Den store arabiske poeten Adonis om Syrien-konflikten


Den tredje januari publicerade Dagens Nyheters kulturredaktion en artikel om Syrien av den tämligen okända författaren Samar Yazbek, som helt återgav den utlandsstödda syriska opinionens åsikter, och som hade flera brister och sakfel. Jag föreslog Kulturredaktionen att även publicera en artikel om den uppfattning som arabvärlden störste poet Adonis har, men DN har inte gjort det. Redaktören på DN Kultur Sanna Björling Torén Björling skrev till mig 14/1 ”Rapporteringen om Syrien är förstås enormt viktig, och jag hoppas att vi kommer att kunna fortsätta den – emellertid tror jag att man ska se beskrivningarna i Samar Yazbeks högst personliga text som just hennes. På sikt hoppas vi förstås kunna ta upp ämnet på olika vis, ur olika vinklar”.
Ännu har inget skett. Läpparnas bekännelse? Nedan finns länk till Yazbeks text som ska kommentera i annat blogginlägg.

I flera intervjuer, bland annat i en intervju i den österrikiska siten Profil Online 12 februari 2012 har den Syrienfödde poeten Adonis framfört bekymrade och delvis kritiska åsikter om den arabiska våren och särskilt om upproret i sitt hemland Syrien. Knut Lindelöf har skrivit en rapport på hemsidan för FIB-Kulturfront, som hänvisar till en intervu senare på våren 2012 hos ”Syria News” – en site, som nu visar sig nedstängd. Texten nedan baseras både Knuts rapport i FIB och del av en delvis för mig svårförstådd artikel på tyska i österrikiska siten Profil Online. Intervjuerna skedde för omkring ett år sedan. Jag tycker att Adonis bedömningar fått ökat stöd av händelseutvecklingen.

Adonis anses allmänt som den mest framstående arabiske poeten och är ofta aktuell i diskussioner om Nobelpriset. Adonis revolutionerande stil och penseldrag av modern arabisk poesi. Som ingen annan modern poet har han lyckats föra fram litteratur med politiska engagemang i linje med och anpassa till modernismen, utan att falla offer för en godtycklig tidsanda. Det är ingen tillfällighet att experter berömmer honom som en samtidens främsta diktare.
Adonis untitled

Adonis själv är en radikal opponent till den syriska regimen, men stöder inte den fundamentalistiska oppositionen, som han menar utgör en stor majoritet av ledningen i den syriska oppositionen. Han vill inte delta i en radikal omvälvning av en militärdiktatur till en radikal religiös diktatur. Det som nu pågår i Syrien är inte är ett inbördeskrig, men kan utvecklas till det med stöd av pengar och vapen utifrån, sa Adonis.

Han klargör också att han är mycket skeptisk mot ”den arabiska våren”. Han menar att västvärldens har en hycklande politik gentemot arabvärlden.

Oppositionella ungdomar i hela arabvärlden betyder mycket för Adonis som lovprisar hur de organiserar och uttrycker sig. De utgör den verkliga ”arabiska våren” och för första gången imiterar inte arabvärlden västvärlden. Men han menade samtidigt att den arabiska ungdomen inte inser att de välorganiserade intensivt religiösa, fundamentalisterna driver på utvecklingen med hjälp av främmande makt. Därför kommer den arabiska ungdomen inte att kunna spela någon roll. Den saknar vägledande ideologi och organisering och är därför svag.

På frågan om människorna som påstods ha massakrerats av den syriska regeringen i Hamas och Homs verkligen är fundamentalister ställde Adonis motfrågan: ”Varifrån har du fått dessa informationer?” Intervjuaren svarar då att alla internationella korrespondenter och Al-Jazeera rapporterar att människorna inte är radikala islamister, varpå Adonis ställer en ny motfråga: ”Tror du verkligen på dessa rapporter?”

”Kommer oppositionen att skapa en teokrati, en slags Khomeinism eller en slags kalifat? Nej ett kalifat behövs inte, en religiös inriktning räcker, vilket verkligen vore ett stort steg tillbaka”, svarar den sekuläre poeten. Den arabiska revolutionen är chanslös om den inte blir sekulär. Den pågående omvälvningen rör sig mer på medeltidsnivå än i vår moderna samtid.

