|
Idag skriver statsvetaren Kent Asp en intressant debattartikel i Dagens Nyheter. Den behandlar journalistik, och allmänhetens inställning till medierna.
Att journalister numera är alltmer självständiga och ofta agerar enbart utifrån sin egen agenda är något jag tagit upp vid ett flertal tillfällen. Per Gudmundsson på SvD är ett lysande exempel på detta. Han driver en lika muslimfientlig och islamofobisk linje som malmöbloggaren ”Jihad i Huvudet”. Hans alster i SvD platsar lika bra i SD-kuriren som i Svenska Dagbladet. Jag förvånas över att inte ledarredaktionen själva sätter ett streck för den sortens journalistik. Men det är inte bara där. I morse skrev jag om landets underhållningsindustri med den klämkäcka rubriken ”Aftonbladet, Sveriges största skittidning”. När man talar om journalisters agenda så fastnar jag för tidningens Bloggvärdsblogg och ett nytt påhitt som de kallar Aftonbladets bloggpanel. Jag tittade vad de fyra bloggar som man länkade till hade presterat, och två av bloggarna hade faktiskt tyckt till rätt seriöst. Två andra bloggar hade knappt orkat skriva något mer än cirka 100 ord, och av dessa två var den ena Aftonbladets sommarvikarie vars alster var pinsamt tunt, en sommarvikarie som råkar vara anställd på LO, en av Aftonbladets huvudägare. Så nog kliar journalister varandras ryggar och låter sin egen agenda gå före eventuella journalistiska ambitioner. Om man inte agerar kortsiktigt för att lansera sig själv som något slags ikon, så lanserar man sina kamrater. Och nog är det problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv alltid. När tidningarnas kunder får planterad och betald desinformation i stället för en självständig och opartisk nyhetsförmedling så har de inte längre möjlighet att bilda sig en korrekt uppfattning och samhällsutvecklingen och andra viktiga frågor. Dagens Nyheter är långt ifrån de oskyldigas skara även om man ibland upplåter spaltutrymme åt mediekritik. Det är bara att se till tidningens mellanösternbevakning om man är nyfiken. När Israel dödar palestinier i Gaza eller på Västbanken så rapporteras det knappast alls i DN medan SvD alltid gör det. Jag har försökt räkna de nyheter som DN lägger ut på webben i jämförelse med SvD. Då visar det sig att DN enbart berättar omkring 1/3 av det som SvD skriver om. Regelmässigt tar man dock med de nyheter som är negativa för palestinierna. Med andra ord så får ett raketangrepp mot Israel stort utrymme medan angrepp från Israel med oskyldiga palestinska dödsoffer inte ens |
nämns. Jag skrev ett mail till DN:s ”läsarombuds- Det finns således både riktiga och viktiga orsaker till för varför vi mediekonsumenter kritiskt ska granska det vi får oss till livs genom dessa nyhets- och underhållningsförsäljare. Vi bör givetvis fråga oss varför t.ex. Aftonbladet marknadsför sina egna medarbetares bloggar som de haussar upp sådana som Alex Schulmans. Den som inte tror att det är medvetna politiska val som ligger bakom sådant agerande bör kanske ta sig en ytterligare funderare. Kent Asp i DN: ”Det första problemet gäller maktutövningens legitimitet. Med vad rätt utövar journalisterna sin makt? Journalister tillhör tillsammans med politiker de grupper i samhället som allmänheten hyser minst förtroende för.” I det här fallet så kommer legitimiteten utav ägarstrukturen. Har tidningens ägare ett intresse av att driva en viss linje så är det utomordentligt enkelt att göra det genom att rekrytera personer vars åsikter som stämmer överens med ägarens intressen. Det må vara Shipstedt eller Bonnier, hur vi än beter oss så är det ingen opartisk röst vi hör. Om det sedan är konkurrensen inom journalistskrået som gör att många inte vare sig orkar eller vågar agera självständigt och vara den opartiska berättare man en gång drömde om, det vet inte jag. Källor: DN SvD Bloggvärldsbloggen
Andra bloggar om: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, Per Gudmundson, SD-kuriren, Islam, Islamofobi, Bloggvärldsbloggen, Mediekritik, Journalistik, Journalist, Desinformation, Underhållningsindustrin, Kulturbloggar, Shipstedt, Bonnier, Politik [tags]Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, Per Gudmundson, SD-kuriren, Islam, Islamofobi, Bloggvärldsbloggen, Mediekritik, Journalistik, Journalist, Desinformation, Underhållningsindustrin, Kulturbloggar, Shipstedt, Bonnier, Politik[/tags] |
21 svar till “Det journalistiska sveket”
Jinge:
Undrar om Du var lika kritisk till journalister
när GRAMSCIVÄNSTERN besatte SVT och SR .
