Boktipset – Mediatan av Maria-Pia Boëthius

För ett antal veckor sedan läste jag Maria-Pia Boëthius nya bok Mediatan – en oroman. Jag hade tänkt skriva några rader om den men just då var det annat som kändes viktigare.


Och dessutom
var mitt första intryck av boken rätt splittrat i ärlighetens namn. Jag hade bara några månader innan läst Anders R Olssons nya mediekritiska bok, lögn, förbannad lögn och journalistik, så jag var möjligen lite mätt på mediekritik. Kanske var det också det upplägg Maria-Pia gjort för sitt frontalangrepp, att skriva en ”o-roman”.

Men så igår läste jag att Jonas Morian tagit upp boken och han skrev följande: ”I DN i dag ger Boëthius en motvillig intervju, i syfte att marknadsföra sin nya bok Mediatan – i vilken hon inte längre nöjer sig med att utmåla medierna som en del av problemet med dagens samhälle. I stället är de själva roten till det onda. Titeln på boken leder förstås tankarna till bibelodjuret Leviatan, och att det rimmar på Satan är knappast heller någon tillfällighet. Boëthius beskriver medierna som ”världens minst bevakade supermakt” som ”ödelägger allt i sin väg”, ”livnär sig på ondska, uppviglar och skapar hat”. Hennes resonemang är, lindrigt sagt, verklighetsfrämmande. Något utrymme för nyansering, om att journalistik – i likhet med andra former av berättande – kan användas för såväl upplysande som vilseledande syften, tycks inte finnas i Boëthius värld. I stället är det breda penseldrag med den svartaste täckfärg som gäller. Självgodheten i Maria-Pia Boëthius ”kamp”, där hon säger sig känna sig ensam, är påtaglig. Det är hon mot mediemakten, och alla andra tiger ”av nödvändighet eller feghet”. I slutet av intervjun tar Boëthius också avstånd från sin egen bakgrund inom journalistiken genom att slå fast att hon ”avprogrammerat” sig och tagit sig ur maktens berättelse, ”vilket är nästan oöverstigligt svårt”. Sådan tur att hon lyckats då, så hon kan berätta för oss andra fega stackare om hur modig och duktig hon är. ”

Jonas försatte sig med detta i en situation som inte är helt avundsvärd. Han sågar Maria-Pia Boëthius bok – utan att ens ha läst den…

Därför denna bloggpost. Jag tycker nämligen att boken är värd en betydligt mer seriös behandling.

Romanen sägs vara någon slags uppgörelse med författarinnans egen tid inom kvällspressen, själv känner jag inte till speciellt mycket om henne bortsett från vad – pressen har skrivit, vilket i och för sig är en hel del. Bokens handling vandrar mellan en väninna som ligger döende på Danderyds sjukhus, och en liten by som heter Cittagazza vid adriatiska havet. Där emellan så är den en uppgörelse mellan Mediatan och Grotesken. Mediatan kan lättast översättas till Mediebranschen och Grotesken den andra hjärna som en journalist måste tillkämpa sig till för att duga i den totalt marknadsanpassade medievärlden.

De tankar och den värdegrund som beskrivs kan vanligen läsas i olika reportage eller kortare skrifter om journalistik, och många är vi som håller med Maria-Pia. Det är en sällsam bransch och avarterna måste uppmärksammas för läsarnas skull.

Initialt hade jag ett flertal invändningar till formen hon använde, den kändes inte bekväm för mig. Men efteråt har hennes frontangrepp mot det vi kallar ”journalistik” landat bättre. Nu har boken på förvånansvärt kort tid hamnat i traven för omläsning. Den passar precis nästa gång jag själv känner för att underhållas av en oroman. Dessutom då det är en mycket tänkvärd dylik.

Vad Jonas Morians galla kommit ifrån begriper jag inte riktigt, helst borde jag nog undvika att spekulera om det också. Kan det möjligen vara att Boëthius är en känd feminist, eller är det ”bara” för att hon är ”vänster”? Under alla omständig-
heter bör man läsa de böcker man ska såga…

Länkar: Jonas M om boken han inte läst Min åsikt om Anders R Olssons bok DN:s boktips

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

[tags]Maria-Pia Boëthius, Mediekritik, Böcker, Mediatan, Grotesken, Oroman, Jonas Morian, Roman, Anders R Olsson, Journalistik, Politik[/tags]

  11 comments for “Boktipset – Mediatan av Maria-Pia Boëthius

  1. Jim
    16 april, 2007 at 12:34

    Som nyliberal är det naturligtvis nödvändigt för Jonas att upprätthålla den fasad av ”höger” och ”vänster”, och de neutrala medierna som bevakar det hela, för att behålla makten att fortsätta föra den helt igenom hos folket oförankrade ”marknadsanpassningen” av samhället.

