Den förunderliga fascismdiskussionen (del 2)


För 3 dagar sedan kommenterade vi den aktuella debatten om SD är ett nyfascistiskt parti genom ett gästblogginlägg ”Är SD ett nyfascistiskt parti” av pseudonymen Sven Hofman, skriven i våras och med fokus på Henrik Arnstads kända bok ”Älskade fascism”. I förgår kunde jag publicera en nyskriven kommentar till denna debatt av Hofman. Det har pågått och pågår en omfattande debatt i frågan, bland annat här. Man kan vara mycket kritisk mot SD:s politik utan att anse den vara fascistisk. En del av motsättningarna i debatten beror på att det finns olika uppfattningar om vad som är fascism – se nedan. DN skrev igår i sin ledare ”SD är en fara för Sverige”. Samma tidning har liksom landets ledande politiker tigit om den fascistinfluerade statskuppen i Ukraina 22/2, samt fascismens starka ställning i Ukraina. I DN och Sydsvenskan publiceras idag en text av Per Svensson som fått flygbolaget SAS att dra in sin kundtidning med samma text.

Jag har nu nöjet att publicera ett tidigare blogginlägg av Pål Steigan

Arikeln.
Den svenske forfatteren Henrik Arnstad har i boka «Älskade fascism. De svartbruna rörelsernas ideologi och historia» redusert fascismens kjerne til ultranasjonalisme. Det er historisk ukorrekt og det fører svært galt av sted.
Del 1 av denne artikkelen har publicerats i tidigare blogginlägg.
Fascism Arnstads bok imagesCAXZEMN2

Den italienske fascismen

Fascismen som ideologi og program oppsto i Italia, og det er fullt mulig å studere fascismens dokumenter, erklæringer og praksis for å se hva den sto for, og det er ikke riktig å redusere den til ultranasjonalisme. (Ultranasjonalismen var normen og ikke unntaket blant de imperialistiske statene på den tida.)

Ordet fascisme er avledet av fasces, som var et maktsymbol i Romerriket.
Partisymbolet til Mussolinis parti, Partito Nazionale Fascista knippe av kjepper bundet sammen med ei øks. Kjeppene symboliserte embetsmannens rett til å utøve piskestraff. Øksa symboliserte dødsstraffen.
Fascism - Italiens partisymbol

Dette viser i hvor stor grad autoritet og vold er sentrale for fascismen. Benito Mussolini mente at mens det nittende århundre hadde vært sosialismens og liberalismens århundre, så skulle det tjuende århundre være århundret til den totalitære og voldelige staten. Samfunnet skulle være militarisert.

Mussolini erkjente at fagforeningene hadde spilt en viktig historisk rolle, men i fascismen skulle klassekampen erstattes av klassesamarbeid. Arbeidere, sjefer og eiere skulle organiseres i korporasjoner ovenfra og ned. Disse korporasjonene skulle igjen underordnes den autoritære fascistiske staten. Fagforeninger utenom korporasjonene skulle forbys.

Den fascistiske staten skulle være altomfattende og ta seg av alle sider ved livet til undersåttene, alt fra det åndelige til idrett, kultur, arbeid og økonomi. Samfunnsborgerne hadde å vise disiplin og lydighet. Til gjengjeld ville den fascistiske staten være en sosial stat, som sørget for velferd, skolegang, boliger, helsevesen og så videre.

Mussolini ville gjenreise Romerrikets storhet, og det er lett å se i alle symbolene og proklamasjonene. I dette inngikk det også en revansjisme for å gjenerobre områder som Italia hadde tapt i historias gang, som den franske rivieraen inkludert Nice, Korsika, Ticino i Sveits, Dalmatiakysten i Jugoslavia, Malta pluss en del til. I denne forstand var fascismen ultranasjonalistisk, men dette trekket skiller den ikke fra annen imperialisme i samtida. (Husk at på denne tida hersket Storbritannia over store deler av verden, og så på det som sin naturlige rett.)

I familiepolitikken var fascismen sterkt patriarkalsk. Kvinner fikk statlig støtte til å være hjemme og føde barn.

