärminister Erdogan, känd för sin positiva inställning till Muslimska brödraskapet. Erdogan hade låtit Turkiet vara en viktig mellanstation för att skicka legosoldater, finansierade till stor del av Qatar, till Syrien för att försöka störta regeringen och ersätta honom med en Muslimska brödraskapet regim. Strax före sitt fall efterlyste Morsi en Jihad att störta Assad.
Den avgörande frågan nu är vad som blir Obamas svar på denna kollaps för den arabiska våren som nu blivit Washingtons mardröm.”
Kommentar: Jag tror inte att William Engdahls bedömning om att händelserna i Egypten är ett nederlag för USA är riktig. Michel Cossudovsky har bättre fångar situationen.
Samma dagar har chefen för Globalresearch professor Michel Chossudovsky ett annat inlägg.
Det muslimska brödraskapet hade kommit in i regeringen med stöd av Washington som en ersättare snarare än ett ”alternativ” till Hosni Mubarak, som hade troget lydde order av Washington Consensus från början av sitt presidentskap.
Medan Egyptens militär har slagit till mot Muslimska brödraskapet syftar statskuppen i slutändan till att manipulera proteströrelsen och förhindra uppkomsten av en ”riktig folkets regering”. Morsi störtades in mot USA:s intressen, det är avsedda att garantera ”kontinuitet” på uppdrag av Washington.
Det Muslimska brödraskapet och CIA
Västerländska underrättelsetjänster har en lång historia av samarbete med brödraskapet. Storbritanniens stöd av brödraskapet går tillbaka till 1940-talet. Från och med 1950-talet gav CIA stöd till det muslimska brödraskapet på grund av” Brödraskapets berömvärda förmåga att motarbeta den folkliga nationelle presidenten Nasser. Dessa hemliga kopplingar till CIA bibehölls under Mubarak.
Från början av den ”arabiska våren” var Obama-administrationens mål att underminera sekulära regeringar i Mellanöstern och Nordafrika och installera en islamisk modellstat som skulle tjäna amerikanska geopolitiska och företagens intressen.
Proteströrelse mot Mubarak i början av 2011 var ett svar på de förödande konsekvenserna av IMF reformer. Initierat på höjden av Gulfkriget i början av 1991 har dessa reformer utarmat det egyptiska folket, samtidigt som de öppna upp den egyptiska ekonomin för utländska investerare. Nildalen som var Egyptens kornbod för mer än 3000 år förstördes till förmån för import av livsmedel från USA och EU.
Den resulterande avregleringen av matpriser, svepande privatisering ar och åtstramningar har lett till fattigdom och massarbetslöshet. Sociala program kollapsade och Egyptens ekonomi och finansiella system destabiliseras.
Kontinuitet avseende nyliberala ekonomiska reformer är centrala för det USA:stödda regimskiftet då Morsi kom till makten.
I augusti 2012 uppgav IMF:s chef Christine Lagarde att ”IMF kommer att följa med Egypten i en utmanande resa och IMF är en partner på resan.”
Ett nytt (dödligt) IMF-paket med makroekonomiska reformer lanserades har snarast tjänat till att förvärra snarare än att minska den ekonomiska och sociala krisen.
Försvarsmaktens roll – Klartecken från Pentagon?Medierna har skrivit att de egyptiska väpnade styrkor brett proteströrelsen, utan att behandla den nära relationen mellan ledarna för militärkuppen och USA. Men de väpnade styrkornas roll är inte att skydda gräsrotsrörelsen. Tvärtom är målet är att manipulera upproret på uppdrag av Washington och se till att undergången för Muslimska brödraskapet regeringen inte resulterar i en politisk övergång som underminerar USA:s kontroll över den egyptiska staten och militären. Massrörelsen har infiltrerats. Delar av oppositionen till den muslimska brödraskapet regeringen stöds av National Endowment for Democracy (NED) och Freedom House.
Medan det finns viktiga åsiktsskillnader tar Egyptens högsta militärer chefer slutligen sina order från Pentagon. General al-Sisi som ledde statskuppen mot president Morsi har en examen från USA:a krigsakademi i Carlisle, Pennsylvania. Han har stått i ständig telefonförbindelse med USA:s försvarsminister Chuck Hagel från början av proteströrelsen eller pressrapporter. Det är högst osannolikt att General Al Sisi skulle ha agerat utan klartecken från Pentagon. General Martin Dempsey, ordförande i amerikanska Joint Chiefs of Staff, stod i ständig kontakt med General Sedki Sobhi, stabschef för Egyptens högsta råd. Och Egypten är den största mottagaren av amerikanskt militärt bistånd efter Israel.
