Bort med alla kärnvapen!

Nordkoreas påstådda vätebombstest har förståeligt nog kritiserats skarpt runtom i världen. Inte minst av stater som har kärnvapen. Däribland Israel som bedöms ha uppemot 100 kärnvapen och Indien och Pakistan som också torde ha skaffat sig kärnvapen efter det att internationella kärnvapensöverenskommelsen trädde i kraft. Bland dem som protesterar finns också USA som har ett omfattande och dyrt program för att modernisera sina kärnvapen. USA och NATO har också ändrat sin strategi så att man ska kunna inleda ett krig med kärnvapen och inte som tidigare enbart kunna använda sådana vapen om man blev anfallna med kärnvapen eller i ett utsatt läge.

Samtidigt som jag är motståndare till kärnvapen noterar jag här ett hyckleri i kvadrat.

* Man bör också komma ihåg att USA med stor sannolikhet har kärnvapen i baser i Sydkorea, att man där bedrivit övningar som innefattat möjlig användning av kärnvapen och att USA vägrat fredsavtal med Nordkorea där man i krig i början av 1950-talet dödade flera gånger fler än som dog i t.ex. Stalins utrensningar i slutet av 1930-talet.

Den 27 april – 22 maj genomfördes FNs översynskonferens om ickespridningsavtalet, NPT, ansett som världens viktigaste avtal på kärnvapenområdet.
Kunde de stater som vill driva nedrustningen framåt komma överens med kärnvapenstaterna om en väg framåt? Togs frågan upp om ett förbud mot kärnvapen och hur kunde det humanitära initiativet konstruktivt påverka konferensen? Märktes Sveriges ökade prioritering av kärnvapenfrågan av på plats och vilken är Sveriges syn på resultatet och på tiden efter konferensen? Vad kommer Sverige att prioritera framöver för att de kärnvapenfria staterna ska kunna behålla initiativet och inte bara vänta på att kärnvapenstaterna ska agera.

Bakgrund (Anders Romelsjö).
Icke-spridningsavtalen (Nuclear Non-Proliferation Treaty, NPT) är internationella överenskommelser som trädde i kraft 1970 och är underskrivna av de flesta staterna. De tre grundpelarna är icke-spridning av kärnvapen, kärnvapensavrustning och möjlighet till fredlig användning av kärnteknologi.
En pelare i NTP-avtalet är att underlätta fredlig användning av kärnkraft, särskilt för utvecklingsländer. Detta har inte skett. Enligt avtalet har alla stater rätt till utveckling och användning av kärnkraft för fredliga ändamål, alltifrån anrikning av råmaterial till anrikning och klyvning av kärnbränsle. Varje stat är skyldig ”att inte tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen eller andra kärnladdningar”. NTP-avtalet tillåter att en stat blir en ”tröskelstat”, dvs. en stat som inte har kärnvapen men utvecklar förmåga att tillverka sådana. Att motivera sanktionerna mot Iran med dess kärnvapenprogram är olagligt.

En betydande brist är att de tre kärnvapenstaterna Indien, Israel och Pakistan inte har skrivit under avtalen. NPT-avtalet säger att anslutna kärnvapenstater ska genomföra: ”allmän och fullständig avrustning under strikt och effektiv internationell kontroll”, vilket inte skett i någon nämnvärd grad.

Obama hök untitled

USA:s upprustning av kärnvapen.
Dagens Nyheter skrev 16/9 2012 ”Trots rasande ekonomisk kris och hårda sparkrav även för militären ska USA storsatsa på en modernisering av sin nukleära arsenal, skriver The Washington Post. Kostnaden över den kommande tioårsperioden beräknas till enorma 352 miljarder dollar, 2,3 biljoner kronor.” Liknande information fanns i andra massmedia.

USA:s hycklande kärnvapenpolitik.
Kärnvapen 2 atombomb-736724
USA ingick visserligen ett nytt START-avtal med Ryssland i april 2010, som många tolkade som en framgång. Antalet kärnvapen skulle minska med 30 % under ett antal år. Samtidigt infördes ett nytt sätt att räkna kärnvapen. Om ett plan tidigare hade 5 kärnvapen räknades detta just som 5 kärnvapen, men nu började man i stället att räkna antalet kärnvapenbärare och får då i stället ett kärnvapen. Enligt avtalet ska USA och Ryssland få ha kvar 1 500 kärnvapen, tillräckligt mycket för att utplåna livet på jorden flera gånger om.

Enligt Obama’s SSM-plan ska många miljarder US dollar spenderas varje år i c:a 15 år för att söka förlänga användningstiden för kärnvapen.
USA:s militärutgifter uppgår till enligt svenska fredsforskningsinstitutet SIPRI till 40 % av de totala och landet har mer än 700 militärbaser i mer än 100 länder. Vem tror fortfarande att USA, den i särklass mest aggressiva staten efter andra världskriget, rustar upp kärnvapnen för fred?
Senare har framkommit (SvD 11/5 t.ex.) att USA ska satsa motsvarande 10 000 miljarder kronor på (nästan halva USA:s BNP) på kärnvapenupprustning.