Oppsummert noen hovedpunkter ved fascismen:

· Den autoritære, voldelige og militariserte staten

· Klassesamarbeid i stedet for klassekamp

· En korporativ stat med en sammensmelting ovenfra mellom staten og næringslivet

· En patriarkalsk og altomfattende stat

· Førerprinsippet, Mussolini så seg i rollen som en romersk keiser, Il Duce, fyrsten

· Modernisme og futurisme, fascistene så på seg sjøl som en morderniserende kraft

· En patriarkalsk familie, anti-homofili

· Revansjistisk, imperialistisk, nasjonalistisk og rasistisk

· Anti-demokratisk

· Anti-liberalistisk

· Anti-sosialistisk

· Anti-kommunistisk

Fascismen var et svar på klassekonfliktene i samtida. Det var en mulig løsning på kapitalismens problemer. For å slå ned klassekampen og hindre en sosialistisk revolusjon og samtidig revitalisere den italienske kapitalismen, fant fascismen løsninga i en korporativ, altomfattende og autoritær stat.

Henrik Arnstad sier til Klassekampen (norsk tidning) at «-Fascismen er en utpreget middelklasseideologi.» Dette er så upresist at det blir helt feil. Fascismen var først og fremst til fordel for de store kapitalistene i industrien og de store jordeierne, latifundistene. Det var ingen tilfeldighet at Italias største industrikapitalist Giovanni Agnelli (FIAT) var en sterk tilhenger av fascismen og sørget for å profittere på den.

Det man kan si er at fascismen svarte på småborgerskapets redsel for krisa og for arbeiderbevegelsen, og at det derfor utgjorde et massegrunnlag for fascismen. Men fascismen var en ideologi for storkapitalens uinnskrenkede og voldelige diktatur.

I sitt opprinnelige manifest tok fascistene også opp progressive saker, som stemmerett for kvinner, minstelønn, førtitimers uke og lavere pensjonsalder. Til å begynne med fantes det også ei gruppe med fascistiske feminister, men de ble fort marginalisert. Fascismen var opprinnelig ikke spesielt anti-semittisk. Fem framtredende jøder var blant partiets første medlemmer, og grupper av jøder var også med på den fascistiske marsjen mot Roma i 1922. Fascisten Italo Balbo, som ble generalguvernør over det erobrede Libya, var prinsipiell motstander av de anti-jødiske lovene som ble innført med Mussolinis allianse med Hitler. Fra siste halvdel av trettiåra var den italienske fascismen utvetydig anti-semittisk.

Da Italia erobret Libya ble svært mange muslimer drept, men siden forsøkte fascistene å etablere et godt forhold til islam. Staten bygde moskeer og da Mussolini besøkte Libya i 1937, erklærte han seg som Islams beskytter og lot seg overrekke et sverd («islams sverd») som skulle symbolisere dette. Muslimer ble oppmuntret til å slutte seg til fascistpartiet. Italia rekrutterte 30.000 muslimer som sloss på aksemaktenes side i Nord-Afrika.

Musse protector of islam
fascism musse-protector-of-islam

Benito Mussolini i Tripoli i 1937 da han lot seg utrope til «Islams beskytter» og som symbol på dette fikk ovverrakt «Islams sverd».

Fascismen var også et svar på konfliktene i Italia. (På kapitalistisk grunn, naturligvis.) Gjennom Il Risorgimento, Italias samling i 1861, hadde man «skapt Italia, men det gjensto å skape italienere». Det var store regionale forskjeller, landet var tilbakeliggende på mange områder, det manglet skolegang, helsevesen og lovverket var så som så. Fascismen stilte seg som oppgave å løse disse problemene samtidig som man holdt arbeiderklassen nede og deporterte og drepte sosialister og marxister.

Arven etter fascismen.

Fascismen døde ikke i 1945, og i Italia etablerte Mussolinis tilhengere i 1946 det fascistiske partiet Movimento Sociale Italiano, som var et støtteparti for utallige kristelig-demokratiske regjeringer. Det var Italias fjerde største parti i en lang periode. Mange av fascistenes ideer er også videreført av andre. Den moderne kapitalistiske staten er for eksempel både basert på korporativisme og forbud mot klassekamp, uten at man kan kalle den fascistisk av den grunn.