Om man inte skiljer stat och religion åt och inte och ger kvinnor lika rättigheter, utan håller fast vid Sharialagar, ersätts bara ett tyrannvälde med ett annat. Han menar att militärdiktaturen kontrollerar tänkande, men den religiösa diktaturen styr både tänkandet, kroppen, språket och vardagen och är en total diktatur”.

Att fundamentalisterna fick nästan 75% av rösterna i den första fria folkomröstningen i Egypten visar att begreppet ”demokrati” inte står så högt i kurs. Han menar att man bör fundera på ”demokratibegreppet” och påminner om att Hitler kom till makten genom allmänna val, och vad blev det för demokrati? En Islamo-fascism är ett möjligt hot i Egypten. Det muslimska brödraskapets ledare är rena fascister säger Adonis. Det finns liberala muslimer, men ingen liberal Islam. Om väst önskar sig en liberal Islam bör man ta itu med t ex Saudi Arabien.

De nuvarande diktatorerna måste falla, men man måste också tänka vilken sorts regim man vill ha istället. Han är alltså besviken på att de islamistiska partierna vinner valen och tror att vi kommer också att uppleva det i Libyen, Jemen och efter Assad i Syrien, när det är dags med parlamentsval. Två gånger tidigare har man för övrigt upplevt hur obekväma segrare i demokratiska val inte accepterats. Det rör sig om Hamas i Palestina och det islamiska Räddningspartiet (FIS) i Algeriet.

Adonis motsätter sig varje form av militärt ingripande utifrån i Syrien och menar att Ryssland och Kina bara grundar sina ställningstaganden i FN:s säkerhetsråd på egna intressen. USA har sina allierade i Qatar, Saudi Arabien and Israel. Varför skulle ryssarna agera annorlunda än amerikanarna? De har sina intressen.

Adonis vill inte ha några kontakter med den ”syriska oppositionen” och förklarar att det finns mer än bara en opposition, t ex den som är allierad med Turkiet, oppositionen i västländer och oppositionsgrupperna inne i Syrien. Om han måste välja bland dessa skulle han välja oppositionen inom Syrien. Han vill inte byta regim just nu, men vill däremot delta i en förändring av det syriska samhället i grunden.


i Andra om: , , ,, , , , , , , , poeter , , ,, , , , , ,

FIB-Kulturfront Profil Online DN 24/1 BjörnbrumYazbek DN 3/1 Veterans for Peace 19/12 Veterans for peace om Syrien Carla Stea i Globalresearch Hela pingstenSKP-blogg -uttlande från Syriens kommunistparti 5/1 Tarpleys artikel Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12 ClearinghouseSvD 20/12 DN 20/12 SvT 20/12 FIB-KulturfrontCornucopia DN 16/12SvD 16/12 Michel Chossudovsky 14/12SvD II 14/12 Pakistan Observer 16/12 SvD 16/12 SvD 14/12 AB 14/12 Kommunisternas blogg 13/12New York Times 13/12 SvD 16/12 Russia Today 6/12 Turkish Weekly Syrian Perspective DN 11/12 SvD 12/12 Independent USA-bloggen 8 dagar8 dagar 11/12 Globalresearch 8/12 Proletären Flamman 28/11 FredsinitiativetPepprat och Rödgrönt DN 5/12 SvD 5/12 Worldcrunch Russia Today 3/12 Replik i AB 3/12 Einarsprachenvaria Aftonbladet 30/11 Anders Svenssons blogg Ulf Gudmundsson ledare i SvD 1/12 Hogrelius tankar Erik Weimans blogg DN 1/12Bilderblogg M Omars blogg Åtta dagar. Stefan Lindgren Röda Malmö USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11 Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör

  3 comments for “Den store arabiske poeten Adonis om Syrien-konflikten

  1. 25 januari, 2013 at 13:14

    Bra att du tar upp vad Adonis sade om ”den arabiska våren” och situationen i Syrien. Det är verkligen märkligt att Adonis, den ständige nobelpriskandidaten, ignorerades totalt i svensk press när han uttalade sig om sitt hemland Syrien. Den 22 mars förra året skrev jag en kommentar om detta på Motvallsbloggen. Jag tycker den passar lika bra som kommentar här, så jag kopierar den rätt av. Här är en länk till dess ursprungliga plats: http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=9556

    Vad säger Adonis i intervjun?
    Intervjun med den ständige nobelpriskandidaten och arabvärldens främste nu levande poet Adonis (tillägget kl. 01.50 i gårdagens inlägg) är intressant på flera vis. Det som först slår mig är språkaspekten: FiB Kulturfront refererar på svenska ett engelskt referat av en intervju som är publicerad på tyska i en österrikisk tidskrift. Men de österrikiska journalisterna har suttit i London och naturligtvis talat franska med den syriske poeten. Viss risk för feltolkningar och förvrängningar förefaller föreligga.

