Hugo Chavez efterträdare Nicolas Manduro vann valet i Venezuela med 230 000 rösters övervikt (1,8 %), med ett valdeltagande på 78 %, i nivå med Sverige och helt överlägset motståndaren USA:s låga valsiffror. Våldsamma protester från oppositioner gör att regeringen varnar för statskupper. Sådana har ju flera gånger företagits av USA ”demokratins förkämpe” och/eller med dess stöd av allierade. I Venezuela blir detta i så fall den första kända statskuppen sedan 2002. Det är väl dokumenterat att USA genom åren har stött ett stort antal statskupper i Latinamerika, och ändå saknas förstås information om detta, som man vill dölja. Man erinrar sig statskuppen mot folkvalde Zelay i Honduras 2009 och den märkliga avsättningen av “de fattigas biskop”Fernando Lugo som president i Paraguay. Det finns all anledning att misstänka att USA finns med där via CIA. Detta inlägg baseras främst på en artikel av Dan Beeton internationell kommunkationschef på Centrum för ekonomisk och politisk forskning, i Washingtoni MRzine, Monthly Reviews gruppblogg.

Enligt rapporter blev oppositionens protester igår dödliga. Minst sju personer har dödats och över 61 skadades när oppositionsgrupper enligt uppgift brände hemmen för ledare för socialistpartiet (PSUV), attackerade allmänna sjukhus och mercales (subventionerade livsmedelsbutiker), attackerade kubanska läkare, statliga eller allmänna mediastationer, och hotade chefen för valkommissionen och tjänstemän. Våldet kommer sannolikt att fortsätta i dag, eftersom både Capriles och Maduro har manat sina anhängare att demonstrera på gatorna. Maduro och andra ledande regeringstjänstemän har fördömt de våldsamma protesterna och har varnat för att oppositionen försöker genomföra en statskupp. Representanter för PSUV har diskutert rättsliga åtgärder mot Capriles för främjande av instabilitet.

På torsdag samlades ledare för flera olika länder i Sydamerika i Peru för att diskutera krisen, och idag ska Manduro avlägga presidenteden, enligt DN. Enligt senaste nyheterna (AFP) ska valkommissionen inte genomföra en omräkning, men en slags utvidgad granskning av röster, vilket Capriles ska ha godkänt.

Kampanjen med våldsamma protester, är tillsammans med oppositionskandidaten Henrique Capriles vägran att erkänna valresultatet,det första stora olagliga destabiliseringsförsöket av Venezuelas opposition, efter den misslyckade kuppen 2002 och oljestrejken 2003.

Det är också viktigt att notera att USA backar upp Capriles ställning, vilket bidrar till att provocera fram konflikten i Venezuela. Detta trots att de flesta latinamerikanska länder och många andra regeringar runt om i världen har gratulerat Maduro till segern och krävt att valresultatet ska respekteras.

Reuters meddelar 17/4 att utrikesminister John Kerry meddelat att USA ej godtagit valresultatet. (Minns ni röstsiffrorna vid presidentvalet år 2000 i USA?) Maduro svarade med att direkt anklaga Washington för att direkt ha stött högern i Venezuela som aldrig tidigare i ett krig mot befolkningen och Chavez revolution. ”USA:s intervention i Venezuelas inre angelägenheter under de senaste månaderna, och särskilt under valkampanjen, har varit brutal och vulgär” sa Maduro i ett tal i TV. Dess koordninering med oligarkerna har varit helt obscen. Ut från Venezuela John Kerry”, sa Maduro.

Igår 18/4 kom ett brev till John Kerry från ”United Electrical, Radio and Machine Workers of America” där han uppmanades att följa efter sydamerikanska regeringar och erkänna Maduro som Venezuelas nye president. Det senaste av många exempel på att USA inte erkänner demokratiska spelregler i sin utrikespolitik. Vi måste vakna upp och inse det!

Oppositionens strategi är splittrande. Fraktioner inom Venezuelas opposition har länge motsatt sig utomrättsliga och speciellt våldsamma metoder för att försöka tvinga fram en förändring. Några i oppositionen har också antytt att Capriles rop om bedrägeri inte är trovärdigt. Rektorn för CNE Vicente Diaz har sagt att även om han stöder en fullständig kontrollräkning av rösterna, så har han inget tvivel om att de resultat som ges av CNE är korrekta. Då Diaz sa detta på oppositions TV-station Globovision avslutades intervjun snabbt. Vidare var Manduros seger mycket mer knapp än väntat, något som rimligen talar mot valfusk från dennes sida.

Oppositionsbloggaren Francisco Toro har under tiden påpekat om valfusk föreligger så kommer detta att visa sig vid den kontrollräkning som sker av 54 procent granskning av som CNE rutinmässigt utför efter varje val. Och CNE har avvisat tanken om räsfusk liksom högsta domstolen.
Utländska rapporter i media, medan tona ner omfattningen av våldet i oppositionens protester, har också noterat att Capriles och medlemmar av oppositionen riskerar att förlora sin legitimitet genom att vägra att godta resultaten och i stället utkämpar en protestkampanj. Reuters skrev:
”Strategin skulle kunna slå tillbaka om demonstrationerna övergår i långvariga störningar, som de oppositionen bedrev mellan 2002 och 2004, då de ibland blockerade vägarna i dagar med skräp och brinnande däck, vilket irriterade många venezuelaner.”

En utdragen kamp kan också medföra frågor om oppositionens demokratiska trovärdighet efter dess bästa resultat i ett presidentval, och efter det att Capriles har befäst sig som dess ledare. ”Var är de oppositionspolitiker som tror på demokrati?” undrade Maduro på tisdagen 16/4.

Det är också anmärkningsvärt att tre av oppositionens parlamentsledamöter Ricardo Sanchez, Carlos Vargas, och Andres Avelino offentligt bröt med Capriles förra månaden, i protest mot vad de beskrev som en plan för att underblåsa instabilitet genom att vägra att acceptera valresultatet, och använda studenter som ”kanonmat” i en våldsam protest kampanj. Detta fick viss uppmärksamhet i Venezuela, men har tyvärr ignoreras av stora utländska medier.

i Andra om: imperialism, Sverige,solidaritet, Venezuela, Chavez, Kuba, USA, Politik, CIA, massmedia Maduro, demokrati, val