Oändligt mycket har skrivits om Jesus, som väl tillsammans med Muhammed, Buddha, Aristoteles, Platon, Konfucius, Isac Newton, Charles Darwin, Albert Einstein, och Karl Marx, är en av dem som påverkat mänskligheten mest.

Det är ingen stor sensation att påstå att Jesus var en revolutionär. Men vanligen brukar dock sådana påstående antingen avvisas, eller anses vara mycket underordnade uppfattningen att Jesus var Gud son och av samma väsen som Gud. Frågan om vad för slags figur Jesus var diskuterades särskilt mycket under de 300 första åren efter hans död.
Boken ”Upprorsmakaren – Berättelsen om hur Jesus från Nasaret blev Jesus Kristus” har slagit ned som en bomb bland religiöst intresserade. Den är skriven av Reza Aslan (RA), en mycket meriterad religionshistoriker, som utvandrade till USA från Iran 1979 och som konverterade till islam från kristendomen i 20-årsåldern. Med boken vill Aslan korrigera vad han anser vara myter om Jesus. En intervju i DN 28/6 har den passande titeln ”Jesus var en radikal revolutionär”.

För några veckor sedan publicerade jag ett blogginlägg ”Jesus Josefsson – en stor revolutionär?”, byggd på boken.
Tillägg 8/9: Där framkommer det samhälleliga, politiska engagemanget hos Jesus och hans broder Jakob, kyrkans ledare efter Jesus död. Detta i kontrast med t.ex. Paulus vars linje att tron (ej sociala handlingar) var det viktigaste. i DN Debatt 7/9 betonar också biskop Bonnier kyrkans politiska ansvar i artikeln ””Kyrkan måste fortsätta att vara en politisk kraft”. Det viktiga blir då vilken politik kyrkan för!

Jag har nu glädjen att publicera en artikel om boken av Ulf Karlström, som tar upp många viktiga aspekter som inte fanns i mitt inlägg. Ulf Karlström har här publicerat många artiklar om olika politiska frågor, om miljö och kultur. Tillsammans har vi skrivit boken ”USA som världspolis” (se bloggsidan).

Artikeln.

”De religiösas Jesus – Jesus Kristus – får sägas vara en välkänd person, gestaltad i Nya Testamentet. Men hur är det med den historiska Jesus från Nasaret – hur pass (o)känd är han? Ja, om den senare vet vi mycket litet. Därför har den amerikanske religionsforskaren Resa Aslan gett ut boken ”Upprorsmakaren. Berättelsen om hur Jesus från Nasaret blev Jesus Kristus” (2013, på svenska 2014, Weyler).

För ett tag sedan, på väg till Gävle för att busa med barnbarn, medan föräldrarna jobbade fallerade SJ som vanligt. Tåget blev buss mellan Sthlm och Uppsala, och jag råkade hamna bredvid en sympatisk äldre präst. Jag passade på att fråga honom om han trodde på de 4 evangeliernas berättelser. Det gjorde prästen och han menade att överensstämmelsen mellan dem var stark. Det senare kan dock betvivlas då Markusevangeliet sattes samman någon gång efter år 70 efter vår tideräkning (evt). Cirka 20 år senare tillkom Matteus- och Lukasevangelierna, dvs. mellan år 90-100 (evt). De anses skrivna oberoende av varandra, men med Markus som förlaga.

Med en förlaga och synkronisering så är det väl knappast märkligt att det finns en samstämmig kronologisk skildring i de tre skrifterna, vilket däremot inte gäller för Johannes. Dennes evangelium samlades ihop under åren 100-120 evt. Nåväl, detta var nu en bagatell för den troende prästen. Därför var han heller inte intresserad att diskutera relevansen i den hoper av motstridiga evangelier, som författades under 100- och 200-talen, t ex Tomas, Filippos, Johannes hemliga bok, Maria Magdalenas. För honom var naturligtvis tron viktigare än kunskapen.

Resa Aslans bok är mycket läsvärd. Han sticker inte under stol med att vår faktiska kunskap om den historiske Jesus är mycket mager, men genom att teckna en historisk bild av Palestina runt vår tideräknings början, kan många luckor fyllas ut. Skall man vara strikt – och det pekar Aslan ut – vet vi egentligen bara två saker: Jesus från Nasaret var en jude som ledde en folklig, judisk rörelse i Palestina under första århundradet och att romarna korsfäste honom som upprorsmakare.