Kapitalismens krise og fascismen

Fascismen var liksom nazismen i Tyskland et autoritært svar på den daværende krisa i kapitalismen. Dagens kapitalisme er oppe i ei krise som antakelig er mye verre, og som kan se ut til å vare veldig lenge. I dag finnes ikke det småborgerskapet som fascistene kunne bruke som massegrunnlag mot arbeiderbevegelsen. Kapitalismen er blitt enormt mye mer konsentert og monopolisert. Derfor ser vi at dagens kapitalisme henter verktøy fra fascismens verktøyskuff. Vi ser:

· Imperialistisk krigføring som en permanent tilstand

· Militarisering av samfunnet

· Økninga av den voldelige undertrykkinga

· Innskrenkning av de liberale, demokratiske rettighetene (Patriot Act et al.)

· Hel eller delvis opphevelse av det parlamentariske demokratiet til fordel for en ikke-valgt elite (Hellas, Kypros osv.)

· Rasisme

I dagens Europa er foreløpig den ikke-valgte europeiske eliten med EU-kommisjonen og Troikaen i spissen en større trussel mot demokratiet enn svartskjortene på høyre fløy.

Dagens kapitalisme har ikke hatt noen grunn til å revitalisere enkelte andre sider ved fascismen, som førerprinsippet, ettpartisystemet og uniformeringa. Derimot ser vi at disse ideene finnes i rikt monn i diverse reaksjonære bevegelser som viderefører et større spekter av det fascistiske tankegodset. Skulle kapitalismen trenge dem, så er de der.


i , , ,, , , ,, , , , , , , , , , , ,

Pål Steigan 14/5 2013Pål Steigan 13/5 2015Per Svensson i DN DN Debatt 6/12Internationalen om fascism Anna-Lena LodeniusDagens Industri 8/12 DN rescension av Arnstads bok av Olle SvenningDN 4/4 SvD bokrescension Aftonbladet rescension av Arnstads bok Knut Lindelöf 13/5 Annarkia 22/11 VarghjärtaDN Unga Sverigedemokrater vill ha Almqvist kvar DN Debatt 15/11 DN:s ledare 15/11
AB 15/11
Svd 15/11
Expressen 15/11
SvT 15/11
The Independent 30/8 SvT DN Breivik kommer ut SvD Proletären FIB-Kulturfront

  14 comments for “Den förunderliga fascismdiskussionen (del 2)

  1. Peter Grafström
    9 december, 2014 at 23:57

    Man kan tillägga att det konsekvent varit den anglosaxiska företags och finansoligarkin som påtvingat olika parter fascismen. En del amerikanska revisionistiska historiker uppfattar FDRs regim som fascistisk. Oavsett hur stor del av skulden som faller på olika parter.
    Skillnaden med det anglosaxiska systemet är det mer långtgående orwellska kringverket som gör det möjligt för dem att bygga upp falska propagandakulisser utan formell diktatur. En mycket slugare typ av maktutövning.
    Hitlers finansiering före makttillträdet kom främst från företag med amerikanska delägare och amerikaner i styrelsen och krisen för Tyskland var så djup att även Fritz Thyssen, som snart sattes i mentalsjukhus och fångläger av Hitler efter att ha kritiserat diskrimineringen av judarna, visste ingen annan råd än att stödja Hitler. Den ekonomiska krisen var helt och hållet en anglosaxisk komplott.
    Detta lite omständliga resonemang behövs för att illustrera hur fascismen kommer sig av de anglosaxiska eliternas manövrerande och inte som många inom vänstern vill tro är något i marknadsekonomin inneboende ont.
    Rädslan för att ta med konspirerande eliter i analysen handikappar vänstern.
    Under första världskriget lät Frankrike och Tyskland bli att beskjuta för krigshandlingarna helt avgörande järngruvor för Tyskland respektive kolgruvor för Frankrike.
    Den franska delen av konspiratörerna bakom kartellerna var nära lierade med Poincare, som fördes till makten med britternas pengar och hemliga diplomati.
    De hemliga uppgörelserna och bank och företagskartellerna var helt avgörande för att tjäna på kriget. Minst lika mycket konspirerade anglosaxarna före första världskriget för att sätta igång det och sen från 1918 oavbrutet för att få igång nästa krig.
    Jag återkommer ofta med liknande påpekanden, för vänsterfolk har en benägenhet att undvika allt som har konspiratorisk karaktär. Antingen vill de inte beröra det eller så vill de se det som enbart relaterat till kapitalism och ser tom angosaxarna som det mindre onda.