Kort kommentar:Jag tror att Chossudovskys bedömning i denna fråga väsentligen är riktig. Det handlar inte om någon revolution i Egypten, vilket man tycks anse i ett inlägg i Dagens Arena. Och det är klart att USA inte bara har bra kontakter med Morsi. Självklart är den egyptiska militären i starkt beroende av sin gynnare sedan decennier, USA. Engdahl verkar göra felet att tro att USA bara satsat på ett kort. I en intervju i den egyptiska tidskriften Al Ahram Weekly säger den välkände aktivisten och forskaren Rabab Al-Mahdi, att vi inte har att göra med en militärkupp. Snarare har militären har följt folkets vilja. Det tror jag är helt fel. Andra bedömare betonar att Mursis maning till jihad mot Syrien är en viktig faktor bakom militärens agerande. Jag tror inte att det är så avgörande. Militären har nära band med USA, och USA:s ledning uppskattar nog i tysthet Morsis maning. Och det skulle inte förvåna om medvetet ”dåliga råd” till Morsi från hans kontaktpersoner i USA bidragit till hans halsstarriga agerande.
i Andra om: Egypten, imperialism,Muslimska brödraskapet, Syrien, Obama, USA, politik, Morsi, demokrati, islam, statskupp, CIA, wahhabism, kapitalism val> militär folkomröstning
Globalresearch William Engdahl 4/7 Globalresearch Michel Chossudovsky 4/7Bilderblogg 7/7 Björnbrum Intervjun med Dr TarpleyIMF del 1 blogginlägg DN 3/7DN ledare 3/7DN 28/1 DN 27/1 SvD 28/1 Abu Dhai AftonbladetDN 29/1 Expressen Humanistbloggen Anders Svensson 9/12 Dagens Arena DN 7/12Bilderblogg 7/12 Annarkia 26/11 DN ledare 27/11Anders Svenssons blogg DN 6/12 Lars Linders bloggGlobal Research 27/11Samir Amins artikelMR youtube Annarkia DN 26/11SvD 26/11 AB 26/11 DN 25/11 SvD 25/11 AB 25/11 Expressen 24/11 Globalresearch SVT 25/11
41 svar till “Egypten – USA:s roll:”
Intressant att läsa om hur den egyptiska försvarsmakten tydligen enbart är ett viljelöst offer i handen på USA och att militärkuppen enbart var ett resultat av USA:s vilja. Tydligen verkar tanken att den Egyptiska militären har agerat helt för egen vinning vara helt befängd. Det värsta med denna handling tycker jag är att en demokratiskt vald president har avsatts. Något beklagande över detta kan jag dock inte utläsa av inlägget, vilket dock inte är särskilt förvånande beträffande den dubbelmoral som råder här på bloggen gällande regimer beroende på deras inställning till USA.
Har du sett att USA:s regering inte anser att det skett en statskupp och att de fortsätter med biståndet till Egypten? Du, jag och de flesta andra tycks ha annan uppfattning.
Jag påstår inte att den egyptiska försvarsmakten är ett viljelöst offer .. utan påminner om det väl kända förhållandet att här finns ett beroende sedan decennier av den makt som stött den egyptiska militären i så många år. De folkliga protesterna var stora demokratiska insatser. Jag håller mig litet avvaktande till avsättningen, men instämmer i att det inte är bra att en demokratisk vald president avsätts. Nu sker detta av allt att döma i samklang me dintentionerna av den makt som mycket mer än andra hindrat och motarbetat reell demokrati runtom i världen – USA. Jag har i tidigare blogginlägg räknat många av de diktaturer USA stött/etablerat (de i Egypten och Tunisien är bara två av dem) och de demokratiskt valda regeringar USA varit med om att störta.USA och dess allierade utgör det största hindret för en bra utveckling i världen.
Dubbelmoral? Vad menar du? Att jag stödjer kamp mot USA-imperialismen även av diktaturer som Syrien? Ja, jag menar att detta är överordnat i nuläget, men hoppas också på en demokratisk utveckling i Syrien då man förhoppningsvis besegrat rebellerna, och f.a. de al Qaida-associerade grupperna som stärks av Obamas politik.
”Dubbelmoral? Vad menar du? Att jag stödjer kamp mot USA-imperialismen även av diktaturer som Syrien? Ja, jag menar att detta är överordnat i nuläget, men hoppas också på en demokratisk utveckling i Syrien då man förhoppningsvis besegrat rebellerna”
Onekligen ett intresant förtydligande om ståndpunkt och aktivt stöd i inbördeskriget i Syrien, och synen på demokrati.
Följdfrågan blir givetvis är införandet av planekonomi precis som kampen mot USA-imperialism överordnat demokrati?
