Den 12 maj avsattes Brasiliens president Dilma Rouseff från sin post, misstänkt att som sina föregångare i decennier ha använt medel från statliga banker för att täcka budgetunderskott. Hon efterträddes av vicepresidenten Temer som visar sig vara en CIA-informatör. Bara 2 % av väljarna kan tänka sig rösta på honom enligt opinionsinstitutet Datafolha och 60 % kräver hans avgång enligt artikeln ”Kuppresidenten avslöjad som CIA-informatör” i Flamman av Dick Emanuelsson. Temer har direkt aviserat en skarp högervridning av politiken. Av de 22 – enbart manliga – ministrar som Temer tillsatt är sju föremål för brottsundersökningar för korruption – vilket Rouseff inte är.

Jag skrev 12/5 ”Det hela luktar tydligt en slags mjuk statskupp, med inblandning av CIA, fast belägg för detta saknas, (vilket ligger i sakens natur). Brasiliens president avsattes i Wall Streets och CIA:s intresse
En politisk högervridning väntas, med ökade möjligheter för utländska investeringar och kanske sänkta minimilöner. Genom detta försvagas också BRICS, den främsta konkurrenten till USA:s ekonomiska hegemoni. Brasiliens ekonomi har klart försämras. Detta beror kanske främst på sänkta oljepriser (trots en uppgång sista tiden) till följd av främst USA:s miljöförstörande olje-fracking och Saudiarabiens fortsatt höga produktion.
Detta har inte minst drabbat länder som USA är kritiska mot, som Ryssland, Venezuela och Brasilien.”
Nu rapporteras att El Salvador och Venezuela återkallat sina ambassadörer från Brasilien, och att ytterligare 6 stater i Sydamerika inte erkänner den nya regeringen. Dessa länder är Bolivia, Chile, Ecuador, El Salvador, Kuba, Nicaragua, Venezuela, Uruguay.Åtta latinamerikanska stater avvisar statskuppen mot Dilma Rouseff. Endast Argentinas högerregering har uttalat tydligt stöd för den nya regeringen.

Sydamerikanska organisationen UNASUR var en av de första att fördöma beslutet att avsätta Rousseff i 180 dagar för att genomföra riksrätten för påstådd budgetmanipulation. (Hur många finansministrar har inte gjort det?)
UNASUR är en politisk och ekonomisk gemenskap av Sydamerikas tolv självständiga stater och består av två existerande tullunioner. UNASUR är ett fördjupat politiskt samarbete i den sydamerikanska integrationsprocessen. Fördraget om bildandet av unionen undertecknades den 23 maj 2008 i Brasiliens huvudstad Brasilia vid det tredje toppmötet. Målsättningen är att unionen ska vara igång 2019.

UNASUR:s generalsekreterare Ernesto Samper insisterade att Rousseff är Brasiliens legitime president och att beslutet om riksrätt underminerar demokratin i hela regionen på ett farligt sätt.

Kan inte låta bli att erinra mig att jag i augusti 2015 publicerade artikeln Brasilien: Berättigad kritik av ny Orange revolution på gång

Historia om Brasilien.
USA – världens främste diktaturkramare – stödde militärkuppen 1964 mot presidenten Goulart. Diktaturen upphörde 1985 tack vare motståndskamp från arbetare, bönder och studenter – bl.a. dessa Dilma Rouseff. Hon satt i fängelse i 3 år och torterades. Edward Snowden avslöjade 2013 att USA:s underrättelsetjänst spionerade bl.a. på Rouseff och det stora statliga oljebolaget Petrobas, som nyligen funnit några av världens största oljereserver. USA:s ambassadör i Brasilien Liliana Ayalde sedan 2013 var tidigare chef i civila CIA-organisationen och ambassadör i Paraguay som år 2012 utsattes för en ”mjuk statskupp”. Men sådant accepteras av våra odemokratiska politiker valda i ”demokratiska” val.

Om CIA.
Av ”The way of the knife – the CIA a secret army” av Mark Mazzetti, journalist vid New York Times, som förärats det prestigefyllda Pulitzerpriset har CIA varit inblandat i många statskupper och försök till sådana, även mot demokratiskt valda regeringar, inte minst i Latinamerika.
Förre tjänstemannen i USA:s utrikesdepartement William C Blum har skrivit faktarika böcker som är grundläggande för den som vill skaffa kunskap om USA:s utrikespolitik. De är ”CIA & USA:s verkliga utrikespolitik.” Epsilon förlag, 1998 och ”Rogue State. A Guide to the World’s Only Superpower”. Zed Books, 2006.

