Arbetarklassen – en ”osynlig” förlorare i USA. Lever 50-100 miljoner i USA i fattigdom?


Ja, det menar socialisterna och professorerna Fred Magdoff och John Bellamy Foster på frågan i rubriken i en artikel på Globalresearch 3/4 med titeln ”Worse than the great depression: Mass Unemployment, 100 million American Live in Poverty”. De har skrivit många insiktsfulla artiklar och även böcker om de ekonomiska situationen i USA, och om klimat- & miljöhoten för mänskligheten. Är de helt ute och cyklar denna gång? Låt mig kort referera artikeln.

Bakgrund.
-Under den ekonomiska boomen under åren fram till 2008 fick (=tog) den rikaste 1 % av invånarna i USA 65 % av ökningen av nationalinkomsten. Under den (begränsade) återhämtningen av ekonomin fram till 2010 tog denna 1% 93% av ökningen av nationalekonomin!
-Under de senaste 3 decennierna ökade reallönen med 15 % för de 90% i botten, med 150 % (10 gånger mer i relativa termer, och mycket mer i dollar) för den rikaste 1 % och 300 % för den rikast 0,1 %. Enligt en annan källa var den genomsnittliga reallönen i USA 1974 c:a 10 % högre än nu (Economic Report of the US President).
-Inkomsten efter skatt för den rikaste 1 % var år 2007 1,3 miljoner dollar för den rikaste 1 %, 73 gånger mer än för de fattigaste 20 %.
-2008 fick 32 miljoner personer i USA matkuponger, år 2012 var det 48 miljoner, en ökning med 50 %.-Mer än en miljon skolbarn är hemlösa, efter en ökning med 57 % sedan 2006-2007
-37 % av familjer där den äldste är under 30 år är fattiga.
-Medianinkomsten har fallit 4 år i rad och var högre för 40 år sedan, enligt Economic Report from the President
-Hypotesen om att även fattigare får del av ökat välstånd (”trickle down”) med ökning av BNP stämmer inte med fakta.
————————————————————————————————————-

I sin artikel vaskar Magdoff & Foster fram uppgifter om just arbetarklassens situation. Massmedia och många som tillhör massmedia tror att de tillhör en slags medelklass, då de har det bättre än de många riktigt fattiga. Inledningsvis nämner de att arbetslösheten officielt är 7,9 % men 14,4 % om man medtar de som arbetar deltid men vill arbeta full tid eller ha slutat söka. Det blir 22 miljoner, medan 113 miljoner är anställda i den privata sektorn, av vilka färre än 100 miljoner arbetar full tid då andelen deltidsjubb ökat.
Arbetarklassens ställnings har försvagats, inte minst genom försvagningen av fackföreningsrörelsen som inleddes av president Reagan för drygt 30 år sedan. År 1981 kunde dennes ställningstagande möjliggöra att strejkande organiserade trafikkontrollanter avskedades och ersattes. Endast drygt 11 % i arbetsstyrkan är anslutna till en fackförening, den lägsta siffran efter 1945, fastän fackanslutna har bättre ersättning om man inkluderar försäkring, sjukvård etc. Andelen deltidsjobb har ökat till omkring 20 % av alla jobb. Många har inte ett stadigt arbetsschema, vilket gör det svårare att ha två deltidsjob. I USA skriver man sällan om arbetarklassen, utan begreppet ”medelklass” används ganska allmänt. Innefattar vanligen heltidsanställda arbetare.

Under den ekonomiska krisen försvann 11 miljoner heltidsjobb. Medianlönen har minskat med mer än 10 % i USA mellan år 2000 och år 2011. Magdoff & Foster kan visa att reallönen minskat särskilt bland arbetare, medan den inte minskat bland anställda i högre befattningar. Detta gäller både om man går efter lönesumman och om man även inkluderar försäkrings- och sjukvårdsförmåner. Andelen arbetare av alla anställda i privat sektor har legat ganska konstant i USA sedan mitten av 1960-talet, men deras andel av lönesumman (”payroll”) har minskat från 75 % till omkring 55 % nu.

Enligt officiella uppgifter US Census Bureau lever nästan 50 miljoner av USA invånare i fattigdom 2011, då de har en inkomst lägre än 23 000 dollar (motsvarande 150 000 svenska kronor) för en familj på 4 personer, medan ytterligare 50 miljoner ligger under två gånger fattigdomsgränsen (motsvarande 300000 svenska kronor). Om de förlorar jobbet hamnar de i fattigdom – det är bakgrunden till siffran 100 miljoner, ett beräkningssätt som naturligtvis kan diskuteras och kritiseras.

