Andra partierna sitter så tysta då SD ångar på


SD är Sveriges största parti enligt en opinionsundersökning 14-17/8 (efter tunnelbaneannonserna) av ett i viktiga avseenden representativt urval av den svenska befolkningen. SD fick 25,2 % av rösterna, S 23,4 och M 21,0 %. Undersökningsmetodiken av det internationellt stora Yougov är omdiskuterad och svårbedömd. Kanske är SD ”bara” näst största parti. Ännu är inte Åkesson statsminister… Det dröjer kanske 3 år, om det inte blir nyval, och om några övriga partier formulerar en annan invandringspolitik som tilltalar en stor andel av befolkningen.
Åkesson hos Skavlan

Företrädarna för t.ex. S och M slår ifrån sig då de intervjuas av DN, och utan att söka formulera en annan politik. Med öppna ögon går man mot avgrunden/väggen liksom förr (påminner mig om filmtitel ”Eyes wide shut”). DN skriver ”Statsvetaren Sören Holmberg säger till Metro att SD:s kärnfråga, flykting- och invandringspolitiken, blivit en allt viktigare politisk fråga för väljarna. Han pekar också på flera uppmärksammade mordfall där flyktingar och invandrare varit involverade. Det visar sig också att kriminalitet är en viktig faktor som motiverar stödet för SD, säger Sören Holmberg. Inte heller statsvetaren Karl Loxbo är överraskad. Det är inte direkt förvånande, men samtidigt är det långt ifrån ett val och en hel del är säkert missnöjesyttringar som inte står sig i ett riksdagsval, säger Karl Loxbo till Aftonbladet.”

Enligt en opinionsundersökning av norska Sentio som publicerades 23/7 i tabloiden Nyheter är Sverigedemokraterna (SD) landets näst största parti, med 23,3% efter socialdemokraternas 24,1 %. SD:s väljarstöd växer alltså. Vid riksdagsvalet 2014 erhöll partiet knappa 13 procent av rösterna och i senaste Sifo-undersökningen i juni ligger SD på dryga 15 procent. Trenden uppåt är påtaglig och allt oftare ställs frågan hur stort partiet kan bli. Vid valet 2002 fick SD 1,4 % av rösterna och år 2010 5,7 %. SD har alltså tiodubblat sitt stöd sedan 2002 och ungefär tredubblat det på 5 år.

SvDs ledarskribent Ivar Arpi skrev nyligen om att ”inom LO-kollektivet har SD gått upp till 26 procent och S ned till 36 procent”. Denna siffra härrör från maj månad i år – tyvärr så har nog SD:s andel har ökat än mer inom LO-gruppen. Arpi skriver vidare att ”det är också i utanförskapsområden som S fortfarande erövrar egen majoritet”, dvs. i miljonprogramsområdena som domineras av invånare med utländsk bakgrund. Samtidigt har S tappat rejält i de gamla industri- och bruksorterna som domineras av majoritetssvenska invånare, och där partiet tidigare ofta utan problem kunde erhålla egen majoritet. Varken de stora socialdemokratiska partierna eller andra etablerade partier klarar att förena den ”nya” icke-vita arbetarklassen, som dessutom till stora delar står utanför den reguljära arbetsmarknaden med den ”gamla” vita arbetarklassen, som generellt arbetar heltid och har fast anställning (eller åtminstone är väl inbäddad i det generella socialförsäkrings- och välfärdssystemet).
Varför? Detta diskuteras längre ned i denna artikel.
Jimmie Åkesson untitled
Per Gudmundson frågar i en ledare i SvD om vad som orsakat SD:s framgångar.. Han hänvisar till en artikel av docent Karl Loxbo i Statsvetenskaplig tidskrift (2/2015) menar att Decemberöverenskommelsen är en viktig förklaring till SD:s framgångar.