Han har skrivit om ”Alla tiders visselblåsare” – Philip Agee som publicerade den mest häpnadsväckande och viktiga informationenen om USA:s utrikespolitik som någon amerikansk statlig visselblåsare någonsin har avslöjat.

Philip Agee tillbringade 12 år (1957-1969) som CIA-handläggare. Hans första bok ”Inside the Company: CIA Diary”, publicerad 1974 var ett banbrytande arbete om CIA:s metoder och dess förödande konsekvenser. Den publicerades på c:a 30 språk och blev en storsäljare i många länder. Där fanns ett 23-sida appendix med namnen på hundratals hemliga agenter och organisationer. Agees mål med att namnge alla dessa individer var att göra det så svårt som möjligt för CIA att fortsätta sitt smutsiga arbete. I motsats till Agee har Wikileaks ej publicerat namnen på hundratals informanter från de nästan 400 000 handlingar om Irak-kriget som släpptes.

På CIA:s lönelista fanns tidigare och dåvarande presidenter i Mexiko, Colombia, Uruguay och Costa Rica, ”vår arbetsminister”, ”vår vice-president”, ”min polis”, journalister, arbetskraft ledare, studentledare, diplomater och många andra. Om CIA ville sprida antikommunistisk propaganda, orsaka splittring inom vänstern, eller få kommunistisk ambassadpersonal utvisad, behöver den bara förbereda några bluff-dokument, presentera dem till lämpliga ministrar och journalister, och – vips! – Omedelbar skandal.

En vanlig taktik hos CIA är att skriva vinklade ledarartiklar och falska nyhetsartiklar som medvetet publicerades av latinamerikanska medier utan angivande av CIA:s författarskap eller att CIA betalat. Propagandavärdet av en sådan ”nyhets”-artikeln kan multipliceras med att den plockades upp och spreds av andra CIA-stationer i Latinamerika och ibland också i USA. Enligt Carl Bernstein 1977 hade mer än 400 journalister i USA under de gångna 25 åren utfört uppdrag åt CIA.

För att bekämpa arbetarklassen hade man en annan taktik. Massor av arbetarorganisationerna, ibland knappt mer än namn på brevpapper, skapades, ändrades, kombinerades, avvecklades, och nya skapades igen, i nästan frenetiska försök för att konkurrera ut befintliga vänster-orienterade fackföreningar.

År 1975 var dessa avslöjanden nya och chockerande – nu verkar de bortglömda om tar del av läser dominerande artiklar i domnerande massmedia av olika slag.

Agees avslöjanden är ”en autentisk redogörelse för hur en vanlig amerikansk eller brittisk” handläggare arbetar, allt presenterat med dödlig precision”, skrev Miles Copeland, en före detta CIA-stationschef och ivrig fiende till Agee.

I Globalresearch 17 december diskuterar Anthony Freda CIA i artikeln ”Don’t be fooled by mainstream media. Journalists, ”independent” experts and the CIA.” Han berättar bland annat om Blums artikel om Agee och tillägger att ”flera journalister är dessutom medlemmar i den i USA:s statsförvaltning mycket inflytelserika utrikespolitiska tankesmedjan Council on Foreign Relations (CFR), som har bland sina medlemsföretag har:

1. Stora finansiella institutioner som:Bank of America, Merrill Lynch, Citigroup, Goldman Sachs, JPMorgan Chase & Co och Nasdaq OMX Group
2. De stora bolagen i Big Oil:BP, Chevron, ConocoPhillips, Exxon Mobil, Shell Oil Company och Total.
3. De största försvars-och säkerhetsföretagen som till stor del lever på försäljning till militären (siffror från SIPRI) och statliga subventioner bl.a:
DynCorp International (70 % av intäkterna från militära försäljning under 2011), Lockheed Martin Corporation (78 %), Northrop Grumman (81 %), Raytheon ( 90 %) och Booz Allen Hamilton Inc. (99 %).

Udo Ulfkottes ”Gekaufte Journalisten” analyserar tyska media och tyska journalister men vid läsningen känns det mesta igen och liknar svenska journalisters arbetssätt. Särskilt deras bindning till Washingtons arbetande propaganda. Och förtigandet av mörka händelser i omvärlden.Köpta journalister

Inget talar för den ovan nämnda basala informationen om CIA är känd eller beaktas av dominerande svenska massmedia – sök blogginlägg på sökordet ”massmedia” på bloggsidan och läs! CIA:s verksamhet behandlas också i boken ”USA som världspolis” – se åter bloggsidan.

i Andra om: korruption, Rousseff,statskupp, protester, Brasilien, korruption, BRICS, Politik, riksrätt, orättvisor kapitalism

CounterpunchDemocracy Now Globalresearch