Idag finns alla skäl i världens för alla demokrater och fredsvänner att fira! Det är 40 år sedan Saigon befriades från USA:s angreppskrig med över 500 000 soldater och dess sydvietnamesiska marionettregering. Wikipedia skriver ”Uppskattningar från bland annat FN och USA uppskattade att cirka 4–5 miljoner vietnameser hade dött under kriget. Enligt ett uttalande av den vietnamesiska regeringen 1995 uppskattar man att 5,2 miljoner, eller var åttonde invånare, hade dödats under inbördeskriget – den tidigare lägre siffran hade publicerats för att inte demoralisera befolkningen.” 500 000 barn blev skadade av ”Agent Orange”.
* USA tog kriget också till Laos och Kambodja men förlorade även där.
Morgonnyheterna i Sveriges Radio nämner kl 06.30 att 59 000 amerikaner dog och 300 000 skadades. Ingen nämns om antalet dödade vietnameser.
Vad sade FN om kriget? Inget USA:s veto förhindrade seriös behandling
Hur stort blev USA:s krigsskadestånd då? Inte ett öre?
Hur många ledare och militärer åtalades och dömdes i internationella domstolar för krigsförbrytelser. Vad tror Du?
Ja det var till stor glädje för världens folk och freden i världen att förlorade USA sitt minst 15 år långvariga brutala angreppskrig i Sydostasien våren 1975. Vilt, euforisk sprang jag omkring i vår villa i Blekinge med FNL-rörelsens symboler på mig.
Först hade USA alltmer stött Frankrike i dess ansträngningar att behålla sina kolonier i ”Franska Indokina”. Mot slutet betalade USA 80 % av Frankrikes krigskostnader. USA:s statsledning diskuterade på allvar om man skulle sätta in kärnvapen. Under ledning av befrielserörelsen Viet Minh och Ho Chi Minh besegrades fransmännen. Jag minns än idag rapporterna från Dien Bien Phu på radion då jag gick i småskolan. Det var visst några stackars franska militärer som angreps av hemska kommunister.
Dagens Nyheters Michael Winiarski skrev igår om kriget under rubriken ”Hopplöst krig som få ville ha” bland annat:
* ”För mer än 50 år sedan snubblade dem amerikanska supermakten in i en konflikt” (Kommentar: -se ovan)
* ”Bush ignorerade alla varningar om att ett krig skulle splittra upp Irak längs etniska och sekteristiska linjer..”. Kommentar: USA:s medvetna politik gick från början ut på att splittra på detta sätt – fick jag bland annat höra av representanter för Iraks ambassad i Luleå hösten 2011.
* ”En liknande brist på insikt styrde Barack Obama när USA anslöt sig till flygkriget mot Libyens diktator Muammar Khaddafi” Kommentar: I en känd intervju i Democracy Now i mars 2007 med förre NATO-befälhavaren och presidentkandidaten Wesley Clark berättade denne att han hösten 2001 vid samtal med en generalskollega i Pentagon fick se en PM som beskriver hur USA ska ta oss an sju länder på fem år, först Irak, och sedan Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och slutligen Iran. (http://www.globalresearch.ca/we-re-going-to-take-out-7-countries-in-5-years-iraq-syria-lebanon-libya-somalia-sudan-iran/5166)
USA skrev aldrig under Geneveöverenskommelsen och saboterade de fria val som skulle äga rum. Detta är mycket väl belagt. President Eisenhower skriver i sina memoarer att hans rådgivare sa att Ho Chi Minh skulle få minst 80 % av rösterna vid fria val.
Man kunde på olika sätt etablera en marionettregim i södra Vietnam. Den nationella befrielserörelsen FNL bildades 20 december 1960. Bilderna i DN då Sköld Peter Matthis och Åsa Hallström brutalt greps på Hötorget juni 1965 minns jag väl – de läste medicin liksom jag, som alltmer börjat intressera mig för Vietnam. 1965 började också de första FNL-grupperna sin verksamhet i Sverige. Jag minns så väl en solig lördag i september 1965 i Uppsala universitet, då det var ”teach-in” (seminarium) om Vietnam. Där stod (den omvittnat vackra) Magdalena Rinaldo med plakatet ”Stöd FNL”. Mitt eget solidaritetsarbete började ett år senare då jag var ute med henne och andra och samlade in pengar till FNL.
De förenade FNL-grupperna (DFFG) blev nog Europas främsta solidaritetsorganisation med FNL i Vietnam och med befrielserörelserna i Laos och Kambodja. Det var en fantastisk politisk skolning, och den kanske mest meningsfulla perioden i mitt och andras liv. Ulf Karlström, DFFG:s ordförande under den svåra perioden 1968-70, har hedrat denna blogg med många gästinlägg.