Nobelpristagaren i ekonomi Joseph Stiglitz visar att USA är de förlorade möjligheterna land i sin senaste bok ”The price of inequality” (Ojämlikhetens pris)
Fattiga barn som är framgångsrika i skolan har mindre sannolikhet att ta college-examen än barn från rika hem, vilka är dåliga i skolan. Möjligheten till högre utbildning är i USA starkt kopplad till föräldrarnas inkomst. ch ojämlikheten fortsätter att öka under Obama. ”Occupy Wall Street”-rörelsens paroll om att ”Vi är 99 % och de 1 %” ställer viktiga frågor på sin spets.
Obama med flöjt 3obama2

Tiggare 1 untitled

Man måste kritiskt granska det ekonomiska systemet, dvs. kapitalismen som sedan sedan 30 år tillbaka utmärks av ökade ekonomiska skillnader, ökad arbetslöshet, ökad andel fattiga och ökad andel mycket rika. ”DN Världen” hade i februari ett specialnummer ”Lyxlir”. Det handlar om lyxkonsumtionen hos miljardärer, som framträder som en särskilt egoistisk grupp, värd all förakt då de vältrar sig i lyx då en miljard människor är hungriga – och då hungriga och fattiga människor arbetat ihop en stor del av miljardärernas rikedomar. Så fungerar kapitalismen – en liten klick kontrollerar och styr ekonomin under icke-demokratiska former. Målet är kapitalackumulation, högsta möjliga vinst med så få anställda som möjligt – inte produktion för mänsklighetens behov anpassad till den för mänskligheten ödesdigra klimatsituationen.

Vad göra?Nobelpristagaren Joseph Stiglitz hoppas på på en rejäl reformering av deagens kapitalism.
Jag hittar föga stöd för Stiglitz tro. Mänskligheten behöver ett annat, demokratiskt ekonomiskt system där vi gemensamt och planmässigt kan utnyttja jordens resurser här och nu och för framtiden. Detta innebär inte planhushåll i diktatorisk form, utan en kraftig utvecklad demokratisk form av ekonomi. Då kan vi snabbt få bort fattigdomen och reellt ta itu med miljöfrågorna.

I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (http://www.globescan.com/news_archives/bbc2009_berlin_wall/) menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl. I en senare undersökning uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt (medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism). (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”). En socialisering innebär att befolkningen runtom i världen via valda representanter får kontroll över tillgångarna, en förutsättning för rättvis och rationell användning av våra gemensamma tillgångar.


intressant.se, , , , , , , ,, , , , , , , ,, ,

Globalresearch Wikipedia DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvD om USA-valetAftonbladet 17/10
AB 17/10Expressen 17/10SvT 17/10 SR 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9

—————————————–
Klasskillnaderna är större än för 100 år sedan. De 1 procent rikaste disponerar minst 33 procent av BNP. Omkring år 1900 var det 20 %, sedan minskade andelen men har ökat till.Klass skillnaden har ökat snabbare i Sverige en i många andra länder, men är en allmän tendens. Jobskatteavdraget bidrar till minskade lönekrav och till att minska krav på högre löner. Centerledaren Annie Lööf menar att löneskillnaden ”är mycket, mycket liten”. Hon menar att bland undersköterskor ska den med mer betalt få lägre lön,in stället för att man ska ge mer betalt till den lägre avlönade yngre undersköterskan. (http://www.nyhetsbanken.se/news/view.asp?ID=1269). (http://www.svtplay.se/video/1031746/lonesankarna)
Professor Rune Calmfors menar att rgeringen mörkat att deras politike gått ut på att minska lönerna. Och hög arbetslöshet innebär lägre löner.

Förhoppningen att löneåterhållande politik skulle elda till ökade investeringar och ökat antal jobb har visat sig vara felaktig.
Och detta har samband med förhållandet att om man ”håller tillbaka lönerna så håller man tillbaka köpkraften och efterfrågan”.
Detta (självklara förhållande) har undersökts litet enligt programmet. När lönerna minskar i förhållande till vinsten, lånar de arbetande till konsumtion, vilket är den största orsaken till den ekonomiska krisen. Detta är en huvudorsak till den ekonomiska krisen i USA och bankkrisen i Spanien. Vidare, exportöverskott i Tyskland och Sverige är nära kopplat till underskotten och kriserna i Grekland och Spanien.
En av många anomalier i kapitalismen.

Barnfattigdomen
Barnfattigdomen enligt professor Salonens mått ökade kraftigt under 90-talskrisen, när arbetslösheten exploderade och inkomstklyftorna växte. År 1991 var 15 % av barnen fattiga, år 1997 över 20 %, år 2007 var det 10,7 % och förra året var det 12,7 %, dvs en ökning med c:a 20 % sedan 4 år. Siffrorna visar också betydelsen av vilka år som jämförs. En fördubbling av andelen barn i fattiga hushåll har skett i Sverige under de senaste 15-20 åren till drygt 13 % år 2010 enligt EU:s relativa fattigdomsmått.

”Det skulle kosta 15 miljarder att avskaffa barnfattig­domen”, har Tapio Salonen. Det är mindre än vad regeringen sänkt bolagsskatterna med, och drygt 5 % (1/20) av den borgerliga regeringens skattesänkningar hittills! Samtidigt har man dramatiskt sänkt ersättningsgraderna i både sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Tiotusentals sjuka har lämnat sjukförsäkringen, tiotusentals arbetslösa har lämnat a-kassan.

Förra året ökade antalet miljardärer i Sverige med omkring 10 %.