Årets svensk – Hans Rosling – förskönar verkligheten?



Hans Rosling, kollega på institutionen för folkhälsovetenskap på Karolinska Institutet har utsetts till ”Årets Svensk”. Jag lärde känna honom som yngre medicinare i Uppsala 1968. Vi gick båda med i demonstrationståg för stöd åt Vietnams folk och mot USA-imperialismen, men grälade hur man bäst skulle få till en bättre värld. Hans var socialdemokrat och jag stor längre till vänster. Han har föredömligt nog arbetat som läkare i Mozambique för 30 år sedan.

Det är med tvekan jag riktar kritik mot honom, en person som jag lärt mig att gilla på flera sätt. Dock har jag redan gjort det i en artikel i Folket i Bild-Kulturfront (FIB) nr 6-7, 2012. Där diskuterar jag biståndsfrågor som inte får plats i detta inlägg. Artikeln baseras på ett blogginlägg jag skrev i början av januari efter en artikel av Hans i DN. Det tidigare blogginlägget och artikeln har jag förstås sänt till Hans för kommentar. Han har också förstås erbjudits svar i FIB, vilket ej kommit än. Under senare år har vi haft diskussioner och utbyte via mail.
Hans Rosling KI images

I våras blev Hans också utsedd av den amerikanska tidskriften Time till en av de 100 mäktigaste opinionsbildarna i världen, tillsammans med Daniel Ek från Spotify.
Hans presentationer finns främst tillgängliga som muntliga presentationer i TV och Youtube ((http://www.ted.com/talks/hans_rosling_shows_the_best_stats_you_ve_ever_seen.html), mycket litet finns i skriftlig form. Man kan på Youtube se honom i samtal med t.ex. Bill Gates och Jeffrey Sachs, känd från Naomi Kleins ”Chockdoktrinen” som tidigare ”chockekonom”. Han har framträtt för prinsessan Viktoria, för Bilderberggruppen och hyllats av Al Gore.

Hans framställning baseras främst på officiell lättillgänglig statistik. Hans Rosling beskriver säkert korrekt framsteg som skett i världen, och menar att alla människor bör få del av framstegen. Icke desto mindre är hans världsbild en skönmålning, främst då han bortser från annan viktig lätt tillgänglig information, och inte diskuterar en del avgörande frågor.

Enligt Rosling har världen förbättrats kraftigt efter en mycket positiv utveckling under senare decennier, trots variationer, fast problem finns med alltför stora ekonomiska skillnader och klimathot. I hans värld saknas sådant som imperialism, utsugning, krig och diskussion av ekonomiska system och av internationella organisationer som Världsbanken och IMF (se FIB-Kulturfront nr 8 2011).

I en av få skriftliga presentationer skrev han i en kolumn i DN 5 januari ”Lösningen är att sluta tala om i-länder och u-länder. Hälften av världens befolkning bor nu i medelinkomstländer med mellan 1.000 och 10.000 dollar växelkurs per person i BNP.” Detta må stämma, men han skriver också korrekt om ”den absoluta fattigdomen bland de fattigaste 2 miljarderna av våra medmänniskor” -vilket verkligen visar att det är rimligt att tala om u-länder.

I ”World Development Report 2010” från Världsbanken, presenteras (sid. 375) en indelning i 43 låginkomstländer med BNP per invånare och år på motsvarande 975 US dollar eller mindre, 99 mellaninkomstländer på 976-11 905 USD och 67 höginkomstländer på 11 906 US dollar eller mer. Det finns alltså väldigt stora skillnader i BNP och levnadsnivå mellan olika länder, som man inte trollar bort genom att låta bli att tala om i-länder och u-länder.
Why are we still poor

Minskar verkligen fattigdomen?
I själva verket har de ekonomiska skillnaderna mellan rika och fattiga ökat i världen, trots en minskad andel absolut fattiga. Den ekonomiska krisen i världen bidrar till att ytterligare försvåra läget inte bara för stora delar av befolkningen i USA och Europa. Att beräkna fattigdom är svårt och olika mått finns.

