Bradley Manning, USA, Kuba och Sverige – reflexioner om sanning(s)lidelser eller sanning och lidande.



Det har kommit en kritisk kommentar till inlägget om Bradley Manning. Den behandlar dock inte alls Manning utan Kuba.
Jag citerar här kommentaren och tar den som utgångspunkt för ett inlägg som bygger på ett blogginlägg av Gabor Tiroler 13/8 förra året.

Kommentaren ”För en tid sedan begav sig en svensk politiker till Kuba för att belysa diktaturens brott mot mänskligheten där samt uppmärksamma de politiska fångarna i landet som suttit fängslade betydligt längre och behandlats betydligt värre. Dessutom ville han arbeta för demokrati på Kuba. Varför hyllades denne politiker inte också som en hjälte? Utan istället framställdes som en skurk i flera fall här på bloggen och i kommentarer?”

Mitt svar och blogginlägg.
”Du menar sannolikt ordföranden i Kristen Demokratisk Ungdom (KDU), Aron Modig. Han reste mycket riktigt till Kuba förra året. Han hade med sig motsvarande 4000 euros till någon del av oppositionen Aron Modig hade med ett falskt visum och med falsk förevändning tagit sig in i landet. Visumet utfärdades i Spanien, inte i Sverige, och Modig hade oriktigt uppgivit att han skulle turista i landet.
I Kuba skadades Aron Modig lindrigt vid en bilolycka där två personer omkom. En spansk högerman utan körkort körde 120 km i timmen på en väg där den tillåtna hastigheten var 60 km/timme. I bilen satt tre passagerare. Man hade tillryggalagt sammanlagt åtta hundra kilometer på åtta timmar blankt på ganska dåliga vägar. Bilen körde av vägen och två av de fyra omkom. Chauffören hade fyrtio trafikförseelser i sitt hemland och körkortet spärrat. Det var utan tvekan vårdslös fortkörning och vållande till andras död. Samstämmiga vittnesmål från de två överlevande och vittnen bekräftade den kubanska utredningen.
Arne Modig images

Mindre än två timmar efter händelsen hade politiker och medier i väst hittat på en annan olycka och anklagade Kubas regering för mord. Detta gav DN, SvD, SVT och de andra riksmedierna spridning åt.

Modig hade inte ens ansökt om visum i Sverige utan i Spanien. Varför det? Det skrivs det inte om. Var (del av) stödet till Kubas opposition skattemedel? Detta behandlas inte av massmedia.

Men man publicerar inte ens var Modig själv har sagt. Han har bett om ursäkt för att ha använt ett turistvisum till att träffa och överlämna pengar till representanter för den kubanska oppositionen.

”Min ursäkt är ärlig. Alla kubaner har behandlat mig väl.” Jag kom till Kuba med instruktioner från mitt parti, i första hand om att träffa Oswaldo Payá och att överlämna pengar, i andra hand om att möta unga människor från hans rörelse och diskutera, och för det tredje om att erbjuda mig att resa med Oswaldo Payá om han så skulle önska” sa Aron Modig på engelska, samtidigt som hans svar tolkades till spanska.

”Jag har förstått att dessa aktiviteter inte är lagliga på Kuba och jag vill be om ursäkt för dem”, sa han. Han erkände att han hade haft med sig 4 000 euro till oppositionen och att han varit på Kuba tidigare och bland annat överlämnat utrustning till journalister. (Stycket är taget ur den kristna tidningen Världen idag 7 augusti.)
Modig berättade vidare att han före sin ankomst till Kuba hade varit i USA och haft möten med IRI och NDI, båda knutna till CIA. Till och med detta att Modig förhördes av polisen efter olyckan används som ammunition mot Kuba. Skulle svensk polis inte ha förhört de inblandade i en dödsolycka? Dessutom deltog han i en brottslig verksamhet.

Enligt svensk lag har Aron Modig begått ett brott
Att ta emot pengar från främmande makt med syfte att påverka landets politik strider mot lagen i de flesta länder; även Sverige. Brottsbalken (19:13) slår fast: ”Den som av främmande makt eller från utlandet av någon som handlar för att gå främmande makt tillhanda tar emot pengar eller annan egendom för att genom utgivande eller spridande av skrifter eller på annat sätt påverka den allmänna meningen i en fråga som gäller någon av grunderna för rikets statsskick eller i någon angelägenhet som har betydelse för rikets säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om, döms för tagande av utländskt understöd till fängelse i högst två år.” Lag (1981:1165). Också paragraf 19:16 kriminaliserar ”tagande av utländskt understöd”.
Justitia 1 90px-Statue_of_Themis

Allt detta ogillades av Kuba, men han straffades inte. Man kommer att tänka på den väldiga kritiken mot stöd till gamla SKP från Sovjetunionen och Östtyskland. Fundera på hur reaktionen skulle blivit i USA om någon från Kuba kom för att ge pengar till radikal opposition med USA:s regering!