SvD skrev 11/5 ”Barack Obama sa 2009 att han drömde om en kärnvapenfri värld och stod samma år värd för ett toppmöte om nödvändigheten av att stoppa produktion av klyvbart material. Han och dåvarande ryske kollegan Dmitrij Medvedev undertecknade ett avtal om att begränsa antalet strategiska kärnvapen. Och strax efteråt meddelade den norska Nobelkommittén att Obama skulle tilldelas fredspriset. Men nu, när Ryssland rustat upp i flera år, tycks det i stället som att Obama kommer att gå till historien som presidenten som förnyade kärnvapenarsenalen. Det handlar om enorma belopp som ska investeras i de ”laboratorier” där stridsspetsarna tillverkas, i 100 nya bombplan och i ett dussintal nya kärnvapenbestyckade ubåtar.”

* Och krigsorganisationen NATO:s verksamhet vilar i slutändan på kärnvapeninnehavet.

* Även Ryssland och Kina moderniserar sina kärnvapen, men har inte alls samma budget för detta.

Det internationella stödet för kärnvapennedrustning ökar då under nedrustningsmötet i FN:s generalförsamling i oktober förra året då 126 stater krävde kärnvapennedrustning utifrån ett humanitärt perspektiv. Sverige la ned sin röst. 14/10 stödde 155 stater detta initiativ – även Sveriges nya regering, enligt tidningen ”Läkare mot kärnvapen.”. De fem kärnvapenstaterna (USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien) som undertecknat NTP stretar emot, liksom Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea som står utanför NPT är också emot.

Låt oss stärka arbetet för att bilda en mäktig opinion för att avskaffa kärnvapen i världen!
Vem tror inte att minst 90 % av jordens befolkning ställer sig bakom?
I en värld med utökad demokrati skulle en världsomfattande folkomröstning ordnas i denna centrala fråga.
Alla stater med kärnenergiprogram och kärnvapen måste behandlas lika – stoppa diskrimineringen av Iran

i Andra om: , ,, , ,Andra om: , ,, , , , ,

SvD 11/5DN 23/11 DN 24/11DN 25/11 DN 24/11 Pierre Gilly i FIB-K 23/11 DN 24/11 Israels kritik DN 25/11 Björnbrum 24/11 Pierre Gillys blogg 23/11Fotolasses blogg DN 24/9 Counterpunch DN 18/6 Blogg -politisk jordbävning Per Jönsson DN 14/6 DN 14/6 SvD 14/6 Globalresearch 7/6 Annarkia Globalresearch 25/3 Gunnar Westberg Newsmill 2011-11-10Björnbrums rescension 2/4 Pierre Gillys hemsidaBjörnbrums rescension av boken ”Bombdiplomati” Verbal förlag Globalresearch 22/9 2012 Globalresearch 27/5 2012 Nils Bowie Russia Today 8/4 2013 Björnbrum 13/4DN1
DN2
Svenska Dagbladet
Expressen
Aftonbladet
Dokument utifrån 30/9 FIB-Kulturfront DN 22/8 Economy Watch 24/8 Globalresearch 21/8 SvD 22/8 Aftonbladet Expressen 23/8 New York Times 3/8 SvT GP Pierre Gilly

  4 comments for “Bort med alla kärnvapen!

  1. 6 januari, 2016 at 19:47

    USA är hänsynslös: Hiroshima, Nagasaki, egna kärnvapenprov i Nevada som fortfarande skadar amerikansk befolkning. Alla krigen de är delaktiga i: Vietnam, Afghanistan, Irak etc etc. De använder depleted uranium i sina bomber. Fråga offren om de nu lever

  2. 7 januari, 2016 at 09:29

    Experter världen har tvivlat på att Demokratiska folkrepubliken Korea verkligen har den teknologi som behövs för att spränga en vätebomb. Nu tycks landet ändå ha det, och har nyss sprängt sin fjärde atombomb, denna gång en mindre vätebomb.

    Enligt SVT:s utrikeskommentator Eva Elmsäter har detonationen ”sänt chockvågor över världen, särskilt till grannländer som Sydkorea, Japan och Kina. Om det är sant utgör Nordkorea ett ännu större hot än tidigare mot omvärlden”. Säger Elmsäter.

    FN:s säkerhets råd har av allt döma enhälligt fördömt åtgärden.

    Det må vara väl tidigt att slutgiltigt värdera Folkrepublikens åtgärd. Sannolikt har medlemsstaterna i Säkerhetsrådet haft varierande motiv och grad av entusiasm vid sitt avståndstagande.

    Att Demokratiska folkrepubliken Korea nu skulle utgöra ”ett ännu större hot än tidigare mot omvärlden” är högst tveksamt, eftersom ytterst få av världens stater och folk torde uppleva Folkrepubliken, H-bombinnehavare eller inte, som ett lika stort hot mot världsfreden som de atomvapeninnehavande stormakter utgör som nu hycklande fördömer det lilla landet.

