Jag har glädjen att denna gång åter få införa ett gästblogginlägg av Zoltan Tiroler. Zoltan Tiroler har tidigare skrivit tre blogginlägg om Kuba och om Assange, liksom brodern. Detta inlägg hamnar om den skattefinansierade radions icke-neutrala politiska linje. Zoltan är aktiv i Svensk-Kubanska Föreningen (www.svensk-kubanska.se). Zoltans bedömning understryks av att detta inlägg har refuserats av Ekots debattsida liksom i tidskriften Journalistens debattsida.

Utrikesrapporteringen blir allt sämre, allt mer ensidig, allt mer partisk i våra stora medier. Jag väljer ett exempel om Kuba från Dagens Eko. Men det kunde lika gärna varit hämtat från någon av de stora tidningarna. Svenska Dagbladet hade så sent som i dag (26 november) den dåliga smaken att upprepa påståendet att kubaner bötfälls om de pratar med utlänningar. Drygt två miljoner turister årligen kan intyga att det är lögn och förbannad dikt. Men jag väljer en annan händelse, en bland hundratals i den snedvridna rapporteringen.

Det gäller den bilolycka i somras på Kuba där den svenske KDU-ordföranden Aron Modig var inblandad. Han var på Kuba med sin kompis Carromero från spanska högerpartiet PP. Inför uppdraget hade de sammanträffat med IRI, International Republican Institute, en av flera organisationer i USA som främjar stormaktens intressen utomlands. De två ungdomspolitikerna reste in på turistvisum, men deras syften var helt andra än att turista; nämligen att bland annat med pengar stödja en politisk organisation. Att ta emot pengar från främmande makt med syfte att påverka landets politik är olagligt såväl i Kuba, USA som i Sverige.

USA:s generösa bidrag med mångmiljonbelopp årligen för en ”regimförändring” på Kuba nämns aldrig i svenska media. Inte heller Sveriges något mer blygsamma bidrag för samma syfte. Att KDU:s och Modigs ljusskygga verksamhet och användning av svenska skattemedel skulle granskas av svenska media är att begära för mycket.

Deras uppdrag gick åt skogen. Vid en bilfärd, med Carromero som chaufför, omkom de två kubanska ”dissidenterna” i bilen. Inom två timmar anklagade medier i Miami den kubanska regeringen för olyckan. Likadant gjorde Payas änka, 800 kilometer från olycksplatsen. Några som helst belägg för detta gavs inte och har inte heller senare framkommit. Tvärtom, samstämmiga vittnen, inklusive Carromero själv, bekräftar den officiella versionen: att han i hög fart körde av vägen på en sträcka som var under reparation. Inte heller spanska regeringen ifrågasätter händelseförloppet. Det har visat sig att chauffören har ett digert register med trafikförseelser, bland annat för fortkörning. Han har sedan 2009 fått böta vid 42 (!) tillfällen för trafikbrott i Spanien och hans körkort var indraget. Dessa fakta förtigs konsekvent i Ekots sändningar. Tvärtom fortsätter man flera månader efter olyckan, trots total avsaknad av varje form av bevis, att ifrågasätta den kubanska utredningen. Det hände så sent som 16 oktober.

Sedan revolutionen 1959 förekommer inga utomrättsliga mord i Kuba.

Däremot har över 3 000 kubaner fallit offer för terrorism med utgångspunkt hos den store grannen i norr. Medan Ekot tiger om såväl detta som ett dussintal mord på journalistkollegor i Honduras efter den USA-stödda kuppen 2009, medan man ytterst sällan nämner hot och mord på journalister i närliggande länder som Colombia och Mexiko, tar man varje tillfälle att misstänkliggöra Kuba. Det handlar inte om information, det handlar om desinformation.

i Andra om: Kuba, terrorstat,svek, CIA, Massmedia, USA, Politik, lögner, embargo blockad demokratiradion massmedia trafikolyckoryttrandefrihet desinformation