Nyligen såg jag ett antal inlägg där bloggare beskrev stämningen bland bloggarna som “infekterad“.

Det ligger kanske en del i det, men samtidigt så bör inte den s.k. bloggosfären bara vara gulligull och kattbloggar.

Meningen med en blogg är ju att bloggaren ska dela med sig till sina läsare av tankar och funderingar.

Om t.ex. undertecknad upptäcker att ett antal bloggar skriver provokativa texter och samtidigt använder falska påhittade namn, ja då är jag givetvis i min fulla rätt att skriva om saken.

Förefaller det dessutom vara en organiserad verksamhet så blir jag förstås extra intresserad.

Vem ligger bakom? Vad är man ute efter? Varför påhittade namn?

Det intresserar mig, och det innebär att jag kommer att fortsätta att blogga om det.

De flesta, även de som har olika pseudonymer, gömmer sig inte.

Men vissa gör det, och det nästan panikartat..

Att sedan dessa personer mobiliserar andra och mindre misstänksamma bloggare för att sprida en massa misstämning är något som inte jag kan påverka.

Men borde jag i stället låta bli att undra över dessa personers målsättning, göranden och låtanden?

Nej givetvis inte!

Igår skrev någon så här: “Alla ni som vet med er att ni inte i första hand skriver texter som handlar om egna åsikter – ta ett djupt andetag och tänk efter innan ni förpestat hela bloggosfären.”

Jag vet inte riktigt vad som menas.

Tror vederbörande att de som skriver bloggar inte menar vad de skriver?

När man läser bloggar så kan man givetvis använda samma sorts urvalsvalsprocess som när man läser tidningar. Man behöver inte läsa 7 dagstidningar bara för att de finns i kiosken.

Gör i stället som jag, läs bara intressanta bloggar!

När det gäller förfalskade namn så gäller ju samma sak kommentarer:

Lennart, Det Progressiba USA jämförde med ett telefonsamtal:

– RRRRiiing!!

Det här brukar vara ett bra tillfälle att helt enkelt lägga på luren.

Här på bloggen har själv lagt in en text där det står att jag inte släpper in texter med personangrepp, och att man måste fylla i namn och mailadress.

Gör man inte det så – Plopp! Svårt?