  2. Martin Kullberg
    10 december, 2014 at 14:49

    De senaste dagarna har liberalerna avslöjat sig. Liberala aktivister och fascistiska aktivister har de senaste dagarna gjort gemensam sak om att försöka lansera en ny definition av fascism. I media, på forum, i tankesmedjor och föreningar har liberala och fascistiska aktivister sökt omdefiniera fascism. Den definition av fascism som de lanserar (med lite hjälp från nyttiga idioter på vänsterkanten) är väldigt avslöjande för både SD och liberaler. Den första egenskapen är att SD inte skall betraktas som fascistiskt (trots att SD är sprunget ur en fascistisk paramilitär grupp vid namn BSS), dett givetvis för att tillåta liberaler samarbete med fascister. Den andra egenskapen hos det nu allt smalare begreppet fascism är mer avslöjande av liberalerna och SD, det är att man i den nya definitionen försöker få till att Mussolini inte var fascist förrän EFTER 1922, alltså precis efter han blev installerad i maktens korridorer av bland andra liberaler. På den tiden kunde liberaler ursäkta sig med att de inte visste vad Mussolini var för en (inte Hitler heller som de installerade vid makten i Tyskland, men där vågar de inte omdefiniera något), men i och med att de gemensamt går ut med en ny definition i en mycket vida spridd aktion, så bevisar det att de där här gången har för avsikt att medvetet släppa in fascisterna vid makten. De gör alltså gemensam sak med fascisterna, de vet att de är fascister och lanserar därför en ny definition, den här gången tar de fascisternas parti, inte av oförståelse kring vad de är, utan med öppna ögon och i gemensam aktion.

    De vänsterbloggar som är nyttiga idioter åt fascister försöker också smalna av fascistbegreppet. För de verkar tro att nationalism är den väg som de vill vänstern skall ta, men det är inte möjligt att stoppa skiten tillbaka in i hästen. Försöker du dig på nationalism som något annat än att stänga in människor i arbetsläger åt transnationellt kapital, kommer du omedelbart isoleras. Dessa förvirrade vänsterdebattörer som försöker hitta ett sätt att utnyttja rasismen till sin fördel är i sitt handlande objektivt profascistiska. Det är gratis att inte skydda fascister från angrepp, vissa har valt att lägga kraft på att försvara fascisterna och är därför objektivt profascistiska, om än i mindre utsträckning än den samlade liberala aktivistkåren.

    • Gammal krigare
      10 december, 2014 at 18:16

      Du är ju som Henrik Arnstad som ser fascister precis i varenda buske. En sak är säker, om SD skulle visa sig få fascistiska tendenser så försvinner mer än 99% av väljarna omedelbart. De flesta föredrar nog sofflocket.

      • Martin Kullberg
        10 december, 2014 at 20:25

        SD är en fascistisk rörelse som utvecklas i marchtakt med de andra fascistiska rörelserna i Europa. Steg för steg följer utvecklingen den fascistiska rörelsens utveckling. Det är också ett rasistisk parti som gör åtskilliga rasistiska uttalanden. De har paramilitära grupper genom delning osv. Bara se på avpixlat och andra forum vad Sverigedemokrater är och vilka som organiserar mordbränder och medborgargarden.

        De flesta föredrar idag moderpartiet Moderaterna. Det var 2010 de kom in med sofflocksväljarna, de är tillbaks på sofflocket nu och har ersatts av moderater.

        Det är inte heller bara Arnstads definition som angrips, även om det hålls fram för att göra det mer sväljbart. Det är den mest kända och allmänt accepterade definitionen av fascism från Griffiths som angrips. Så ja, det är en begreppsrevision man försöker sig på på ett mycket brett plan, det är inte fråga om Arnstad även om han har fått vara ursäkten.

        • 10 december, 2014 at 21:21

          Det finns verkligen olika synpunkter på vad som är fascism. I morgon en ny aktuell debattartikel som kontrasterar två synsätt.

          • Martin Kullberg
            11 december, 2014 at 13:10

            Folk har synpunkter hela tiden. Ansträngningen som nyliberala och fascistiska aktivister har gjort i dagarna är ett aktivt försök att bryta folkfronten. Liberalerna vet att SD är fascister och kan inte bryta folkfronten, därför söker de ändra definitionen av fascism. Det är hela grunden till att vi har den här diskussionen över huvud taget, HELA orsaken. Vilket bevisar att det finns ett konsensus om att SD är fascister och att frågan inte alls är komplicerad, för annars hade liberala aktivister inte behövt hålla på som de gör. Då hade de kunnat ta SD i båten utan att blinka, men nu bevisar deras agerande att de anser SD vara fascister. Det finns ett konsensus som de delar, men som de av taktiska skäl vill bryta med.

