Arbetslösheten är ett gissel för alltfler människor och för en allt större andel av arbetskraften. Den har generellt ökat betydligt de senaste 30-40 åren, om än med konjunkturrelaterade variationer.

Igår kom en rapportom rekordhög arbetslöshet i eurozonen. Arbetslösheten ligger officiellt på 11,6 %, den högsta siffran sedan mätningarna började 1995. Ungdomsarbetslösheten är ungefär dubbelt så hög. Högst är arbetslösheten i Spanien och Grekland på drygt 25 %, medan ungdomsarbetslösheten i dessa länder är närmare 55 %. I USA är arbetslösheten officiellt 8 %, men 15 % om man inkluderar även korttidsarbetslösa som slutat söka och är 22 % om man medtar även långtidsarbetslösa. I Sverige brukar man ange att 7-8 % är arbetslösa medan siffran för unga ligger på omkring 20 %. I september var 7,4 % arbetslösa medan motsvarande siffra i åldern 15-24 år var 22,2 %. Jag är tillräckligt gammal för att minnas den oro som fanns 1981-82 då arbetslösheten i Sverige ökat till 3 %.

En central bakomliggande faktor är den neoliberala ekonomiska politiken för att med åtstramningar rädda bankerna och deras profiter. En hög arbetslöshet motverkar löneökningar och beredvilligheten att kämpa för detta. Ju högre arbetslöshet, desto sämre läge för de lönearbetande.

Arbetslösheten och undersysselsättningen analyseras i en artikel i oumbärliga Monthly Review förra året. Den heter ”The global reserve army of labor and the new imperialism” och är skriven av professorerna JB Foster, RW McChesney och doktorand J Jonna. Artikeln har också recenserats i Folket i Bild-Kulturfront av Åke Kilander.

Det är också ett faktum att befolkningen i världen ökar hela tiden, liksom arbetskraftens storlek, som ökade från 1,9 miljarder till 3,1 miljarder mellan 1980 och 2007 enligt ILO (International Labor Organization). Ökningen har varit särskilt stor i fattiga länder i Syd, som svarar fär närmare 3/4 av arbetskraften i världen. Detta bidrar till lönennedpressning i rikare länder och till att företga flyttar ut produktionen till sådana länder och ökar sina profiter än mer. Vi har i denna blogg särskilt behandlat Apple i ett par inlägg. Lönenivån för tillverkningsarbetare i Kina år 2008 var 4 % av den för motsvarande grupp i USA enligt statistik från USA (US Bureau of Labor Statistics), medan lönerna är ändå lägre i Kambodja, Bangladesh och Vietnam. Nu kanske man kan tro att den snabba tillväxten i Kina inneburit en motsvarande ökningen av reallönerna där. Så är det inte, beroende på att Kina har en arbetskraftsreserv på hundratals miljoner.

Detta innebär inte att hela arbetskraften har anställning. Foster, McChesney & Jonna beräkade att arbetskraften år 2011 uppgick till 3,8 miljarder (verkar inte helt kongruent med ILO:s beräkningssätt). Av dessa beräknades 1,4 miljarder (37 %) vara fast anställda medan 1,7 miljarder var periodvis anställda i osäkra jobb, 500 miljoner var ekonomiskt inaktiva medan 200 miljarder var arbetslösa.
Detta innebär att ungefär 2/3 av arbetskraften i världen saknar fast anställning. Och detta är ingen ”krissiffra” – proportionerna har varit densamma i 15 år. Uppgifterna baseras data från ILO. En närmare beskrivning av de nämnda grupperna finns i Åke Kilanders recension. Att denna situation bidragit till de ökade ekonomiska skillnaderna i de flesta länderna, int minst i Kina, synes klart.

Betydelsen av arbetslösheten och reservarbetskraften för ekonomin, för mervärdet och för reallönerna, diskuterades insiktsfullt för 150 år sedan av Karl Marx och Rosa Luxemburg. Dagens ordodoxa ekonomer står handfallna. Nobelpristagaren Paul Krugman menar att det är fel att överdriva effekterna av de låga lönerna.

För att motverka detta behövs ett kraftigt ökat samarbete internationellt mellan fackliga, medborgerliga och politiska organisationer. ”Den proletära internationalismen” är ännu mer betydelsefull än på Marx tid.

Ett alternativ
Kapitalismen baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda, affärshemligheter i stället för att sprida ny information till mänskligheten att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön och motverka klimatförsämringar. Behöver inte mänskligheten behöver ett annat, demokratiskt ekonomiskt system där vi gemensamt och planmässigt kan utnyttja jordens resurser här och nu och för framtiden. Detta innebär inte planhushåll i diktatorisk form, utan en kraftig utvecklad demokratisk form av ekonomi. Då kan vi snabbt få bort fattigdomen och reellt ta itu med miljöfrågorna. Då kan ekonomin planeras efter människors behov och rätt till arbete förverkligas, kanske med generellt kortare arbetstid och mera fritid, för den som så vill.

Och det finns starkare opinion för detta än många tror. I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (http://www.globescan.com/news_archives/bbc2009_berlin_wall/) menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. I en aktuell uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet “capitalism” som negativt (medan 60 % såg negativt på ordet “socialism). (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html) (“Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).

intressant.se, USA, politik, Storbritannien, kapitalism, Sverige, jämlikhet, ojämlikhet, ekonomi, hälsademokrati, socialism, socialt, skatter, Nina Björk,

EINnews FIB-Kulturfront, Åke Kilander DN 24/10 AB Monthly Review november 2011 SvD 30/10SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9