På den tiden hördes inte något gnöl.
Det kanske är så enkelt att jounalistkåren har läst på historien och reviderat sina uppfattningar.
Du får väl bemöda dig om att bläddra bakåt i bloggen. Har du frågor sedan så vet du var jag finns…
Den reviderade uppfattningen hos det största antalet journalister stavas pengar. Man håller upp fingret i luften och känner varifrån vinden kommer.
Vad jag inte förstår är varför
inte vänstern har en egen dagstidning när mer än hälften av befolkning enlig statistik är vänsteranhängare.
Det kan väl inte vara så svårt för sossarna att ta upp Stockholms-Tidningen ur malpåsen, eller skaffa en splitter ny med skarpare socialistiska tankar och innehåll som påvisar vartåt allt lutar när nyliberalismen får fritt spelrum över våra liv.
Som det nu är påtvingas vi en daglig falsk verklighetssyn, det är mycket påfrestande för så många och skapar en stark utanförskänsla.
Skulle vilja säga att det finns ännu mer basala och enkla anledningar till att journalistiken inte kan vara opartisk än ägarstrukturen:
För det första är objektivitet i ren form en myt. Det är ett fikativt värde vi använder för att mäta mot. Man kan försöka att vara så objektiv som möjligt. Men idén att man skulle kunna vara opartisk och objektiv rakt av är en tanke som hör hemma på 1700-talet, och borde stanna där.
För det andra så kan ett medium inte vara helt oberoende, oavsett hur den finansieras. Finansieras den av annonser så är tidningen beroende av annonsörerna och kan inte gå för långt i sin utmaning mot dessa utan att bli krossad. Om den finansieras av staten så kan stödet helt enkelt dras in om man ”hotar statens säkerhet.” Bodström har jobbat hårt för att få detta ännu mer konkretiserat, och borgarna är inte sämre. Om den finansieras av lösnummer blir det en skvallerblaska i stil med Expressen och Aftonbladet, för att man måste leverera vad ”folket vill ha”.
För det tredje vore en journalist som mot all sans vore helt objektiv fullständigt inkapabel att sköta sitt jobb – om vi säger att en reporter får nys om fiffel någonstans, så måste denne rimligtvis inse att fifflet är fel, annars finns det ingenting som får denne att försöka avslöja saken. Alltså behöver en journalist ett visst mått av subjektivitet för att överhuvudtaget kunna utföra den typen av arbete.
70 % av journalisterna är vänster. Det är problemet, inte att det faktiskt finns en högerjournalist på en högertidning.
Ducktales, det där uttalandet får du allt bekräfta…
Mnja. Journalister är anställda och har att förhålla sig till sin redaktör på samma sätt som jag har till min chef. Jag har en viss frihet men om inte han godkänner ett jobb jag gjort så släpper han inte igenom det. Samma på en redaktion.
Gudmundsson och de andra är papegojor. De kraxar precis som de blivit tillsagda. Det märkliga är att alltfler allmänjournalister agerar precis likadant. Det är en stor fara med detta.
Senare års undersökningar visar att majoriteten av journalistkåren röstar borgerligt.
Journalisterna är en större maktfaktor än politikerna.
Det gör dom inte alls. Slå på ”journalisternas partisympatier”. Stadigt kring 70 %, fast vissa rörelser inom det socialitiska blocket finns. På senare år har journalisterna gått från V till Mp (99 var inte mindre än 31 % för V!).
Du ska inte ljuga Ducktales. Den senaste undersökningen av JMK-studenternas partisympatier visade på klar borgerlig majoritet.
Läs igenom kommentarsreglerna, är det ngt du inte förstår så maila och fråga! / Jinge
Oh, detta tjat om vänsterstyrd media. Listen closely!
Att journalisterkåren skulle vara vänsterextremister är en vandringsmyt som borgare älskar att sprida.
Tidningen Resumé som minst av allt kan sägas stå till vänster – tvärtom den är husorgan för medie- och reklambranschen med herr Cavling som boss.
