|
Ibland undrar jag om vi inte håller på att få ett nytt frälse i vårt avlånga land. Enligt den gamla låginkomst-utredningen, läst av ett fåtal, så bevisades att landet fortfarande är ett klassamhälle.
Trots att det nu var ett bra tag sedan den blev klar så gäller samma sak idag, möjligen med en mycket tydligare skärpa. Många, läs borgerliga och social-demokrater, hävdar att det numera inte finns några samhällsklasser i det här landet. Det är ett sätt att skyla över sitt eget misslyckande för sossar, och för de borgerliga för att slippa göra något åt det. Fråga en lågutbildad, lågavlönad eller arbetslös om det finns några klasser så får du reda på svaret. Men frågar du en sosse eller en nyliberal så får du skylla dig själv. Jag tänker ibland på våra mest framträdande politiker. Hur ska de kunna representera vanligt folk när deras egen ekonomi är så totalt väsensskild från de vanliga medborgarnas? Familjen Reinfeldt har en sammanlagd familjeinkomst på två miljoner om året. Pärsson/Steen tjänar betydligt mer än så. ”Den svenska avundsjukan” påstår en del förmörkar vår tillvaro. Kruxet med ett sådant påstående är att denna avundsjuka finns i praktiskt taget alla länder. I vissa länder så är det inte socialt accepterat att gny när grannen köper en båt för fyra miljoner. Där förväntas man se glad ut, och gör det också. Det oroar mig faktiskt en hel del. Inte för att jag inte tycker att våra folkvalda politiker ska ha en vettig levnadsnivå, det tycker jag. Inte för att jag inte anser att de ska ha vettiga pensioner, för det tycker jag också, även om många inte gjort rätt för den sett ur min synvinkel i alla fall. |
Men det finns kanske andra synvinklar så jag får väl ge mig på den punkten.
Nej bekymret är istället att jag tvivlar på deras förmåga att sätta sig in i en deltidsarbetande ensamstående förälders situation. När det gäller den s.k. ”alliansen” så är det helt uppenbart att de 1) antingen inte använder hjärnan 2) helt saknar empati 3) tror på falska ekonomiska teorier. Om det är en, två eller alla tre faktorerna vet jag inte, men det är lika illa oavsett vilket. Man vill sänka ersättningen för sjuka, arbetslösa och sjukpensionärer. Detta för att skapa incitament för att gå ut på arbetsmarknaden. Men de som är sjuka är faktiskt sjuka. Och de arbetslösa har inga jobb att gå ut till. Man kan kräva att de ska söka hundratals jobb varje vecka, men det finns inga jobb. Det går tretton arbetslösa på varje ledigt arbete. Och dessa arbeten behöver skapas, man kan inte rita eller måla nya jobb med färgkritor eller vattenfärger. Därför måste man återskapa jobben inom den offentliga sektorn. Det som då händer är regelstyrt. Det blir en bättre fart på ekonomin vilket gynnar alla företag, allt från frisersalonger till mobiltelefon-tillverkare.
När det gäller de sjuka så ger en ordentlig satsning på hälsa sjukvård också den effekten att fler kan återgå i arbete snabbare än vad de skulle klara idag. Det finns mängder av exempel på åtgärder som är vettigare än att skapa en ny klass av pigor utöver de klasser som redan finns. |
13 svar till “Arbetarklass – Överklass – Politikerklass”
Lasse har berört samma tema idag http://fotolasse.se/?p=156
Det finns all anledning att oroa sig för borgarna. Särskilt nu med Fi och Junilistan!
Strålande bloggning!
”Den svenska avundsjukan” heter i Frankrike ”Den franska avundsjukan, i Tyskland ”Den tyska avundsjukan” osv. Samma fenomen finns i alla länder. Begreppet används av överklassen för att folken ska inse att de inte är värda lika mycket som eliten. Det gäller i alla länder.
”Nej bekymret är istället att jag tvivlar på deras förmåga att sätta sig in i en deltidsarbetande ensamstående förälders situation.”
Exakt! Det är praktiskt taget omöjligt att sätta sig in hur andra har det om man inte själv är i samma situation. Framförallt klarar inte eliterna av att inse vad som behöver göras. Att avstå är en svår konst!
”Det går tretton arbetslösa på varje ledigt arbete.”
Det har ingen betydelse. Vissa tror att det blir fler jobb bara de arbetslösa tvingas söka jobb som inte finns.
”Därför måste man återskapa jobben inom den offentliga sektorn.”
Just det! Det var ju bantningen av offentliga sektorn som skapade massarbetslösheten. Det går faktiskt att återställa, även om vissa icke-tänkande inte inser det.
Lysande analys…
Det enda som jag tror du har lite fel på är att du underskattar nyliberalernas intellekt om du kallar de dumma. För de vet precis vad de håller på med, metodiskt urholkar de den svenska välfärden. Det är nått som de har jobbat för ända sedan början av förra seklet när de av rädsla för folkmassan blev tvungna att göra eftergifter. Sakta men säkert har de tagit tillbaka varenda fördel de gav arbetarklassen. Först rök ATP systemet, och snart kommer vi att återigen stå i valet mellan att få se våra barn svälta eller att jobba som pigor på Lidingö. Detta självklart utan att kunna räkna med någon sjukvård/skolgång värt namnet.