Åke Kilander har skrivit en omitslig bok om stödarbetet för Vietnamns folk och De Förenade FNL-grupperna.
Den behandlas också i kapitel 1 i boken ”USA som världspolis” (information till höger på bloggsidan), liksom USA:s många övriga krig.
Vad gör nu Obama?
31 maj 2013 skrev president Obama under ett dokument ”Till 50-årsminnet av Vietnamkriget”, ett evenemang som ska pågår mellan 2012 och 2025 och leds av USA:s försvarsdepartement. I ett tal några dagar senare inför soldater på Memorial Day sa han att Vietnamkriget var en nationell skam. Han tänkte då inte på de miljontals människor som dödades, på de hundratusentals människor som skadats av Agent Orange eller på masskarer, som den i Song My eller att USA fällde mer bomber över Indokina än vad som fälldes i andra världskriget.
Nej, den nationella skammen var att trupperna inte fick ett bra mottagande då de kom tillbaka, sa den starkt misstänkte krigsförbrytaren Obama (om det fanns någon typ av internationell rättvisa). Vidare gav Nobels fredspristagare besked om att USA ska högtidlighålla varje slag och de USA-soldater som deltog där. Han nämnde att inställningen till kriget var delad i USA, uttalade sig givetvis inte positivt om antikrigsrörelsen i USA. Nej dagens mål var att ena alla amerikaner för att högtidlighålla kriget och allt det goda det förde med sig enligt Obama. Falskeligen sa Obama: ”All too often it is forgotten that you, our troops in Vietnam won every major battle you fought in”.
I boken ”Kill anything which moves” av Nick Turse kan man läsa ”Nästan alla av oss har blivit indoktrinerade med uppfattningen att massakern på oskyldiga, försvarslösa kvinnor, barn och åldringar i byn My Lai var ett undantag av löjtnant William Calley och han män i marinkåren. Amerikanska tjänstemän föreföll upprörda över massakern.” I sin noggrant dokumenterade bok beskriver Turse hur massakern i My Lai var en del av en avsiktlig politik av död och förstörelse som iscensatt och tolereras av den amerikanska regeringen.
Detta är ett försök av Obama och USA-imperialisterna att skriva om historien, att tränga bort fakta om det värsta kriget efter andra världskriget och det mest impopulära kriget i USA:s hisoria. Kriget medförde en temporär försvagning av USA och en tveksamhet till nya stora krigsäventyr under omkring 15 år fram till Sovjetunionens fall. Men även under denna ”svaghetsperiod” var USA inblandad i ett stort antal militära operationer. Bara i Latinamerika:
-1981: Nicaragua. USA bygger upp Contras militära styrka i Honduras. 1982 sker det första stora contrasangreppet inne i Nicaragua
– 1983: Grenada. USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i landet,
– 1986: Haiti – Baby Doc störtas och USA fortsätter att styra
– 1989: Panama. USA invaderar landet varvid minst 4000 civila offer krävs.
Bekämpa USA-imperialismen!
Låt oss åter resa den parollen. Det är ännu viktigare idag!
intressant.se, USA, politik, presidentval, imperialism, kapitalism, krigsförbrytare, imperialism, FNL, ekonomi, massmediaObama, socialism, solidaritetsarbete, historieförfalskning,
DN 29/4 2015,Röda Malmö,
Kill anything which moves SKP-bloggen 29/1 Intervjun med Wesley Clark SvD Monthly Review DN 8/9DN 2SvD Expressen Aftonbladet SvD 7/9 Aftonbladet Expressen 7/9
SvT 7/9
DN 6/9 ,
Occupy Wall Street 4/9 ,SvD 6/9 , Expressen 6/9 , Aftonbladet 6/9 , SvT 6/9 , Sveriges Radio 6/9 , DN 2/9 , Observer
5 svar till “40 år sedan Vietnams stora seger över USA”
Antiimperialismen har en hjälte som kommer gå till historien som mannen som dräpte draken.
General Giap sårade besten djupt in i dess buk, ett sår som har blött i 40 år. I Vietnamkriget tvingades USA förändra det globala valutasystemet, tvingade USA att eliminera allt riktigt värde i dollarn. Det kommer snart stå klart att detta var ögonblicket som besten började dö, blev dead man walking.
Den förnedrande förlusten emot Vietnam är ett sår som USA och kapitalismen blöder ifrån än idag. De hjältemodiga vietnameserna besegrade en oerhört övermäktig fiende som angrep dem med kemisk krigföring, med napalm och ett modernt krigsmaskineri. En övermakt som brände byar och tvingade in befolkningen i koncentrationsläger som genomgående taktik för att ta mark.
