I vilket fall som helst så publicerar han idag en längre krönika i Aftonbladet som till viss del förklarar de underligheter som uppdagats i samband med Tore Ferdinand Petterssons självmord i skogen i Knivsta.

För det ser i alla fall ut som om det var ett självmord. Aschberg skriver: ”Spegeln var hans egen idé. Med den framför sig skulle han kunna se att pistolen var vinklad korrekt. Annars skulle det finnas en risk att han bara blev skadad och fick leva vidare med ett handikapp. Så sa han till en vän bara dagar innan han sköt sig. Han sa också att han inte kunde leva med skammen längre.”

Det är ju möjligt att Pettersson hade en mycket dålig finmotorik så att han verkligen behövde en spegel för att rikta en revolver mot huvudet. Personligen har jag aldrig funderat över saken, men jag är övertygad om att jag utan vidare skulle klara uppgiften utan spegel. Och var ”skam” något som bekymrade Pettersson?

Har Petterson verkligen sagt så som Aschberg hävdar? Ja i så fall så passar det ju bra att polisen hittar en spegel på platsen. Nej, jag insinuerar inte att Pettersson kan ha blivit mördad. Jag har ingen som helst aning om vad som försiggick omedelbart före hans död. Och kommer aldrig att få veta det heller. Men visst väcks min nyfikenhet. Och det fanns gott om folk som hade motiv så det både räcker och blir över..

Aschberg skriver vidare: ”Han sa att han under mer än ett år varit utpressad av ett känt motorcykelgäng, och av några andra kriminella, bland dem den så kallade ”Gudfadern”

Nu börjar det bli lite extra spännande. För ”Gudfadern” har jag personligen träffat ett stort antal gånger. Jovialisk man, charmig och med en mycket vacker och tillika ung hustru. Mercedes 500 och ständigt 4-5 mobiltelefoner påslagna.

Uppgiften låter hyfsat rimlig. Operationen misslyckades dock. Men är fortsättningen längre ner lika rimlig?

”Vad var det Pettersson berättade? Det kommer jag aldrig att säga, eftersom det skulle strida mot meddelarskyddet i grundlagen. (Jag har utrett saken med en av Sveriges bästa tryckfrihets-jurister).”

Meddelarskyddet är till för att skydda journalistens sagesman. Nu är sagesmannen död, kanske p.g.a. egen handaverkan. Oavsett hur det nu är med det så är han död. Påtagligt avliden. Sålunda finns det ingen meddelare kvar att skydda så Aschberg skulle utan vidare kunna ta bladet från munnen.

Men det gör han inte.

Aschberg: ”- Och, jo, det är ganska omanligt att bli dragen vid näsan. Jag vet.”

Jag vet inte om det är omanligt eller inte. Men jag inser att hundkyrkogården i högsta grad fortfarande är just en hundkyrkogård. Igår skrev jag och berättade vad en Stasispion sagt om desinformation. Idag får jag läsa samma ord i Aftonbladet, skrivna av Aschberg: ”Han var en briljant bedragare som visste att effektiv desinformation måste innehålla en del sanning.”

Personligen lutar jag starkt åt att krönikan i Aftonbladet är just desinformation.

Den innehåller en del sanning och resten är rökridåer.

Läs Aschbergs kolumn i Aftonbladet!