Detta gästblogginlägg kommer från Ulf Karlström, som tidigare publicerat ett inlägg här om miljö och ekonomi och ett om så kallad ”humanitär intervention”. Ulf är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), skriver facklitteratur och var ordförande i De Förenade FNL-Grupperna (DFFG) 1968-70, efter Sköld Peter Matthis.
För ett antal år sedan gjorde Janne Josefsson ett av sina sämsta program i TV. Han jagade Lars Ohly och frågade honom om han var demokrat: svara Ja eller Nej! Josefsson anslöt sig till en demokratisyn som delades av bl. a. George W Bush, Obama, den svenska alliansregeringen och (s):s partiledning.
Demokrati stavas med stor bokstav, singularis, bestämd form. Sålunda, är du demokrat, lille vän, svara nu Ja eller Nej?
I ”den mest demokratiska av alla stater i världen” – USA – röstar i stort sett 50 % av väljarkåren. I senaste presidentvalet något mer, och i de övriga valen inte mer än 40-45 %. Så George W Bush inledde sin karriär med stöd av cirka 25 % av det amerikanska folket. Med detta så kallade (s.k.) mandat startade hans ”klan” (= regering & administration) genast två förödande krig, med bortemot 1 miljon eller mer i döda, många mer skadade och enorma flyktingströmmar. Detta skedde i demokratins namn.
Iraks Saddam Husein, Libyens Gadaffi och Syrien al-Assad startade sina politiska karriärer med positiva budskap och utmärkta insatser. Efterhand mörknade bilden, med godtycklighet, total rättslöshet och förföljelse av all opposition. Men, dessa tre var klåpare, taffliga och ineffektiva i mördandets konst. Inte i något avseende kom de ens i närheten av USA/NATO:s prestationer. De tre var bara enkla amatörer i död och förintelse-branschen.
Varför skall man då störta de tre?
Svaret är enkelt: de var inte demokrater. De bekände sig inte till demokratin, singularis, bestämd form, a la Janne Josefsson et consortes. De bakomliggande orsakerna lämnar vi för tillfället därhän.
Nu anklagar jag naturligtvis inte Alliansregeringen och (s)-ledningen för att ha orsakat de nämnda krigen.
Däremot har bägge fingrarna i två blodiga syltburkar – Afghanistan och Libyen. Och de har faktiskt ett vidare ansvar, tillsammans med Janne Josefsson. Det gäller formulerandet av en demokratisyn i svart-vitt, som legitimerar inblandning i andra, suveräna staters interna angelägenheter.
SIDA administrerar ett ”särskilt demokratistöd” på 75 miljoner kr per år att dela ut till partianknutna organisationer. Det innebär att de svenska riksdagspartierna – med skattemedel – får understödja en verksamhet där de finner det lämpligt, en verksamhet som kan uppfattas som subversiv av det mottagande/utsatta landet.
Det var därför KDU:s ordförande Aron Modig befann sig på Kuba, med välfyllda fickor av dollar, i en bil med en kubansk oppositionspolitiker, i en dödsvurpa. (Att viktig information i frågan inte kommit fram i våra massmedia framgår av tidigare blogginlägg av Gabor Tiroler.)
Förr i tiden kallades denna form av så kallat demokratistöd för inblandning i andra staters interna angelägenheter. Sovjetunionen anklagades – och det var delvis sant – för att (marginellt) ekonomiskt stödja det gamla svenska kommunistpartiet (SKP). Den borgerliga och socialdemokratiska pressen visste knappt till sig över denna ”kriminella politiska verksamhet”. Det var då det. Nu gäller andra bullar.
I Syrien har regeringsfientliga grupper utrustats med pengar och vapen från några av Gulfstaterna, framför allt Saudiarabien och Qatar. Utländska grupper, bland annat så kallade jihadister, har tagit sig in i Syrien och deltar i militära operationer. Israel roll är inte klarlagd, men det är ställt bortom allt tvivel att de förhåller sig neutralt.
USA har en flygbas i södra Turkiet, inte långt från den syriska gränsen och från denna har mycken aktivitet dirigerats, bland annat har USA-Nato försett de så kallade rebellerna med information om syriska trupprörelser, på samma sätt som skedde i Libyen. Militärt utrustade enheter har sina baser inne på Turkiets territorium, och enheterna går över gränsen och gör räder.
Enligt amerikanska mediauppgifter den 1 augusti godkände president Obama att CIA förser rebellerna med utrustning, något som den republikanska presidentkandidaten Romney krävt. Och rimligen hade det redan skett, men inte annonserat tillräcklig mycket.
