Inatt har så George W Bush hållit sitt länge emotsedda tal till det amerikanska folket. Själv har jag sett en snutt på nätet och läst kommentarerna och jag blir – orolig.

DN: ”Redan denna månad kan 2.200 man ur en marinkårsenhet lämna den tidigare oroliga Anbarprovinsen och de kommer inte att ersättas. Till jul ska 5.700 soldater har lämnat i Irak och i juli nästa år ska fem brigader ha kallats hem vilket minskar de stridande styrkorna till 130.000 jämfört med dagens över 160.000, framhöll Bush i talet.

– Ju mer framgångsrika vi är, desto fler amerikanska trupper kan kallas hem, sade Bush…”

Det uttalandet visar enbart att Bush har för avsikt att ”behålla kursen”, som amerikanerna kallar det. Att han ser betydligt äldre ut kan alla konstatera, han ser rent ut sagt sliten ut. Enligt en nyutkommen bok så gråter han sig till sömns vissa nätter, och jag undrar om det faktiskt inte kan vara sant. George W Bush ser utom-
ordentligt ledsen ut. Men det hindrar inte att jag får följdfunderingar kring den amerikanska presidentens hälsotillstånd.

Jag får en känsla av att han har kognitiva problem, svårigheter som emanerar ur något slags psykiatrisk eller själslig problematik. Alternativet till detta skulle kunna vara att han helt enkelt har en nedsatt blodgenomströmning, att hjärnan helt enkelt inte får tillräckligt med syre. Oavsett vilket så är sannolikt hans läkare fullständigt på det klara med vad som felas honom, men man avsätter knappast en president på grund av en accelererande senildemens eller åderförkalkning.

Somliga tycker kanske att det är ett infamt resonemang, men jag är till hundra procent allvarlig. Det är något som felas den amerikanska presidenten, det är bara att se hans ständiga problem med att få orden i rätt följd. David Letterman har ett stående inslag i sina program som kallas ”Presidenternas Tal” där klassiska presidenter får säga något som dåtiden ansåg klokt och begåvat, och som sedan avslutas med någon av Bush alla grodor, och faktiskt har inte Letterman behövt upprepa sig trots att programmet sänds 4-5 gånger i veckan och har gjort så under hela Bushs presidenttid.

Folk skrattar åt honom och det känns mer och mer som en rätt så obehaglig lyteskomik.

Men inte alla ser saken på samma sätt som jag. Bloggaren Per Gudmundsson har den senaste tiden kombinerat sina blogginlägg på SvD:s ledarsida med att följa upp dessa från sin privata blogg. Han pingar förstås sina bloggningar via Twingly så att han får tillfälle att kommentera sin egen artikel i tidningen. Det är förstås ett mycket listigt sätt att dra mer publik till den privata bloggen, men när jag läste vad han skrev på SvD:s ledarsidas blogg idag så undrar jag om inte även han drabbats av något slags problem.

Per Gudmundsson i SvD: ”När president George W Bush i sitt tv-sända tal till nationen klockan tre imorse svensk tid tillkännagav att han skulle följa de rekommendationer som tidigare i veckan givits av general David Petraeus, och alltså något dra ner

på styrkorna i Irak, var det ett praktexempel på hur en skicklig politisk ledare kan göra dygd av nödvändigheten…

…Kriget i Irak har hela tiden handlat om att skapa ett nytt demokratiskt Mellanöstern som inte utgör grogrund för islamistisk terrorism. Det har handlat om att göra ett offer i dag för att slippa göra ett ännu större i framtiden. Men som om inte svårigheterna har varit nog stora på plats så har politikerna på hemmaplan använt situationen för sitt eget maktspel. För detta har Iraks befolkning fått betala ett enormt pris.”

Jag har alltid betraktat Gudmundsson som varande högerextremist. Därför förvånar det mig faktiskt att han fortfarande är kvar på SvD. Den som läser hela blogginlägget på dagens ledarsida kan nog, liksom jag, börja undra mer över detta. Han torde vara landets enda ledarskribent som anser att George W Bush är en ”skicklig politisk ledare”. Dessutom fastslår Gudmundsson att ”Kriget i Irak har hela tiden handlat om att skapa ett nytt demokratiskt Mellanöstern som inte utgör grogrund för islamistisk terrorism..” Jag hade personligen fått för mig att det handlade om att hindra Saddam Hussein från att använda de hundratals ton av massförstörelsevapen han var på väg att använda mot västvärlden. Han hade raketer som kunde skjutas iväg bara inom ett antal minuter…?

Nå, en så pass ung karl som Per Gudmundsson kan väl inte ha drabbats av samma sjukdom som den amerikanska presidenten? Tanken är förstås skrämmande, för om inte han drabbats så måste det vara undertecknad. Jag fyller trots allt sextioett år i december så varför ska jag inbilla mig att min hjärna är intakt?

Och, behöver Per Gudmundsson dra extra trafik till sin privata blogg genom att kommentera sina egna blogginlägg i Svenska Dagbladet så är det väl honom väl unnat. Han kanske behöver lite extra publik..?

Källor: SvD DN SvD1 SvD2 Gudmundsson/SvD

Andra bloggar om: Per Gudmundson, George W Bush, Kriget mot Terrorismen, Irak, USA, Politik

[tags]Per Gudmundson, George W Bush, Kriget mot Terrorismen, Irak, USA, Politik[/tags]