Detta blogginlägg kommer från min gamle vän från Uppsala, Nils Nordlund. Nils och jag träffades våren 1969. I väntan på ett tyvärr inhiberat möte med Black Panthers ordförande Bobby Seale i Uppsalas aula, blev jag approacherad av en Nils yngre systrar (förlåt mig E.) som släpade hem mig. Sedan blev jag bekant med en syskonskara på 6, alla anti-imperialister och medlemmar i bl.a. Uppsala FNL-grupp, utom en som bar denna fana i Kalifornien.
Liksom Nils har jag bott i Luleå, 1953-1955, på Örnnäset.

Det är ett brev från Nils till Fredrik Wadenström, chef för SR-P1.

Brevet.
”Hej Fredrik!

Jag har lyssnat på dina program ”Var slutar friheten”, men förstår ingenting. Jag väntade hela tiden, på att du skulle ta upp det största traumat av alla: LULEÅ 40, Jag tror, att ingenting, som du tog upp i programmen ens kommer i närheten, när det gäller angrepp mot Yttrandefriheten, allra minst något av dina exempel från Ryssland, som du med paranoid envishet och pompösa, bombastiska åthävor, ständigt återkom till. Hjärntvätt?

Jag kan inte skriva, men jag gör som humlan. I det här fallet måste jag ändå försöka, ty om Yttrandefrihet bara är något man kan hyckla och skoja med på Sveriges Radio, då kan jag också flyga.Du borde ha fått massor med kritik, men folk kanske inte törs. Hur avfärdade du Kerstin Wixe, som är eller har varit verksam i Luleå?

Men ett så groteskt angrepp på Yttrandefriheten är en angelägenhet för hela Sverige, ja som ett alarmerande exempel för hela världen.

Jag är en straffimmun, pensionerad lagerarbetare, född i Luleå (!). Vi bodde på Storgatan inom hörhåll från smällen. Men jag hade inte fyllt 3 år, så jag har frågat mina föräldrar. I inledningen till den första delen nämner du att amerikanarna upplevde Charlie Hebdo med 9/11 ”som klangbotten”.
Var det ett hån och förakt mot Sverige och Svenska Folket, när du under 220 minuters programtid inte ens nämnde vår klangbotten, Luleå 40. långt närmare i tiden, än mycket annat som nämndes i programserien?

Ni tar upp Charlie Hebdo – ja det var väl själva anledningen till programserien? Men Luleå 40 är ju långt, långt mycket värre till sin karaktär. Attentatet i Paris utfördes av förvirrade personer ur trasproletariatet, uppvuxna med segregation, dålig skola och arbetslöshet, samtidigt som Frankrike utförde stridshandlingar mot deras trosfränder.

I Luleå genomfördes attentatet av Statsapparaten. Dom fem terroristerna leddes av Luleås polischef. Av dom andra fyra var tre officerare (sprängämnesexperter) från Boden och en journalist från Norrbottenskuriren. Är det av solidaritet med denna kollega, som du talar så tyst? Av dom fem dödade var tre barn. Rättegången, som följde är nog den värsta rättsröta som förekommit i Sverige. Man vägrade att döma dom för mord, utan det blev ett tack och en hyllning med ett lindrigt straff för skadegörelse – det var naturligtvis inte meningen, att dom skulle avslöjas, utan det skulle väl ha blivit någon sorts politisk skådeprocess mot någon oskyldig syndabock, typ Fritjof Enbom, Christer Pettersson eller ”Tomas Quick”.