Denna strategi är direkt kontraproduktiv för att motverka SD:s tillväxt. Samtidigt som kritiken av invandringspolitiken är utbredd, visar nämligen resultaten i denna artikel att väljare som uppfattar minskad konflikt mellan etablerade partier blir mer sannolika SD-väljare. Annorlunda uttryckt är det troligt att de andra riksdagspartierna, genom Decemberöverenskommelsen, har bäddat för ytterligare framgångar för SD i framtiden.

Jan Myrdal skriver i artikeln ”Om fascismens väg till makten” att ”Med den nuvarande officiella franska oförmågan blir det mer troligt att Marine Le Pen kan bli Frankrikes president och om vår nuvarande vänsterpolitik – inga fascister på våra gator når framgång kan den nog pressa upp Sverigedemokraterna från 13 till 25% i nästa val”. Myrdal fick mycket kritik för detta – men han verkar få rätt.

Tidningen Proletären, organ för Kommunistiska Pertiet skrev i ”Inte konstigt att SD växer”

”Sverigedemokraterna fortsätter sin raketfärd i opinionsstödet. Enligt Statistiska Centralbyråns senaste mätning vinner de stöd främst bland arbetare och kan även kamma hem växande opinionssiffror bland människor med utländsk bakgrund. Inget konstigt i det. Till skillnad från vad finansminister Magdalena Andersson hävdar så beror SD:s tillväxt inte på att det rasistiska giftet sprider sig. Givetvis finns det rasister, men dessa är än så länge försvinnande få. SD växer utifrån verkliga problem i det svenska samhället. Problem som drabbar arbetarklassen och inte minst arbetare med utländsk bakgrund hårdast och som det politiska etablissemanget inte vill lösa.”

Pål Steigan: ”Men samtidig som SD växer på de sosiala problemen i Sverige, så är SD helt på linje med de andre partierna när det gäller nedskärningspolitiken.
Kapitalistiska pyramiden imagesCAFVRVSE

Det enda som skiljer SD från övriga partier är alltså att de är motståndare till den nuvarande invandringspolitiken. SD säger att i ett Sverige med massarbetslöshet, bostadsbrist och mindre resurser till gemensam välfärd så har vi inte råd att ta hit ännu fler människor. Det är ett argument som går hem, men samtidigt ett argument som bygger på att vi måste acceptera den klassorättvisa politiken.
Invandringspolitik

* SD:s mycket uppmärksammade annonskampanj i en tunnelbanestation tycks inte ha missgynnat SD
* SvD skrev i somras om SD med den horribla artikeln ”Sverigedemokraterna går i Putins ledband”, vilket torde locka till skratt men inte minska stödet för SD.
* Att SD haft en fest tillsammans med det högerextrema bandet Ultima Thule har inte påverkat opioninen

Mot slutet av sin artikeln berör Pål Steigan den i mitt tycke centrala frågan ”Det Proletären ikke gir noe svar på er hvorfor venstresida, eller for den del avisas eier Kommunistiska Partiet, ikke klarer å fange opp misnøyen i arbeiderklassen mot nedskjæringspolitikken. Har inte Vänstern något alternativ till SD? Varför presenterat man det inte i så fall?”

Nedan följer några reflexioner om detta.
En viktig faktor är att Socialdemokraterna inte företräder arbetarklassens intressen, och att Vänsterpartiet inte gör det konsekvent och inte heller formulerat ett tydligt socialistiskt alternativ. Här presenteras ingen klassanalys – artiklar i tidskriften Clarté senaste 2 nummer behandlar detta. Om man inkluderar majoriteten i tjänstesektorn samt majoriteten tjänstemän på lägre eller mellannivå, som delvis lever under liknande förhållanden som arbetare utgör arbetarklassen majoriteten i samhället. Men, liksom i USA, talar massmedia bara om ”medelklassen” utan eftertanke.

