Det är nu i dagarna 80 år sedan Hitler kom till makten, sedan nazistpartiet blivit största parti vid valet i Tyskland. Detta uppmärksammas mycket i massmedia. Och det är nu ganska precis 70 år sedan då hans nedgång inleddes på allvar genom slaget vid Stalingrad. Detta blogginlägg behandlar Hitlers makttillträde och ett kommande blogginlägg slaget vid Stalingrad och dess följder.
Hitler och nazistpartiet kom till makten i samband med den stora depressionen 1929-33. I dagens kris i kapitalismen går nazistiska, fascistiska och högerextrema partier också kraftigt fram – en historisk parallell. Som mest fick nazisterna 37,4 % av rösterna i fria val, vid valet 31/7 1932 då socialdemokraterna och kommunisterna fick 36,2 %. Inför valet genomförde nazisternas stormtrupper SA olika våldsaktioner med många döda för att störa andra partiers arbete. Om 0,75 % av de röstande, mindre än 400 000 personer om min överslagsberäkning är riktig av de som röstade på nazisterna i ställer hade röstat på S+KP hade de senare kommit till makten och historien hade kunnat få en annan inriktning. Och vid nyval 6/11 fick nazisterna 2 miljoner färre röster. De blev ändå största parti med 33,1 % av rösterna, medan S fick 20,4 % och KP 16,9 % dvs S+KP fick 37,3 % och totalt 1,5 miljoner fler röster än nazisterna. I det politiskt instabila läget kunde Hitler upprätta en koalitionsregering 30/1 1933 med borgerliga partier som alltså banade väg för hans makttillträde.
Möjligheterna till samarbete 1932-33 mellan socialdemokraterna och kommunisterna försvårades påtagligt av att Tysklands Kommunistiska Parti och Komintern fram till och med 1932 åtminstone riktade en huvudkritik mot socialdemokratins ledning och att man använde begreppet socialfascism. Man kunde tänka sig enhetsfront underifrån. Först 5/3 1933 markerade Komintern möjlighet till samarbete för t.ex. tyska kommunistpartiet med socialdemokraterna även på ledningsnivå. Vid Kominterns kongress 1935 var huvudinriktningen på folkfront och enhetsfront mot fascismen, men hade det skett 4-5 år tidigare hade historien kanske blivit en annan.
Riksdagshusbranden 27/2 1933 gav nazisterna förevändning för att arrestera alla 100 kommunistiska riksdagsmän, förbjuda alla socialistiska tidningar och upphäva yttrande- och tryckfriheten.
Den åtminstone tidigare sinnessjuke van der Lubbe dömdes till döden för mordbrand och avrättades i januari 1934. Det florerade dock mycket tidigt rykten om att nazisterna själva hade stuckit riksdagshuset i brand för att kunna skylla det hela på sina politiska motståndare. Inför nyval 5/3 1933 försvårade nazisterna starkt möjligheterna för andra partier att bedriva valarbete och Hitler fick då 43,9 % av rösterna. Den nya tyska riksdagen beslöt 23/3 att ge Hitler oinskränkt makt med röstsiffrorna 441 mot 94. Samtliga riksdagsmän från kommunistpartiet hindrades att närvara liksom många socialdemokrater. Många av dessa riksdagsmän hamnade senare i koncentrationsläger.
