Många tycks se ökade motsättningar och krig mellan krigiska USA och fredliga Kina som något oundvikligt. Vi behandlade detta i blogginlägget 8/12 ”När går Kina om USA – som förberder krig mot kina” och återgav då ett avsnitt från boken ”USA som världspolis”. Vi berör bl.a. relationen mellan Kina och USA i kapitel 11 ”Motsättningar och konflikter” som har följande disposition:
11.1 Inledning; 11.2 Den bipolära världen 1945-1990; 11.3 Europeiska protester – Frankrike; 11.4 Den unipolära världen 1990-2007
11.5 BRIC, BRICS och G20; 11.6 En multipolär värld; 11.7 Sammanfattning och 11.8 Litteratur. I blogginlägget 8/12 (Sök på tidigare blogginlägg).
Här kommer ytterligare belägg för USA:s krigsplanering, därefter en kort resumé av Kinas ekonomiska läge.
I november förra året offentliggjorde Kinas regering en Luftvärnsidentifieringszon (ADIZ), vilket väckte debatt bland strategiska analytiker i USA. Dessa har vanligen haft olika befattningar hos Bush eller Obama. Olika uppfattningar finns och man talar om ”kriget över krig med Kina” enligt an artikel av James Cogan på Globalresearch 10 februari.
USA:s provokativa flygning genom Kinas ADIZ (Vad hade hänt om det motsatta skett?) ledde till en kritisk debatt om den dominerande doktrinen ”AirSea Battle”(ASB) med motiveringen att ASB innebar en upptrappning som gjorde kärnvapenkrig närmast oundvikligt.
David Gompert och Terrence Kelly från tankesmedjan Rand beskrev ASB på följande sätt ”USA:s styrkor skulle angripa Kinas kedja av sensorer och vapen för att störa dess kommando- och kontrollsystem, vilket skulle förstöra dess plattformar för användning av flygplan, fartyg och missilplatser. Ju tidigare kedjan bryts, desto mindre skada för USA och desto större skada för Kina.”
Gompert & Kelly menade att kinesisk militär planering säkert lärt av USA:s luftangrepp på Irak 1991 och 2003 för att utplåna landets kommando -och – kontrollfunktioner och slå ut dess begränsade luftvärnssystem. De ansåg att ”AirSea Battle” innebär en risk att såväl USA som Kina
finner skäl till att försöka slå till först. (Min kommentar: Den tanken är väl alltid lockande för de som vill vinna ett krig).
De strateger som diskuterade frågan var eniga om att USA skulle använda sin militära makt för att behålla sin dominerande ställning.
Skillnaderna mellan analytikerna avser bara vilken metod som är bäst för att krossa Kina som en potentiell rival till USA:s hegemoni.
Ett alternativet presenteras 2012 av den kände förre marinkårsöversten Thomas Hammes i boken ”Offshore Kontroll – Ett förslag till strategi för en osannolik konflikt”.
Hammes föreslår att USA ska fokusera på en ekonomisk blockad av Kina och tror att detta innebär mindre risk för kärnvapenkrig. Han menar att USA ska försvaga och utmatta Kina ekonomiskt genom att lamslå Kinas export utan att skada Kina infrastruktur eller genom snabb upptrappning av konflikten. Detta skulle innebära att sänka eller fånga upp och tvinga fartyg att vända tillbaka, det vill säga piratverksamhet i stor skala. Han noterade att ”80 procent av Kinas oljeimport går genom MalackaSundet. Om Malacka och vägar norr och söder om Australien kontrollerades skulle dessa transporter kunna klippas av och orsaka en massiv energikris.”
Australien har en avgörande betydelse med detta alternativ. En stor fördel med detta alternativ skulle att ”de enda baser i USA behöver ligger i USA eller i Australien. Länder i regionen skulle kunna förklara sig som neutrala – med undantag av Australien.
Hammes avslutar ”I stället för att söka en avgörande seger mot kineserna innebär detta ett krig med fokus på ekonomisk försvagning för att åstadkomma ett dödläge och senare en modifierad version av status quo med ett klart starkare USA.”
