Som de flesta har hört så har Göran Hägglund gått ut med information om att regeringen nu tillsatt en enmansutredning för att komma med ett förslag om lagändring så att även polisen ska få ha tillgång till det s.k. PKU-registret.

PKU-registret startades 1975 för att kartlägga sjukdomar. Man erbjöd alla föräldrar till nyfödda barn att lämna ett prov vars DNA sedan lagras i registret. Sedan 1975 har 3,500000 prover insamlats, det rör i princip varenda nyfödd i landet. De enda som ställt sig utanför är vissa extrema religiösa vars livsåskådning motsätter sig detta. Men praktiskt taget alla normala människor har givetvis velat lämna prov, säg vilken nybliven förälder som inte vill att sjukdomar ska kunna botas. Uppslutningen har med andra ord varit i det närmaste hundraprocentig.

Vid ett par tillfällen har polisen begärt ut uppgifter (DNA) ur registret, det ena tillfället var t.ex. mordet på Anna Lindh. Där fick man hjälp att sätta fast mördaren med hjälp av ett positivt svar. Men Karolinska Sjukhuset som ansvarar för registret fick kritik efteråt och när polisen ville jämföra DNA för den misstänkte ”Haga-mannen” så nekades de. Det är i princip upprinnelsen till den utredning som nu startats av regeringen. Man vill i förlängningen kunna köra gamla DNA-spår mot registret för att på det sättet få fast ett antal grova brottslingar.

Problemet med den saken är att föräldrarna förespeglades att registret skulle användas för att spåra allvarliga sjukdomar, det var ingen som sade till dem att det skulle bli en del av polisregistret. Hade man kunnat förutse att det skulle bli fallet så hade man definitivt inte fått en sådan uppslutning som man nu fick. Vi ser således en mycket dramatisk förändring av ändamålet med ett register inom hälso- och sjukvården, en förändring som på intet sätt var avsedd från första början, och som man inte heller uppfattade att det fanns en risk för att den skulle komma.

Ett tydligt fall av ändamålsglidning. Stiftar man lagar som är tänkta att fungera på ett sätt under en viss tid så är det långt ifrån säkert att inriktningen bibehålls i andra tider, och med andra regeringar.

Pinsamt nog för den sittande regeringen så har man just instiftat en annan lag, en lag vars turbulens sällan skådats i Sverige, den så kallade FRA-lagen. Idag har de flesta av oss hört att man inte ska spana på svenskar i Sverige, man ska inte heller rota i vare sig telefon eller internettrafik, inte heller vem som sänder SMS till vem. Det säger man i alla fall. Det är till och med möjligt att man faktiskt menar vad man säger även om inte jag personligen tror ett ögonblick på detta. Min uppfattning har jag redogjort för tidigare så den drar jag inte här och nu.

Men nästa regering, eller regeringen efter den, känner sig givetvis inte bundna till Tolgfors/Reinfeldts försäkringar gällande FRA

och dess lovvärda spanande efter terrorister. Det finns inte, och kommer aldrig att finnas, någon terrorist som är så urbota korkad att vederbörande skriver e-post till andra terrorister, eller skickar SMS där de diskuterar sina planer. Det argumentet är, om inte lögn, så i vart fall en ordentlig försköning av motiven.

Alla är givetvis ytterst angelägna om att grov organiserad brottslighet förhindras precis som terrorism. Att Päls Angels i Danmark kommunicerar med sin svenska motsvarighet är självklart. Men då den organiserade brottsligheten diskuterar gemensamma och planerade illdåd så kommer de inte att använda mobiltelefoner, chatforum, bloggar, bbser, e-post, eller någon annan kommunikationsform som kan avlyssnas eller spåras.

Med andra ord finns det inget direkt behov av FRA vare sig idag eller imorgon. Men samlar man en massa till synes ointressant trafikdata så kan man kanske i efterhand se kommunikationsmönster inför t.ex. en serie bankrån. I det läget så kommer allmänheten knappast att sprattla emot då man har chansen att sätta fast en framtida grovt kriminell som Mihail Mihailovic.

Efter att det har skett så öppnas slussportarna och den regering som då sitter i Rosenbad tillsätter en enmansutredning som ska utreda om inte FRA:s register också ska kunna användas av polismyndigheten. Det är ändamålsglidning i ett nötskal, märk väl att jag inte ens diskuterat den personliga integriteten. Det känns faktiskt inte nödvändigt att göra det efter att regeringen redan sålt ut den.

AB DN1 SvD123 it

[tags]Ändamålsglidning, FRA-lagen, PKU-registret, Högerregeringen, Personlig integritet, Göran Hägglund, Enmansutredning, Politik[/tags]