Vad anser du om det faktum att USA stött många diktaturer, att man aktivt stött statskupper som omvandlat demokratiskt valda regeringar till (vanligen nära allierade) diktaturer? Du har aldrig i dina kommentarer haft något kritiskt att säga om detta. Det är utmärkt för alla att Syrien strider för sitt nationella oberoende mot angriparen USA & Co, där USA för krig genom ombud enligt sin armé-manual. Jag hoppas och tror på någon typ av demokratisk utveckling i Syrien. En förutsättning är att USA inte får inflytande i landet. Tycker du m ”demokratierna” i Irak, Afghanistan och Libyen?
Förstår inte varför du tar upp planekonomi i detta sammanhagn.
Jag har faktiskt vid ett flertal tillfällen utryckt mina åsikter om USA i kommentarer på denna blogg. Jag stöder på inget sett vad USA gör i världen, jag tycker absolut inte att USA är ett föregångsland.
MEN, jag bor och verkar i Sverige. Mitt dagliga liv här i Sverige är min referens till hur jag tolkar min omvärld. I diskutioner kring demokrati, diktatur, kapitalism, blandekonomi, planekonomi, osv, utgår jag från hur det förhåller sig i dagens Sverige, inte USA eller något annat land i världen.
Jag skulle aldrig komma på tanken att hoppa i säng med en diktatur pga min syn på USA. Varför nedlåta sig själv att välja mellan pest och kolera om man inte måste?
Jag tycket det är talande att du slirade på frågan hurvida införandet av planekonomi är överordnat demokrati…
Jag har då aldrig märkt någon kritik från dig av olika illdåd eller låt säga mycket tveksamma insatser som USA gör ibland. Även om man verkar i Sverige försöker man väl sätta sig in i hur det är på andra håll – du kanske instämmer i det. Det finns olika slags motsättningar i världen. Huvudmotsättningen går mellan USA & Co som står för i särklass mest aggresivitet och inte främjar demokrati, nationellt oberoende och ekonomisk rättvisa och majoriteter av stater och världens befolkning. I detta perspektiv kan även en av världens många diktaturer göra en värdefull insats.
Planekonmi och demokrati – frågan hör ju inte alls hit, men låt mig säga något. Om ett land vill införa någon typ av planekonomi (må det vara som det var i Sydkorea, Nordkorea, Sovjet eller en mycket annorlunda och variant) måste en stor andel av befolkningen vara för det enligt min uppfattning. Man får inte stirra sig blind på tidigare försök på planekonomier av mycket fattiga länder utan egentlig erfarenhet av demokrati.
Skillnaden mellan din och min världssyn, är att min inte är svart vit. För mig är det alltså inga problem att på en och samma gång vara emot USA, Syrien, Saudiarabien, Malaysia, Kuba, Nordkorea, eller något av de andra många många sunkiga länderna på dena planet, som förtrycker sin egen eller andras befolkning.
Skulle du mot all förmodan skriva ett hyllnings inlägg om USA kan du räkna med att jag kommer att posta ifrågasättande kommentarer.
Det är litet väl magstarkt, på gränsen till självbelåtet, att göra ett sådant påstående. Jag ser brister i nämnda stater, men huvudfrågan nu är att visa och informera om den genomgående destruktiva roll för fred och rättvisa i världen som världens enda supermakt har. Det finns olika slags politiska motsättningar. Det är en bra idé att fundera på vilken som är viktigast.
Jag har svårt att se varför det skulle vara magstarkt eller självbelåtet att inte dela din ”anti-USA-imperialistiska och min fiendes fiende är min vän” världsåskådning.
Viktigast för mig är Svensk inrikespolitik, sekundärt är världshändelser tolkade ur ett Svenskt perspektiv.
Att aktivt stöda en diktatur i ett inbördeskrig och försvara utländska milisers inblandning är inte att ta ställning för ökad fred och rättvisa i världen, snarare det motsatta.
Din beskrivning av min syn är felaktigt förenklad. I Syrien pågår sedan våren 2011 ett slags angreppskrig via ombund ”unconventional warfare” av världens starkaste och mest aggresiva stat, där al-Qadia slåss mot samme fiende -Syriens regering – som USA. Det är huvudfrågan anser jag. Fakta finns bl.a i tidigare blogginlägg med många referenser och länkar.
Tja, detta är det budskapet som den Syriska diktaturen och dess allierade för fram.
Det finns givetvis andra synsätt, tex Rödakorset som anser att det är ett inbördeskrig.
Att den direkta utländska inblandningen från tex Hizbollah och Al-Qaida förlänger inbördeskriget och försvårar ett fredligt slut på konflikten är givetvis ett faktum och något som det internationella samfundet måste fördömma och försvåra. Lika så måste stödet från Ryssland, USA, Iran, Qatar, osv upphöra om det ska bli en rimmlig chans till ett fredligt slut och påbörjan av en försonings process.