Läs general Giap! General Giap analyserar amerikansk strategi, en analys som håller än idag, en taktik som används i andra imperialistiska krig. I Ukraina beskjuter man byar med artilleri för att driva ut befolkningen ifrån byarna och tvinga in dem i ”filtreringsläger”. Taktiken från vietnam undervisas fortfarande på West Point militärhögskola och reproduceras gång på gång i de amerikanska erövringskrigen.
Jag föreslår att Sverige bygger ett 50 meter högt monument över general Giap. Min vision för det är en liten böjd general Giap i strid med en jättelik hydra. En liten böjd Giap står på en stor hög av döda kamrater och stöter en bajonettförsedd fransk bössa från första världkriget i buken på hydran.
Aldrig för sent att ställa sig in hos segraren.
Krig går knappast att beskrivas ur ett sådant begränsat perspektiv som ”vinst” eller ”förlust”. Detta gäller i högsta grad Vietnamkriget, detta är givetvis kopplat till de miljoner människor som miste sitt liv. Som Chomsky påpekar [med rigorös bevisföring] är vad planerarna bakom det extremt kostsamma och orkestrerade kampanjen anser, men särskilt deras egnen konstituering och maktbas, som fortfarande är högst funktionell och skapar denna policy.
Målet var att förstöra landet vilket man lyckades med redan 1964 . Viruset (som det hette på fullt allvar i interna dokument) var förstört och hela samhällsmodellen förintad. Detta kan knappast ses som en vinst för Vietnam eller dess folk. Tvärtom så anses kriget vara vunnet men alltför kostsamt i längden, både politiskt och ekonomiskt. Vi ser att den stora ”radikaliseringen” via allmänhetens mobilisering och moståndet mot kriget inträffar efter krigsmålen (för planerarna) redan är uppnådda. Dessa mål har ingenting att göra med militära nederlag/segrar eller det faktum att USA drar sig ur Vietnam efter militär Terror och Kemiskt krigföring (som än idag finns i människors gener). Att se det som en seger fördunklar verklighetens fasor och skämmer ut offren.
Låt vara att det är enkelt att fira uttåget ur Vietnam på samma sätt man firar Englands (första uttåg ur Irak) och Amerikas Andra Uttåg (ur Irak) men faktum kvarstår. De militära och strategiska samt de ekonomiska målen är uppnådda i samtliga fall. I samtliga fall firas också bombkriget som en extrem lyckad taktik som uppnår (och överträffar) alla mål och delmål. Ett storskaligt överlagt mord på en hel befolkning och deras framtid är ingen ”vinst”.
Själv har jag svårt att känna någon glädje denna dag. För mig är det mer en sorgedag över att den storartade socialistiska segern i Vietnam fullständigt gått till spillo. Det vietnamesiska folkets hjältemodiga kamp mot ett av monopolkapitalet främsta verktyg, den imperialistiska staten USA, var helt förgäves. Det oändligt stora offer, som utgjordes av det vietnamesiska proletariatet och dess skickliga och tappra soldater, har förspillts och kastats bort för kontrarevolutionen.
Idag är Vietnam i allt väsentligt en kapitalistisk stat där kommunistpartiets enda uppgift är att – för monopolkapitalets räkning – manipulera arbetarklassen. Likt utvecklingen i Kina har kommunistpartiet infekterats inifrån av svekfulla arbetarfiender och klassförrädare.
Vietnams ”kommunistparti” och dess ledarskap av kontrarevolutionärer och kapitalistlakejer är en stor avskyvärd skam.
Vi ser nu sannolikt inledningen på en liknande utveckling på Kuba, där socialismens principer sakta men säkert överges till förmån för monopolkapitalet. Snart återstår endast de socialistiska landvinningarna i Nordkorea. Överallt i övriga världen har de förlorats. Allt är en stor tragedi. Endast verkligt revolutionär kamp kan ändra utvecklingen.
Jag tror du skulle göra rätt i att inte gnälla baserat på en ytlig analys och ägna lite mer tid åt att analysera. Jag vill framhålla ett par kommunistiska teser.
Kapitalisten kommer sälja oss repet de skall hängas i. I dagens läge kommer de betala för repet de skall hängas i. Tillsammans med: Kommunismens förutsättningar skall springa ur produktionsmedlens utveckling.
Vem tror du har betalat uppbyggandet av Kinas produktionskrafter? Det finns inte ETT enda privat storbolag i Kina. Men fabriker och produktionsmedel, produktionstekniker och kompetens har de senaste 20 åren exploderat i Kina. Alltihopa betalt av det korkade västerlänska kapitalet. Detsamma gäller givetvis Vietnam, via kinesisk proxy har deras produktionskrafter utvecklats, det finns inte ett enda privat storbolag i Vietnam.