  2. 16 april, 2007 at 13:43

    Det är att tänja en smula på vedertagen vett och etikett för att citera när du återger nästan hela mitt blogginlägg, bäste Jinge – men jag hoppas att du då också är lika generös med att låta mig bemöta det du skriver om mig och min text.

    Din huvudsakliga invändning mot mitt inlägg, att jag kommenterar Maria-Pia Boëthius argumentaton utan att ha läs hennes bok, kan verka bestickande. Om nu DN-intervjun var min enda källa. Så var dock förstås inte fallet.

    Precis som Tomas Melin konstaterar så har Boëthius och hennes bok fått massiv medial uppmärksamhet den senaste tiden, och av recentioner, intervjuer och andra källor (se Melins blogg för en imponerande källhänvisning) så har jag och andra kunnat bilda oss en rätt god bild av innehållet i boken och Boëthius argumentation utan att ha läst boken.

    Observera att jag ingenstans påstått att jag har läst bokeländet. Det jag kommenterar är Boëthius uttalanden och de delar av innehållet i boken som presenterats på många olika håll.

    Jag tycker att Boëthius går på tok för långt, är onyanserad och låter konspirationsteorier komma i vägen för nyanserad, konstruktiv kritik. Gudarna ska veta att jag inte drar mig för att kritisera avigsidor av journalistik, mediekoncentration och enskilda journalister. Bemödar man sig lite så lär man hitta mängder av exempel på detta på min blogg.

    Däremot har jag väldigt lite till övers för lättköpt populism, och det är tyvärr vad jag tycker att Boëthius hemfallit åt.

  3. sinda
    16 april, 2007 at 17:15

    Host, host…inte för att det är viktigt i och för sig, men eftersom ordet är så centralt i ovanstående tema så vill jag bara ge en liten ”hint” om att ordet ”recension” inte stavas ”recention”. (Blink, blink, smile, smile!)

    För övrigt kan jag inte kommentera just för att jag inte läst boken…och inte heller läst några recensioner!

    Men jag minns Maria-Pia som en intressant person ”från förr”…

  4. Jan E
    16 april, 2007 at 17:20

    Jonas M har naturligtvis helt rätt. Maria-Pia B är nog den mest onyanserade konspirationsteoretiker jag känner till. Och det skulle förvåna mig oerhört om inte hennes senaste alster är full av lättköpt populism. Hörde ett sommarprogram med henne för en del år sedan, det var rent plågsamt att höra henne med rösten darrande av indignation köra med sin primitiva klasskampsretorik om folket kontra kapitalet.

  5. 16 april, 2007 at 21:18

    Jan E

    Maria-Pia tillhör inte mina favoriter, men jag har ingenting emot henne heller. Jag har aldrig träffat damen ifråga. Men det jag reagerar på är hur någon kan kritisera en bok (citatet) utan att ens ha läst den. DET borde dessutom framgått av min bloggpost.

    Sedan får man tycka precis vad man vill om henne, men jag har läst boken och den – växer. Den har ett ovanligt tilltal eftersom det är en oroman som hon skriver. Något som jag hade svårt med när jag läste den. Men hennes budskap är klockrent och några konspirationsteorier såg jag inte röken av.

    Det hon däremot ägnade sig åt var att belysa hur marknaden blir det som styr medierna mer än dess ägare, och att journalisterna blir deras lydiga betjänter.

    Du kan lika lite som Jonas uttala dig om boken, ännu mindre efter att du redogör för att mycket av din aversion bygger på att sommarprogram för några år sedan.

    Skärpning!

  6. Jan E
    16 april, 2007 at 23:33

    Säger du det. Men min uppfattning om M-P B grundar sig naturligtvis inte bara på ett sommarprogram, det var bara ett exempel. Hennes onyanserade samhällskritik har jag retat mig på i många år.

    Har inte läst Mediatan och tvivlar på att jag kommer att göra det, men några recensioner har jag läst.