Hur skall vi då närma oss demokratifrågan? Låt oss föreställa oss att demokrati kan definieras på en skala från 1 till 100. Det svart-vita suddas då ut. Men samtidigt som vi konstaterar detta, måste vi direkt säga att i demokrati 1-25 fick jag inte skriva denna artikel. På den punkten får vi inte sväva på målet.
Men vad är demokrati 26-40? Kanske USA? Och Sverige, frågar läsaren? Jag blir nog skyldig svaret, utöver att den nog är >40.
Krig för så kallad demokrati? Nja, i mycket extrema fall. Och dem har vi inte sett, vare sig i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Men kanske i Israel? Åtminstone en tänkbar kandidat.
i demokrati, diktatur, Saddam, USA, Sverige, politik, yttrandefrihet, krig,
22 svar till “Demokratin – bestämd form singularis -vad är då det?”
Jag maste saga att du skjuter langt ovanfor malet.
Janne Josefsson jagade Lars Ohly pga att Lars aktivt forsokt att morka i en valrorelse att han pa 1980-talet gav utryck for att demokratiska fri- och rattigheter ar sekundara och kan inskrankas om det gagnar klasskampen. Lars hade aven ett svarmeri for DDR pa 1980-talet.
Demokrati index pa det sattet du beskriver ovan skulle jag saga ar i dag det radande sattet att beskriva demokrati runt om i varlden. Att M, Fp, KD, C och S skulle ha en svart-vit demokratisyn som dess utom ligger i linje med George W Bush har jag mycket svart att tro. Jag har heller aldrig hort en Svensk politiker saga att USA skulle vara varldens mest demokratiska land.
NSUN isolerar Josefssonprogrammets tes till att gälla DDR. I det snäva avgränsade perspektivet kan allting problematiseras. Nej, det handlade om mycket mer. En slags generell syn. Det var det jag ville framhäva-
Du har svårt att tro skriver du. Hur är det med praktiken? Sparkar inte den. Vilka är för mördandet i Afghanistan och Irak? Det är gradskillnader mellan Bush och Alliansen+S, inte artskillnad. Är inte detta huvudfrågan?
Ulf Karlström
Tyvar, jag ser inte samma sak som du nar jag tittar pa den Svenska Afghanistan debatten.
For att overtyga mig maste du leda i bevis att Alliansen+S skulle ha en svart-vit demokratisyn och man ar villig att med vald forsoka sprida detta statsskick till andra lander som nagon form av korstag.
Det torde inte varit särdeles svårt för den grävande Janne Josefsson att syna det Lars Ohly gjort under sin tid i riksdagen som makthavare.
Det är ju bara titta på antalet frågor som Lars Ohly har drivit/medverkat i och som kan anses som demokratifientliga och ställa dessa mot de frågor som Ohly drivit/medverkat i och som kan anses demokratifrämjande, så skulle Janne Josefsson få en mer nyanserad bild av huruvida Lars Ohly kan anses som demokrat eller inte.
Ville Janne Josefsson gräva vidare kunde han göra detsamma med andra partiledare.
Det torde ge en bättre bild än avkrävandet av ett ja/nej på en fråga baserat på uttalanden gjorda på 80-talet.
Jag kan inte annat an halla med, men media Sverige fungerar inte sa. Lars fick ingen speciel behandling, han fick precis samma behandling som alla andra politiker som i oforstand slirat pa sanningen oavsett om halvsanningarna eller de vitalognerna har nagon som helst betydelse for personens politiska garningar.
There is blood in the water, and the sharks are out.
Nog fick han en speciell behandling alltid, dramatiserad och sänd på bästa sändningstid i SVT med musik och allt. Och visst får Reinfeldt sin speciellt milda behandling. Den dagen han ställs mot väggen för sin lilla skrift under pågående valspurt dramatiserad och sänd på bästa sändningstid, den väntar vi fortfarande på.
Näe, alla andra politiker behandlas icke på det sätt som Ohly behandlades eller för den delen Juholt.
Att ”det är ställt bortom allt tvivel att de [Israel] förhåller sig neutralt” låter som en felformulering. Man bör väl snarare tvivla på deras neutralitet, i alla fall vad det gäller målet att splittra och förstöra Syrien som en stark politisk enhet. Där vet de nog vad de vill, även om de kan tveka om vilka syrier de vill satsa på. Samtidigt kan man fråga hur mycket den israeliska demokratin är värd om den israeliska statsmakten måste stödja sig på arabiska diktaturer för att kunna motivera sin egen existens.