De som gör motstånd mot USA:s olika övergrepp, t.ex. kriget mot Syrien via ombud förtjänar stöd för att försvaga denna aggressiva stat som förstör så mycket. Att stödja kamp mot imperialismen innebär inte att man ser de som bedriver denna kamp som vänner. Det kan vara organisationer och stater som man är starkt kritisk mot på andra områden som bidrar till större sannolikhet för världens överlevnad genom att kämpa mot USA:s imperialism.
Jag märker att du inte ville ge ett direkt svar på hurvida införandet av planekonomi är överordnat demokrati.
Det vore intresant att få en beskrivning på vad du igentligen avser med din utvecklade demokrati.
Det hör inte till detta ämne, men planekonmin är underordnad en reell demokrati.
Ang utvecklad demokrati har jag kort beskrivit det här och där på bloggen.
En central del är att folket också ska bestämma över produktionsmedlen och jordens resurser under någon typ av demokratiska former. Planmässig produktion för att snabbt utrota fattigdomen;utrota/kraftigt minska arbetslöshet och planmässigt nu och för framtida generationer använda jordens begränsade resurser av energi, råvaror etc.
Tryck- och yttrandefrihet i ökad omfattning då de stora massmedia inte ska ägas av ett fåtal, starkt kopplade till den lilla kapitalistklassen med dess annonser och reklam,
(Detta innebär att man som individer har kvar bostad, bil, sommarstuga, personliga tillhörigheter som nu).
Så du anser således att införandet av planekonomi är överordnat dagens Svenska tillämpning av demokrati?
Nej – se ovan
Som vanligt NSUN skriver du många kloka saker och kommer med korrekta påpekanden. Själv skulle jag heller aldrig få för mig att stödja en demokrati oberoende av dennes inställning till USA. För mig är det viktigaste att alla stater i världen blir stater där befolkningen själva får välja sina regimer. För Anders är det viktigaste att så många regimer som möjligt är fientliga mot USA och det bästa sättet att lyckas med det är genom diktaturer. Vi har ju sett vad som hände i Östeuropa när de kommunistiska diktaturerna föll och demokratiska regimer föll. Från att ha varit USAs värsta fiender gick dessa demokratiska länder till att bli nära allierade med USA. För att undvika detta ”misslyckande” i framtiden är diktaturstöd av USA fientliga diktaturer ett måste.
Du åberopar mig i din kommentar till NSUN och jag gör därför en motkommentar. USA är den främsta diktaturkramaren efter andra världskriget – se bl.a mitt färska inlägg om dess accepterande av statskuppen i Egypten. USA stödjer inte demokrati i sin utrikespolitik – bara när det passar dem, typ nationellt självständiga diktaturer. Och vår typ av demokrati är mycket ofullständig då den inte omfattar det ekonomiska området. Där fattas beslut av en liten, liten grupp (se tidigare blogginlägg här med referenser) utan demokratisk insyn och utan primärt hänsyn till mänsklighetens och jordens intressen: Vi se ökad arbetslöshet, ökade ekonomiska klyftor, och fortsatt klimatförstöring.
Östeuropa: Man kan lära sig av misslyckande där. Tragiskt när de faller i armarna på USA-imperialismen, med undantag (Kina, Sovjet,Kuba). Desto mer glädjande är sydamerikanska länders mer självständiga inställning till USA – efter dyrköpta erfarenheter. Hur många diktaturer har inte etablerats, hur många tusentals människor och hur många torterare har inte utbildats tidigare där till följd av USA:s politik?
Det vore intresant att få veta vilka lärdommar man kan dra från ”misslyckanden” i Östeuropa som ledda till kommunismens fall där.
Orsaken till situationstecknen ovan är att jag starkt tror att det är få personer i Baltikum och Östeuropa som anser att kommunismens fall är ett misslyckande.
Ämne för minst ett blogginlägg. För lite demokrati en viktig faktor, för mycket kontroll av Sovjetunionen också.
Införandet av kapitalismen följdes av en kraftigt försämrad levnadsstandrad i många år i Sovjetunionen och kraftig ökning av sociala problem. Medellivslängden minskade i Sovjetunionen. Ju snabbare denna typ av bristfällig socialism övergavs desto större negativa hälsoeffekter (Lancet). Och är det inte skandalöst hur rikedomar delades ut till oligarker och fifflare?