    Demokratiska folkrepubliken Korea har alltsedan sin uppkomst varit utsatt för hot och trakasserier från fr a det massivt atombeväpnade USA och dess lokala lydstater i grannskapet. Även den som inser att termonukleära vapen är inhumana vapen som förtjänar att fördömas bör också inse, att Folkrepublikens fortsatta existens som en oberoende stat med hopp om att en gång kan återförenas med sitt broderfolk i söder, tyvärr inte kan bibehållas utan motsvarande, men i detta fall, defensiva beväpning.

    I den mån det aktuella vapenprovet kan underlätta detta bör Demokratiska folkrepubliken Korea inte fördömas, utan gratuleras.

  3. 9 januari, 2016 at 09:33

    Nordkoreas provsprängning av en liten vätebomb den 6 januari motiveras som en självförsvarsåtgärd för att värna freden på Koreahalvön och säkerheten i regionen inför det ständigt växande kärnvapenhotet och utpressningen från USA och dess allierade.
    Det militära hot som folkrepublikens ledning uppfattar är reellt, det är ingen illusion. USA har konsekvent avvisat alla försök att sluta ett fredsavtal efter Koreakriget och göra Koreahalvön till en kärnvapenfri zon. Istället har de byggt upp en massiv offensiv militär kapacitet riktad mot norra Korea. Tillsammans med de sydkoreanska styrkorna genomför USA varje år allt mer omfattande offensiva militärövningar, innefattande strategiska och andra kärnvapen och inriktade på invasion och ockupation av Demokratiska Folkrepubliken Korea (DFRK).
    DFRK tar detta hot på stort allvar och menar att USA söker en förevändning för att starta krig – liksom tidigare mot Irak och andra länder, däribland Libyen, som gick med på att avveckla sitt kärnvapenprogram,. Man menar också att detta hot inte kan mötas med enbart konventionella vapen.
    – Verklig fred och säkerhet kan inte åstadkommas genom förödmjukande eftergifter eller kompromisser vid förhandlingsbordet. Dagens bistra verklighet visar ännu en gång den oföränderliga sanningen att man måste försvara sitt öde med egna krafter. Ingenting är mer dåraktigt än att släppa ett jaktgevär inför en flock rasande vargar, framhåller den nordkoreanska regeringen i sin deklaration om provsprängningen.
    Där sägs också att DFRK inte kommer att sluta utveckla kärnteknologi och inte heller gå med på nukleär nedrustning innan USA har avvecklat sin fientliga politik mot DFRK.
    Regeringsdeklarationen framhöll att DFRK ser sig som en ansvarsfull kärnvapenstat och varken kommer att vara den första att använda kärnvapen eller under några omständigheter överföra materiel och teknologi till andra ”så länge de fientliga aggressionskrafterna inte kränker dess suveränitet”.
    I media och politiska uttalanden framställs den nordkoreanska provsprängningen som hotfull, oroande och provokativ. Det är att göra svart till vitt. Att Nordkorea skulle använda kärnvapen i ett aggressivt, offensivt krig är fullkomligt otänkbart, den möjligheten är en ren fantasiprodukt.
    FN:s säkerhetsråd har ”beklagat” den underjordiska provsprängningen och inlett diskussioner om ”ytterligare betydande åtgärder” mot DFRK. Sanktioner mot Nordkorea innebär i realiteten en fortsättning på den fientliga politik med ekonomisk blockad och handelssanktioner som USA bedrivit i årtionden, de är i realiteten ett stöd åt krigskrafterna.
    Denna blockadpolitik har visat sig fruktlös. Den leder inte till fred och kärnvapenfrihet, utan tvärtom till fortsatt upptrappning och ökad spänning.
    DFRK är ett suveränt land, ett medlemsland i FN, och har som sådant rätt att självständigt utforma sin politik, inklusive försvarspolitiken. Folkrättsligt finns inga hinder för att landet utvecklar atombomber och vätebomber, eftersom landet inte tillhör undertecknarna av icke-spridningsavtalet.
    Sverige och andra medlemsländer bör stå fast vid tidigare löften att verka för avspänning på Koreahalvön och kräva att säkerhetsrådet respekterar FN-stadgan och folkrätten, försvarar små medlemsländers säkerhet och inriktar sig på att bryta spiralen av kärnvapenupprustning genom att undanröja krigsrisken på Koreahalvön.

  4. Enda garantin mot bankirvampyren
    9 januari, 2016 at 10:46

    Bankirvampyr-imperiet attackerar endast länder som INTE har kärnvapen. Bra att Nord-Korea har kärnvapen – det enda USA kan göra hädanefter är snacka. USA skulle inte våga ge sig på
    Nord-Korea. Ju fler länder som har kärnvapen desto säkrare värld. Om Syrien eller Libyen hade kärnvapen så skulle inte bankirvampyren vågat angripa dessa länder. Iran borde skaffa kärnvapen då skulle Israel tystna.

Comments are closed.