Apropå massmedia och Kuba. Svenska massmedia hade en klart nedtonad rapportering i hösta om omröstningen i FN:s generalförsamling om USA:s olagliga blockad mot Kuba. Röstsiffrorna blev 188-3.”Rungande applåder för Kuba, tystnad för USA”.
Så beskriver nyhetsbyrån Reuters omröstningen i FN om USAs blockad av Kuba. USA stöddes endast av Israel och Palau, medan 188 länder ställde sig bakom Kubas krav på att blockaden ska upphöra. FN har röstat mot blockaden i 21 år, utan resultat. Detta illustrerar också bristerna i FN – och i massmediarapporteringe – ur demokratisk synvinkel. Denna är en världshistoriens grymmaste och längsta blockader och infördes efter USAs misslyckade invasion av Kuba 1961 och har orsakat stor skada i Kuba.

Med vilken indignation har massmedia skrivit om detta? Men man har ibland faktiskt skrivit om alla mordförsöken av CIA mot Castro.


i Andra om: , ,, , , , , , ,

Nyhetsbanken Helsingborgs Dagblad Ab 8/6 Aftonbladet 2008 om mordförsök på Castro SR SKP-bloggen 2/5
SvD1 SvD2 Aftonbladet.se Expressen SvT Flamman Proletaren Svensk-kubanska


7 svar till “Bradley Manning, USA, Kuba och Sverige – reflexioner om sanning(s)lidelser eller sanning och lidande.”

  1. Grymmaste? Nja, det torde nog vara den mot Irak som ledde till att en halv miljon dog. Kubanerna har ju klarat sig hyggligt.

  2. ”Det politiska språket, det språk som talas av politiker, ger sig inte ut i de här markerna, eftersom de flesta politiker enligt de bevis vi har tillgång till inte är intresserade av sanning utan av makt och av att hålla sig kvar vid den makten. För att kunna sitta kvar vid den makten gäller det att hålla folk i okunnighet, så att de lever i okunnighet om sanningen, till och med sanningen om sina egna liv. Därför är vi omgivna av en väldig gobeläng av lögner, som vi livnär oss på.” (Harold Pinter)

  3. Efter att ha läst ditt långa inlägg finner jag ingenstans att du kommenterar det faktum att Kuba är en diktatur och att det kubanska folket de senaste 60 åren har varit berövade både demokrati och mänskliga rättigheter.

    • Ja, det stämmer att olika Arabstater bojkottar Israel. Vill minnas att det
      finns en resolution från Arabförbundet.
      Några kommentarer:
      1. Arabförbundets bojkott är inte total. Flera av Gulfstaternas hårda koppling
      till USA gör bojkotten haltar.
      2. Arabstaterna törs naturligtvis inte hota andra stater som handlar med
      Israel. Deras stöd till Palestina är ju vankelmodigt (P har varit den radikala
      faran för de reaktionära arabstaterna, historiskt sett, och en utökad
      sanktionspolitik för Gulfstaterna vore livsfarligt för dem, med tanke på
      fastighetsägande i Europa, t ex)
      3. USA är världens största ekonomi, mot ett litet land, som aldrig fört krig i
      andra länder (om vi bortser från de tokiga äventyren som Che Guevara höll på
      med)
      4. USA hotar aktivt andra länder från att handla med Kuba. Det sägs att hoten
      minskat den senaste tiden, men det har jag inte kunskap om. Jag vet att spanska
      företag drog sig ur affärer med Kuba för några år sedan, efter allvarliga hot
      från USA:s sida
      5. Arabstaterna ockuperar inte Israel, men USA ockuperar Guantanamo; Kuba har
      sagt upp det 100-åriga arendet, men USA struntar i det.

  4. En ännu värre USA-stödd diktatur var Kuba tidigare under Battista, en i den långa raden diktaturer som USA etablerat och stött i Syd- och Mellanameriaka och på andra håll. Trots den olagliga och destruktiva bojkotten, som du bortser från har landet lyckats bygga upp ett samhälle som inspirerat andra latinamerikanska stater. Och man slipper den kapitalistiska odemokratiska utsugningen, som vi tar för given, och har kanske större arbetsplatsdemokrati än vi?