    När man läser det tyska originalet visar det sig också att en del av det intressantaste i det som Adonis säger har försvunnit på vägen. Den tyskspråkiga versionen ger emellertid ett intryck av att journalisterna från tidskriften Profil verkligen försökt återge vad Adonis säger. (Detta i sig är också intressant, eftersom Profil inte är någon vänstertidskrift utan närmast liberal och näringslivsvänlig. För säkerhets skull har jag kopierat och sparat hela artikeln. Obekväma artiklar kan plötsligt försvinna från nätet, precis som obekväma YouTubefilmer.) Hela artikeln är verkligen läsvärd. Den vanlige västerländske journalistens bild av Syrien krockar med Adonis uppfattning. Ett par exempel:

    profil: Ihre Bilanz, die Sie ein Jahr nach Ausbruch des arabischen Frühlings ziehen, ist also nicht sehr positiv.
    Adonis: Möglichkeiten sind vorhanden, gewiss. Aber praktisch kann man keine positive Bilanz ziehen. Nehmen Sie Tunesien. Das Land ist heute hinter Habib Bourguiba (erster tunesischer Präsident, von 1957 bis 1987, Anm.) zurückgefallen. Das Bourguiba-Regime war laizistisch. Und jetzt wird das Land islamisch regiert.
    (Min översättning:
    profil: Enligt er uppfattning är resultatet av den arabiska våren, ett år efter att den utbröt, alltså inte särskilt positivt.
    Adonis: Naturligtvis finns det möjligheter. Men i praktiken överväger inte det positiva. Ta Tunisien. Landet har idag fallit tillbaka till tiden före Bourguiba (Tunisiens förste president, från 1957 till 1987, anm.). Bourguiba-regimen var icke-religiös. Och nu har landet ett islamiskt styrelsesätt.)

    Och lite längre ner:

    profil: Aber bitte! Die Menschen, die heute in Homs und Hama auf der Straße demonstrieren und massakriert werden, sind doch keine Islamisten.
    Adonis: Woher wissen Sie das?
    profil: Alle Korrespondenten berichten das. Al Jazeera auch.
    Adonis: Und das glauben Sie? Die überwältigende Mehrheit der Oppositionellen sind Fundamentalisten. Ich bin radikal gegen das Regime, aber ich unterstütze auch nicht die Opposition. Denn ich will mich nicht an einem Übergang von einer Militärdiktatur zu einer religiösen Diktatur beteiligen.
    (Min översättning:
    profil: Men ursäkta! Människorna som idag demonstrerar på gatorna i Homs och Hama och blir massakrerade, är ju inga islamister.
    Adonis: Varifrån har ni fått veta det?
    profil: Alla korrespondenter rapporterar det. Också Al Jazeera.
    Adonis: Och det tror ni på? Den överväldigande majoriteten av de oppositionella är fundamentalister. Jag är radikalt mot regimen, men jag stöder inte heller oppositionen. För jag vill inte engagera mig i en övergång från en militärdiktatur till en religiös diktatur.)

    Här hittar man originalartikeln, intervjun med Adonis publicerad den 11 februari:
    http://www.profil.at/articles/1206/560/318878/syrien-ich-opposition

    /Dan Gmark

    • 25 januari, 2013 at 18:12

      Tack för information och synpunkter. Jag började översätta artikeln i Profil med hjälp av Google och min skoltyska, men det var litet för svårt. Bakade in litet i FIB-K-artikeln.OBS att det finns en länk till Profil bland alla länkarna till inlägget. Ska hänvisa DN:s kulturred om detta blogginlägg.

  2. Erik Jonsson
    25 januari, 2013 at 14:31

    Man förstår att de inte vill publicera honom, han skulle direkt spräcka lögnen om USA:s konstruerade opposition och exilregering som den enda oppositionen.

Comments are closed.