Sverige gjorde aldrig upp räkningen med nazismen efter 2:a Världskriget, utan den fortsatte att frodas i dom övre samhällsskikten. Därför utgick det order, att till varje pris tysta ner Luleå 40, på samma sätt som tyskarna försökte sopa igen spåren efter Förintelsen och säga: ”Vi visste ingenting”. Och den ordern gäller tydligen fortfarande. Otur för dessa fiender till Yttrandefriheten är att kort efter Charlie Hebdo, så råkade 75-årsminnet av Luleå 40 inträffa.
Nordnytt i Luleå lyckades få tillstånd att göra ett litet inslag vid minnesmonumentet, där det nerbrunna tidningstryckeriet legat. En äldre person från den tiden berättade, att han pratat med en av dom deltagande officerarna, som förklarade, att han aldrig skulle ha varit med om attentatet, om han inte hade uppfattat, att det var sanktionerat från högsta ort. Samma sak gällde nog polischefen också. Det är klandervärt att förneka Förintelsen, men hur kan det då organiseras ett förnekande av Luleå 40?
Kommentar (A Romelsjö):Norrländska Socialdemokratens ledarskribent skrev om det innebrända att ”De äro icke människor i vanlig bemärkelse.” Under andra världskrigets först år internerades 600-700 anti-nazister i Storsien och 8 andra arbetsläger (Wikipedia).

Tror du inte, Fredrik, att i Ryssland eller i dom flesta civiliserade länder, så skulle historiker, författare eller journalister kasta sig över en sådan här sak. Men på Sveriges Radio finns inte ens en liten visselblåsare.

Blir det då inte ett fruktansvärt hyckleri, när man pekar finger åt andra utan att först städa framför egen dörr. Hur klarar man av att hålla på med nedtystandet av folkmordet på armenier i Turkiet och samtidigt sopa Luleå 40 under mattan. Är ditt maliciösa rapporterande av missförhållanden i Ryssland i linje med Kievs hyllning av nazistiska krigsförbrytare och landsförrädare från 2:a Världskriget? Vad hände i Fackföreningarnas Hus i Odessa? Vilka var det som sköt ihjäl folk på Maidantorget? Samma sorts folk som i Luleå 40? Är du inte mån om din trovärdighet, Fredrik?

Ditt s.k. Frihetsprogram avslutades med en fundering över vad man i framtiden kommer att förvåna sig över i vår tid. Kanske att vi så enfaldigt kan acceptera att vara övervakade? Men en sak kan vi vara helt säkra på: Man kommer inte att förstå hur vi kan göra program, som ska föreställa att vara försvar av Yttrandefriheten, samtidigt som vi tystar ner den värsta händelsen och argumentet.

Men censuren i Sveriges Radio förekommer överallt, särskilt när det gäller Sveriges krig i Afghanistan, där man böjt sig för Krigsmaktens påbud: ”Det första offret i ett krig ska vara Sanningen”.

Ett medieföretag, som behandlar sina tipsare som skit är en skam. Jag har vid upprepade tillfällen tipsat om dom studenter i Uppsala från Waziristan och Swatdalen, som har viktiga saker att berätta, särskilt han, vars familj är mycket nära bekant med Malalas familj och därför kan berätta saker, som inte alls stämmer med den amerikanska propagandan. Så fort man får titta in bakom kulisserna, så stämmer ingenting!

Om detta hade varit en engångshistoria, så hade vi kanske slarvigt kunnat avfärda den som en eftergift till Svensk Nazism, Men nu när nazismen växer sig stark som en konsekvens av USA:s islamofobiska oljekrig – 50 miljoner människor är på flykt – så känns detta omöjligt och mycket farligt.

Förlåt, Fredrik, att jag har besvärat dig, men jag kan inte dra mig undan mitt ansvar för Åsiktsfriheten.

Ha det så bra!

Mvh,

Nils Nordlund.

i Andra om:Luleå, Norrskensflamman, yttrandefrihet, Charlie-Hebdo, Sverige,mordbrand, juridik, politik, terrorism, extremism, demokrati

Flamman Counterpunch Professors blog 25/2SvD 11/1 Globalresearch 11/1 AL Lodenius 10/1 Le Figaro 10/1 Pål Steigan 11/1 New York Times – I am not Charlie Hanna Söderströms blogg Feministiskt initiativ Anna-Lena Lodenius Birger Schlaug I Birger Schlaug II Knut Lindelöfs blogg 7/1 Pål Steigans blogg 8/1 DN8/1 DN 7/1Expressen 7/1 Lenins tomb Le Figaro SvT 7/1 Joe Bidens medgivande M Chossudovsky New York Times 27/6 2013 New York Times 27/6 DN 26/6