    Några utdrag från en recension i Sundsvalls Tidning:

    ”Nu vet jag: jag är medlem av en världsomspännande sammansvärjning, riktad mot enskilda människor. Jag blev det den dag jag bestämde mig för att bli journalist. Den dagen blev jag fördömd och medlem av Mediatan, denna världsvida sammansvärjning riktad mot allt gott, alla människor, ja, egentligen mot allting.”

    ”Det är Maria-Pia mot världen; allt är fel, allt är mediernas fel. Här finns knappt något exempel på vad som är fel. Det är mer väldiga rallarsvingar mot allt och alla än egentlig medie- eller för den delen samhällskritik.”

    ”Här finns inget av intellektuellt resonemang, en brist alla filosofcitat försöker dölja. Det finns inget av fakta heller, för den delen. Det är bara tvärsäkert hat, drygt 200 sidor långt. Det som kunde varit intressant – som mediernas allt tydligare kommersialisering – bränns till aska av detta hat”.

    Inte ens en vänstermänniska som Ann Charlott Altstadt verkar särskilt förtjust:

    ”För vad är det som måste besegras – en ond kraft som genomströmmar allt eller en gammal gubbe med horn? Det finns inte ens några grader i vårt gemensamt underhållna helvete. Jag och andra vänsterskribenter legitimerar bara desinformation, stalinistiska rättegångar, skenkonflikter och snask genom att skriva inom Mediatan. En annan värld tycks omöjlig.”

    Tja, har som sagt inte läst boken, men inte oväntat fick jag av några recensioner min bild av M-P B bekräftad.

  7. nature
    17 april, 2007 at 09:51

    Har läst en del böcker av Maria-Pia Boëthius genom åren, och hon är för mig en: ”wannabi” i en intellektuell bransch, fast med betydande bristande begåvning, anser jag! Inte desto mindre så delar jag, i stora drag, hennes syn på media samt vad MAKT egentligen är; för de är vad hon ständigt skriver om – nämligen MAKTEN. Vilka är dessa människor som vill åt den, hur långt är de berädd gå för att nå den samt vad gör MAKTEN med oss?

    Så länge som vi orkar och vågar fråga oss detta, så håller vi oss någorlunda radikala!

  8. Sara G.
    17 april, 2007 at 15:49

    Nature, M-P en wannabi i intellektuella branschen! Ha!
    (Är det verkligen inte Uffe Nilsson på Expressen du syftar på?
    Men det är klart, han är man – och det är en egenskap som hindrar rätt så många aktoritetsbundna från att ge sig på honom.)
    Hur kan du så med en sådan lätthet ge dig själv rätten att påvisa hur låg andras begåvningsgrad är?
    Jag ska inte vara elak och använda samma metod. Men det är inte svårt dissa personer vars åsikter man egentligen högst ogillar.
    Är du säker på att du inte använder dig av projektion?

  9. 17 april, 2007 at 15:52

    Sara! Män med dålig självkänsla, eller bristande förankring i sin mansroll, tenderar alltid att ”hata” självständiga kvinnor.

    Det ska väl DU veta ??

    Är de dessutom feminister så… :-)

  10. Sara G.
    17 april, 2007 at 17:07

    Maria-Pia B. är precis en sådan begåvad person som väcker hat och RÄDSLA hos vissa män. Höll hon inte en gång på skrämma s—-n av Ulf Lundell?
    Att en kvinna, feminist och skribent blir som ett rött skynke framför dessa osäkra män är ingen nytt;
    att hon dessutom vågar häcklar bonnierpressen och ge sig på dagens journalister och deras brist på etik…
    Det blir för mycket!
    Men jag trodde aldrig att en etablerad skribent skulle gå så långt som att recencera en bok utan att läst den – bara därför att han ogillar hennes politiska åsikter och rättpatos.

  11. nature
    18 april, 2007 at 10:25

    He he … Försök inte med det feministiska kortet på mej – det biter inte :-)

    Hur många böcker har ni läst av M-P? Personligen föredrar jag de
    ”personliga” romanerna, så som ” Svensson, Svensson” samt ”Skalliga damen” framför de s.k. debattböckerna som jag tycker delvis är naiva och saknar perspektiven – inte minst i genusperspektivet. Som sagt läs hellre ” Skalliga damen” samt, ”Svensson, Svensson”. Den stora fördelen med M-P är hennes stora personliga MOD, inte den gnistrande begåvningen.

Comments are closed.