Hitlers syn på demokrati och kapitalism ”Demokratin har lagt världen i ruiner och nu vill ni utsträcka den till den ekonomiska sfären. Det skulle vara slutet på den tyska hushållningen. Kapitalisterna har arbetat sig upp genom sin duglighet och de har rätt att leda, därför att de har särat sig från mängden och enbart det bevisar, att de är av högre ras. Nu vill ni, att ett odugligt regeringsråd eller arbetarråd, som inte begriper någonting, ska ha sitt ord med i laget. Ingen som leder industriföretag skulle tolerera det.” (citat från den kände historikern Alan Bullock: ”Hitler – en studie i tyranni”, bokförlaget Prisma, 1978)
I historien har Hitlers aggression, destabiliseringen och slutliga förintelse av det oberoende Tjeckoslovakien 1938-39 en särskilt skändlig plats. Den brittiske premiärministern Chamberlain och den franske premiärministern Daladier offrade i praktiken det självständiga Tjeckoslovakien vid den ökända München-konferensen i september 1938 för att blidka Hitler och i praktiken underlätta hans expansion österut. Vid denna tid fanns belägg sedan flera år att det fanns koncentrationsläger, bl.a genom rapporter från Carl von Ossietzky, som fick Nobels fredspris 1936 (ibland delar man ut välförtjänta Nobelpris). Han sattes i koncentrationsläger sedan 1933, förbjöds hämta priset och dog 1938.
Under 1930-talet försökte Sovjetunionen på olika sätt få till stånd en försvarspakt med Frankrike och Storbritannien, vilka i praktiken visade sig ointressanta. En sådan försvarspakt hade möjligen förhindrat kriget eller begränsat det. I en helomvändning, för att spara tid, ingick Sovjet en non-aggressionspakt med Tyskland i augusti 1939.Tyskland angrep Polen 1/9 1939 och hade stora framgångar. Snabbt lade Tyskland under sig Frankrike, Nederländerna, Belgien, Norge och Danmark samt hade Italien som allierad. I juni 1941 anföll Tyskland Sovjetunionen i ett noga planerat angrepp med 2 miljoner man, som överraskade Stalin, trots att en del spionuppgifter fanns om en kommande anfall. Detta blev inledningen till början på slutet. Se nästa blogginlägg om slaget vid Stalingrad och dess följder.
i Andra om: Stalingrad, Hitler, Stalin,England, folkrätt imperialism, desinformation, krig, USA, Politik, FN, massmedia Zjukov krig, utrikespolitik NATO Andra Världskriget, demokrati,fred, Tjeckoslovakien, Syrien, Komintern, kapitalism,
DN Slaget vid Stalingrad 2/2 DN om fascism SvD 2/2Björnbrum Internationalen nr 5 2013 Aftonbladet Japetus öga Russia Today Tarpleys artikel Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12
15 svar till “80 år efter Hitlers makttillträde”
Att Sovjet blev avvisade från att vara med vid Münchenöverenskommelsen (fred i vår tid) har den amerikanske historikern Barbara Tuchman skrivit om. Hur många tror du känner till detta och vad det fick för följder?
Carl von Ossietzkys dotter skickades till Sverige, bodde och arbetade här till dess hon avled för några år sedan. Hans tidning, jag har för mig den hette ”Veltbüne”, rapporterade om den olagliga tyska upprustningen och han dödades genom att han fick TBC injicerat.
Vi får inte glömma att de första som tillfågatogs och sattes i koncenterationsläger var vänstersympatisörer…
Tack för värdefull information. ”Märkligt” att TV varken uppmärksammar Hitlers makttillträde eller slaget vid Stalingrad.
Har läst lite i de här intressanta böckerna också.
Lennart Samuelson – Röd koloss på larvfötter (Rysslands ekonomi i skuggan av 1900-talskrigen, Borås 1999);
Tankograd, Den ryska hemmafrontens dolda historia 1917-1953, Spindulys, Litauen 2007.
Lennart Samuelson (red.)- Bönder och bolsjeviker, Den ryska landsbygdens historia 1902-1939, Stockholm 2007.
Den 30 januari 1933 hölls ett nytt val och den 5 mars 1933 fick partiet 43,9 % av rösterna. Alltså inte 37,4 % rösterna!
Men det viktiga är att en demokrati har aldrig röstat bort sig själv.
Jag skriver också i inlägget att de fick 43,9 % 5/3. Men jag skriver också att de som mest fick 37,4 i FRIA VAL. Andra partier hindrades propagera inför valet 5/3 har jag läst. Om så är fallet är de knappast fria val i vår mening.
Håller med om din viktiga sista mening.