            • 11 december, 2014 at 14:30

              Vilka är liberalerna här? De som ändrar den traditionella synen på fascism är t
              .ex. Arnstad, Löfvén och Åsa Linderborg, medan historiker som Dick Harryson och radikalen Sven Hofman håller fast vid den traditionella uppfattningen. Man kan föreslå att definitionen bör ändras, t.ex. om utvecklingen har medfört påtagligt ändrade förhållanden. Man måste då ha starka skäl för detta. Försök sker, men jag har inte uppfattat dem som så starka. Åsa Linderborg vill hävda att SD uppfyller mer traditionella kriterier, men lyckas inte så väl enligt Hofman.

              Det kan finnas starka att kritisera SD:s högerpolitik och deras rasistiska yttalande om muslimer. Man behöver därför inte ha någon diffus, kontroversiell fascism-stämpel, vilken snarare skymmer nödvändighet av konkret analys och kritik.

              • Martin Kullberg
                11 december, 2014 at 15:43

                Där har du fel. Det är ett försök till revision av Griffins definition av fascism, som har varit tämligen almänt accepterad och som även inkluderar SD. Det är en koordinerad och väl tajmad ansträngning att lansera en ny definition som friskriver SD.

                SD föddes i fascismens tankegods, de är fascister och kommer alltid att vara fascister. Enda sättet ett fascistparti kan bli annat än fascister är att man upplöser fascistpartiet. Detta har inte skett.

                Att du hittar en liberal aktivist och historiker som lånar sig till politisk aktivism är inte konstigt. Sedan är en ensidigt historisk definition bara användbar för historikern, efter som definitionen är historikerns redskap vid analys av historia, inget om vår samtid.

                Faktum kvarstå, vi står inför en väl tajmad kampanj för en ny definition av fascism och de som hårdast säljer den i olika föreningar, tankesmedjor och forum är liberalerna. Du och Sven Hoffman framhärdar envist med att ge fascisterna och liberalerna understöd. Hör upp med det eller presentera motiven till detta om de är försvarbara!

                • 11 december, 2014 at 17:17

                  Varken Pål Steigan eller pseudonymen Sven Hofman är liberala aktivister eller liberala historiker.

                  Tidskrifter Forskning och Framsteg skriver 9/12 ”En enkät med några (sex) Sveriges tyngsta forskare inom området nationalism och högerextremism visar att det inte finns anledning att kalla Sverigedemokraterna fascister.”
                  (http://fof.se/artikel/forskarna-ar-eniga-sd-ar-inte-fascister).

                  Bland de namngivna som svarat finns statsvetarna Sören Holmberg och Anders Widfeldt , historikerna Dick Harrison och Heléne Lööw samt Alf W Johansson som skrivit ett viktigt verk om fascismen.

                  ”Enligt min uppfattning finns det inte fog för att kalla SD något som innefattar fascism. Partiets program har inte ett innehåll som är förenligt med något sånär stringenta definitioner av fascism”, säger Anders Widfeldt.

                  Heléne Lööw är känd för sina studier av nazism. Hon har bland annat skrivit böckerna ”Hakkorset och Wasakärven, Nazismen i Sverige” och ”Med sökarljuset på vitmaktsrörelsen.” Heléne Lööw menar att vi inte har någon bra benämning på rörelsen ännu.

                  • Martin Kullberg
                    11 december, 2014 at 18:06

                    De uttalar sig inte i ett vetenskapligt kontext och frågeställningen ”Är SD fascister” är inte en vetenskaplig frågeställning. Därför är det inte auktoritära vetenskapliga utsagor utan vanlig enkel aktivism och försök att casha in på sin titel. Att appellera till auktoriteter för att legitimera fascism är nästan poetiskt i sin natur.