Angående kärnfrågan om demokrati så är det en definitionsfråga, det finns ingen knivskarp gräns för vad som är demokrati eller inte. Är majoritetsval i enmansvalkretsar acceptabelt, även om det innebär att den som väljs kanske inte har mer än 20-30 procent av väljarna bakom sig?
Jag uppfattar att demokratifrågan och grader av demokrati diskuteras i boken ”Prometokrati” av Sten Widman och Sven Oskarsson. Den recenserades i Ordfront nr 3 1011. Har tyvärr ej läst boken.
Enligt det demokratiindex som den inflytelserika ekonomitidskriften ”The Economist” har låg 4 nordiska länder i topp som de mest demokratiska, medan USA kom på 19:de plats.(http://sv.wikipedia.org/wiki/Democracy_Index)
Var gamla rasistiska Sydafrika under rasåtskillnadstiden, med ”hemländer” där ”gästarbetare” var formellt bokförda, en demokrati? -frågar en person på Wikipedia.
Malaysia dar rasatskillnad fortfarande tillampas rankas som 71, och aterfinnns under gruppen ”Demokratier med anmarkningar”.
Betyget Malaysia far skilljer sig inte avsevart fran grannlanderna, sa att tillampa apartheid verkar inte ha sa stor paverkan pa rankingen.
Björn Nilsson har helt rätt. Det var en slarvig felformulering. Jag misstänker på goda grunder att Israel var mycket inblandad i de s k rebellers mobilisering och beväpning.
I övrigt instämmer jag med Björn.
Ulf Karlström
Om man graderar ”demokrati” i en skala från 0 – 100, så kanske man kan göra likadant med ”diktatur”?
En 10 %-ig demokrati motsvarar då en 90 %-ig diktatur och vice versa. Ryssland skulle t.ex. kunna sägas vara en 20 %-ig Putin-diktatur.(För inte har det väl någonsin funnits en stat där endast en person haft total makt?)
Tyvärr faller väl hela resonemanget om man på allvar börjar kvantifiera de olika beståndsdelarna i ”demokratin” respektive ”diktaturen”…
Hannu K har helt rätt. En strikt kvantifiering skall vi nog akta oss för. Mitt exempel var mer till för att illustrera den kallakrigsretorik,som lever kvar, men draperar sig i nya kläder.
Min huvudsakliga tes var: Demokrati, bestämd form, singularis, a la Josefsson et consortes är ett farligt, för att inte säga mördande koncept.
Ulf Karlström
I svensk media brukar väl menas att demokrati är när folk får bestämma innehållet i ett parlament som INTE äger AB Sverige? När det är så sägs landet vara demokratiskt styrt & det brukar framhållas som oerhört fint jmfrt med länder som hoppar över själva röstningen. Själva RÖSTANDET är alltså enligt denna definition demokratin, inte innehållet eller avsaknaden av innehåll. Att 1% av befolkningen äger nästan hälften av alla förmögenheter påverkar heller inte den påstådda finheten i ”demokratin”. Maktutövandet med ägandet & förmögenheterna är glömt i denna demokrati. Ingen tycker det är naivt eller löjligt, ungefär som att påstå att en person styr ett hushåll om denne inte har tillgång till/bestämmer över hushållskassan! Röstlappen som läggs i en papplåda: DET är demokratin. I Sverige. Nä-e..? Jo!
Jag gillar ditt resonemang om demokratibegreppet. Att få gå till val vart 4:de år under sådana omständigheter är en påtagligt begränsad demokrati. Ägandet av produktionsmedlen är inte på dagordningen väl för något riksdagsparti numera.
Jag skulle vilja pasta att demokratibreppet i Sverige hos gemeneman och i media ar betydligt mer omfattande an bara fri och lika rostratt.
Den breda forenings- och folkrorelse-traditionen i Sverige ar ett absolut fundament i var demokrati.
Direkt inflytande pa praktiskt genomforda politiken som paverkar vardagen for medborgaren tror jag ocksa ar viktigt. Har ar det dock upp till var och en hur mycket man vill vara med och paverka. Det brukar tyvar var svart att fa folk att medverka i foraldrarad, bostadsrattforening, vagforening, den lokala idrottsklubben, mm.
Om agandet av produktionsmedlen avser forstaligande av foretag och inforandet av en planekonomi, sa ar det inte speciellt konstigt att det inte ar pa den politiska agendan. Sovjetunionen ar fortfarande i farsktminne hos manga.