Socialdemokraterna är ett prokapitalistiskt parti, som anammar dagens nyliberalism med dess ökning av arbetslöshet och socioekonomiska skillnader. Man är positiva till USA-kapitalismens viktiga TTIP-projekt. Skillnaden visavi moderaterna är liten. Vänsterpartiet ifrågasätter kapitalismen i vissa sakfrågor (Nej eller Nja till vinster i välfärden), men ifrågasätter inte det kapitalistiska systemet som sådant. Man framlägger ingen konkret socialistisk vision och man saknar klassmässiga krav. Kommunistiska Partiet (KP) och SKP har flera bra krav, men är små, delvis till följd av felaktig politik.

Min gamla arbetskamrat i FIA-projektet (Förebyggande insatser mot alkoholproblem) för snart 25 år sedan, numera riksdagsledamot för Vänsterpartiet skriver frustrerat och tankeväckande på Facebook ”Hemma i ett land där SD ligger perverst högt oavsett undersökning . Tycker att vi saknar analys och ”hands on” för att stoppa utvecklingen. Vi behöver en politik som gör skillnad på höger o vänster och ger människor hopp. Men även en politisk diskussion som lyfter. Tydlighet, folklighet i en slags kombo. Ett enormt misslyckande för arbetarrörelsen demokratin och för Sverige att ett parti med rötterna i den ” bruna” rörelsen växer. Så djävla ovärdigt.”

* Nu är det viktigare än någonsin att andra partier formulerar en alternativ invandringspolitik som är tilltalande för arbetarklassen i vid mening. (Minst 80 % av befolkningen).
– Ska Sverige ta emot färre invandrare och ta hand om dem bättre?
– Vad göra år EU:s oförmåga?
– Hur angripa USA:s brutala krigspolitik – huvudorsak till den ökande flyktingströmmen och invandringen?

Detta måste/bör kombineras med en progressiv politik – här några förslag till diskussion.
* * Arbete åt alla.
* Gör facket till en kamporganisation
* Bostad är en social rättighet
* Upphäv privatiseringen av välfärden
* Utträde ur EU för att öka demokratin och minska det globaliserade storkapitalets styrka
* Kraftigare progressivitet i skattesystemet.
* Lika lön för lika arbete oberoende av kön.
* Kamp mot rasism och etnisk diskriminering

i Andra om: , , , , , , ,

DN 20/8 SvD Nyheterna Ultima Thule Pål Steigan SvD 2 BBC-undersökningen 2009 Cleveland Leader 9/4 2009 Frågeundersökning 2011 Pew Research Gallupundersökningen om USA som hot Globalresearch 15/12 Gulf Today 15/12 AB 13/12 Democracy Now London Review of Books Nyhetsbanken UD blogg Intervju med Putin mm Globalresearch artikelFria Tidningen 13/9 FIB-Kulturfront Reuters 16/9 SvD 3/9 DN 27/8 DN 28/8 DN 2 28/8 SvD 24/3 DN 21/3 SvD 22/3Svensson-bloggen Guardian Independent Amnesty SvD 15/3 Knut Lindelöfs blogg Aron Lund SKP-bloggen AFP


9 svar till “Andra partierna sitter så tysta då SD ångar på”

  1. I EUs nyliberala tvångströja är rörligheten ytterst begränsad. Särskilt i Bror Duktig landet Sverige som Bryssel själva verkar se som en glesbefolkad vildmark lämplig att dumpa allehanda problem och konsekvenser som uppstår i och med vasallskapet gentemot USA (flyktingströmmar från de av USA alliansen sönderbombade och ockuperade länderna samt IMF terrorn mot lag syd) och den egna inbördes politiken, som fri rörlighet.

    Opinionsmätningarna talar sitt (över) tydliga språk, flyktingpolitiken ÄR vansinnig och skapar mer motsättningar och polariseringar än samhället kan hantera, det inser även de makter som i det tysta förespråkat den för att just skapa motsättningar och fiendskap i arbetarklassen för att hålla löner och krav på drägliga arbetsförhållanden nere. Trots detta och ett framväxande relaterat våld som tenderar att öka så ser vi fortfarande bara ändalykten på samtliga partier som fortfarande har sina huvuden djupt nerkörda i den politiskt korrekta sanden. Så länge vi har partier som är mer eller mindre identiska och med EU som förmyndare med sista ordet kommer folk (tyvärr) att rösta på det här viset som enda alternativ.

