Under rubriken ”Risken för klimatkatastrof större än de flesta tror” skriver Margot Wallström, den kände klimatforskaren Johan Rockström och den kände investeraren Laszlo Szombatfalvy att ”En ny Sifoundersökning visar att fyra av fem svenskar ser klimatförändringarna som ett allvarligt hot mot mänskligheten. Politikerna måste ta den här starka oron på ett betydligt större allvar än hittills.” ”Mänskligheten har aldrig förr löpt så stora risker som den gör i dag. En av de största riskerna är förknippad med klimatförändringen. Denna risk har uppkommit genom en exempellös befolkningstillväxt och en fossilbaserad och resurskrävande livsstil i allt fler länder. Mänskligheten har för första gången i sin historia blivit kapabel att allvarligt skada jordens ekosystem, som vi alla är beroende av.”

De menar vidare att det är ”oacceptabelt att såväl forskarrapporter som massmedierna oftast fokuserar på den mest sannolika utvecklingen. Ett exempel är den förra (2007) utvärderingsrapporten från FN:s vetenskapliga klimatpanel (IPCC) där massmedia inte rapporterade att sannolikheten var cirka 7,1 procent för en uppvärmning med 4 grader och 1,8 procent för en uppvärmning med 6 grader eller mer. I bägge fallen skulle detta, enligt en ovanligt enig forskarkår, betyda världskatastrofer av olika dignitet. Den viktiga frågan är om vi är beredda att acceptera dessa risker.”

De är bra att det fäster uppmärksamhet på detta, men de har inga förslag till åtgärder. Det har jag – se längre ned- än mer än tidigare efter att igår ha läst artikeln ”The fossil fuels war” av John Bellamy Foster i septembernumret av oumbärliga Monthly Revew (http://monthlyreview.org). Och risken har med all sannolikhet ökat sedan IPCC-rapporten 2007 och Stern-rapporten 2006.

Den inflytelserika Stern-rapporten hävdar att det finns betydande risk för en temperaturhöjning med 5 grader Celsius inom några decennier, vilket får ökat stöd av den nya rapporten från USA. En temperaturökning med 4 grader kommer att hota vattenförsörjningen för hälften av jordens befolkning, utrota hälften av dagens växt- och djurarter och sätta tättbefolkade kustområden under vattnet, samt innebära stor minskning av BNP.

Vid en temperaturökning med 2 grader försvinner glaciärerna i stor utsträckning, stora delar av världshaven blir döda zoner, varjämte risken ökar för att uppvärmningen blir självförstärkande. Detta och mycket mer har sedan många år väl beskrivits av ledande forskare i jämförelsevis mycket stor enighet. Bra, nya överenskommelser är nödvändiga, ej omöjliga, men Rio-avtalet, Kyotoprotokollet, Köpenhamnsmötet och mötena i Cancun och Durban inger ingen optimism.
Är oljesand räddningen?
Michael Winiarski i Dagens Nyheter skrev 6/12 2012 i DN under rubriken ”Här banar USA väg för ny oljeboom” att ”Snart blir USA åter världens största oljeproducent och självförsörjande på fossila bränslen.” Han skriver vidare att ”En följd av denna gas- och oljeboom är att priserna sjunker så mycket att förnybara energikällor tappar i konkurrenskraft och att maktbalansen i världen förskjuts så att Mellanösterns oljestater och Rysslands makt minskar”. En ny teknik ska göra det möjligt att att utnyttja den nordamerikanska landmassans väldig reserver av olja och gas i skifferlager. Genom ”fracking” pumpas vatten och kemikalier ner i skifferlagren som sprängs sönder. Den andra enerikällan är oljesanden i Kanada som enligt planer ska transporteras genom ledningar till USA:s sydkust.

Enligt en aktuell rapport (Dagens Industri 23/5) menar den tongivande IMF-ekonomen Michael Kumhof att det kommer vara en bestående förändring.”Anledningen till det är att den mängden olja som de tror sig ha upptäckt i USA, med skifferoljan, är ungefär 30 miljarder fat olja. Det är ungefär vad som konsumeras i hela världen på ett år. Det är allt.” Han tror att skifferoljan kan hjälpa världsmarknaden i ett kortsiktigt perspektiv.

