Dean arabiska våren i Egypten är en höst


Vid årsskiftet 2010-2011 skedde folkliga, obeväpnade resningar i Tunisien och Egypten, vilket var mycket positivt. Man talade om den arabiska våren och en del reportrar i våra massmedia använde till och med ordet ”revolution”. Men det framgick egentligen redan under protesterna på Tahirtorget att det inte handlade om någon revolution. Den ekonomiska strukturen i samhället kvarstod väsentligen oförändrad och relationerna till USA och till andra stater har knappast ändrat. Man införde en slags demokrati och kunde ordna allmänna val med flera politiska partier och kandidater. Detta var i sig ett stort steg framåt. Skillnaderna till den franska revolutionen 1789, den ryska revolutionen 1917 som medförde ändrat samhällssystem (särskilt den ryska revolutionen) och ändring av den ekonomiska strukturen är ändå enorm. Även jämfört med revolutionen i USA 1776 då några engelska kolonier förklarade sig självständiga från England och senare bildade USA är också enorm. Nu pågår glädjande nog omfattande protester mot Morsis försök att stärka sin makt med odemokratiska metoder. På radionyheterna idag hör man om det första dödsoffret och att uttrycket ”Morsolini” har myntats.

Har ni tänkt på att om Obama varit i ledningen i England 1776 så skulle han med all säkerhet talat om terroristerna i Nordamerika?
(Rojalistiska England var faktiskt republik en kort tid i mitten av 1600-talet under Cromwell, sedan man avrättat kungen 1649).

Den egyptiska revolutionen inträffade snarare 1952-54 då Nasser kom till makten, och då landet efter Bandungkonferensen 1955 slog in på en anti-imperialistisk politik och byggde upp goda relationer till Sovjetunionen. Det ekonomiska systemet var koherent, gynnade medelklassen utan att göra folkets breda massor fattigare. Efter nederlaget mot Israel inleddes en högerpolitik som förstärktes under Sadat och Mubarak, då reaktionära Muslimska Brödraskapet integrerades i ett autokratiskt system.

Inom det ekonomiska området sattes lönsamheten för enskilda företag i fokus, vilket medförde ökad ekonomisk ojämlikhet och ökad arbetslöshet. Regimens ”stabilitet”, som företrädare för USA ofta prisade, vilade på en monstruös polis- och militärapparat på 1,2 miljoner man vid en befolkning på drygt 80 miljoner, dvs. ungefär som Tyskland, men Egyptens yta är 3 gånger större, som USA årligen gav ett rejält ekonomiskt stöd. Regimen under Sadat och Mubarak stödde det religiöst fundamentalistiska, närmast wahhabistiska och icke-demokratiska Muslimska Brödraskapet, som fick kontrollen över tre basala samhälleliga institutioner: Utbildning, rättssystem och TV. Ledarskapet består av mycket förmögna män, och organisationen har stötts ekonomiskt av Saudiarabien. Målet för Muslimska Brödraskapet (MB), bildat 1927, och med stort inflytande i många arabländer, var att grunda en islamistisk stat. Enligt Samir Amin bygger dess organisation i mycket på att utföra direktiv från ”murchid”, det arabiska ordet för guide eller Fûhrer. MB har alltis varit en allierad till imperialismen och reaktionen.

Mohammed Morsi vann sedan presidentvalet med 51,7 % av rösterna mot 48,3 % för Ahmed Shafiq, Mubaraks siste premiärminister, och tillträdde 30/6 i år. Morsi var ledare för det islamistiska Frihets- och rättvisepartiet som har starka band till Muslimska brödraskapet. I första valomgången fick han 24 %, Shafiq 23 %, medan nasseristen Hamdin Sabbahi kom på tredje plats med 21 %, följt av en f.d. medlem av Muslimska Brödraskapet med 17 %. Inom det ekonomiska området är Muslimska Brödraskapet inriktat på en marknadsekonomi med stort utländskt inflytande. Det finns inga tecken på att USA:s inflytande minskat. Att Egypten i fredsöverenskommelsen mellan Israel och Hamas får till uppgift att ha viss kontroll över Hamas måste ses som en framgång för Morsi. Nu pågår intensiva diskussioner om utformningen av en ny konstitution.
Sex veckor efter sitt tillträde som president avskedade Morsi försvarsministern och flera andra högre militärer och tog ifrån militärrådet dessa formella inflytande över politike. Många tror att detta skedde med viss överenskommelse med militären som fick behålla sitt ekonomiska imperium.
Nu har Morsi föreslagit att presidenten ska få stort inflytande över rättsväsendet, vilket glädjande nog medfört stora protester. DN skriver idag ”Protesterna mot president Mursi fortsätter i Egypten. Domare har gått ut i strejk och landets högsta juridiska instans kallar Mursis beslut att utöka sin makt för en ”attack som saknar motstycke” på rättsväsendets självständighet.

Man får hoppas att protesterna hindrar Morsi att genomföra sitt odemokratiska förslag. Och man hoppas än mer på en stark vänsterkandidat och större valdeltagande i nästa val! I första valomgången till president röstade 76 % på en annan kandidat än Morsi, och en nasserist fick 21 %.


i Andra om: , ,, , Obama, , , , , , , , ,

Annarkia DN 26/11SvD 26/11 AB 26/11 Bilderblogg DN ledare 27/11Anders Svenssons blogg DN 25/11 SvD 25/11 AB 25/11 Expressen 24/11 Globalresearch SVT 25/11

  3 comments for “Dean arabiska våren i Egypten är en höst

  1. 26 november, 2012 at 18:20

    Det är 1848 i Egypten!

    … kraftfulla protester har störtat en korrupt regim. En ny träder till, men måste ta mer hänsyn till majoriteten än den gamla måste. Vad mer kan man begära?

    Demokratisering är inte lätt. Det krävs mycket mer än protester på gatorna. Det krävs dessutom starka folkliga organisationer. Det finns inte många såna i Egypten. Så detta kommer att ta tid.

    • 26 november, 2012 at 21:57

      Ja, ett ganska svagt 1848, åtminstone med jämfört med Frankrike. Men jämförelsen haltar förstås då Egyptens neoliberala ekonomi är en annan än de härskande 1848. Man kan notera att en nasserist fick bara 3 % färre röster än Morse i första valutgånge. Jag vet inte pariets valprogram, men Nasser förknippar man med nationell självständighet, antiimperialism i någon tappning och en del socialistiska inslag.

Comments are closed.