Enligt Världsbankens senaste uppgifter våren 2012 är c:a 1 300 miljoner, 22 % av världens invånare extremt fattiga, (de lever på mindre ån 1,25 US Dollar/dag) och 2 400 miljoner (42 %) fattiga (de lever på mindre än 2 US Dollar/dag). Enligt det nya av FN använda Multidimensional Poverty Index (MPI), som baseras på ett sammanvägt mått av 6 indikatorer, är 2 000 miljoner (31%) i världen akut fattiga, dvs. 50 % flera än i Världsbankens mått på extremt fattiga, som enbart baseras på inkomst. Andelen fattiga i världen har minskat sedan 1981, vilket främst beror på minskad fattigdom i Kina. Att flesta fattiga enligt MPI lever i medelinkomstländer, visar på bräckligheten i Världsbankens indelning av länder i dessa tre grupper

Indien – en framgångssaga?
I Indien, ofta framställd som en nyliberal framgångssaga, är 42 % av invånarna (knappt 500 miljoner) extremt fattiga och utgör 38 % av alla extremt fattiga på jorden, medan 845 miljoner är fattiga enligt Världsbankens mått. Enligt en MPI-rapport bor fler fattiga i 8 delstater i Indien än i de 28 fattigaste länderna i Afrika. Enligt en annan rapport har andelen som lever under svältgränsen ökat med på landsbygden mellan 1993-94 och 2009-2010. (.http://www.thehindu.com/opinion/columns/Chandrasekhar/article2910006.ece).

Samtidigt har antalet miljardärer och mångmiljonärer ökat kraftigt i Indien. De 8 200 rikaste (0,006 %) av landets invånare äger 70 % av landets tillgångar. Indien är ett av flera länder där en (kraftig) ökning av BNP går hand i hand med oförändrad eller ökad fattigdom (andelen svältande på landsbygden). Sverige och USA är andra exempel, med andra fattigdomsmått, allt enligt officiell statistik. Kan det rentav vara något fel på den ekonomiska politiken? Sådana frågor behandlar inte Hans Rosling.

Mycket mer kan uppnås!
Thomas Pogge, professor vid Yale universitet i USA uppger att omkring 18 miljoner dödsfall per år är relaterade till fattigdom, med stöd av FN-data (UNICEF 2005: inside front cover). Enligt hans uppgifter behövdes år 2006 330 miljarder US dollar för att höja alla de då 2 735 miljoner människorna som levde under Världsbankens fattigdomsgräns 2 US dollar/dag till över denna nivå. Det var mindre än 1 % av BNP i de rika länderna år 2005 (World Bank. World Development Report 2007. New York: Oxford University Press).

Och enligt affärstidningen Forbes, mars 2008 fanns 1 125 dollarmiljardärer i världen år 2007, med samlade tillgångar på 4,4 biljoner US Dollar (”svenska biljoner”). Det skulle kosta totalt 800 miljarder USD under tio år – 20 % av miljardärernas tillgångar att förse hela jordens befolkning med basal hälso- och sjukvård, dricksvatten, sanitet och basal utbildning.

Kanske är dagens kapitalism ändå inte det optimala ekonomiska systemet?
Och i sin kolumn i DN 5/1 skriver Hans Rosling inget om klimatfrågan. Inget nämns om USA:s kraftiga rustning, om de folkrättsvidriga och brutala krigen i bl.a. Irak och Afghanistan, med tortyr och användning av uranvapen. Det förefaller lämpligt att Hans Rosling överväger att nyansera sin bild och tar med annan central information om läget i världen framöver.


intressant.se, , , , , , , , , , , , , ,

DN 5.1 2012 Hans Rosling, Foto-Lasse Regeringen om utvecklingspolitik, DN 18/12SvD 19/12 om Hans Rosling, SvD om utvärdering av bistånd Hans Rosling i Agenda 26/11, Hans Rosling – årets hedersupplänning Forum Syd SVT 15-17.1 2012 Hans Rosling, Indiensolidaritet, svd, dn, Sveriges radio 30 december, Dagens Industri 30 december

  9 comments for “Årets svensk – Hans Rosling – förskönar verkligheten?