Angående synen på socialism: Två undersökningar:
I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder menade endast 21 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. I endast USA och Pakistan tyckte mer än 20 % detta. 23 % menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ”a new economic system” behövdes. En knapp majoritet, 54 %, (en majoritet i 15 av de 27 länderna) menade att Sovjetunionens fall var positivt. Tjugotvå procent, (61 % i Ryssland och 54 % i Ukraina), sa att det främst var en dålig sak medan 24 % menade att de inte visste om det var bra eller dåligt.
-En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism (Cleveland Leader 2009).
Som jag har påpekat tidigare så är nämnda undersökningar av mycket begränsat värde. 2009 rasade den värsta ekonomiska krisen i världen på 70 år och istället för att ta ansvar för detta så skyllde världens politiker istället allt på de ”onda kapitalisterna” Att många människor under sådana premisser sägs ha en negativ syn på kapitalismen är inte särskilt konstigt.
Dessutom tvivlar jag på att många av deltagarna förstår innebörden av kapitalism, respektive socialism. När Sovjetunionen föll samman så innebar det att millioner människor slapp diktatur och förtryck och fick istället möjligheten att leva i demokrati. Mot bakgrund av det har jag mycket svårt att se att människor förstår innebörden om de svarar att Sovjetunionens fall är något negativt.
Andra undersökningar än de jag anför har liknande resultat.
När Sovjet upplöstes blev det en väldig försämring för en stor del av befolkningen. Det är väl belagt. Fifflande oligarker och korruption tror du att människorna i Ryssland gillar det. De har väl en annan uppfattning om det hela än vad du har.
Tror nog att du är ganska så ensam om att beskriva utvecklingen i Östeuropa de senaste 20 åren som tragisk. Under denna tid har de gått från diktatur och kommunism till demokrati och kapitalism, med en oerhört kraftig ekonomisk tillväxt som följd.
Var står det att utvecklingen varit tragisk? Jag skrev om några effekter av övergången – som du inte kommenterar. Du kommenterar inte heller den USA-stödda statskuppen, vilket är blogginläggets tema.
Utvecklingen har inte alls varit en framgångssaga utan tämligen varierande
Här är något att fundera över.
Irish Times 2 juli.
http://www.irishtimes.com/news/world/africa/morsi-role-at-syria-rally-seen-as-tipping-point-for-egypt-army-1.1450612
Morsis roll vid ett möte om Syrien 15 juni kan ha setts som avgörande punkt för Egyptens armé. Vid, eller efter, mötet, med många hårdföra islamister, önskade Morsi utländsk intervention i Syrien mot Assad.
Så Morsi kan ha tänkt sig ett egyptiskt anfall i Syrien, och i så fall fanns det opposition inom militären mot det.
Detta efter att ha lyssnat på ”World Crisis Radio” 6 juli med Tarpley, där han diskuterar uppgifterna i Irish Times.
http://tarpley.net/
En egen reflektion är att de omtalade telefonkontakterna mellan Egyptens militär och USA kan ha handlat om en kris inom militären.
Underar om man inte överdriver betydelsen av Morsis uttalande om Syrien. Han kallade väl till ”jihad” mot den andra staten – fullständigt olagligt enligt folkrätten som verkar närmast ha fallit samman – men sa väl inte att Egyptens militär skulle invadera Syrien. Morsis uttalande var säkert uppskattat av Obama & Co.
Visst kan det finnas olika uppfattningar inom militären, det vet jag inget om. Men det kan också hamna om noggranna detaljer,råd eller instruktioner för att störta den folkvalde Morsi, som USA inte välle satsa på längre.
USA:s regering anser inte att det skett en statskupp och fortsätter sitt stöd till Egypten.(http://www.foxnews.com/politics/2013/07/08/white-house-wants-us-aid-to-egypt-to-keep-flowing-for-now/?test=latestnews). Tycker att detta bekräftar bedömningen i bloggen. Bra att Tom Jensen och jag har annan uppfattning.
Morsi den 15 juni: ”Vi har beslutat att stänga den syriska ambassaden i Kairo. Det egyptiska sändebudet i Damaskus kommer också att dras tillbaka. Folket i Egypten och dess armé kommer inte att lämna syrierna förrän deras rättigheter beviljas och den nya valda ledningen är vald.”
