Idag på morgonen har vi kunnat läsa om ett upplopp på en anstalt på Kirsebergsanstalten i Malmö.
”Polisen gick efter klockan 21 på måndagskvällen in med tårgas för att slå ner ett uppror på Kirsebergsanstalten i Malmö. Sju fångar greps och sattes i isoleringsceller. Tidigare på kvällen hade gruppen stängts in på en avdelning efter att de angripit en vårdare. – Det började när en av internerna fick ett negativt besked av något slag, vilket vet jag inte, säger Anne Marie Dahlgren, informationschef på Kriminalvården.” Under regeringen Persson har svensk kriminalvård hårdnat på ett sätt som få skulle ha kunnat gissa för tio år sedan. Nu har vi fått en ny regering, en regering vars profilfrågor bland annat har inneburit tal om att skruva åt tumskruvarna än mer för de som sitter inlåsta i landet. Det är en inställning som man på förhand vet tilltalar en mängd väljare. Och det är också orsaken till att man driver en fråga som den. Man vet att strängare straff inte på något sätt leder till en minskad kriminalitet utan snarare tvärtom. Våldet både innanför och utanför murarna eskaleras i snabb takt. Det är inte svårt att inse att människor som är efterlysta för grova brott kan ta till desperata åtgärder för att hindra polisen från att fånga dem. Det kan innebära gisslantagande, skottlossning mot efterföljande poliser, vansinnesfärder i stulna bilar etcetera. För oavsett om man har en ärlig önskan att minska kriminaliteten eller ej, det är inte straff dessa människor behöver utan hjälp. Vare sig högerregeringen eller den tidigare socialdemokratiska regeringen hade någon politik för att minska brottsligheten. Man talar i stället om olika ”brottsförebyggande” behandlingsprogram under anstaltsvistelsen. |
Det gör man trots att man vet att enbart någon promille av kriminalvårdens budget går till sådan behandlingsverksamhet. De år jag själv arbetade inom kriminalvården så kom jag i närkontakt med ett flertal av dessa program. Jag avstår ändå från att recensera dem eftersom det är svårt att beskriva dumhet utan att samtidigt flyta ut i flera hundra raders indignation. Men gårdagens upplopp på Kirsebergsanstalten kommer att följas av flera, och sannolikt också betydligt allvarligare. Fritagningsaktioner kommer säkert också att bli vanligare och spektakulära rymningar som den från Hall för några år sedan kommer det fler av. Samhället hårdnar med en högerregering och livet för de inlåsta hårdnar ännu mer. Vilket leder till dramatiska händelser som i sin tur leder till krav på strängare straff. Andra bloggar om: Kriminalvård, Regeringen, Fängelse, Våld, Upplopp, Politik [tags]Kriminalvård, Regeringen, Fängelse, Våld, Upplopp, Politik[/tags] |
5 svar till “Borgarnas kriminalvårdspolitik”
Jag välkomnar Jinge till min vardag som taxichaufför i Södertälje, där vi senaste tiden råkat ut för ett antal överfall och rån. Du kan ta ett av mina morgonpass som börjar 05.30.
Kanske får du en körning i numera riksangelägana Ronna där en trevlig ung man, kanske i behov av lite hjälp, kliver in i din bil och trycker upp en kniv emot dig.
Kanske slår han också sönder ditt ansikte och lämnar därmed även fysiska men efter sig. Han avslutar med att ta den lön du tjänat ihop efter att ha lämnat din familj hemma mitt i natten.
Om Jinge efter denna händelse är man nog att ta denna individ i handen och knalla iväg till närmaste terapi-ring så lovar jag att aldrig mer ironisera i mina kommentarer.
Men är inte sanningen den att det är oerhört lätt att förespråka en mild behandling av dem som ger sig på oskyldiga medborgare när man själv sitter trygg med en kopp kaffe bakom sin knähunds-mac varje tidig morgon och sen kväll?
1970 när jag pluggade körde jag Taxi. Jag bliv knivrånad och knivskuren och har ärr kvar på ena tummen, ett ärr från vänster axel ner över vänstrasidan på bröstkorgen och två ärr efter hugg mitt i bröstkorgen.
Ditt inlägg är det vidrigaste jag läst på länge!
Vad bra att jag fått dig att reagera. Jag vet inte på vilket sätt du finner mitt inlägg vidrigt eftersom du inte förtydligar detta.
Att laglydiga människor ska behöva känna sig otrygga och rädda när de utför sitt arbete för att kunna försörja sig själva och betala skatt till samhället – ja, det är vidrigt!
Vilken väg man ska gå för att komma till rätta med denna typ av kriminalitet är jag absolut inte rätt man att svara på. Jag vill bara belysa den lilla människans syn på kriminella och omhändertagandet av dessa.
Du måste väl ändå hålla med om att de människor som har mest makt i vårt samhälle, det vill säga politiker och mediatyckare, sannolikt löper en betydligt mindre risk att utsättas för bland annat våldsbrott? Detta beroende på att de generellt bor och verkar i områden och miljöer som är relativt förskonade från denna typ av brott.
Nog måste du väl också vara så pass självrannsakande att du förstår att det finns en risk för att detta färgar ens sätt att se på tillvaron och därmed ens sätt att bedriva politik?
Avslutningsvis vill jag bara, på det allra ärligaste utav sätt, beklaga vad du råkade ut för som taxichaufför. Trots allt slipper ju den stora merparten av chaufförer råka ut för den typen av grov brottslighet.
Det hade ju varit klädsamt om du berättat det INNAN du börjar skylla Ronnaborna för en massa skit.
Obetänksamt kanske, men jag är färgad av de fyra incidenter vi haft på mindre än en vecka i Södertälje. Offentlig ursäkt till alla Ronnabor på sin plats, härmed utfärdad.