Planen innebär att den kinesiska sjöburna ”importen och exporten minskar drastiskt. Fabriksproduktionen minskar och miljontals och senare tiotals och senare hundra miljonerkineser blir arbetslösa. Folk börjar att protestera. Kommunistpartiet kommer att försöka skylla på någon fiende som ingen kan se och ber Folkets befrielsearmé att bryta blockaden, men får då besked att Kina inte har rätt typ av marin för att klara detta. Missnöjet växer och protester blir mer oroande för partiledarna. Kina söker nu en fredskonferens i Genève.”
Min kommentar Detta förslag förefaller mycket spekulativt. Det är sannolikt att Kina, dess befolkning och andra stater kommer att reagera med vrede om USA väljer ett sådant alternativ. Och kanske FN och WTO rentav vågar säga något.”
Hammes utgår från att hans föreslag skulle skada den globala ekonomin allvarligt. En blockad av Kina som svarar för en stor andel av världens BNP och som är den största handelspartnern för minst 77 andra länder skulle allvarligt skada försvaga ekonomin, produktionen och handeln på global nivå. Detta skulle utlösa en ekonomisk depression, utplåna tillgångar på biljoner dollar och kraftigt öka arbetslösheten.
Hammes kalkylerar med att Kina kanske skulle genomföra attacker mot Japan och Sydkorea, en fullskalig invasion av Taiwan, kritisera blockadens laglighet och försöka få europeiska nationer att sätta press på USA. Han antar att den kinesiska härskande eliten inte skulle använda sin kärnvapenarsenal mot amerikanska och australiensiska försök att förstöra landets ekonomi eftersom ingen kan vinna en större kärnvapenkonflikt.
Artikelförfattaren Cogan (och jag) menar att ett sådant antagande är oförsvarligt. Han påminner om att USA (utan krigförklaring) i juni 1941 satte in ett oljeembargo mot Japan och krävde att Japan skulle dra tillbaka sina styrkor från Kina och franska Indokina. Japan svarade med attacken på Pearl Harbour och invasionen av Sydostasien för att försöka få en snabb strategisk fördel. Kriget slutade med USA släppte atombomber över Hiroshima och Nagasaki. Cogan menar att en blockad av Kina skulle kunna leda till ett fullskaligt krig, inklusive användning av kärnvapen.
Dokumenten från de amerikanska analytikerna ger en skrämmande insikt i tänkandet hos de individer vars strategiska vyer kraftigt påverkar beslut av USA:s regering. De diskuterar lugnt hur man bästa ska vinna ett tredje världskrig och störta världens befolkning i en avgrund. Medan de ivrigt uppger att de inte vill ha ett kärnvapenkrig är de fullt beredda att riskera att provocera ett kärnvapenkrig. I själva verket anser det att detta är bättre än att USA-imperialismen förlorar sin globala dominans.”
* Om amerikanska ledare tolkar Kinas brist på militära respons som svaghet är det farligt. Uppgifter visar att USA har förstärkt sin militära styrka i allierade länder runt Kina och till sjöss. USA:s militärutgifter är ungefär 5 gånger större än Kinas, trots viss reell minskning 2011 och 2012. USA har flera hundra militärbaser utomlands och har förstärkt baser runt Kina, medan Kina inte har baser utomlands. USA har enligt SIPRI c:a 7 700 kärnstridsspetsar, medan Kina har 250.
Andra intressanta frågor: I vilken utsträckning beror Kinas framgångar på dess tidigare socialistiska politik och ekonomi? Är Kina ett (stats-)kapitalistiskt land eller är det trots allt ändå socialistiskt? Den kände inflytelserike marxisten Samir Amin reser denna fråga i marsnumret av Monthly Review.