    • Mia: ”flyktingpolitiken ÄR vansinnig och skapar mer motsättningar och polariseringar än samhället kan hantera, det inser även de makter som i det tysta förespråkat den för att just skapa motsättningar och fiendskap i arbetarklassen för att hålla löner och krav på drägliga arbetsförhållanden nere.”
      Samhället vi lever i hanterar sitt folk som en kostnadsfaktor, som måste vara så billig som möjligt. Detta för att näringslivets global players och andra företagare ska ha konkurrenskraft både på EUs gemensamma marknad och på världsmarknaderna. Vad kunde vanligt folk lära sig av den nuvarande krisen, som först drabbade finansbranschen och som utvidgats till statshushållen? I normala tider slösar man ju inte många tankar på hur det går till. Ja, Jan Myrdals artikel säger sanningen om varför folk väljer partier som Sverigedemokraterna. Men dessa väljare tänker sig ett samhälle, som inte finns i verkligheten: de tror att statsmakten är skyldiga att ta sig an dem – men stämmer det?
      Grundval för  borgerliga staters makt är att kunna disponera över en florerande ekonomi på nationens terrtorium. Staten väntar sig med sina interventioner mot krisen, att affärsvärlden ska begagna sig av garantierna och pengarna till sin egen fördel. Hela Europa sparar på undersåtarnas levnadskostnader. De demokratiska staterna låter sina folk ansvara för att näringslivet växer för lite och för att nationernas kreditvärdighet brakar ihop. Alltså: om man undersöker vilka intressen regeringarna verkligen representerar, då stöter man oundvikligen på statskicket, som demokratisk politik förfäktar under både kris och boom, och som politiken också är bunden till – nämligen till nationens nödvändigheter som är den kapitalistiska egendomens ekonomi, och detta statskick har definitivt inte ändamålet att förbättra livsvillkoren för löntagarna, som arbetar precis för dessa nödvändigheter. Men „skurkarna” har inte heller ändamålet att förstöra folks levnadsstandard – nejdå, sociala nedskärningar är nödvändiga för att få näringslivet, nationen och bankerna ur krisen! När man vet det, känner man till orsaken till den situation man befinner sig i: politiken betraktar minskad kapitalistisk rikedom inklusive växande fattigdom i större delar av folket, som en konkurrensfördel för nationen: Den borgerliga statsnyttan använder sitt eget kritiska läge till angrepp på andra länders konkurrenspositioner. Letar man efter handgripliga skäl för misstro och rivalitet mellan världens folk, så kan man hitta dem här!

  2. Paul Craig Roberts, f.d. biträdande finansminister i USA och nu radikal politisk kommentator skriver

    ”Europe is being overrun by refugees from Washington’s, and Israel’s, hegemonic policies in the Middle East and North Africa that are resulting in the slaughter of massive numbers of civilians. The inflows are so heavy that European governments are squabbling among themselves about who is to take the refugees. Hungary is considering constructing a fence, like the US and Israel, to keep out the undesirables. Everywhere in the Western media there are reports deploring the influx of migrants; yet nowhere is there any reference to the cause of the problem.

    The European governments and their insouciant populations are themselves responsible for their immigrant problems. For 14 years Europe has supported Washington’s aggressive militarism that has murdered and dislocated millions of peoples who never lifted a finger against Washington. The destruction of entire countries such as Iraq, Libya, and Afghanistan, and now Syria and Yemen, and the continuing US slaughter of Pakistani civilians with the full complicity of the corrupt and traitorous Pakistani government, produced a refugee problem that the moronic Europeans brought upon themselves.

    Europe deserves the problem, but it is not enough punishment for their crimes against humanity in support of Washington’s world hegemony.” (http://www.paulcraigroberts.org/2015/08/19/insouciance-rules-west-paul-craig-roberts/)

  3. PCR säger just det uppenbara som det svenska etablissemanget inkl SD inte gör
    Men SD bidar ju sin tid så de har åtminstone ett taktiskt skäl. Men nog är det konstigt att det enda etablissemanget sagt är Anders Borgs beröm för Usas krig sm skapar flyktingströmmarna.

