Jag har glädjen att åter få införa ett debatt-gästblogginlägg av Gabor Tiroler, som tidigare skrivit flera inlägg om Kuba, där han gjort fyra besök under de senaste tio åren, senast under några månader förra året. Hans senaste blogginlägg 7 januari behandlade Google-spioneri. Gábor är samordnare för nätverket Medicinare för Kuba. Han har arbetat 12 år i biståndsarbete utomlands, bl.a. 4 år i Mozambique, i Kuba,i Nicaragua, i Indien. Denna gång publiceras en kritisk syn på framför allt viss utlandsrapportering i tidningen ETC, som många anser vara en vänstertidning. Jag har varit prenumerant på ETC och får nu och läser den nya dagstidningen. Även jag har synpunkter på ETC, men i detta inlägg är det Gabor som kommer till tals. Jag mailar ETC om blogginlägget och föreslår kommentar från tidningen.
Blogginlägget.
”Jag hade provprenumeration på ETC en period och brukade kolla tidningen på biblioteket och hos vänner. När jag hörde om att ETC skulle bli dagstidning blev jag glad, för det behövs verkligen vänstertidningar. Men är den det?
Flera av artiklarna i utrikesfrågor som Syrien etc. är minst sagt diskutabla och definitivt inte tydligt vänster utan möjligtvis litet vänster och mycket höger. 2014-01-17 ”Assad svälter Syrien. Folk tvingas äta gräs” kunde lika gärna ha stått i DN eller SvD. En artikel 2014-01-22 ”Flera döda i protesterna i Kiev” refererar till kritik från Amnesty, Human Rights Watch, EU och USA. EU och USA!? Om ETC är lika ensidig som de stora drakarna vad ska man då läsa den för?
Ett ännu tydligare bevis för tidningens egentliga budskap är att den från Sveriges radio pensionerade Lars Palmgren fått en ny plattform i ETC.
Lars Palmgren har konsekvent och systematiskt förtalat progressiva regeringar i Latinamerika och förmedlat imperiets bild av utvecklingen där. Han jublade åt kuppförsöket (hans inslag bar rubriken ”Kuppen applåderas”) mot den demokratiskt valde Hugo Chavez 2002 och lät kuppledarna komma till tals men inte vanliga venezolaner som helhjärtat stödde sin president. Den 12e april får oss till livs två uttalanden från Venezuela.
Under rubriken ”Hugo Chavez fälldes av sina egna” försäkrar arméchefen: ”Detta är inte en statskupp, inte ens en insubordination. Vi visar solidaritet med hela det venezulanska folket.” Under rubriken ”Kuppen applåderas” rapporterade Lars Palmgren entusiastiskt ”Det är sällan en militärkupp applåderats så mycket som när militären i går bad Chavez dra sig tillbaka” varefter han gav ordet till kuppamiralen Hector Ramirez: ”Vi har beslutat att vända oss direkt till det venezuelanska folket för att vi inte längre erkänner den nuvarande regeringen eller Hugo Chavez administration.” Direkt till det venezolanska folket? Med poliskulor? Chavez hade valts i fria, demokratiska val av folket. (Jag var själv medlem i en delegation av svenska valobservatörer 2006 och kunde bevittna entusiasmen och lojaliteten bland folket för Chavez).
Palmgrens rapportering om Kuba baserades på liknande sätt på dissidenternas och exilkubanernas historier, och han drog sig inte ens för att förringa USA:s förstörelseverk och sabotage, som han presenterade som ”den av kubanerna påstådda blockaden”. Det är den som vartenda år fördöms av FN:s generalförsamling, senast med 188 röster mot 2 nämligen USA självt och Israel. (Två små öar i Stilla havet lade ner sina röster för att inte mista de US-amerikanska biståndspengarna.)