Jag ber att få tipsa om mer läsning om Egypten, Tarpley i Press TV: ”… [Militära ledare blev övertygade om att] den inkompetente och oberäknelige Morsi … , representerade en oacceptabel risk för Egypten.”
http://www.presstv.com/detail/2013/07/09/312975/morsi-ousted-to-stop-plan-for-syria/
Kanske ville inte heller USA att Egypten skulle engagera sig för mycket. De har att göra med Qatar och Saudiarabien som inte har direkt samma linje i Syrienfrågan. Saudiarabiens kandidat Jarba besegrade sin rival med 55 röster mot 52 vid möte i Turkiet nyligen och blev ”ledare” för den syriska oppositionen… Och dessa två länder verkar ha olika uppfattningar om statskuppen i Egypten. Idag meddelas att val i Egypten ska hållas först om ett halvt år. USA har gott om tid att vaska fram en lämplig kandidat. Obama kan sova gott om natten för Egypten… En militärkupp bevarar inflytandet…
Till NSUN. Mellan raderna kan man se/hoppas på att du är försök till en fredlig lösning av konflikten. Tillåt mig dels att upprepa vad jag skrivit några gånger tidigare på bloggen i Syrienfrågan:
OBS att Syrien har rätt att söka slå ned en revolt, och be om hjälp av andra då det anrgips.
Röda Korset har fel om de ser konlikten enbart som ett inbördskrig (se nedan).
”Trots olika uppfattningar hoppas jag de flesta kan enas om”
1. Fredlig lösning av konflikten.
2. Nej till utländsk intervention.
3. Upphävda sanktioner.
4. Inget svenskt stöd för krig mot Syrien.
5. För ett fritt, enat och självständigt Syrien.
6. Låt det syriska folket bestämma sin framtid – inte al-Qadia eller USA-imperialismen.
En liten påminnelse om USA:s intervention i Syrien.
• Enligt Pentagondokument från 2001 planerade USA då att destabilisera Irak, Libyen, Syrien och senare Iran (Intervju med presidentkandidat Clark mars 2007 i Democracy Now.
• Washington Post skrev 18 april 2011 ”USA :s utrikesdepartementet finansierar i hemlighet syriska politiska oppositionsgrupper.”
• Förre CIA-agenten Philip Giraldi medgav hösten 2011 att USA var inblandat ”NATO är redan i hemlighet engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s ställföreträdare. (www.theamericanconservative.com, 19 december 2011).
• Vid ett möte 1 april 2012 i Istanbul beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och pengar med totalt 130-140 miljoner dollar. USA gav mest 12 miljoner dollar.
• Al-Qaida deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att man stödde de syriska rebellerna. Hillary Clinton medgav samma månad att al-Qadia också arbetade för att störta Assads regim (http://www.globalresearch.ca/syria-clinton-admits-us-on-same-side-as-al-qaeda-to-destabilise-assad-government/29524).
• Den brittiska tidningen Daily Star skrev 26/8 2012 i artikeln att “nästan 200 elittrupper (SAS och SBS trupper) i eller nära Syrien är på jakt efter massförstörelsevapen. Dessa elittrupper åtföljdes av folk från underrättelseorganisationerna MI6 och CIA, och av franska och amerikanska soldater.
• New York Times har 4/8 2012 rapporterat att Turkiet, Saudiarabien och Qatar, tillhandahåller vapen, med hjälp av tjänstemän från CIA som tränar och tar emot rebeller och arbetar med tjänstemän i utrikesdepartementet.
• I en artikel 24/3 i år ger New York Times många belägg för kraftigt ökat vapenstöd från USA och allierade till rebellerna i Syrien. ”Med hjälp från CIA har arabiska regeringar och Turkiet kraftigt ökat det militära stödet till Syriens opposition och upprättat en hemlig luftbro av vapen och utrustning för upproret mot al-Assad, enligt uppgifter från flygtrafik, intervjuer med tjänstemän i flera länder och uppgifter från rebelledare.”
• Ledningen för rebellerna (SNC, Doha-koalitionen) är tillsatt av USA eller med USA:s stöd, och förre premiärministerkandidaten Ghassan Hitto bor sedan länge i USA.
Enligt en färsk opinionsundersökning (Pew) i USA anser 68 % att USA inte bör engagera sig i en annan konflikt, medan 27 % har annan åsikt.
* 60% anser att oppositionen kanske inte är bättre än Syriens regering.
* 70% är motståndare till att USA beväpnar rebellerna. Bara 20 % stödjer detta, jämfört med 29 % i mars 2012.
* 49 % ansåg att USA har en moralisk plikt att stoppa våld. (Kommentar:Vet dessa att USA är den i särklass mest aggressiva staten efter andra världskriget?)
Självklart är jag för en fredlig lösning på konflikten, dvs genom en fredsförhandling inte att den ena sidan går militärt segrande ur konflikten. Parterna måste tvingas till förhandlingsbordet, första steget till detta är att helt stypa tillförslen av pengar, vapen, och soldater till konflikten, för ALLA sidor. Allt utländskt stöd för ALLA krigförande parter måste upphöra. Jag anser att Rödakorset med Genevekonvertionerna är vid sidan FN är fundamenten för Folkrätten. Alla individer som begått brott mot GK skall föras inför rätta, om Syrien motsätter sig detta bör en internationell tribunal användas i stället för det lokala rättssystemet.