i Andra om: Syrien, EU, Brasilien,folkrätt imperialism, Ryssland, krig, USA, Politik, FN, massmedia Kina Sydafrika, Iran NATO dollar, ”unconventional warfare”, demokrati,fred, desinformation, Indonesien, vapen,valuta, utvecklingsländer, BRICS, påven,
Pål Steigans blogg Vetenskapliga publikationer CSIS rapportSipris Årsbok 2013
Knut Lindelöf
BRICS möte New Indian Express Business Standard om BRICS NY Times om BRICS Nyhetsbanken Nyhetsbanken 2
24/3 Cold Lazarus Expressen Washington Post 24/3 DN 25/3 Nyhetsbanken om gaskrig Nyhetsbanken om kidnappning av FN-observatörer EU fördömer terrorister DN 23/3 DN 19/3 AFP China Daily Common Dream DN 24/3 SvD 24/3 Björnbrum Kildén & ÅsmanDN 21/3 SvD 22/3Svensson-bloggen Guardian Independent Amnesty SvD 15/3 Knut Lindelöfs blogg Aron Lund SKP-bloggen AFP V:s uttalande SvD 13/3 om Amnesty SvT Karen Leukefeld i Junge Welt Sunday Times 3/3 NyhetsbankenBjörnbrum Foto-Lasse Tipping Point Moska-mötet DN 2/3 Globalresearch om John Kerry Intervju med Assad 3/3 i Sunday Times New York Times 26/2 SvD 28/2 NY Times 28/2 kl 9.30 DN Dagens Industri 26/2 Wall Street Journal 25/2Daily Star Carl Bildts bloggTrend Nyhetsbanken 25/2 Kildén & Åsman SKP-bloggen 26/2 GlobalresearchSvD Nyhetsbanken Björnbrum Läkartidningen kommentarer Läkartidningen Syrien-artikel VoltairenetNyhetsbanken DN 14/2 SVD 14/2 P Giraldi EU om Syrien 18/2 SvD Clark i Democracy Now Middle East Online 18/2 Reuters AB 10/2Expressen 11/2 DN 10/2 SvT Agenda 10/2 kl 21.15SvD Telegraph Guardian Croneman NY Times DN 7/2SvD 9/2 Unconventional warfare dokument UW dokumentDN 22/1 Nyhetsbanken FIB-KulturfrontFIB-Kulturfront Profil Online DN 24/1 Björnbrum Veterans for Peace 19/12 Veterans for peace om Syrien Carla Stea i Globalresearch Hela pingstenSKP-blogg -uttlande från Syriens kommunistparti 5/1 Tarpleys artikel Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12 ClearinghouseSvD 20/12 DN 20/12 SvT 20/12 FIB-KulturfrontCornucopia DN 16/12SvD 16/12 Michel Chossudovsky 14/12SvD II 14/12 Pakistan Observer 16/12 SvD 16/12 SvD 14/12 AB 14/12 Kommunisternas blogg 13/12New York Times 13/12 SvD 16/12 Russia Today 6/12 Turkish Weekly Syrian Perspective DN 11/12 SvD 12/12 Independent USA-bloggen 8 dagar8 dagar 11/12 Globalresearch 8/12 Proletären Flamman 28/11 FredsinitiativetPepprat och Rödgrönt DN 5/12 SvD 5/12 Worldcrunch Russia Today 3/12 Replik i AB 3/12 Einarsprachenvaria Aftonbladet 30/11 Anders Svenssons blogg Ulf Gudmundsson ledare i SvD 1/12 DN 1/12Bilderblogg M Omars blogg Åtta dagar. Stefan Lindgren USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11 Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör
7 svar till “Debatt i USA om krig mot Kina”
Stater har alltid spekulerat i hur man ska bedriva diverse krig mot diverse motparter. Det är en del av beredskapen, det gör man för att inte bli tagen på sängen, sånt gör man i Sverige också. Det är ett mycket långt steg till att faktiskt föra krig på allvar.
Som väl är har USAs militär lärt sig i Irak och Afghanistan hur dyrt ett krig är och hur liten sannolikhet det finns att vinna nåt på det. Därför försöker dom med andra metoder som kostar mindre för dom själva. T.ex. att betala bråkmakare, som i Syrien.
och i Ukraina.
Orsaken till att det föreligger en motsättning ur Usas eliters synvinkel är ju att Kina är självständigt. Hur självständigt vet vi inte säkert. Vi vet ens inte säkert om självständigheten är starkare knuten till den kapitalistiska sidan eller den socialistiska.