Han nämner att oljeproduktionen minskar med 4,5 procent per år. Det innebär att var tredje år försvinner hela Saudiarabiens oljeproduktion. IMF:s mest sannolika bedömning tyder på att tillväxten i oljeutvinningen kommer att sjunka till plus 0,6 procentenheter till 2013. Samtidigt som världens oljeresurser vacklar är det fler länder som vill ta del av oljetillgångarna.
”För att ens kunna uppnå den positiva tillväxten under nästa årtionde skulle det vara nödvändigt med en prisökning på 80 procent”.
”Om vi har väldigt höga oljepriser, hur kommer världen att fungera då?”. Ett av mardrömsscenarierna hos IMF går ut på att tillgången på olja skulle minska med 2 procent varje år från och med nu. ”Då skulle oljepriserna öka med 400 procent under nästa decennium. Helt galna siffror.” Vem tror inte att detta kommer att öka den militära kampen om kontrollen över oljan och jordens resurser, med nuvarande odemokratiska och orättvisa ekonomiska system? Varför har USA börjat och stött krig och splitting i Mellanöstern med ökad kraft?

I artikeln i Monthly Review (MR) beskrivs nackdelarna och de väldiga, ökande miljöförstöringen med denna oljeskiffer väl, samt det ökade motståndet mot detta. Miljörrörelsen är splittrad. Huvuddelen tror – eller försöker inbilla sig och andra vill jag mena – att det går att förena nödvändiga åtgärder mot miljöförsrörelsen med kapitalism. I själva verket visar väl de senaste 20 årens politiska miljöhistoria, alltsedan Rio-avtalet 1991 som sågs som ett misslyckande, det ena fortsatta misslyckandet efter det andra. Det finns hos vissa en tro på att teknisk utveckling och alternativa energikällor ska kunna lösa problemen. Det handlar om sol- och vindenergi, energisbålare bilar och andra kommunikationsmedel. I denna liksom i andra artiklar påvisas att detta är synnerligen osannolikt. Att övergå till andra energikällor är mycket resurskrävande. Den välkända allmänt radikala Naomi Klein verkar tyvärr vara inne litet för mycket på denna linje i ett tal 4/9. Jag har inte utrymme att just i detta blogginlägg försöka utreda detta. MR påtalar att den pågående uppvärmningen till följd av främst ökad human koldioxidutsläppningen bara är en del av större miljöproblem -se nedan.

Obama talar ibland om vikten av insatser mot klimatförsämringen. I praktiken är det tomt prat, trots visst intresse för t.ex. teknisk utveckling vid besöket i Stockholm nyligen. Det är Obama som tydligt bidrog till att det stora klimatmötet i Köpenhamn och tillåter detta med oljesand. Inte heller svenska Miljöpartiet för en tillräckligt bra miljöpolitik, vilket jag ingående har analyserat i tidigare blogginlägg. Så länge man ställer upp på kapitalismen som ekonomiskt system är det inte hållbart.

Kapitalismen är största hindret?
Liksom Miljöpartiet är IMF-ekonomer och andra blinda för möjligheten att världens ekonomi skulle kunna fungera på ett annat, ur miljöaspekter och rättviseaspekter, betydligt bättre sätt. Tror de att mänskligheten inte kan åstadkomma något annat?
Många med mig menar att kapitalismen är huvudorsaken till klimatkrisen. Kapitalismen baseras främst på privata företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett strävar efter allt större vinster hela tiden. Det är ett mycket odemokratiskt system, där allt större del av jordens resurser och naturtillgångar kontrollers av allt färre på grund av fortgående koncentration, enligt officiell statistik. Besluten fattas i slutna grupper utan demokratisk insyn. Det handlar om konkurrens i stället för samarbete. Det handlar om att med reklam etc försköna sina produkter och försöka skapa alltför ofta tämligen artificiella behov av dessa. I kapitalismen är det en fördel att avstå från kostnader för att förbättra miljön och motverka klimatförsämringar. Och politikerna främsta uppgift är att förvalta samhället åt den dominerande klassen (kapitalisterna). Man måste idag koppla krisen då det gäller miljö och klimat med kapitalismen och krisen i kapitalismen. Det gör inte Miljöpartiets ledning som snarast framstår som ett hinder för en bra miljöpolitik. Och inte Centerpartiets? Oklart om V tillräckligt ser kopplingen mellan miljön och nödvändigheten av ett helt annat ekonomiskt system.