Stämmer! Fel av mig att inte läsa HELA inlägget.
Många tror felaktigt att Hitler kom till makten via fri demokratiska val. Det är konstigt att den myten fortfarande hålls vid liv. Demokratin hade redan på den tiden antikroppar mot just antidemokratiska rörelser.
Anders, du förenklar bilden och ”glömmer bort” viktiga delar. Valet Juli 1932 fick NDSAP +19% av rösterna dvs man mer än fördubblades antalet röster till 37.3%. SPD och KPD var starka fiender i det valet, kanske är den sk Sozialfachismustese bekannt? Styrda av Stalin hävdade KPD att socialdemokratin och fascismen var tvillingbröder! Det var en omöjlighet för KPD och SPD att jobba tillsammans, vilket öppnade vägen för Hitler och hans anhang.
Det sista valet där mer än ett parti deltog var i Mars 1933 (Det åttonde valet i Weimarrepubliken). Det stämmer inte att endast NDSAP tilläts propagera, däremot stördes de andra kraftigt av både polis, SA och SS. Starkt påverkade av detta och riksdagsbranden fick NDSAP nästan 44% och hade sedan en lätt match att införa undantagslagar. Undantagslagar hade tidigare använts i Weimarrepubliken men då hade dom varit tidsbegränsade. Att även KPD slogs på gatorna och störde ordningen är tyvärr också sant, vilket hjälpte nassarna att införa dessa undantagslagar.
Avtalet mellan Sovjet och Tyskland var i själva verket det som möjliggjorde för Hitler att starta kriget. Sovjet levererade mängder av råvaror för Hitlers krigsapparat men viktigast av allt – Man delade upp Polen övriga intressesfärer. Sovjet överfäll Polen några veckor efter Hitler och gemensamt mosade dom landet.
Du har rätt i flera av dina uppgifter HansLarry. Det är riktigt att Tysklands Kommunistiska Parti och Kominterna fram till och med 1932 åtminstone riktade en huvudkritik mot socialdemokrations ledning och att man använde begreppet socialfascism. Man kunde tänka sig enhetsfront underifrån. Säkert försvårade detta markant möjlighet till eventuellt valsamarbete 1932-33.
Först 5/3 1933 markerade Komintern möjlighet till samarbete för t.ex. tyska kommunistpartiet med socialdemokraterna även på ledningsnivå. Vid Kominterns kongress 1935 var huvudinriktningen på folkfront och enhetsfront mot fascismen, men hade det skett 4-5 år tidigare hade historien kanske varit en annan. Detta underlättade Hitlers makttillträde.
Du har rätt ang förhållanden inför valet i mars 1933. Litet slarvigt skrivet av mig.
Ämnar korrigera uppgifterna ovan.
Flera förhållanden bidrag till eller underlättade för att Hitler att starta krig, när han väl kom till makten. En generell viktig faktor var eftergiftspolitiken som i Mûnchen. En annan faktor var Englands och Frankrikes ovilja att bilda försvarsallians med Sovjet. Det är nog riktigt att non-aggressionspakten mellan Tyskland och Sovjetunionen var en avgörande faktor i slutskedet innan Hitler gick till angrepp. Att Sovjet, liksom t.ex. Sverige, levererade råvaror till Hitler kände jag inte till. Återkom gärna med uppgifter om detta.
Anders, det finns mycket information om Tysklands agerande och förhandlade före krigsutbrottet i Europa. Klart är Sovjet förde parallella förhandling med England/Frankrike och Tyskland sedan 10 Mars 1939. Klart är också att England/Frankrike inte hade någon brådska medans det hade Hitlerregimen. Speciellt tyska websidor har detaljerade uppgifter på hur förhandlingarna gick till. Bla förklarade Georgi Astachow i Juni att om Tyskland gick med på en icke angreppspakt skulle man strunta i ett avtal med England.
