Som många känner till så förekommer det en del märkligheter både bland bloggare och bland bloggarnas läsare.

Att en blogg som finner många läsare och besökare också drar på sig stalkers är säkerligen bekant för de flesta. Kollar jag t.ex. bland de bloggar som normalt brukar ligga bland de tio mest lästa på bloggtoppens politiklista så vet jag att många av dessa regelbundet drabbas av folk som härjar med dem på olika sätt. Jag tänker inte gå in på exempel men kan konstatera att kvinnor troligen är mer drabbade än män, men jag tror inte att skillnaden är så stor.

När det gäller dem som har egna bloggar så vet de flesta om vilka bloggare som troligen också har en psykiatrisk diagnos, dessa syns förstås extra tydligt. Inte heller här vill jag gå in på exempel av lätt insedda skäl. Oftast kan man se dessas skriverier som en kuriositet, något man kan le överseende inför, andra gånger så sätter de i system att skriva strunt och rena lögner om en blogg som de ser på med avundsjuka. Det är förstås den gamla jantelagen som gör sig gällande och just dessa skribenter är extra beklagansvärda.

Bloggbesökarna är delvis ett mer lätthanterligt problem. Om folk inte klarar normalt vettig samtalston kan man varna dem, och i slutändan kan man lägga in dessa i diverse spamfilter. Skriver man om politik, och som jag själv om Israel, USA, Rovdjursfrågan, Inrikespolitik, Högerregeringen och diverse avarter inom de borgerliga ungdomsförbunden så får man normalt en massa mail och kommentarer av mer eller mindre ilsken karaktär.

Oftast känns det uppfriskande när man lyckats reta upp en varghatare t.ex. Och nej, jag är inte speciellt orolig för olaga jakt på bloggare. Det har dessvärre hänt att en naziinfluerad bloggare i Malmö lade ut mitt telefonnummer och min adress på nätet vilket tvingade mig att byta telefonnummer. Dessutom var det en galning som var uppe och slet i min dörr, tyvärr hann jag inte få tag i vederbörande så att jag fick bevisa att jag kan bli tusenfalt så galen…

Men ibland får man läsa på nätet sådant som man ska ha sagt eller skrivit, men som inte stämmer. Mikael ”Alicio” N skrev vid något tillfälle att undertecknad ska ha skrivit ett inlägg på det gamla ärevördiga UseNet som jag faktiskt inte hade skrivit. Men tack vare Google så har det förstås indexerats varför nu fler kan ta del av hans fantasier. Mikael har sedan länge bett om ursäkt för sitt tilltag, och han har dessutom gjort det flera gånger så synden är förlåten.

Dagens Outfit idag 19/2 2007, stilig, eller hur?

Men det är ett exempel på hur politiska antagonister kan strula till saker och ting. Ett av de mer tragiska exemplen är en numera avsomnad blogg som drevs av en person som närmade sig slutenvården i en accelererande fart. Alla insåg att det handlade om psykisk sjukdom men Google filtrerar ju inte utifrån sådana parametrar. Det betyder att de mest befängda saker kan finnas i sökmotorernas databaser, något som förstås särskilt drabbar välbesökta bloggar.

Skräckexempel finns där psykfallen startat t.ex. ”anti-bloggar”, en blogg särskilt gjord för att racka ner på en för dem politiskt misshaglig person. Troligen är det åtalbart. Även om inte förtalsmålen ökat i omfattning p.g.a. bloggarna, som någon felaktigt påstod, så kommer vi sannolikt närma oss en situation där Internet blir lagreglerat. Det är djupt olyckligt enligt min uppfattning. Yttrande- och tryckfriheten är något vi bör vårda ömt.

Tänk ändå om alla stalkers eller stalker-wannabes kunde tänka lite på det? Och tänk om alla bloggare kunde radera alla idiotkommentarer direkt, så mycket bättre saker och ting skulle bli?

De som är värst bland bloggar är sådana som knappt har några besökare, de skaffar sidvisningar ofta gemom att klanka på andra bloggar, en märklig metod…

Andra bloggar om: Bloggosfären, Stalkers, Spammare, Netikett, Google, Psyksjuka, Förtföljelse, Lagstiftning, Politik

[tags]Bloggosfären, Stalkers, Spammare, Netikett, Google, Psyksjuka, Förtföljelse, Lagstiftning, Politik[/tags]