Anders Romelsjö på jinge.se

Ali Esbati vill också fira namnsdag!

Det tycker jag att han ska få. I radions Studio Ett bekräftade han detta och även Mohammed Omar intervjuades och sade att han skulle börja fira om namnet fanns med i almanackan.

Sture Allén deltog och blev intervjuad som sakkunnig och delansvarig för någon sorts namnkommitté. Han höll nästan på att ta till handgripligheter mot en riksdagsman som hade hävdat att det är strukturell diskriminering mot de nya svenskarna eftersom dessa oftast har namn som inte förekommer i förteckningen över namnsdagar.

I ärlighetens namn måste jag erkänna att jag aldrig ens reflekterat över saken, men det kanske beror på att namnsdagar inte firas speciellt inom min familj. Möjligen är det mitt fel för min dotter brukar fråga mig – Ska du inte säga grattis på namnsdagen? I alla fall de gånger vi talar med varandra under det aktuella dygnet.

Egentligen borde de 700 vanligaste namnen firas oavsett namnens ursprung. Varje år den 1 juli borde skatteverket meddela almanacksförlagen vilka namn som ska ut ur förteckningen och vilka som ska in. Ali och Mohammed är tveklöst sådana namn som i kraft av sin förekomst måste finnas med, men vilka namn i övrigt som platsar kan jag inte på rak arm säga. Jag överlåter med varm hand detta åt datorerna på skatteverket.


Ali Esbati, en av dem som saknar namnsdag..

Sture Allén oroade sig lite över att almanackan också ska innehålla lite tradition, eller hur han nu uttryckte saken. När det gäller tradition så tycker jag att det är verklighetens karta som ska gälla. Dessutom ska den vara till hjälp i namngivningen av små bebisar. Tja, låt i så fall tre personer ha namnsdag varje dag på året. Då blir det över 1000 namn att välja på.

En sådan topplista över våra tusen vanligaste namn borde rimligen kunna vara till hjälp när föräldrar ska ge namn åt sina illbattingar. Och det oavsett om de ska döpas eller ej..

Andra bloggar om: , , , , , ,

[tags]Namnsdagar, Ali, Mohammed, Tradition, Verklighet, Diskriminering, Politik[/tags]

Jinge

16 svar till “Ali Esbati vill också fira namnsdag!”

  1. När det gäller tradition så tycker jag att det är verklighetens karta som ska gälla.
    ——————————-
    Verkligheten skapar traditionen.

  2. Men då lär ju min namnsdag ryka all världens väg? Vad ska jag göra då? Nån gång i april, tror jag. Eller är det mars?

  4. Jag kommer ihåg när jag var liten på 70-talet så var jag så ledsen för jag hade aldrig namnsdag ; (
    när alla andra kompisar hade det. Ja ni vet alla Evor och Helen ; )

    Nu har jag haft namnsdag i några år och det ÄR faktiskt roligt att se NADIA stå där : )

  5. Ja och vi som har firar den inte..

    M.a.o. ska du inte tro att det är av generositet vi vill dela med oss, vi bryr oss inte, thats it.. :-)

  6. Jag sa förstås en massa annat också, som inte kom med. Grejen är att om man nu uppdaterar, och gör det på ett sådant sätt att man kommer ifrån smått utdöda helgonanamn, då är det förstås rimligt att man helt enkelt speglar lite bättre hur Sverige av idag ser ut.

  7. Det där med namnsdagar tillhör inte det jag bryr mig speciellt mycket om, om ens något. Men de spelar roll för vissa, det har jag märkt. Jag har t.ex. varit med om att en arbetskamrat bjöd på bullar och var jätteförtjust över att hon hade namnsdag, men det kan lika gärna varit över bullarna hon var förtjust.

    Det fåniga är att vissa bryr sig, inte att de flesta ”dont give a shit”. Eftersom vissa faktiskt tycker att det är skoj med namnsdagar så tycker jag att visst, gör en frekvenslista med de 900 vanligaste och slumpa in 100 från kön varje år så kan även namn som ”Emanuhab” komma med i listan med lite tur.. :-)

    Och det är fånigt att inte Muhammed och Ali finns med. Jag har träffat fler som hetat så än Jan-Inge.. Det lär t.o.m. finnas en ”Jan-Inge-förening” :-)

  9. Jag vet inte vad som står i almanackan idag, men jag har under alla omständigheter levt större delen av mitt liv utan att Kerstin har haft någon namnsdag – och inte har jag gråtit för den sakens skull (fast i ärlighetens namn har jag ett andranamn som står där, fortfarande tror jag, och som ingen någonsin har brytt sig om :-)