Kom ihåg Maos tes om den eviga revolutionen, revolutionen måste hela tiden finna nya vägar fram. En kinesisk neomarxist svarade på frågan om Kinas nuvarande strategi och tog upp det här med att kommunismens förutsättningar skall springa ur produktionskrafternas utveckling och konstaterade torrt, ”Capitalism is faster”.
Läs i den 11:te och den 12:te femårsplanen istället för att gnälla på att det inte är tillräckligt renlärigt, kinesernas dag kommer och den närmar sig snabbt. Där kan du också läsa om västerlandets kris och hur den uppstått, vad den har för orsak och varför man nu med alla till buds stående medel försöker stänga in sig som Nordkorea här i väst, vi reser en järnridå runt oss. Men det är sannolikt för sent och den ekonomiska katastrofen är huggen i sten.
Detsamma gäller givetvis ryssland, där det finns väldigt få privata bolag.
Förstatligar de riksbanken så har de total planekonomisk kontroll på exakt alla nivåer i hela samhället. Det har västerlandets kapitalister insett, därför försöker de stänga in sig bakom en järnridå och ta så mycket av världen med sig in bakom järnridån som de kan, bränna ned resten.
Om den västerländska vänstern kunde fatta det som den västerländska kapitalet fattar vore det finfint. Tyvärr är de för upptagna med testuggande och nostalgi.
(Ingen tror väl på fullt allvar att höjdare i kommunistpartiet i kina, som fostrats i partiet och som i princip skulle kunna kommendera folk att bygga dem vad som helst, är intresserade av att kunna handla prylar? Av rikedom så som den fattige västerlänningen förstår ordet?=
Jag fick en chock, när jag hörde Sveriges Radios och Studio Ett:s minnesprogram från Song My inledas med en, som det tycktes, påklistrad brasklapp, där man som en kod använde öknamnet ”viet cong”. Det lät som om man ville säga: ”Förlåt oss store Hövding!” Jag kände mig tvungen att göra en omedelbar anmälan till Granskningsnämnden:
P1, Studio Ett, Rasistiskt/nazistiskt ordval
Anmälan av ett rasistiskt ordval i ett programinslag i Studio Ett.
Tid: Onsdagen den 29 april, 2015. Mot slutet av sändningen, omkring 17.35. Programmet startade kl 16.00
Det gäller ett mycket angeläget och ovanligt inslag om den mest kända av tusentals liknande händelser och övergrepp under Vietnamkriget, Song My massakern. Sannolikt tvingades reportern, som en brasklapp, att inleda, sitt i övrigt utmärkta reportage, med ett fjäskande och krypande för den skyldige krigsförbrytaren, USA. Hon var tvungen att använda det rasistiskt förnedrande ordet, ”viet cong”, som USA hittat på för att demonisera det Vietnamesiska Folket och deras Motståndsrörelse, ett ännu värre och fulare ord, än det annars allmänt förekommande ”gooks” (gulingar). Vietnameserna själva kallade sin motståndsrörelse för FNL. Jag mådde illa, kallsvettades och darrade i hela kroppen.
Läs Peter Englunds utmärkta och gripande skildring: http://www.peterenglund.com/textarkiv/songmy.htm
Man skulle bara kunna tillägga att dessa massakrer var en uttänkt cynisk och systematisk krigstaktik, använd redan i Korea, med avsikt att skrämma vietnameserna till underkastelse – långt värre än tyskarnas ”kollektiva bestraffningar”. Nu ser vi den kopieras av IS, Islamiska Staten.
Lägg märke till att Peter aldrig skämmer ut sig med att använda USA:s rasistiska ordval. Detta öknamn, som befälet William Calley använde, när han kommenderade: Mord! är genom sin beräknande cynism långt värre än t.ex. ”nigger”, som spontant vuxit fram i en rasistisk kultur, eller något som förekommit i Nazi-Tyskland. Öknamnets användning är ett rasistiskt hatbrott och aldrig försvarbart, ens om det skulle ge reportern och Sveriges Radio fortsatt fri lejd till USA. Idag skulle USA:s Propagandaministerium ha kallat vietnameserna för ”terrorister”.
Kriget skördade 6 milj.offer och en efterbörd av 500.000 barn, födda missbildade pga den brutalaste kemiska krigföringen någonsin. Och Sveriges Radio strör salt i såren. Det är först och främst en kränkning av det Vietnamesiska Folket men också det Svenska Folkets höga förväntningar på sin Public Service.
Om något någonsin ska kunna betraktas som ett hatbrott, så är det användandet av detta avskyvärda, rasistiska, imperialistiska och avhumaniserande ord, som beteckning på människor. Jag räknar med att Granskningsnämnden, för sin Heder, verkar för kännbara rättsliga åtgärder.