Osakligheterna i debatten om Kuba t.o.m. från vänsterfolk kanske kommer av att de påverkats av Palmgren och ETC. Varför skriver varken Palmgren eller ETC om WHO:s generalsekreterare när hon besökte Kuba förra året och bevittnade dess hälsovård: ” Landet var ett av de första som arbetade med förebyggande primärvård. Kuba gav världen en modell för att förvandla hälsovårdssystemen till de ädla idéerna av jämlikhet och social rättvisa. Detta framgångsrika arbete skapade ursprunget och inriktningen på rörelsen ’Hälsa för alla’. ”Kuba illustrerar det som en rapport från OECD säger. Nämligen att samhällen med minst ojämlikhet har de bästa resultaten vad gäller hälsa, och det oavsett hur mycket pengar man lägger på hälsovård. Med andra ord: enbart pengar ger inte bättre hälsa. Bra politik som gynnar jämlikhet ger bättre resultat. Tack vare en bra hälsopolitik är den förväntade livslängden i Kuba lika hög, eller högre, än i några av världens rikaste länder.”
Palmgren har flera gånger blivit anmäld till Radionämnden bl.a. av Örjan Appelqvist, lektor i ekonomisk historia, Stockholms universitet, specialist på Latinamerikafrågor. Richard Gott, journalist och forskare vid Institute for the Study of the Americas, London university, betecknade Palmgren ”a very neanderthal commentator”.
Palmgrens rapportering är till förvillelse lika det Interamerikanska Pressällskapets (SIP). SIP är organisationen för Latinamerikas korporativa medier med säte i Miami. Alltsedan 1954, då den progressive president Jacobo Árbenz i Guatemala störtades med CIA:s hjälp, har SIP motarbetat allt som har med vänsterpolitik att göra. Samma ensidiga bild som Palmgren gav den ansvarige utgivaren Johan Ehrenberg i sin ETC-serie och bok ”Den nya Kubakrisen … berättelse om kommunismens sista suck”.
Visst finns det sannfärdiga och läsvärda artiklar i ETC. Det gör det i Expressen med. Tidningen skulle inte ha någon trovärdighet alls bland progressiva människor om den bara hade artiklar av det slag som Palmgren torgför. Han är en oärlig opportunist som – genom att misstänkliggöra och förtala utvecklingen i Kuba och Venezuela— skadat och (med hjälp av ETC) fortsätter skada ansträngningarna för en rättvis och jämlik värld där politiken inte dikteras av USA och dess hantlangare.
Jag avråder progressiva vänner från ETC. Våra fiender vet vi var vi har, men Gud bevare oss för sådana vänner som ETC!
i Andra om: ETC, massmedia tidningar, information,desinformation, USA, Kuba, Sydamerika, Vänster,
9 svar till “Är ETC en vänstertidning?”
Instämmer helt vad gäller ETC:s rapportering från oroshärdar runtom i världen.
När jag hörde att ETC börjat anlita Palmgren, vars pensionering från SR jag hade glatt mig över, då kände jag att ETC inte var en tidning för mig. Bättrar man sig inte vad gäller den här rapporteringen så vet jag inte om jag ska fortsätta prenumerera på ETC.
Lite svårt att bedriva medieverksamhet i ett politiskt klimat där den verkliga oppositionen, den ”på gatan” är så svag som den är i Sverige idag. För att verka någotsånär trovärdig tvingas man röra sig mycket nära mainstream.
Den publikation som mer än någon annan tillfälligt förändrade verklighetsbilden på 60-70-talen var Vietnambulletinen. Detta för att den hade en solid bas i folkrörelsearbete, på ett sätt som Etc absolut inte har.
Sen prenumererar jag inte heller på Etc (eller för den delen Fria Tidningen). Båda är för mycket identitet och för lite klass för min smak.
Värdefullt påpekande av Jan att vanliga människor inte kommer till tals i media, speciellt i de stora ditos som DN, SvD, SVT etc. På ett seminarium igår i Radiohuset under rubriken ”Vad får vi inte veta” talade en av panelisterna om sin lokaltidning/gratistidning Södra Sidan där han bemödade sig om att invånarna i söderförorterna skulle vara de aktiva, de som berättade. Han föreslog t.o.m. att byta roller mellan journalister och intervjuföremål. I den ca sextiohövdade publiken fanns Sveriges Radio själv väl representerad (fattas bara när de var värdar för tillställningen) men inte en enda av de ovannämnda massmedierna. Det närmaste var Miljömagasinet som planerar att publicera en artikel om seminariet från golvet s.a.s.
