Den tredje januari publicerade Dagens Nyheters kulturredaktion en artikel om Syrien av den tämligen okända författaren Samar Yazbek, som helt återgav den utlandsstödda syriska opinionens åsikter, och som hade flera brister och sakfel. Jag föreslog Kulturredaktionen att även publicera en artikel om den uppfattning som arabvärlden störste poet Adonis har, men DN har inte gjort det. Redaktören på DN Kultur Sanna Björling Torén Björling skrev till mig 14/1 ”Rapporteringen om Syrien är förstås enormt viktig, och jag hoppas att vi kommer att kunna fortsätta den – emellertid tror jag att man ska se beskrivningarna i Samar Yazbeks högst personliga text som just hennes. På sikt hoppas vi förstås kunna ta upp ämnet på olika vis, ur olika vinklar”.
Ännu har inget skett. Läpparnas bekännelse? Nedan finns länk till Yazbeks text som ska kommentera i annat blogginlägg.

I flera intervjuer, bland annat i en intervju i den österrikiska siten Profil Online 12 februari 2012 har den Syrienfödde poeten Adonis framfört bekymrade och delvis kritiska åsikter om den arabiska våren och särskilt om upproret i sitt hemland Syrien. Knut Lindelöf har skrivit en rapport på hemsidan för FIB-Kulturfront, som hänvisar till en intervu senare på våren 2012 hos ”Syria News” – en site, som nu visar sig nedstängd. Texten nedan baseras både Knuts rapport i FIB och del av en delvis för mig svårförstådd artikel på tyska i österrikiska siten Profil Online. Intervjuerna skedde för omkring ett år sedan. Jag tycker att Adonis bedömningar fått ökat stöd av händelseutvecklingen.

Adonis anses allmänt som den mest framstående arabiske poeten och är ofta aktuell i diskussioner om Nobelpriset. Adonis revolutionerande stil och penseldrag av modern arabisk poesi. Som ingen annan modern poet har han lyckats föra fram litteratur med politiska engagemang i linje med och anpassa till modernismen, utan att falla offer för en godtycklig tidsanda. Det är ingen tillfällighet att experter berömmer honom som en samtidens främsta diktare.

Adonis själv är en radikal opponent till den syriska regimen, men stöder inte den fundamentalistiska oppositionen, som han menar utgör en stor majoritet av ledningen i den syriska oppositionen. Han vill inte delta i en radikal omvälvning av en militärdiktatur till en radikal religiös diktatur. Det som nu pågår i Syrien är inte är ett inbördeskrig, men kan utvecklas till det med stöd av pengar och vapen utifrån, sa Adonis.

Han klargör också att han är mycket skeptisk mot ”den arabiska våren”. Han menar att västvärldens har en hycklande politik gentemot arabvärlden.

Oppositionella ungdomar i hela arabvärlden betyder mycket för Adonis som lovprisar hur de organiserar och uttrycker sig. De utgör den verkliga ”arabiska våren” och för första gången imiterar inte arabvärlden västvärlden. Men han menade samtidigt att den arabiska ungdomen inte inser att de välorganiserade intensivt religiösa, fundamentalisterna driver på utvecklingen med hjälp av främmande makt. Därför kommer den arabiska ungdomen inte att kunna spela någon roll. Den saknar vägledande ideologi och organisering och är därför svag.

På frågan om människorna som påstods ha massakrerats av den syriska regeringen i Hamas och Homs verkligen är fundamentalister ställde Adonis motfrågan: ”Varifrån har du fått dessa informationer?” Intervjuaren svarar då att alla internationella korrespondenter och Al-Jazeera rapporterar att människorna inte är radikala islamister, varpå Adonis ställer en ny motfråga: ”Tror du verkligen på dessa rapporter?”

”Kommer oppositionen att skapa en teokrati, en slags Khomeinism eller en slags kalifat? Nej ett kalifat behövs inte, en religiös inriktning räcker, vilket verkligen vore ett stort steg tillbaka”, svarar den sekuläre poeten. Den arabiska revolutionen är chanslös om den inte blir sekulär. Den pågående omvälvningen rör sig mer på medeltidsnivå än i vår moderna samtid.

Om man inte skiljer stat och religion åt och inte och ger kvinnor lika rättigheter, utan håller fast vid Sharialagar, ersätts bara ett tyrannvälde med ett annat. Han menar att militärdiktaturen kontrollerar tänkande, men den religiösa diktaturen styr både tänkandet, kroppen, språket och vardagen och är en total diktatur”.

Att fundamentalisterna fick nästan 75% av rösterna i den första fria folkomröstningen i Egypten visar att begreppet ”demokrati” inte står så högt i kurs. Han menar att man bör fundera på ”demokratibegreppet” och påminner om att Hitler kom till makten genom allmänna val, och vad blev det för demokrati? En Islamo-fascism är ett möjligt hot i Egypten. Det muslimska brödraskapets ledare är rena fascister säger Adonis. Det finns liberala muslimer, men ingen liberal Islam. Om väst önskar sig en liberal Islam bör man ta itu med t ex Saudi Arabien.

De nuvarande diktatorerna måste falla, men man måste också tänka vilken sorts regim man vill ha istället. Han är alltså besviken på att de islamistiska partierna vinner valen och tror att vi kommer också att uppleva det i Libyen, Jemen och efter Assad i Syrien, när det är dags med parlamentsval. Två gånger tidigare har man för övrigt upplevt hur obekväma segrare i demokratiska val inte accepterats. Det rör sig om Hamas i Palestina och det islamiska Räddningspartiet (FIS) i Algeriet.

Adonis motsätter sig varje form av militärt ingripande utifrån i Syrien och menar att Ryssland och Kina bara grundar sina ställningstaganden i FN:s säkerhetsråd på egna intressen. USA har sina allierade i Qatar, Saudi Arabien and Israel. Varför skulle ryssarna agera annorlunda än amerikanarna? De har sina intressen.

Adonis vill inte ha några kontakter med den ”syriska oppositionen” och förklarar att det finns mer än bara en opposition, t ex den som är allierad med Turkiet, oppositionen i västländer och oppositionsgrupperna inne i Syrien. Om han måste välja bland dessa skulle han välja oppositionen inom Syrien. Han vill inte byta regim just nu, men vill däremot delta i en förändring av det syriska samhället i grunden.

i Andra om: Syrien, Libyen, Iran,Irak, folkrätt imperialism, desinformation, krig, USA, Politik, FN, massmedia infiltration dikter, utrikespolitik poeter NATO opposition, Turkiet, demokrati,fred, arabiska våren, diktare, Egypten, kapitalism, terrorism,