Att du argumenterar mot att GK ska tillämpas (dvs Rödakorsets klassning av konflikten) finner jag minst sagt anmärkningsvärt.
Att du påstår att du är mot utländskt invention samtidigt som du försvarar Hizbollahs och Irans direkta inblandning, är bara hyckleri.
Att du påstår att du vill att Syriska folket ska bestämma samtidigt som du stöder diktaturen, är också bara hyckleri.
Förhandlingar:Syriens regering accepterar det, inte den djupt splittrade rebellrörelsen. USA & EU minskar sannolikheten för förhandlingsmöjlighet genom att vilja beväpna inhemska och utländska rebeller mer än de redan gjort.
RK har fel i att det bara är ett inbördeskrig. Vg se de fakta jag redovisat och kommentera dem innan du fortsätter med påståendet om inbördeskrig.
Genevekonventionerna – visst bra om det går att tillämpa dem! Mot sig har det syriska folket och regeringen världens främsta supermakt, ökänd för sin hanteringa av GK i sina krig.
FN-stadgan tillåter regeringen att bekämpa både inre revolter och yttre som här och att söka bundsförvanter. Att se denna stora skillnad i regeringens och rebellernas och rebellstödjarnas position är fundamentalt.
Och avstå från ogrundade påståenden om hyckleri en gång för alla.
Jag stödjer det syriska folkets – och alla folks rätt att försvara sig mot yttre aggression. Hur många gånger ska jag behöva påpeka att jag därmed INTE tar ställning till styrelseskicket i Syrien? Inte en gång till hoppas jag.
Min uppfattning finns i tidigare svar
1. Fredlig lösning av konflikten.
2. Nej till utländsk intervention.
3. Upphävda sanktioner.
4. Inget svenskt stöd för krig mot Syrien.
5. För ett fritt, enat och självständigt Syrien.
6. Låt det syriska folket bestämma sin framtid – inte al-Qadia eller USA-imperialismen.
INLÄGGET HANDLAR OM EGYPTEN – SVARA GÄRNA PÅ HUR DU SER DEN AV USA STÖDDA MILITÄRKUPPEN I LANDET.
Helt rätt NSUN. Ytterligare tydliga exempel på den dubbelmoral som förekommer här på bloggen. Alla vet att en diktator inte lämnar ifrån sig makten frivilligt utan denne måste störtas. Därmed genom att stödja Al-Assad stödjer man också att det Syriska folket inte får någon demokrati.
När det gäller den utländska interventionen är det intressant att läsa att Al-Assad har rätt att ta hjälp av bundsförvanter. Dock har tydligen inte regeringen i Kabul samma rättigheter. Är jag förvånad? Nej inte det minsta då ena parten är emot USA och den andra är för.
Interventionen av USA och Co sedan våren 2011 HINDRADE en möjlig, önskvärd möjlighet till att utveckla de demokratiska protsterna i Syrien och har i stället stärkt extrema, ej sällan al-Qaidanära grupper i Syrien där huvudkampen förs mot terrorismen av Syriens regering. Arabförbundet kunde efter undersökning rapportera omm stora demonstrationer för och emot regeringen i Syrien då. Men USA & Co samt skjutande rebeller motverkade en arabisk vår i Syrien.
Denna blogg tar inte ställning till regeringen i den meningen att Syriens folk måste få avgöra sin framtid – ej USA-imperialismen eller al Qaida. Så blev de inte i Afghanistan, Irak eller Libyen där regeringar av marionettyp i förhållande till USA installerats. Visst kan en av USA:s klientregeringar begära hjälp utifrån – detta sker- Det är noga beskrivet här i tidigare inlägg att detta krig i Afghanistan inte har stöd av FN-resolutioner.
Vanligen behöver diktaturer störtas. Nu har den syriska regeringen utlyst val 2014 om presidentposten och Assad har sagt att han avgår om han förlorar. Ingen av oss kan säkert bedöma möjligheten till val i Syrien. Varför inte arbeta för ett av internationella organ noga följt val i Syrien?
Ja, diktaturen i Egypten störtades av folkliga protester. Nu har en militärkupp, stödd av USA, vridit klockan tillbaka…
Ja huvudsidan för arbete mot orättvisor i världen och för ökad demokrati måste gå mot den politik som bedrivs av världens supermakt och störste övervakare av individer. Gillar du Prism?
Vad ska man säga, USA är skyldig till allt elände som sker i världen? Har diktaturer har inget som helst eget ansvar att de förtrycker sin befolkning? Var det även USAs fel att försöken att lätta förtrycket under Bashars första år som President misslyckades?