Allt produktionsmedlen ags inte heller av stora anonyma internationella koncerner. Bade pa nationel och EU niva arbetas det pa okat stod for sma och medelstora foretag. Det ar heller inget ovanligt med de anstallda ar medagare i foretagen de arbetar pa.
I Sverige har de fackanslutna anstallda aven representation i foretagens styrelser.
Jag måste hålla med om att demokratibegreppet som jag uppfattar det inte bara är röstandet. Föreningsverksamhet och mycket annat räknas nog dit av gemene man. Inser att jag själv inte kan den statsvetenskapliga litteraturen här.
Förstatliganden kan ske och har skett inom många demokratier. Planekonomi behöver inte ske som i Sovjetunionen. Man kan tänka sig att demokratin utvecklas så att den innefattar även ägandet av stora företag och råvaror. Då går demokratin på en mycket central del av mänsklig verksamhet, eller hur?
Det har visat sig att den politiska eliten (inkl. SAP) i Sverige har helt andra ideal än folket. Inställningen till vinster i vården och kärnkraft är två tunga och flagranta exempel. Vi borde införa ett system med folkomröstningar à la Schweiz, i mina ögon är det mer substans i deras demokrati. Ifall de nu också röstar nej till att ge sig in i den svenska Jasidiotin blir det ytterligare ett exempel på det fina med folkomröstningar.
Ett tillägg: b e s l u t a n d e folkomröstningar à la Schweiz, inte den svenska falska varianten (minns vänstertrafiken och kärnkraften)!
Man kan diskutera grader av demokrati och grader av diktatur men jag anser att i dagsläget måste man flytta fokus. Med det missbruk av begreppet demokrati som ”demokratiska” länder nu ständigt gör sig skyldiga till måste man fokusera på internationell rätt och juridik. Mänskliga rättigheter är juridik och inte primärt ”demokrati”!
För att ta ett exempel: Det har ingen som helst betydelse hur stor majoritet av israeliska väljare är för hårdare tag mot palestinierna i Gaza. Om Israel beslutar att ta till hårdare tag mot befolkningen i Gaza kan det aldrig bli ett ”demokratiskt beslut” eftersom objektet (befolkningen i Gaza) inte har fått tillfälle att delta i beslutet. Däremot kan man använda internationell rätt och fastslå att kollektiv bestraffning är ett brott.
Alla som som tänker efter lite förstår nog att man överhuvud inte kan använda demokratibegreppet för att starta ett krig mot ett land eller organisation.
Det kan aldrig kallas demokratiska beslut när objektet för beslutet inte har inflytande över det. Samtidigt visar det vilken styrka reell demokrati har. Vi kan knappast tänka oss en situation där människor röstar för krig mot sig själva. Självfallet inkluderar reell demokrati att människor är informerade om konsekvenserna av de frågor som man beslutar om.
Det är ganska lätt att idag se vilka åtgärder som följer internationell rätt och vilka som inte gör det. Det är väl också orsaken till att USA och Israel inte är intresserade av internationella domstolar. Att FN allt mer liknar NF är också ett problem.
FN-stadgan reglerar krig och våld. Enligt denna måste beslut om detta fattas av FN, och det är en sista, yttersta åtgärd. Insatserna ska då ledas av FN. Tyvärr finns många exempel på att detta inte sker. Vem beslutade om krigen i Irak och Afghanistan t.ex, och vilken instans leder styrkorna?
FN har inga egna militara resurser for fredbevarande eller fredsframtvingande operationer, utan ar helt beroende av att medlemslanderna skjuter till resurser. Inte bara soldater och krigsmateriell, utan aven logistik och lednings resurser.
FN har dock visat sig vara helt oformoget att leda fredbevarande/fredsframtvingande operationer, och fa lander i den utvecklade varlden ar intreserade att medverka langre. Spiken i kistan for FN ledda fredbevarande/fredsframtvingande operationer var Srebrenicamassakern.
Sa vi kommer aven i framtiden se att fredbevarande/fredsframtvingande operationer vara FN sanktionerade men NATO ledda.
Jag blev rädd när jag kom hit.
Ni väljer att här diskutera hur demokratins prefix ska tydas.
Postfix eller demokratins eftermäle är väl viktigare.
Har t.ex. de som är anhängare av ”demokratisk socialism” , ”demokratisk fascism” eller helt enkelt som jag ”medlem i demokratiska stryparsekten” lika värde när vi talar om vilken sorts demokrater vi är?
Jag tycker ni skitar ner demokratibegreppet när ni försöker göra det ”vetenskapligt”.
”Demokrati” får aldrig bli ”prefix” för suspekta åsikter!