                    Identitet är ovidkommande. Du säger att du inte är varesig liberal eller fascstisk aktivist, men du deltar i en kampanj som har sin tyngdpunkt i de lägren. Du undviker att svara på frågan om varför du driver denna kampanj tillsammans med tidigare nämnda aktivister. Det är nämligen inte så att det ur någon vetenskaplig kontext plötsligt uppstått ett behov av en ny definition av fascism och att de etablerade definitionerna inte duger för forskningen. Det hela kommer ur helt andra syften. Du skall förklara varför du väljer att delta i aktionen för revision av fascism som begrepp, vi vet varför fascisterna deltar, vi vet varför liberalerna deltar, men det som fortfarande är höljt i dunkel det är varför du, Stefan Lindgren och några till deltar. Detta måste förklaras!

  3. Peter Grafström
    10 december, 2014 at 16:12

    Martin Kullberg är konsekvent men förenklar.
    Mussolini gick anglosaxarnas ärenden redan 1914 då han plötsligt bytte från socialistisk krigsmotståndare till krigshetsare utan att Italien hade något för att de förlorade 600 tusen i döda och nästan 2miljoner skadade.
    SD var såvitt jag vet det enda parti som satte sig emot Libyenkriget 2011.
    SDs hårdaste belackare kanske driver dem helt i (de i verkligheten orwellskt totalitära) ‘liberalerna’s famn.
    De vänsterfolk som ser att integrationen med invandrare är helt misslyckad gör rätt som inte tiger ihjäl det.

    • Martin Kullberg
      10 december, 2014 at 18:32

      Du har en tendens att utelämna en hel del själv. När liberalerna installerade fascisten Mussolini så kallade han sig för fascist. Man låter i den definition som man tillsammans med liberala aktivister och fascistiska aktivister spridit vida omkring definiera mussolini som fascist först efter 1922 när liberalerna installerade honom, trots att Mussolini själv definierade sig som fascist, men när det gäller SD så utgår man enbart från SD så som de beskriver sig idag, för att slippa kalla dem fascister.

      Det vänsterfolk som tror att integration misslyckas med utifrån någon egenskap hos just invandrare och bortser från den nyliberala politiken, som förbjudit varje form av proaktiv approach till att skapa arbete och tillväxt. De kallar jag för strasserister, med tanke på var deras tankar kommer ifrån. Gemensamt för de vänsterfolk som uttalar strasseristiska tendenser är att de stödjer separatisterna i Ukraina, mycket riktigt givetvis, separatism från en fascistisk stat och rasistisk stat är en rättighet för att inte säga plikt. Men de har bländats av att de får stöd i Ryssland och sneglar därför på Alexander Dugins strasserism i ett försök att göra Ukraina till en kamp för något mer än en kamp emot fascismen. (Det finns även strasseristiska inslag i Kinas ”harmoniuos society” som dessa även hämtar inspiration ifrån, men avgörande är nog Ryssland, Putin och hans relation till Alexander Dugin.) För svensk del finns det mycket små möjligheter att komma någonstans alls med Dugins idéer, vi skulle bli isolerade av väst och den omställningen skulle vara mycket besvärlig att genomföra även om vi vinner nya vänner i öst.

      • Martin Kullberg
        10 december, 2014 at 18:36

        Jag kan förstå uppgivenheten givetvis, för som världen ser ut idag kan du välja vilken färg du vill, så länge den är brun.

  4. ERIK
    10 december, 2014 at 18:04

    Sök fem fel eller vad skiljer SD från Partito Nazionale Fascista! Nu börjar denna debatt slå över åt det ironiska hållet, se Nyhetsbanken nedan:
    http://www.nyhetsbanken.info/news/view.asp?ID=2114
    Att gå ner i kapillären och hitta skillnader mellan igår (1920-1945) och SD i Sverige år 2014 tappar bort huvudsaken. En sak är att sitta vid makten och visa sitt rätta ansikte en annan är att sitta i riksdagen och vara marginaliserade. Alla partier i Sveriges riksdag förändrar sin politik efter hur vindarna blåser. KD är ett tydligt exempel där politiken i tex. abortfrågan växlar med ”konjunkturen”. Inget parti i riksdagen är särskilt ideologiskt förankrat. SD och SDs nättroll är yttrandefrihetsfundamentalister men vill stoppa TV-serien Blå ögon i SVT och vid makten skulle de inte bara göra som Fremskrittspartiet i Norge och stoppa en SAS-tidning utan allt för dem ”entartete”. Fascismens frö finns i SD – jordmånen avgör om den blommar ut!

Comments are closed.