Den segrande fallangen i Usa som ’svek’ chiang kai -check (och som dominerades av anglofiler i Usas elit) bedömde uppenbarligen att ett kapitalistiskt Kina under chiang skulle bli för självständigt och konkurrenskraftigt. Något annat skäl till att låta Mao segra kan knappast ha funnits. Ett kapitalistiskt Kina hade ju inneburit en total inringning av dåvarande hatade Sovjet under den verkligt självständighetssträvande Josef Stalin(som 1950 sökte skapa en guldbaserad dollaroberoende handelszon tillsammans med Sverige Finland Schweiz mfl länder). Att Kina under Nixonperioden understöddes i kapitalistisk inriktning kom sig av att Usa inte längre kunde hävda dollarns ställning(delvis pga De Gaulles motstånd) om inte produktionen ökade och detta skedde genom att Kinas billiga arbetskraft genererade friska profiter. Vid det omskrivna skeendet på himmelska fridens torg 1989 var Usas Henry Kissinger på den kinesiska regimens sida. Och han var inte ensam om att ha placeringar i Kinas industri.
Det leder tillbaka till början på kommentaren. Hur har utländska intressen i Kina varierat och hur ser det ut nu? Är Usas hot bara en varning mot förändringar som ännu inte inträffat?
Det stämmer inte att ”Kriget slutade med [att] USA släppte atombomber över Hiroshima och Nagasaki.” Avgörande för Japans villkorslösa kapitulation var inte massmordet på civilbefolkningen i de två japanska städerna, utan att Sovjetunionen, i enlighet med sina löften till de allierade, gick i krig mot Japan och snabbt drev dess styrkor i Manchuriet på flykt och (tillsammans med Kim Il Sungs partisaner) besegrade dem i Korea. Atombomberna var huvudsakligen en markering mot Sovjetunionen.
Tror också att Sovjetunionens insatser i kriges slutskede spelade stor roll.
”Fredliga Kina” vill jag inte direkt hålla med om. Det aggressiva sätt som Kina försöker öka sina havsområden med och att lägga beslag på varje omtvistad kobbe eller skär motsäger väl det. Dessutom rustar grannländerna för att motverka den kinesiska expansionen. Så har till exempel den socialistiska systerrepubliken Vietnam 8 ryska ubåtar av Kilo-klass under leverans plus modernt jaktflyg. Tysta ubåtar som passar i de grunda haven mellan Vietnam och Kina. Perfekta att sätta in mot den Blue Water navy som Kina håller på att bygga upp med de 4 planerade hangarfartygen. Vietnam tillåter också besök av amerikanska fartyg i sina hamnar.
Krigsplanläggning håller alla militära maskiner på med – det är väl snarare farligt ifall man inte har det. Då måste man i ett skarpt läge improvisera – vilket kan gå riktigt dåligt.
Läste någonstans att franska generalstaben uppdaterade invasionsplaner mot England ända fram till WW1. Varför? Svaret var – Kunde vara bra att ha.
Dessutom – tror du tibetanerna håller med dig om ”Fredliga Kina”?
Förstår inte riktigt den moraliska upprördheten över atombomberna över Japan. ”Massmord” skrev någon. Ja, krig är massmord. Man beräknar att insatsen sparade en halv miljon amerikanska soldaters liv eftersom man slapp invadera Japan. Varför tas inte det med i beräkningen? Träffade en holländare för ca 15 år sedan som sa: ”I thank God for the atomic bombs on Japan.” Orsak till uttalandet? Han och hans mor satt i ett japanskt fångläger och skulle aldrig överlevt det halvår ytterligare som kriget förmodligen tagit utan atombomberna över Japan.
Atombomberna mot Japan fälldes för att avskräcka Sovjetunionen inför den förväntade maktkampen. Anders har nog även tagit upp det tidigare har jag för mig. Amerikanerna fördröjde Japanernas kapitulation för att få möjlighet att fälla bomberna.
Detta är bara ännu ett exempel på hur angeläget det är att historien skrivs om av kritiker mot angloamerikanerna.
För att ytterligare komplicera kan nämnas att Usa ett par år tidigare medvetet lämnat över sina ritningar på kärnvapen och en tredjedel av sitt höganrikade Uran till Sovjet under lend- lease programmet.