Tyskland behövde råvaror för att kriga. Sommaren 1939 hade man olja som räckte drygt 3 månader och ett importbehov av livsmedel. Många länder vägrade att leverera till den aggressiva tyska staten (en av anledningarna till brist på mycket i landet).Hitler var rädd för att England skulle blockera import via sjöfart (en anledning till att Tyskland förlorade första världskriget) och behövde importera landvägen. Historiskt har många fokuserat politiskt på den hemliga delen där man delade upp sina intressesfärer och började kriget men handelsavtalet pratas det inte mycket om
Handelsavtalet Aug 1939 gick ut på att Tyskland gav en 200 miljoner RM i kredit så att Sovjet kunde beställa maskinutrusning i gengäld levererade Sovjet råmaterial till Tyskland. En 1.000.000 ton spannmål, 900.000 ton olja, 100.00 bomull, 500.000 ton fosfat osv.
Detta avtal fullföljdes och utökades i Feb 1940 med ytterligare 650 miljoner RM. Handelsutbytet fortsatte ända fram till Hitler startade Operation Barbarossa.
Den brittiska sjöfartsblockaden misslyckades därmed och på ett vis kan man säga att Sovjet försåg Tyskland med resurser för att kriga mot det egna landet.
Att Sovjet lät Tyskland ha ubåts- och andra militärbaser i sitt land skrivs det inte heller mycket om
De vapen som Sovjetunionen fick av USA & England var säkert välkomna men de utgjorde inte mer än 5 % av den sovjetiska krigsmaterielen, enligt tidningen Proletären, (som jag prenumererar på liksom på Time).
Under hela andra världskriget fanns i Nazityskland flera stora krigsmaterielfabriker som ägdes av företag med säte i USA. Vinsten i USA:s farbriker i Tyskland gick via den internationella banken BIS i Schweiz till företagen i USA. 13/12 1941, 6 dagar efter Pearl Harbour undertecknade USA:s president Roosevelt ”Trading with the enemy act” som tillät handel med Tyskland.
Anders, Jag kan inte bedöma om det var 5% av de enorma resurserna som Sovjet behövde eller om det är annan siffra. Jag vet inte heller varifrån Proletären fått den siffran. Min poäng är att Sovjet ingalunda var ensamt om att besegra Nazi-Tyskland.
Bombningarna som England och USA genomförde hindrade Hitlers upprustning oc förändrade balansen till Sovjets fördel.
När det gäller ”Trading with the enemy act” har du helt fel. Den tillkom för att hindra handel med tyskland och Japan och skrevs under några dagar efter Tyskland förklarat USA krig. Dessförinnan hade USA varit neutralt och det fanns inga legala hinder för att handla med landet. Det neutrala Sverige fortsatte sin handel med Tyskland och de leveranser vi gjorde förlängde lidandet för många människor
Du har förstås rätt i att Sovjetunionen inte var ensam om att besegra Tyskland. I skolan och i massmedia fick vi inte klart för oss Sovjets dominerande roll, dock.
Angående %-talet har jag citerat källan, men vet inte mer. Stämmer det inte att vinsten i USA:s fabriker i Nazityskland via banken BIS nådde företagen i USA?
Jag vill minnas att Sovjet under lång tid genom dåvarande utrikesminister Malinowski (?) försökte få igång någon typ av försvarsallians.
Handelsavtalet var nytt för mig, du verkar mycket kunnig. Vill gärna ha tips på litteratur och källor.
Anders, jag är på inget vis är jag kunnigare än någon annan i denna komplexa fråga, möjligen är jag nyfiknare än de flesta. Andra världskriget och tiden före/efter har intresserat mig av många skäl
Den mesta informationen har jag hittat på tyska sidor, det verkar som man grundligt vill gå till botten med sin mörka historia
En enkel sida är http://de.wikipedia.org/wiki/Deutsch-Sowjetischer_Wirtschaftsvertrag Det finns en del linkar där till översatta underlag. Exempelvis http://avalon.law.yale.edu/subject_menus/nazsov.asp har dokumenterat korrenspondans mellan Sovjet och Tyskland. Tyvärr har jag inte hittat motsvarande mellan Tyskland och England/Frankrike.