Flera svagheter i resonemanget
Du skiljer inte mellan meritsamhälle och klasssamhälle. Det verkar som att låg lön för några alltid är kriteriet för ett klassamhälle. Då hjälper inga studiesociala reformer. Vill du ha 100 procent marginalskatt över medelinkomsten?
Att sänka lönerna för politikerna verkar vara ett översmart trick för att inga borgare och sossar skall vara intresserade av förtroendeuppdrag.
För att det skall bli fler jobb måste skatterna sänkas utan finansiering så att den totala efterfrågan kan öka. Det vill varken borgarna, sossarna, miljöpartisterna eller mensjevikerna inom v.
Majoritetsfalangen inom v vill istället öka den offentliga sektorn. Om man håller på så hela tiden när det finns arbetslösa kommer den offentliga sektorn att bli för stor. Att det nu verkar behövas folk där beror till stor del på att effektiviteten har minskat.
Du kanske vill att alla skall bli offentligt anställda?
Jo, det håller på att bli riktigt illa i Sverige. Men här står det ovanligt bra skrivet om både USA och Sverige:
http://www.expressen.se/index.jsp?a=446463
(OBS: Radera gärna detta, eftersom nog detta är ”ett infiltrerande inlägg”, en trojansk häst?)
Ulf Nilsson är inte klok Magnus. Skaffa dig bättre förebilder!
Dennis! Jag är inte för ett samhälle byggt på femårsplan, statligt ägande till 100%. Men myten om det fria samhället som nyliberaler talar om är bara frihet för kapitalägarna. Sedan så är jag inte ngn talesman för (v) på något sätt utan bara för mig själv. Sedan är ett ”meritsamhälle” knappast ngn vedertagen definition på ngt inom samhällsvetenskapen, eller..?
Meritsamhälle och klassamhälle är väl i princip samma sak beroende på vilken del av skalan man befinner sig. De välbetalda vill döva sitt samvete med att intala sig själva att de fått det bra på grund av sina meriter och de fattiga förklara sitt underläge med att det finns definierade klasser. Båda har lika rätt eller fel imho. För många, inte bara inom v nota bene, är ökade klyftor i samhället per definition något ont och den offentliga sektorn och statsmakten är den enda nuvarande kraft som kan balansera det, om vi inte vill sätta ut all överskottsarbetskraft (sjuka, handikappade, bostadslösa etc..) i skogen att tyna bort. Se på exemplet Argentina. Den fria marknaden är usel på att hantera sånt som borde vara gemensamt och borde hålla sig borta från det.
Ulf Nilsson är en medioker skribent och journalist, ibland på gränsen till rasistisk eller även för en ”yngre” borgerlig lite dammigt reaktionär. Men det senare ser jag både som en kultur och delvis som en generationsfråga bland svenskar i gemen.
Även du skriver lilla gumman om kvinnor eller anser att mörkhyade är köpta av borgerligheten om de är borgare; d v s distanserad köns/rasgrundad respektlöshet av förmodad generationskaraktär. Ditt största problem med Ulf är väl att han inte är borgare och inte socialist. Var det några fel i hans inlägg, om 2 miljoner svarta fattiga amerikaner eller att 10 procent av svenskarna lever i fattigdom?
Och jag läser sällan Ulf. Skummar ibland något stycke. Någon gång emellanåt (1 artikel på 10?) så kommer dock inget av hans mindre trevliga värderingar fram i hans alster, och då är han riktigt bra! (Som denna gång.)
På gränsen till rasistisk ?? :-)
Tja… Han brukar inte direkt ha sinne för nyanser (men det är ju inte så ovanligt inom politiken i det stora hela och kanske i synnerhet inte bland vissa liberaler; men hos vänstern kan ju en symptomatisk principlöshet ibland förledande framstå som nyansering — i dag biltullar och skattehöjning, i morgon inte biltullar och skattesäkning, i övermorgon biltullar och…så vidare).
Så när Ulf talar om att integration inte fungerar, och svepande (som i sina gamla spänningspojkböcker) målar upp allt elände som absolut tvärsäkert kommer sig av en sak, den felaktiga idén om det mångkulturella samhället och kanske ett kryddmått socialdemokrati, så är det på många sätt fel. Problemen kommer naturligtvis inte av invandring utan enbart av att socialdemokratin med felaktiga normer och felaktig och skadande marknads- och företagsfinentlig politik försatt alla, men särskilt svagare, i en sämre positioon.
Detta är det lätt att empiriskt visa! Ulf nöjer sig dock ibland med att på usel och grammatiskt undermålig svenska skriva nån anekdot från hans hembygd på 50-talet, som om det vore så nära Platons idévärld man kunde komma, och där det han helt legitimt nostalgiskt drömmer om ju inte nödvändigtvis är av allmänintresse samt ibland doftar riktigt otrevlig (rasistisk) populism.
Lite som ditt ”lilla gumman” i dessa ”Genus-tider”! ;-)
Men Ulf är alls inte rasist! (Bäst jag korrigerar, innan det blir förtal och böter.) Bara en glad gammal tyckare, tror jag.
”Lite som ditt “lilla gumman” i dessa “Genus-tider”! ;-)”
Nää, det där är en förfalskning Magnus. Jag skrev inte så, minns inte ordagrant men du har förvanskat det. Inte för att det spelar ngn större roll, men ändå..