Den alliansfria rörelsens 16:e toppmötet mellan stats-och regeringscheferna har just avslutats i Teheran. Näst efter FN är detta den organisation som har flest medlemsländer i världen. Totalt deltog representanter för mer än 100 av de 120 medlemsländerma och ledare för 29 nationer som: Egyptens president Mohamed Mursi, Bolivias president Evo Morales, Indiens premiärminister Manmohan Singh, Kim Yong-Nam, ordförande i presidiet för den nordkoreanska Högsta folkförsamlingen (parlamentet), Kuwaits Emir Sabah Al -Ahmad al-Jaber al-Sabah, Qatar Emir Hamad bin Khalifa al Thani, Pakistans president Asif Ali Zardari, Afghanistans president Hamid Karzai, Tadzjikistans president Emomali Rahmonov, Azerbajdzjans president Ilham Alijev, Sudans president Omar al-Bashir, Armeniens president Serzh Sarkisyan, Libanons president Michel Sulaiman, Iraks premiärminister Nouri al-Maliki, Bangladesh premiärminister Sheikh Hasina och Zimbabwes president Robert Mugabe.

Mötet var uppdelat i tre avsnitt. Högre tjänstemän hade möten 26-27/8, utrikesministrarna 28-29/8 och de närvarande statscheferna igår och i förgår.
Enligt generalsekreteren Mohammad Mehdi Akhoundzadeh var occupation av palestinska områden, terrorism och särskilt statsterrorism, bristande respekt för olika religioner var områden som diskuterades i de inledande möten. Man fördömde då också unilaterala ekonomiska sanktioner. Och icke-spridning av kärnvapen, opposition mot unilateralism och rätten till fredlig utveckling av kärnenergi var andra viktiga områden. Uppenbarligen hade USA ej skrivit dagordningen …

Och i slutdokumentet fick Iran stöd för sitt program för fredlig utveckling av kärnenergi, men där stod inget om Syrien, ett uttryck för att olika uppfattningar fanns. New York Times skriver idag ”Nonaligned Nations Back Iran’s Nuclear Bid, but Not Syria”. Ett viktigt preliminärt uttalande skedde 28/8 av delegater från de olika länderna, då de förklarade den syriska krisen måste lösas utan utländsk inblandning och välkomnade Lakhdar Brahimi som representant för FN:s generalsekreterare för Syrien och ersättare för ersätter Kofi Annan.

Mötet var ganska stormigt inledningsvis och klargjorde olika positioner utan ett erbjuda några överraskningar. Irans högste ledare Ayatollah Khamenie betonade i öppningstalet att hans land aldrig skulle skaffa kärnvapen och anklagade FN:s säkerhetsråd för att utöva diktatur under ledning av USA, Storbritannien och Frankrike. Jag har inget direkt till övers för Khamenie, men här har han rätt. Läs t.ex. Lars-Gunnar föredrag i Degerfors om detta i denna blogg 26/8. FN:s inkompetente (Läs boken av Ahlenius & Ekdal) generalsekreterare Ban Ki-moon, USA:s man som inte slår vakt om FN-stadgan, tillrättavisade sedan Iran i denna fråga, vilket är grundlöst då Iran ej överträtt några regler.
Men Ban Ki-moon riktade ingen kritik mot Isarels kärnvapeninnehav. Dock kan man se positivt på att han deltog i mötet, då USA och Israel talat för bojkott av mötet. DN skriver idag att Ban-Ki-moon känt sig tvungen att förklara sig ”Det borde inte ha varit kontroversiellt. Som FN:s generalsekreterare har jag mandat att engagera mig i alla FN:s medlemsländer”, säger han till Reuters.

Khamenei undvek att nämna Syrien i sitt öppningsanförande. Egyptens president Mursi, som ekonomiskt är starkt beroende i USA, levererade mot den bakgrunden ett lämpligt och osakligt uttalande i det han sa att ”Revolutionen i Egypten är kärnan i den arabiska våren, och som senare följdes av Libyen, Yemen och nu revolutionen i Syriens mot dess förtryckarregering”, som inte oväntat ledde till att den syriska delegationen gick ut för en tid. Det är för övrigt första gången som en egyptisk ledare besöker Iran efter den islamska revolutionen. Även Mubarak var en lydig USA-man och Egypten fick årligen betydande resurser till sitt försvar från USA. Men enligt TehranTimes, ledande tidning i Iran sa Mursi i annat sammanhagn att Iran var en strategisk partner för Egypten och prisade landets framsteg.

Men Mursi kritiserade också den israeliska regimen för att vägra att gå med i icke-spridningsavtalet (NPT), sade att Mellanöstern måste vara fritt från kärnvapen och att alla nationer har rätt att få tillgång till fredlig kärnenergi. Detta lär ha gjort Israels premiärminister Benjamin Netanyahu rasande och han lär ha förklarat att mötet är en ”fläck på mänskligheten.”

Vid mötet övertog Iran det roterande ordförandeskapet för den alliansfria rörelsen. Efter ett möte med Iraks preminärminister Al-Maliki, som nu är ordförande för Arabförbundet menar Khamenei och Al-Maliki att de kan spela en viktig roll för att lösa regionala konflikter. Detta kan ses som ett uttryck för att försöken att isolera Iran ej är så framgångsrika, och man påminns om att Irak och Iran närmat sig varandra politiskt, bra för området, men ej för USA-imperialisterna.

Sammanfattningsvis kan mötet ses som en framgång för den alliansfria rörelsen och en motgång för USA och Israel. Ban KI-moon deltog, Iran fick stöd för sitt kärnkraftsprogram och man framställde dokument som stödde palestinernas rättigheter och var molt terrorism och statsterrorism. I inledande dokument uttalade sstöd för att utländska makter ej skulle lägga sig i Syriens angelägenheter, för dialog och en fredlig lösning. Att Syrien ej nämndes i slutdokumentet visar på olika uppfattningar, och att ej heller USA:s linje ej fick stöd. Iran övertog ordförandeskapet, och de allra flesta medlemsländerna deltog.

i Andra om: Syrien, Iran,Irak, Israel, Palestina, Krig, USA, Politik, terrorister, kärnvapen kärnkraft alliansfria rörelsen