Ulf Karlström har skrivit detta gästblogginlägg. Ulf har tidigare publicerat inlägg här om miljö och ekonomi, om så kallad ”humanitär intervention” om ”Är du teknikberoende min vän?”, om Borgs budget, om Södertäljerättegångarna om religion, om ”Kapitalet går till angrepp 29/11”, om planerna på ”bankunion i EU” och senast (26/1) om Camerons EU-utspel. Han är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), skriver facklitteratur och var ordförande i De Förenade FNL-Grupperna (DFFG) 1968-70, efter Sköld Peter Matthis. Han är också med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”.

Med kanon menar vi främst en förteckning av litteratur, musik, konst, traditioner m m vilka är både normativa och föreskrivande. Den är således uttryck för värderingar av något som anses högstående, rymmer kvalitet, eller kort och gott något som är bra. Kanon är även föreskrivande för vad t ex gymnasister och studenter bör kunna, eller vad gäller traditioner, något man bör känna till och upprätthålla (i varierande grad).

Kanon har de senaste åren fått ett mindre gott, eller dåligt, rykte till följd av att Danmark upprättat listor över litteratur m m vilka förutsätts kunnas av dem som vill bli danska medborgare.
2005 tillsatte dåvarande utbildningsministern Brian Mikkelsen ett antal arbetsgrupper för att ta fram en dansk kanon på 7 områden, bl a litteratur, film, bildkonst, musik. Förslag på 108 verk lades fram 2006 och förslagen förklarade på följande sätt:
”Kanonen er tænkt som en introduktion til den danske kulturarv. En introduktion, der kunne udgøre et kvalificeret udgangspunkt og grundlag for en fortsat debat om den danske kunst og kultur.”
Via danska Utbildningsministeriets hemsida når man en portal med t ex listor med angiven litteratur som är obligatorisk för folkskolan och gymnasiet (Dansk undervisningsportal http://www.emu.dk/gsk/fag/dan/inspiration/kanon/index.html).
Denna kanon omfattar en gemensam lista (15 författare) och särskilda listor för folkskolan (13 författarskap) och gymnasiet (12 författarskap). Tilläggslistorna verkar inte vara obligatoriska, men det ”anbefalles” att de skall läsas. Med undantag för två äldre danska författare, vilka jag inte känner till, så rymmer listorna välkända och läsvärda danska författare. En icke-dansk författare finns med, Henrik Ibsen. Till hjälp för undervisningen finns länkar bl a till en text med rubriken: ”Hvad er god, og hvad er dårlig litteratur?”

De politiskt-ideologiska strömningarna postmodernism (PM), poststrukturalism m fl växte sig starka mot slutet av 1970- och 1980-talet, parallellt med att vänstern försvagades och höger växte i den nyliberala formen. Dess förkastande av marxismen och framälskandet av stark relativism satt som hand i handske för nyhögerns offensiv. Det är inte fel att beteckna PM som en farsot, som ödelagt stora delar av samhällsvetenskaplig forskning, till förmån för ren subjektivism, vid våra universitet. För denna politiska PM-rörelse, starkt fotad i identitetspolitik och mumbo-jumboartad kulturanalys, till skillnad från analyser om klass, är kanondiskussioner totalt förkastliga och dessutom exempel på förtryck av diverse identitetsgrupper, baserade etnicitet, kön, sexuell läggning och subkulturer.

Kanondiskussion är gammal och omfattar mycket mer än skönlitteratur, se t ex Leppänen & Lundahl (2009), ”Kanon ifrågasatt”, eller mer begränsat till litteratur, Magnus Persson ”Den goda boken” (2012). På ett internationellt plan summerar Harold Blom, litteraturprofessor vid Yale, mycket av sitt fackområdes diskussion, med böcker som ”Den västerländska kanon”, och ”Hur skall du läsa och varför”.

Bokverket Svensk nationallitteratur i 16 band utgavs 1916 och var en kanon genom att lyfta fram 116 författarskap. För de som gick på gymnasiet på 1960-talet fanns en antologi i 3 band som hette ”Dikt och tanke”, i urval av två litteraturforskare. Det var en kanon. Och för vilka föreläste dessa akademiska lärare? För lärarstudenter. Och dessa blivande lärare kom att undervisa gymnasisterna i denna kanon. Jag måste säga att det var en utmärkt antologi. Dock var arbetarlitteraturen underrepresenterad, men Koch, Johnson, Fridegård, Lo-Johansson och Ahlin fanns med. Min slutsats är därför att det finns inga radikala grunder för att avstå från en kanon, såvida vi inte av högerpolitiska skäl vill befrämja strömningar som PM.

Relativismen måste avvisas och vi bör kunna tala om bra litteratur och skräplitteratur.

Kanondiskussionen rymmer flera frågor än som kan behandlas i denna korta artikel. Jag skall begränsa mig till två. Finns det eviga, universella värden, som så att säga skulle kunna motivera en kanon? Skall svensk kanon bara behandla svensk litteratur?

Varje samhälle är bundet till sin tids föreställningar, till sin klasshegemoni. Tal om eviga värden bygger på filosofisk idealism, inte sällan med religiös kontext. Däremot kan vi under olika historiska epoker tala om universella värden, vilka till en del transcenderar klasserna och dess kulturer. Det är i detta sammanhang vi kan etablera en kanon för god litteratur, i motsats till skräpkultur. Balzac brukar anföras som exempel. Trots sin ideologiska förankring i borgarklassen, och även med rent reaktionära inslag, skriver han fram en fundamental kritik av den framväxande franska kapitalismen. Därutöver bör även kanon rymma texter, vilka kastar ljus på tidigare samhällsformationer, och ger oss så att säga ett titthål in i historien.

Den danska litteraturkanon för skolan omfattade enbart danska författare, med ett undantag. Hur bör en tänkbar svensk kanon se ut, för att spegla invandrarminoriteterna? Den nämnda antologin Dikt och tanke innehöll en hel del utländska författare, men så var det också tre band. Vad bör en begränsad kanon, som den danska, innehålla? Gör vi en lång lista, med exempel från afrikansk, asiatisk och latinamerikansk litteratur blir det ett a la cartebord, dvs ingen kanon alls.

Därför måste en skolkanon, som skall nå det stora flertalet ungdomar, vara begränsad. Den måste bygga på svenska författare, men inkludera några få utländska författare. Och framför allt måste den spegla de stora, historiska transformtionerna, från bondgården till industrin, från land till stad, från religiositet till sekularism, samt Sveriges roll under andra världskriget, kalla kriget och i dagens krigiska, imperialistiska värld. Går allt detta att få in i en begränsad kanon. Nej, kanske inte, men en hög målsättning bör åtminstone fästas på pränt.

Det har nu fått 7 år sedan danska utbildndingsdepartmentet lade ut listorna, och till sommaren även 7 år sedan en intensiv debatt på svenska kultursidor om kanon fördes. Vid ett nyhetsinslag i P1 för någon veckan sedan nämndes den danska kanon, och med kommentaren att den inte haft någon som helst betydelse. ”Fa´n tro’t”, sa Relling. (Ibsens Vildanden).

i Andra om: kanon, normer, litteratur, Danmark, höger,vänster, imperialism, kultur, Politik, demokrati, kvalitet böcker, religion,