Valkampanjen pågår för fullt i USA. Tidningarna skriver att miljardären Mitt Romney vann första debatten över Barack Obama. Det finns en del förhållanden som ifrågasätter en icke alldeles ovanlig uppfattning om att USA är en föredömlig demokrati. Låt mig beröra några.

1. Svårigheter att få rösta. I USA måste man registrera sig före en tidpunkt före valet. Dagens Nyheter skriver 25/9 att ”Nya vallagar gör det svårare för minoriteter att rösta” och ”Vid valet 2008 missade 6 miljoner amerikaner sista datum för registrering och kunde ej rösta.” Vid valet 2008 var bara 71 % (146 miljoner invånare) av alla röstberättigade registrerade enligt USA:s SCB. Genom de nya vallagarna med skärpta krav på foto-id (som 11 % saknar, 25 % bland svarta), ökade svårigheter för röstregistrering och poströstning ökar svårigheterna, vilket särskilt drabbar de med mindre resurser, en grupp som anses främst vilja rösta på demokraterna. Vidare saknar de miljontals medborgare i USA som är dömda till fängelse rösträtt.

2. Lågt valdeltagande. Vid president- och kongressval röstar sedan decennier 50-60 % av de röstberättigade. Vid presidentvalet 2008 röstade knappt 130 miljoner, vilket var knappt 62 % av alla röstberättigade (Wikipedia), den högsta siffran sedan 1968. Obama fick knappt 53 % av rösterna, vilket innebär att knappt 33 % av de röstberättigade aktivt röstade för Obama. Då GW Bush vann över Al Gore år 2000 hade den senare fler röster, valdeltagande var lägre, varför den valde presidenten bara fick drygt 25 % av de röstberättigades röster.

3. Elektorsystemet, som gynnar delstater med mindre befolkning. Detta kan innebära att den kandidat som får flest röster inte vinner. Vid valet 2000 fick Al Gore 48,4 % av rösterna medan GW Bush fick 47,9 %. Elektorsystemet anses också medföra att valdeltagandet lätt sjunker i delstater som anses säkra för ena parten, varför de som sympatiserar med motståndaren kanske avstår.

4. En stark ekonomi behövs hos presidentkandidaterna, med ekonomiskt stöd från näringslivet i praktiken. Obama fick 14,9 miljoner USD (100 000 000 kronor) från Wall Street inför valet 2008, varav 1 miljon från Goldman Sachs. Enligt morgonekot 25/9 beräknas valkampanjen totalt kosta 10 000 miljoner USD – ungefär 65 000 000 000 kr i dagens penningvärde. Detta ger lätt ett beroende, och inte för inte kommer många av GW Bush och Obamas män från näringslivet.

5. Smutskastning av motståndaren i annonser och reklam dominerar. Vid presidentvalet 2008 användes 2 800 miljoner dollar till TV-reklam, medan beloppet i år beräknas bli 5 000 miljoner dollar.
År 1972 spenderades 37 miljoner USD totalt på politisk reklam i TV, vilket var fyra gånger mer än 1960. Dessa 37 miljoner USD 1972 motsvarar 200 miljoner år 2012. I årets presidentval spenderar man alltså 25 gånger mer på TV-reklam än 1972. Forskning visar att andelen negativa politiska TV-inslag, inkl. de med smutskastning, ökat från 50 % år 2000 till 60 % år 2008. Och andelen var större vid kongressvalen 2010 (”unpreccedent”) och är mer framträdande detta presidentval.

6. Smutskastningen har effekt. Ett känt exempel är från presidentvalskampanjen 1988. Då ledde den demokratiske kandidaten Dukakis över G Bush den äldre med 17 %. Bush kampanjgäng kom på att Dukakis gett permission till en färgad fånge, som under permissionen våltog en vit kvinna. De kunde blåsa upp detta till, liksom en nedsmutsning av hamnen i Boston till orimliga proportioner. Sonen GW Bush inför valet år 2004. Under sommaren ledde demokraten John Kerry, och hans insatser i Vietnam som dekorerad soldat i framträdanden med hans ”band of Vietnam brothers” kontrasterade mot Bush som undvikit att ta värvning. Då framträdde en oberoende grupp ”Swift Boart Veterans for Truth” som i en serie TV-annonser med frmagång förde fram budskapet att Kerry egentligen varit en fegis och förått sin soldatkompisar i Vietnam.

7. Politiska budskap har fått minskad sändningstid av TV-bolagen.1952 fick kandidaterna 60 minuter på sig att presentera sitt budskap, 1972 20 minuter medan tiden var nere i 5 minuter år 1988. Att man har 3 timslånga debatter på TV mellan presidentkandidaterna i år är förstås bra. De drunknar dock tidsmässigt i all massmediareklam.

8. TV-bolagen skär guld med täljknivar genom den kraftig ökning av betalda politiska TV-inslag. I början av 1990-talet svarade dessa för 2 % av vinsten medan de beräknas svara för 20 % 2012. Och här behövs knappast några säljinsatser av TV-bolagen och de får betalt i förväg.

Sammanfattningsvis innebär utvecklingen en kraftig ökad kommersialisering av politiken där presidentkandidaterna blivit en handelsvara som ska säljas in, och som då också blivit mycket beroende av rika och av storbolag. Den ökade smutskastningen, de fula tricken och den minskade tiden för seriös debatt har inneburit att demokratin kraftigt urholkats, hur än den definieras. Om detta påverkar valdeltagandet i USA vet jag inte, men folk är där kanske lika trötta på politisk TV-reklam som på annan TV-reklam – ett sundhetstecken.
Hur påverkas utsikterna för stöd och framgång för ett socialistiskt parti som vill ha progressiv skatt, stark allmän hälso- och sjukvård, bra socialförsäkringar och kraftig reduktion av de enorma militärutgifterna?

intressant.se, USA, politik, president, kapitalism, orättvisor, ekonomi,
val pengar, demokrati, reklam,TV, Obama,Romney

Gunnar Jonsson DN 4/10 DN 2/11 DN 4/10SvD 4/10Expressen 4/10Aftonbladet 4/10SvT
Sveriges Radion
DN DN om vänstern i USA-val SvD Aftonbladet
Expressen SvT
Sveriges Radio
DN 15(7 SvD Aftonbladet Expressen SvT DN 2/9 SvD 2/9 DN1 DN2SvD 30/8DN 30/8DN huvudledare SvD ABExpressen SvT Newsmill Monthly ReviewDN SvD Aftonbladet Expressen SvT