  4. Jag har blivit bekant med några personer från en förläggning närheten av där jag bor, dom har gemensamt att de på ett eller annat sätt faktiskt varit inblandade i organiseringen av demokratirörelser.
    Jag har kunnat konstatera att ett dokumenterat demokratiengagemang underlättar och skyndar på när ens uppehållstillstånd/framtid ska avgöras. Kanske är det även sådan slags merit som öppnar upp för en plats för resa till Europa?
    Är man cynisk och kan man ju föreställa sig att de samvetslösa krafter som genom provokationer förvandlat fredliga protester till inbördeskrig, också sett till att ordna plats på med båt till en tillvaro i Europa för de stackars rediga studenter som man lurade och sponsrade till att fredligt protestera mot korruption och orättvisor som plåster på såren för den blåsningen.

    (* Och genom att hjälpa ’de rätta’ personer ifrån afrika/mellanöstern hit, får vi faktiskt bara dom mest önskvärda flyktingarna – dvs de unga, välutbildade som har insett det bra-iga med västvärlden och så kan man lämna kvar dom andra talibanerna i öknen. (*nb delvis ironiskt ordval))

    • Jax
      Ja det låter som en smart uttänkt ’bonus’ från hegemonernas sida. Det skärper ju ytterligare CFRs kollision mellan civilisationerna och berövar deras ursprungsområden viktiga kadrer. (Samuel Huntington uppfattas ibland som en inofficiell kommunikatör för CFR i sin kända text Clash of civilisations)

      • Vem/vad menas med CFR?
        Jag tycker att svineriet och propagandan idag i vissa stadier passerat tredje rikets nivå (gaskamrarna kom först in i bilden när nederlaget började bli en realitet) och nu senaste nytt att S stressar för att bli så involverat i Nato som möjligt innan 3:e världskriget brakar loss ordentligt, så känns det här med SD-fascisterna som ett allt mindre bekymmer.
        I den händelse jag inte hade ansett att man gör rätt i att strunta rösta i riksdagsval och trott på politiken på den nivån, hade jag övervägt gå med i SD för att försöka styra spektaklet i en så sansad riktning som nu är möjligt.

        • CFR är Council of foreign relations, en tankesmedja som tillsammans med sina motsvarigheter i brittiska samväldet ses som en sorts världsregering.
          Den brittiska grenen, kallad RIIA, Royal institute of international affairs har via nära associerade tankesmedjor uttryckt sig extremt aggressivt mot Ryssland för att de antas motsätta sig globaliseringen och dessa unga brittiska intellektuella har skisserat planer för EUs grand area lång bort Asien och uttalat att ’alla vägar går genom London’ samt att endast England har det krävs för att leda EU militärt. Tanken är förstås att inte minst tyskarna ska dö för detta brittiska imperium. Sovjet var tänkt att bli anglofilen Hitlers Indien.
          Beträffande Hultqvists nya utspel så handlar det nog om ett rent ekonomiskt hot från Usa. Deras investeringar i den svenska bostadsbubblan, som gör det möjligt för dessa amerikaner att prompt framkalla ekonomisk kris här. Slutsatsen är givetvis att svenska regering med stor målmedvetenhet bör undvika att såna svaga punkter finns. Det innebär att mönstret för hur ekonomin byggs upp inte får bestå av spekulation. Om man byggde överskott på billiga bostäder skulle spekulationen inte vara möjlig. Men så mycket av pensionsfonder och annat är känsligt beroende av diverse börser så alla förändringar kräver att man vet vad man gör. Det blir smärtsamt att komma till insikt om att vi ingår i västs parasiterande funktionssätt. Att vi under lång tid har tagit för lätt på utbildning och konkurrenskraft genom kompetens analogt med hur Usa har gjort.