Så här karaktäriserar Resumé branschen i en stor undersökning 2007:
“Om reklam- och mediefolkets politiska vilja fick styra skulle den borgerliga regeringen snudd på kunna vinka adjö till riksdagen. Med 70-procents borgerliga sympatier är den borgerliga övervikten kompakt. Och det är moderaterna som står i särställning, nästan varannan uppger att de röstade på Reinfeldt & Co i höstens val.”
I nr 22/2007 listar Resumé Sveriges 99 mediemäktigaste personer.
Där vimlar det av miljonärer och mångmiljonärer från MTGs Albrecht 26 miljoner kr i inkomst, till mer fattigmiljonärer som Bonnierbröderna Jonas 4,5 M och Carl-Johan 4,5 M ända ned till riktiga fattiglappar som Dagens Industris Mårdbrandt med 1,7 miljoner i årsinkomst.
Faktum är att tre av fyra med makt i media enligt Resumé har miljon – eller mångmiljoninkomster. Egentligen är det ännu fler för här finns även sådana med lägre eller inga inkomster(!) men med stora förmögenheter. Med andra ord; döttrar och söner som ärver makt. Till exempel Josefin Hjörne (0 kr/år). Eller Jeanette Bonnier (419 000 kr/år).
Beskyll inte denna skara för att stå till vänster. Visst ja, det fanns en med mer normala inkomster; Siv Holma (v) med 249 000 kr/år fast hon lär ju inte ensam kunna fylla påståendet att media är vänsterstyrt.
Ducktales? Fairy tales!
Det viktigaste är att avpolitisera Tv och Radiomedierna.
Det är de som har störst genomslagskraft.
Tv och radiomedierna har sedan 70talet varit rejält överrepresenterade av vänsterjournalister
förhopningsvis har det vänt till fördel Alliansen.
bodil, makten och inflytandet inom media och reklam har alltid funnits hos borgerligheten. Som mitt tidigare inlägg visar, så är övervikten extrem – så du kan sova lugnt – allianen har gott om lakejer som kan fortsätta sprida lögner och halvsanningar.
Nej det är det inte St Just. Det är bara att googla så hittar du uppgifterna från Kent Asp, samma som skrev det artikeln jinge kommenterade ovan. Samma fenomen 1989-2005.
Ducktales, jag litar i detta fall mer på egna erfarenheter och branschens egna undersökningar (som inga borgerliga vill kännas vid, vare sig du eller bodil). Asps undersökning visar dock att de tunga och avgörande journalistposterna är kraftigt mörkblå:
”Ekonomi- och politikreportrar står långt till höger om resten av journalistkåren, visar ny rapport.
De journalister som bevakar ekonomi och politik i de riksspridda Stockholmsmedierna står långt till höger om resten av journalist-kåren. Bland ekonomi- och politik journalisterna stöder en majoritet den borgerliga alliansen – 26 procent är moderater och 23 procent folkpartister.”
Dessutom poängteras det vi redan kände till:
”Oavsett hur starkt mediebilden har påverkat socialdemokraternas opinionssiffror står det klart att medierapporteringen kring regeringen och socialdemokraterna under drygt ett och halvt år före valet 2006 varit mycket negativ. I genomsnitt har 60 procent av all uppmärksamhet i Rapport och på storstadspressens förstasidor varit negativ. Och det gäller i samtliga undersökta nyhetsmedier.”
samt:
”– Det som är speciellt för 2006 års valrörelse är att den borgerliga alliansen gynnades i stort sett i alla avseenden, som jag undersöker.”
Som sången säger:
”Frihet är det bästa ting som köpas kan all världen kring, har du bara ett par miljoner, en tryckpress och lokaler, ja då, då är du fri”.
Jag har inte sett några andra undersökningar St Just. Länka gärna till dom.
Bra att du hittat undersökningen. Ja, jag såt att det såg annorlunda ut bland politiska och ekonomijournalister. Men du såg hur det såg ut bland journalister i allmänhet: uppemot 70 % vänsterfolk, precis som jag sa.
Man måste kolla varje media för sig och förstå var de får sin försörjning från. Ett nyhetsmedia som lever på reklamintäkter måste ibland ta hänsyn till detta när det gäller att förklara deras synvinklar i olika händelser.
Jag kan förstå att media som lever på reklam inte är så förtjusta över rapportering från svt och sveriges radio till exempel.
Och hur kommenterar ducktales branschens egna förintande undersökningar – som vänsterpropaganda från svenska mediemoguler?
För lite seriösare undersökning – sitt inte bara och googla, gå till källorna; jag följer varje vecka branschtidningar som Resumé (även om jag absolut inte gillar dess linje.