Vi vet att romarnas straff för uppvigling var korsfästelse. Det var för att statuera exempel, att visa för alla vad som händer med upprorsmakare och rebeller mot Rom. Evangeliernas berättelse om att Jesus korsfästes tillsammans med ”rövare” är därför inte trolig. Rövare var nämligen den vanligaste romerska betäckningen på upprorsmakare, dvs. förrädare mot Rom. Så, om det är sant med de tre korsen på kullen, handlade det om tre politiska upprorsmakare, som avrättades.

Resa Aslan tecknar bilden av Jesus från Nasaret som ”en glödande revolutionär som i likhet med alla tidens judar sveptes med i den religiösa och politiska malströmmen i Palestina under det första århundradet evt”. Och denna koppling mellan religion och politik var både vanlig och självklar. Vi ser den för övrigt långt fram under 1400- och 1500-talens stora bondeuppror i Europa.

Vår kunskap om den historiske Jesus från Nasaret är – som sagt – mycket mager. Det kan illustreras av att den judiske historikern Flavius Josefus (död år 100) i sitt arbete ”Judarnas gamla historia” bara helt parentetiskt nämner Jesus, i samband med något helt annat. Den judiske översteprästen Hannas dömde en viss ”Jakob, broder till Jesus, den som de kallas Messias” att stenas till döds för ett påstått lagbrott. Uppenbarligen var Jesus från Nasaret ingen viktig person för Flavius Josefus.

Även det att kalla sig Messias var inte ovanligt i Palestina under det första århundradet evt. Aslam skriver att ”otaliga profeter, predikanter och män som påstod sig vara Messias drog genom” Palestina. Messias betyder ”den smorde”, och att smörja in en persons huvud med olja var en ärebetygelse, ett sätt att hylla en betydelsefull person, t ex en kung. Så den som kallades sig Messias och utgav sig för att vara judarnas konung stämplades omedelbart som upprorsmakare av Rom och behandlades därefter.

Enligt apostlagärningarna hade profeten Theudas 400 lärjungar, varför romarna tillfångatog och dödade honom. En annan gestalt kallades egyptern och lyckades samla en hel armé, som totalt massakrerades av en romersk legion. Runt år 4 evt utropade en fattig herde – Arthronges – sig till Messias och även den gruppen slaktades av romerska soldater. ”Samariern” kallades en annan Messias som Pontius Pilatus lät korsfästa. Författaren nämnder även flera andra, så det finns uppenbarligen fog att tala om en slags ”messiansk nationalism” som svepte genom Palestina.

Hur skall vi då förklara den stora avvikelsen mellan den här beskrivne, historiske Jesus och den som Nya Testamentet målar upp? Evangelierna tonar uppenbarligen ned ett troligt, revolutionärt budskap. Det kan vi inte, för vi har så lite uppgifter om Jesus, och inte heller vet vi om de fyra evangeliernas m.fl. texter ger en sann bild av den historiske Jesus´ budskap. Däremot föreslår Resa Aslan en tolkning, som jag finner plausibel.

År 66 evt. reste sig judarna, och lyckades mot alla odds fördriva romarna. Men befrielsen från ockupanterna varade bara i fyra år. Romarna kom tillbaka och kväste revolten i en orgie av blod och död, där den totala ödeläggelsen av Jerusalem och belägringen och erövringen av fästningen Masada är de kanske mest kända episoderna.

Denna totala katastrof, menar Aslan, bäddade för en omtolkning, och nedtoning av messiansk nationalism. De revolutionära dragen försvann och i stället tonar bilden av Jesus fram som ”en fridsam, andlig ledare, utan intresse för jordiska angelägenheter. Det var en Jesus som romarna kunde godta”. Och kanske var greppet lyckat för i slutet på 300-talet deklarerar kejsaren Theodosius I kristendomen som statsreligion.

Ja, om Reza Aslans bild av den historiske Jesus är korrekt eller ej får vi nog aldrig reda på. Däremot är den trolig, och som materialist och ateist är jag beredd att köpa den”.

intressant.se jinge människan, kapitalism, moral, religion, USA, hjälpsamhet Karl Marx, Lasse Berg jul Jesus, jultomte socialism klass, klasskamp

DN Debatt 7/9 DN Debatt 24/12 2013 SvD 24/12 DrCais blogg Blogg -ApostlagärningarnaJesus mirakel Humanistbloggen
Fotolasses blogg Röda Malmö Knut Lindelöf DN Debatt 24/12 Bloggaren Peter Linden BBC-undersökningCleveland LeaderSKP-blogg Anders Svenssons bloggDN 23/12 Karin BojsDN 10/2 2012 DN 4/10 2012 DN 23/8 2012
Nina Björk DN 19/9 2012SVD 2/5 2012Expressen Aftonbladet 7/8 2012 DN1 2011 DN2 2012 DN3 2011 SVD1 2011 SVD 2011