Det finns några bra böcker i miljöfrågan. En bra bok är Pål Steigans ”En gång skall jorden bliva vår” just för att den kopplar den mycket allvarliga miljökrisen till den mycket allvarliga ekonomiska krisen. Låt mig återge utdrag av ett föredrag av På Steigan:

Sju punkter om situasjonenVi er inne i den verste krisa i kapitalismens historie. Denne krisa har allerede vart i fem år og den har ødelagt masse produktivkrefter, men sjøl det er ikke nok. Det må ødelegges mye mer for å få profittraten så høy at kapitalen vil investere.
Denne krisa kommer samtidig med, henger sammen med og blir forsterket av en serie økologiske kriser som
1. Klimakrisa, global oppvarming
2. Energikrisa, peak oil
3. Matvarekrisa, ødeleggelse og utarming av matjord, tørke og flom som ødelegger kornkamre
4. Vannkrisa
5. Utryddelse av artene i geologisk dimensjon, raskere enn noen gang på femti millioner år
6. Forsuring av verdenshavene, ødeleggelsen av verdens fiskerier
7. Krisa kan komme til å utløse sammenbrudd i en lang rekke stater, også i Europa. Krisa kan få karakter av en «cascading collapse» der den ene krisa utløser og forsterker den neste.

Kapitalismen har vokst eksponentielt og må vokse for å overleve. Nå har den nådd sine grenser for vekst og reagerer ved å bli destruktiv og ødelegge det grunnlaget den bygger på.
Kapitalistene klarer ikke å finne profittabel plassering av kapitalen og har forsøkt å løse det dels gjennom å rasere den industrielle basen i vesten og flytte produksjonen til lavkostland, særlig Kina.

Skal kapitalismen få en ny gullalder som den på femti- og sekstitallet må det ødelegges minst like mye kapital og mennesker som under annen verdenskrig, sannsynligvis mye mer. Dette er ikke mulig uten en vanvittig ødeleggelse av produktivkrefter. Dessuten virker det som kapitalismen har nådd sine grenser for vekst.
Krisa i kapitalismen er derfor den viktigste drivkrafta for krig i dag.
Miljøkrisene gjør at kampen om stadig knappere ressurser vil bli stadig hardere og vil utløse stadig flere kriger, enten lokalt, regionalt eller globalt.

Det första alternativet står inte i motsättning till det senare. Och i båda fallen fodras att en stor del av befolkningen omfattar dessa idéer, och en stark massrörelse.

Någon som tror att Steigans bedömning är fel?
FN gör i den viktiga rapporten ”Human Development 2013” bedömningen att utan samordnade globala insatser mot klimat- och miljöförstöringen kommer antalet extremt fattiga i världen öka till 3 biljoner år 2050 från 1,2 miljoner nu (enligt Världsbanken rapport).
]

i Andra om: värme, klimat,miljö, mat, svält, Krig, kapitalism, Politik, bensin, svält, massdöd, massmediaVänsterpartiet socialism Karl Marxenergi
Miljöpartiet, socialism, kapitalism, bloggar, samarbete,

DN Debatt 22/9 Naomi Kleins tal 4/9 Anna-Karin Hatt Åsa Romson DN Debatt 24/5 Dagens Industri 24/5 Kildén & Åsman 22/5 Annarkia Hans Nilssons blogg
Gail Tverberg Economy Watch Om fusionsenergin http://www.dn.se/nyheter/1-grad-varmare-grekerna-bavar-for-en-annu-torrare-varld?rm=print DN 4 grader varmare DN 9/12 att rädda världen Huddingeperspektiv Kommunisternas blogg DN 9/12 Per Ankersjö DN 9/12 Anders Svensson 9/12, Röda Malmö 9/12, AB 9/12,SvD 9/12, Bilderblogg 9/12DN 9/12 Röda Malmö, DN Debatt 27/11, Supermiljöbloggen 27/11, För ett Alliansfritt Sverige Waldemar Ingdahls blogg, Jonas Sjöstedt och Jens Holm i SvD Brännpunkt 26/11 ,DN 26/11, Supermiljöbloggen,Anders Svenssons blogg,Åsa Westlund, Röda Malmö, Pepprat, DN 19/11, SvD,SvT,Aftonbladet, BBC, Opinionsundersökning i USA 2011, , Sveriges Radio, DN 20/8 2012, SvD 20/8 2012, Pål Steigans blogg Aftonbladet Ingrid Eckermans blogg Miljömagasinet Ulf Karlströms blogginlägg Åke Kilanders recension av Klares bok i @politiken.se
DN Debatt 24/9
Sveriges Radio 24/9 SvD ledaren 25/9 Aftonbladet Expressen DN Birger Schlaug Miljöpartiet SvT FIB-Kulturfront