Du argumenterar för att Rödakorsets klassning av konflikten som ett inbördeskrig är felaktigt pga av den utländska inblandningen. Med det synsättet kan man fråga sig om det överhuvudtaget utkämpats något inbördeskrig någonstans, någonsin i historien. Den utländska inblandningen i alla Europeiska 1900-tals inbördeskrig har varit massiv och direkt påverkat utkomsten. Att diktaturen i Syrien anser att det är en revolt iscensatt av en utländsk konspiration är inte det minsta konstigt, då kan de skylla alla sina egna tillkortakommanden på USA och Israel samtidigt som man med direkt stöd från Hizbollah och Iran tar i med hårdhandskarna med rebellerna och andra politiska oliktänkande utan att behöva tänka på detaljer som Gennevekonvertionerna. Men varför vill en hedervärd person i Sverige utan koppling till inbördeskriget att konflikten i Syrien INTE ska utkämpas i enlighet med GK så att det internationella samfundet kan sätta press på de stridande att inte begå övergrepp och krigsförbrytelset? Vill du inte att krigsförbrytare skall kunna hållas ansvarig för sina övergrepp?
USA är förstås inte ansvarigt för allt elände i världen, vilket jag aldrig påstått. På bloggen har riktats kritik mot regeringarna i bland andra Egypten, Turkiet, Brasilien, Israel, Irak, Sydafrika, Ryssland, Kina, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Grekland och Sverige. Den återkommande kritiken mot EU drabbar i varierande utsträckning dess medlemsländer.
Det är väl belagt – även i press från USA (NY Timets, W Post etc) att det rör sig om bl.a utländsk inblandning i Syrien, som motverkade en demokratisk utveckling av förståeliga protester mot regeringen där. Bra om Genevekonventionen tillämpas. Huvudaktören mot den syriska regeringen, USA, tillämpar den inte.
Om misstänkta krigsförbrytare kunde hållas till ansvar och om vi haft en rättvist internationellt system för detta hade sedan länge GW Bush, Cheney, Rumsfield, Kissinger, Obama, Blair och NATO ställts inför rätta. Et åtal väcktes i Spanien mot Bush och Blair, men det stoppades i domstol.
Vilka belägg har du för att Amerikanska försvaret inte anammat GK!?!? Här skulle det vara minst sagt intresant med lite konkreta belägg. Jag lever nämligen i tron att Amerikanska försvaret är den försvarsmakten i världen som dömt mest av sina medlemmar för olika brott.
Bara för det förekommer utländskt stöd och även utländska förband deltar aktivt och direkt i striderna är det fortfarande ett inbördeskrig, dels Folkrättsligt genom att RK så bestämt och dels för att aktörerna i huvudsak inhemska kämpar om makten i Syrien. Inbördeskriget i Syrien har inte mer utländsk inblandning än tex Spanskainbördeskriget, eller inbördeskrigen som utkämpades i Finland och de Baltiska staterna efter Förstavärldeskriget.
Att GK är tillämpbara i inbördeskriget i Syrien beror på och ENBART på RKs klassning av konflikten. Något som du bisarrt nog argumenterar mot.
Om du nu även kritiserar andra länder än USA och dess bundsförvanter när kommer man då att få läsa kritiska inlägg om de regimer som Nordkorea, Iran, Syrien, Vietnamn och Kuba? Eller dessa diktaturer kanske inte bidrar med något som är värt att kritiseras?
Man kan visst kritisera dessa länders regeringar. Men USA har ställt till ofantligt mycket mer elände i världen, med alls sina aggressiva krig, med sitt åsidosättande av folkrätt och FN-stadgan, Genevekonventionen (Irak, Afghanistan, Vietnam etc). Med alla de statskupper man stött initierat, ofta i samarbete med militär i respektive länder. Jag har bara ambitionen att försöka fokusera på huvudmotståndaren till fred, demokrati och rättvisa i världen – USA-imperialismen. Beskrivning av dess karakteristika finns i tidigare blogginlägg.
GK Krigen i Irak och Afghanistan närmast. OM GK kunde tillämpas i Syrien vore bra.
Visst är det en sedan länge planerad utländsk aggression, med ”unconventional warfare” samt inhemska, förklarliga protester mot regeringen. Den utländska aggressionen har bl.a. motverkat en demokratisk utveckling av protesterna, som i Egypten.
Att RK inte ser detta är tragiskt. Likadan är det väl med Amnesty. Amnesty, liksom flera viktiga NGO:s är inga opartiska organisationer, vilket behandlats tidigare på bloggen. RK har jag för dålig kunskap om för att ha någon allmän uppfattning.