Ulf Karlström har skrivit detta gästblogginlägg. Ulf har tidigare publicerat inlägg här om miljö och ekonomi, om så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?”, om Borgs budget, om Södertäljerättegångarna om religion, om EU senast 17/11 och Kapitalet går till angrepp 29/11. Han är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), skriver facklitteratur och var ordförande i De Förenade FNL-Grupperna (DFFG) 1968-70, efter Sköld Peter Matthis. Han är också med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”.

”EU och dess ledare har svarat på den utdragna krisen i Euroland (17 av EU:s 27 länder) på ett ”i viss mån” oväntat sätt. I stället för att backa har man valt strategin fortsätt på den inslagna vägen, dvs ”mer av samma sak”. Det har lappats och lagats i den omfattningen att EU nu går snabbt mot en federation,
dvs där överstatligheten totalt dominerar över mellanstatligheten. Under de senaste två åren har följande skett:
* Europeiska terminen. De nationella budgeterna i samtaiga 27 EU-länder skall lämnas till EU-kommissionen för granskaning
* Europakten/Europluspakten. I mars 2011 ingick euroländerna en pakt med ökad kontroll av allt från statsbudget, till pensioner och lönenivåer. Därefter har
6 länder anslutit sig, varför den kalla europluspakten. England, Tjeckien, Ungern och Sverige står utanför.
* Den s k sexpacken omfattar ett nytt direktiv, tre nya förordningar och två ändringar av befintliga förordningar. Syftet är att revidera Stabilitets- och
tillväxtpakten från 1997. Länder som inte åtgärder sina budgetunderskott skall kunna dömas till böter.
* Krisfonderna eller brandväggarna EFSF och ESM, vilka nu uppgår till 750 miljarder euro. Syfter är att ?öka marknadens förtroende?, bl a genom nödlån till krisande stater och skjuta till kapital till krisande banker.

Artiklar om euro-krisen finns i senaste numret av Clarté (www.clarte.nu).

* Finanspakten. Euroländerna antog i mars 2012 pakten. Den är formulerad som ett mellanstatligt avtal och skall godkännas av de ingående länderna, Man valde detta sätt för att slipp inleda en ändring av Lissabonfördraget. Det senare kräver folkomröstningar i flera länger, och dessa hade man förlorat. Finanspakten skärper det mximala budgetunderskottkravet till endast 0,5 % av BNP. Länderna förbinder sig att införa detta i sin lagstiftning av konstitutionell karaktär. Pakten avser euroländerna, men icke-euroländer får ansluta sig . I början av året, kanske redan i slutet av januari 2013, kommer riksdagen att föreläggas en proposition om anslutning till pakten. Och detta har över huvud taget inte diskuterats av svenska media.

Som om denna massiva insats av regler, lagar och pakter inte skulle räcka så har kommissionen och andra aktörer kastat in vedpinnar i EU-brasan. Det har knappast varit någon hemlighet att många kommissionsmedlemmar vurmar för ett federalt EU. Emellertid brukar detta framhållas som något i framtiden mycket
långt liggande. Därför förvånade EU-kommissionens ordförande Manuel Barroso många när han i ett tal den 12 september i år verkligen inte skrädde orden: All tidigare försiktighet med formuleringar skippades. I stället förespråkade han direkt en europeisk federation.

Vid EU-toppmötet i juni 2012 fördes tanken på en bankunion fram. Och redan den 12/9 presenterade EU-kommissionen ett lagförslag om en bankunion. Det blev en
het potatis, som skyndsamt bollades runt. Så efter nattmanglingar enades de 27 stats- och regeringscheferna om en kompromiss. En banktillsynsenhet om
inledningsvis 300 personer, på sikt kanske 1000 personer, under ECB, skall övervaka Eurolands cirka 6000 banker, varav de 200 största svarar för 90 % av
omsättningen. Övervakningssystemet i form av en superfinansinspektion – skall installeras under 2013. Och under 2014 skall ECB kunna bevilja banker i kris
lån från ESM, utan att det går via de enskilda staterna. Ännu återstår frågor att lösa och både England och Sverige ? genom finansminister Anders Borg har
kritiserat förslaget – det är ofärdigt.

Oavsett hur långt detta kompromissvar i dess ännu inte slutliga form kommer att föra medför det ett överförande av beslut till ett överstatligt EU.
Därför hamnar vi i den absurda situationen att – med krisen som förevändning – försöker nu federalisterna att flytta fram sina positioner. Den första fasen i
en bankunionen är ett exempel på det.

i Andra om: banker, bankunion, Borg, EU, Nej till EU,folkomröstning, imperialism, EFTA, Politik, demokrati, Maastricht