Sorgligt med tidningen Etc. Den har startat en daglig utgivning, men jag nöjer mig med ett nummer i veckan. Tidningens ägare Johan Ehrenberg har samlat en stor del av vänstern i gemensam ansträngning för att vinna höstens val. Gott och väl, när det gäller inrikespolitik och miljöfrågor. Men om internationell politik har red. tydligen ingen aning – och Johan E. är helt enkelt reaktionär. För nåt …år sen gjorde han ett hatiskt specialnummer om Kuba, har engagerat Sveriges radios nyligen pensionerade reaktionäre latinamerikakorrespondent som kommentator och nu senast en hetsartikel om Syrien. Om det fortsätter så här måste jag säga upp prenumerationen. Kommer bara att sakna Maria Pia Boëthius ledarkommentarer. Blir alltmer misstänksam betr. Johan Ehrenbergs karrriärplaner som något slags guru för vänstern.
Även om Lars Palmgren rörde sig högerut under den långa tid han rapporterade så startade Lotten Collins ännu mer till höger som ersättare. Om det saknas toalettpapper i Venezuela får vi veta det. Någon analys av hur bristerna uppstår funderas inte över när medelklassen får ventilera sitt missnöje i SR. Tyst om att fackliga ledare och oppositionella mördas i Columbia men däremot får vi veta om en dissident fängslats på Kuba. Inte heller något om den spaning och avlyssning av Farc-ledare som USA/NSA bedrivit och som väglett armén så den kunnat finna och döda dem.
ETC har varit på oss om en intervju angående vår sida. Vet inte hur vi ska ställa oss.
Gabor: Det handlar inte om att få ”komma till tals”, det handlar om världen runt medierna och hur den ser ut. Finns det en stark folklig rörelse så kommer medierna att spegla även det. Om de enda organiserade intresse i Sverige som bryr sig om hur det ser ut i t.ex. Latinamerika är exportindustrin så kommer media att spegla exportindustrins syn på Latinamerika.
Vilket inte hindrar, kanske, att det även utan mobiliseringar skulle behövas nåt bättre än Etc och Fria Tidningen för oss som kräks över mainstreammedias organiserade dumhet. Men sådana skulle behöva organiseras på ett annat sätt än det kommersiella som styr Etc och Fria Tidningen. Kanske är det omöjligt; om efterfrågan på sanning är liten så produceras ingen. Och efterfrågan i det fallet kan bara vara social, uppstå ur ett socialt behov. Ger sig inget behov till känna så händer inget.
Chefredaktören för ETC har meddelat att man inte avser att kommentera kritiken som upplevs innehålla ”svepande anklagelser mot en av tidningens medarbetare”.
Det är inte tidningens medarbetare som har kritiserats utan tidningens innehåll och de som står för innehållet. Inte handlar det om svepande anklagelser när Palmgren faktiskt sympatiserade med den misslyckade kuppen mot Hugo Chavez. Johan Ehrenberg är ju ansvarig utgivare och ledarskribent etc. liksom den Palmgren som tidningen valt att presentera: ”Varje onsdag har Dagens ETC tema världen. Först ut: Lars Palmgren …” och sedan följer hans högervridna verklighetsbeskrivningar. Kan de inte kommentera och försvara sina påståenden, t.ex. denna: ”Fidel Castros egen dröm, 20:e århundradets socialism, som tack vare mötet med Chavez, fått en ny chans att resa sig ur ruinerna.” Jag påstår att den drömmen delas av miljoner och åter miljoner människor; en socialism eller en vänster som fortsätter de experiment som Sovjetunionen och Kina misslyckades med. Det som skrivs i ETC är inte ägnat att förverkliga den drömmen eller någon socialism alls!