  10. NE: namnsdagsfirande, en från början kristen sed, närmast tillkommen i syfte att ersätta det för fornkyrkan kontroversiella hedniska antika ¤födelsedagsfirandet. Namnsdagsfirandet förutsatte en namnlängd, och den tillkom genom att helgonnamn vanligtvis knöts till det datum då deras bärare avlidit (se ¤martyrologium). Firandet av namnsdagen var ursprungligen en åminnelsefest till ära för det ifrågavarande helgonet, vilket ansågs ha en roll som namnbärarens skyddspatron. Knytningen till helgonkult har gjort att namnsdagsfirandet i en del länder, t.ex. Tyskland, uppfattats som konfessionsanknutet, dvs. katoliker har främst firat namnsdagar och protestanter födelsedagar.
    Under medeltiden spelade varken namnsdagar eller födelsedagar någon större roll i Norden, men t.ex. gillen med helgonnamn firade sin patronus namnsdag, så alltjämt Knutsgillena. De tidigaste exemplen på privat namnsdagsfirande, inom hov och aristokrati, är från 1600-talet. Båda festsederna hade länge karaktär av ”herrskapsbruk” och var vanligare i städerna än på landsbygden. Namnsdagsfirandet har dessutom varit mera vanligt bland kvinnor än bland män. Under 1800-talet blev firandet av kungarnas namnsdagar med Karls- och Oskarsbaler populärt i borgerliga kretsar i städerna.
    I 1800-talets landsbygdstradition var födelsedagsfirandet vanligast i s.v. Sverige, namnsdagsfirandet i landet i övrigt. Ett flertal folkliga seder – namnsdagsbrev, uppvaktningar, utklädsel, majning m.m. – har varit knutna till namnsdagsfirandet.
    Utökandet av almanackans namnlängd med alternativa namn har ökat intresset för namnsdagsfirandet på senare år, och omflyttningen inom landet har suddat ut gränserna mellan namnsdags- och födelsedagsområdena. Jan-Öjvind Swahn

    Litt.: N.-A. Bringéus, Livets högtider (1987); Karin Johansson, Jag gratulerar: Namnsdags- och födelsedagsfirandet under fyrahundra år (1973).

    Hmm.. Kristen sed, inte helt säkert att Muhammeds och Alis vill ha alltså..

  11. Vad är det med folk..strukturell diskriminering? Ingen måtta på kraven vad gäller dessa ”nya” invandrare. Av alla Juggar, finnar, greker, italienare som då rakt inte är med i almanackan har verkligen ingen dristat sig (under 50år) till att yppa något så här jävla dumt. Har inte profeten någon dag vikt åt sitt namn i den muslimska världen? Har man namnsdag 16;e April i Turkmenistan så har man väl
    det samma dag oavsett om man befinner sig i Patagonien. Trams!!

  12. Jag är inte den som kommer ihåg namnsdagar, men allt som kan firas är kul! Och då menar jag inte Columbus Day och Oranienordern och sådant. Men namnsdagar är ju ett oförargligt nöje!

    Kerstin hade alltid namnsdag på Kristinadagen den 24 juli i vår familj! Och det var ju i den så kallade fruntimmerveckan, då vi såg till att äta tårta varje dag, så därför glömde vi det inte. För se, de namnen är släkt med varandra (Drottning Kristina kallades för dronning Kärstin både titt som tätt) Sen fick då Kerstin 1988 logiskt nog namnsdag just den 24 juli. Men helt plötsligt tokade det till sig 1993 och man ”avreglerade” namnsdagslängden och Kerstin hamnade på 10 juni! Va!? Nu är det ordning på torpet igen sedan 2001 och Kerstin hittar vi ånyo den 24 juli! Puh!

    Jag tycker inte vi ska ta de vanligaste namnen – demokritos kräver att alla ska vara med! Men gärna sådana namn som har släktskap på samma dag – det är lite ordningssamt och tjusigt!

    Fyll på almanackan, bara! In med Ali! Och ta tillbaka Agaton! Att fylla år på Agaton-dagen den 7 december blev plötsligt så snopet och tomt när Agaton inte fanns där längre…!

    Jan-Inge: Du råkar inte heta Kenneth också? Det finns ju Svenska KennethKlubben!

  13. En gång i tiden hade jag namnsdag den 18 augusti. Ilona är den finsk-ugriska varianten av Helena och Helena hade namnsdag den 18 augusti. Tror också att 18 augusti var/är Ilona dagen även i Ungern.
    Sedan kom någon på att lägga Ilona den 17 december tillsammans med Inge och Irmeli. Då förlorade jag helt intresset för min namnsdag. Jag var till och med tvungen att googla för att hitta datumet och såg då att Ilona bara fanns 1988-1992, visste ens att den namnsdagen försvunnit. Nu är Helena flyttad till 31 juli och enligt Svenska Akademien ska jag fira namnsdag samma dag trots att mitt namn formellt inte finns med i namnsdagslängden. Tack Akademien för att det ändå finns någon som förstår att utländska namn med kristet ursprung ofta har en svensk motsvarighet. Det bådar ju gott ändå att det är Sture Allén som är sakkunnig den här gången.

  14. tilllägg: åtminstone bådar det gott ur aspekten att förstå hur namn från olika länder hänger ihop och kanske för att flytta tillbaka Helena till den 18 augusti som är helgonet Helenas dag i andra länder, om man nu ska bry sig om den kristna traditionen med namnsdagar.

  15. Vad jag förstått gick det en realtivt skarp gräns förr mellan födelsedagsområdet (Skåneland – och Danmark) och namnsdagsområdet (övriga Sverige). Jag vet en skåning som hänvisar till det och därmed vägrar fira namnsdag. Envis kulturell stolthet – I like it.