  1. 20 december, 2012 at 11:22

    Mycket intressant bloggpost. Tack för den.
    Vad jorden behöver är mer ekonomisk fördelning, fler måste få tillgångar till de framsteg som görs inom alla områden.

    • Peter Lamming
      22 december, 2012 at 13:55

      Men håll med om att han är rolig och jag tror att han har fått många fler att intressera sig frågorna som vi är många redan som engagerar oss i. Det här är ett slags social ingenjörskonst, som är konstruktiv. Och att han skojar med att professorerna på KI är lika kunniga som chimpanserna – får väl ses som ett beröm till de senare :-)

      • 22 december, 2012 at 22:36

        Ja, han är en lysande pedagog, Problemet är att den bild han förmedlar är delvis oriktig – vilket bidrar till hand popularitet hos etablissemanget

  2. 20 december, 2012 at 12:11

    Nej, Årets svensk, utsedd av tidningen Fokus, blev Jonas Gardell. Hans Rosling har utsetts till ”Årets svensk i utlandet” av Föreningen svenskar i utlandet. Förra året fick Peter Wallenberg denna utmärkelse och året innan en golfspelare. Detta kanske säger något om föreningen och dess syn på världen. Hans Rosling har inte anledning att känna sig så där väldigt hedrad av utmärkelsen. Jag gillar en del av det Rosling säger, men han har blivit en bekväm person att hänvisa till för dem i världen som lever gott på andras bekostnad.

  3. 20 december, 2012 at 14:24

    Tack för information/korrigering. Utmärkelsen i Time är väl ”finare”. Din iakttagelse i sista meningen tror jag stämmer väl.

  4. 20 december, 2012 at 15:04

    Tyvärr hade även jag lite fel i föregående kommentar. Vid närmare undersökning visar det sig att utlandssvenskarnas förening har bytt namn till Föreningen Svenskar i Världen, SVIV, och att den utmärkelse de delar ut följaktligen heter Årets Svensk i Världen, vilket inom föreningen förkortas till Årets Svensk. Vilket gör det lätt att blanda ihop den med den gamla titeln Årets Svensk, vilken som bekant tilldelades Refaat el Sayed året innan hans företag kraschade och hans akademiska examen avslöjades som bluff. Andra Årets Svenskar som det inte gick så bra för var Hans Holmér, Ebbe Carlsson och Ludmila Engquist. Efter att det under några år inte utsetts någon årlig svensk tog tidningen Fokus upp traditionen. Med tanke på tidigare mottagare av utmärkelserna Årets Svensk resp. Årets Svensk i Världen har jag svårt att förstå att någon över huvud taget accepterar en utnämning. Kontaktar man inte mottagarna i förväg?

  5. 20 december, 2012 at 18:36

    Tack igen för din information!

  6. 20 december, 2012 at 20:48

    Hans Rosling brukar hålla sig till framstegen inom hälsoområdet där han är expert. Men visst, han har gjort andra uttalanden också.
    Varför man inte längre ska tala om i-länder och u-länder på det slentrianmässiga sätt som vi brukar göra, hänger ihop med just de ökade inkomstklyftorna. Det blir fel att kalla t ex Indien för u-land, samtidigt som det största antalet fattiga finns i Asien. Den största andelen fattiga finns däremot i Afrika.
    Men i flera afrikanska länder sker just nu den snabbaste tillväxten i världen. Vilket inte är så konstigt, med tanke på nivån de startar på. Men dessvärre hamnar det mesta av denna tillväxt hos makthavare och besuttna. BNP-måttet är helt värdelöst som mätare av välstånd. I västvärlden mäter det bl a de växande sopbergen som en positiv tillgång.
    Däremot har en faktisk förbättring skett bl a på hälsoområdet i flera av de s k kallade u-länderna. De största hoten mot en positiv utveckling är krig och det systematiska förtrycket av kvinnor i många länder.

Comments are closed.