Linken http://en.wikipedia.org/wiki/German%E2%80%93Soviet_Commercial_Agreement_(1940) ger lite info om hur handelsavtalet förlängdes.
Lite info om ubåts basen ”Basis Nord” http://www.oilru.com/or/16/204/
Land-lease programmet känner många till men omfattningen är mindre känd. http://www.oilru.com/or/23/390/ Nästan 22.000 flygplan och 472 millioner artilleri granater måste ha varit till hjälp för Röda armen
Det finns flera faktorer som ledde till att Molotov-Ribbentrop pakten var direkt nödvändig för Sovjetunionen och som ofta ignoreras för att man ska kunna ’anklaga’ de sovjetiska ledarna för undfallenhet gentemot Hitler.
Den kanske viktigaste anledningen var det faktum att Sovjetunionen stod inför en uppenbar risk till ett tvåfrontskrig med två mäktiga öppet fientliga stater. I öst hade man Japan med vilka man under åren 1937-39 hade utkämpat en serie mycket blodiga gränsstrider som kulminerade vid Chalkin-Gol där Sovjet vann och efteråt ledde till en ’icke-angreppspakt’. I väst hade man Tyskland vars ledare i Mein Kampf klargjort vilket mål han hade mend ’lebensraum’ i öst o s v samt en hel serie länder med mer eller mindre fientliga högerregeringar av varierande kulör.
Stalin visste också att man inte var redo för ett krig med Tyskland, STAVKA (högsta armeledningen) uppskattade att det vid tiden M-R skrevs under skulle krävas ungefär 3 år innan man var redo vilket visade sig vara tämligen korrekt då 1942 blev året där Tyskland knäcktes vid Stalingrads portar.
De Allierade bestod av ett direkt fientligt Storbritannien och ett Frankrike som efter tidigare goda relationer allt mer distanserats sig. Detta tillsammans med den allierade undfallenheten där man svek Tjeckoslovakien gjorde nog att Stalin liksom Hitler inte trodde de skulle komma till Polens försvar heller.
Vad gällde handelsavtalen så var Sovjetunionen i desperat behov av pengar då man p g a sin isolation gentemot det kapitalistiska ’Väst’ inte hade tillgång till marknader att sälja sina naturresurser i. Visst var Sovjets naturresurser viktiga för Tyskland, särskilt ädelmetaller behövdes för att hålla igång produktionen men det tål att tänkas på att det under ’uppbyggnadsfasen’ främst var Sverige (järnmalm) och Storbritannien (olja) som möjliggjorde den snabba militära expansionen i Tredje Riket.
Ursäkta sent svar.
Mitt kunnande om BIS och dess transaktioner är begränsat. Det stämmer dock att det fanns amerikanskt minoritets och majoritetsägande i Tyskland både före och under andra världskriget.
Däremot kan jag inte se det som något kontroversiellt. De flesta länder hade olika former av aktiviteter i Tyskland. När Hitler förklarade krig mot USA förbjöds ytterligare investeringar men verksamheten fortsatte, eller i vissa fall tvingades verksamheten att fortsätta pga krigslagar.
Alternativet för de utländska ägarna vore alltså att sälja och de enda tänkbara köparna skulle vara tyskar som knappast skulle ha betalat speciellt bra. Att vinst delades ut till ägarna är för mig ett moraliskt problem, men vad skulle alternativet ha varit?
Informationsmässigt kan möjligen ett delägande/ägande av fabriker varit till fördel för de allierade. Exempelvis information hur mycket produktionen som stördes av brister och problem.
Personligen ser jag ett större moraliskt problem med att produktionen utfördes av krigsfångar och civila från främst Polen och Sovjet. Opel vägrades exempelvis att använda sig av fångar från koncentrationsläger men några av deras fabriker bemannades med över 50% av ”Zwangsarbeiter”